Roliga nyheter!

I går eftermiddag fick jag oväntat, men mycket välkommet besök av Diana och Yves. De flyttade till Zürich för ett par år sedan, men trivdes aldrig där även om det nya jobbet för Yves innebar ett rejält lyft på karriärstegen. Nu hade de bestämt sig för att flytta tillbaka hit. Yves har fått ett nytt jobb som han är nöjd med och Diana har jobb på gång också. De var här för att se på lägenhet, hade fastnat för en rätt enkel tvåa uppe i Losone med ettårskontrakt, så har de tid på sig att hitta hus. Yves börjar jobba här redan den 2 januari och Diana jobbar kvar i Zürich januari ut.

Yves är uppväxt i en calvinistisk miljö i Vaud och Diana tillhör den lutherska minoriteten i Ticino och jag tror att vi kan räkna med att de kommer att vara med vår lilla informella ”husförsamling”. Under tiden i Zürich har de ibland besökt Zenti, alltså centralkåren. De bodde på Idastrasse, på andra sidan av järnvägen, inte så långt från kåren. När jag berättade detta för Lisa, så sa hon att det var en bra början. Hennes yngsta bror, Henrik gick till Zenti av ren nyfikenhet, när han började studera i Zürich, han ville veta vad det var som fångat hans systrars intresse. Och så blev det som det blev...

Vi var i Milano i onsdags. Det fungerar bra att göra en dagstur dit, vi åkte halv åtta och var tillbaka halv tio på kvällen. Det tar drygt två timmar dit, inklusive ett byte i Bellinzona och kostar CHF 48, det är väl ungefär 350 kronor för en sån här dagsbiljett. Köpte jag något? Ja, några julklappar och så lite annat. Några saker som jag behövde och en del som jag inte alls behövde. Vi åt en sen lunch på en liten källarrestaurang uppe vid Piazza Cordusio. Platsen är inget att hurra för, det är en trafikknut med spårvagnar som gnisslar förbi varannan minut. Men maten var det inget fel på, den hade prägel av det syditalienska köket. Och så fick vi vila fötterna en stund. Det är en klar fördel att ha Regula med på en sån här tur. Hon har koll på var de bra butikerna finns, vilka gator man skall undvika och är inte rädd för att pruta.

Turen till Ikea sparar vi till nästa vecka. Där kan man inte pruta.

Så var det måndag igen...

I tisdags ringde Erik, det var panik! Tre artiklar som skulle publiceras i ett par svenska branschtidningar hade blivit bortglömda och det var deadline fredag klockan tolv... Kort förhandling om förhöjd ersättning och fem minuter senare kom mail med bilagor. Sen var det bara att sätta igång. Jag var klar torsdag kväll. Bra gjort faktiskt, för det var rätt mycket text.

Söndagen tillbringade vi här hos mig, vi blev fem, Rickard är fortfarande här. Murningen är klar, men sen upptäckte han att det blivit otätt kring flera fönster i suterrängvåningen, så nu skall han täta där innan han åker tillbaka till Biel. Det verkar som om marken är rätt instabil uppe i Orselina, huset är byggt på hälleberget, men ändå rör det på sig lite då och då. Pierre säjer att det är helt normalt – men jag är mycket tacksam för att det är betydligt stabilare berg här nere i Ascona.

Nu hoppas jag att det inte dyker upp något uppdrag den här veckan, Regula vill åka till Milano och julshoppa och en dag skall vi köra till Ikea, som ligger strax utanför Lugano. Jag åker dit för att köpa svensk mat, men det blir nog (tyvärr) ett och annat därutöver som råkar hamna i korgen. Vi kommer kanske att tillbringa julen på Geilo, det beror faktiskt på hur det ser ut med Davids resor. Han kommer hem på fredag, reser till Egypten nästa vecka och eventuellt kommer de att efter nyår resa till några av de söderhavsöar som börjar få riktigt stora problem med dricksvatten, men inget är spikat ännu. Det skulle vara trevligt med jul på Geilo, det var några år sen sist.

Idag skall jag samla valnötter. Nu har nog de allra flesta ramlat ner. Det har blivit kolossalt mycket nötter i år. Sen kör jag dem upp till Orselina, vill Pierre ha dem, så får han ta hand om dem i ”naturellt” skick. Jag har gjort mitt för att ta hand om dem nu – och jag har klarat av att inte få svarta fingrar och naglar. Alltid något att vara tacksam över.

Nostalgitripp.

I går eftermiddag läste jag ett inlägg på ”Blod och Eld”, nu för tiden en rätt stillsam diskussionssajt.

Inlägget hade rubriken Lapp-Lisa och då klickade det till och jag började minnas. När jag var hos mormor så brukade hon besöka en gammal dam, jag tror att hon hette Elfrida. Hon hade en vevgrammofon och en samling stenkakor och det var Lapp-Lisa som var idolen. Mormor var DJ och Elfrida och jag lyssnade. Det är märkligt, men jag minns fortfarande sångtexterna. (Märkligt, inte minst med tanke på att jag har glömt vad det var jag skulle köpa på Migros när jag kommer fram dit.)

Jag googlade på Lapp-Lisa och upptäckte att det faktiskt fanns många klipp med hennes sånger på You Tube – så glad jag blev! Nu har jag massor att lyssna på! När jag ser på skivetiketterna, så inser jag att Elfrida nog hade en rätt ansenlig samling, jag känner igen många av dem.

Igår hade vi samling redan klockan tio hemma hos Regula. Vi blev fem, det var Pierre, Marlene och så Rickard som rest hit för att avsluta ett murningsjobb uppe i Orselina. (Jag kallar Rickard husdoktorn numera och Pierre säjer att om de skulle få några ”brännskador” på huset, så måste han vara rätt person att stå för renoveringen.)

Sen slog Regula på stort och bjöd på söndagsbrunch på Eden Roc . Hon hade fått ut ett arvode från LandLiebe som hon nästan glömt bort att hon skulle ha. (LandLiebe är en tyskspråkigt magasin som, precis som namnet säjer handlar om kärleken till livet på landet.) Igår var vädret rätt skapligt så vi gick strandpromenaden bort till Maggia och sen rundade vi golfbanan på väg tillbaka. Det var rätt mycket aktivitet där.

Idag har det regnat hela dagen och jag har försökt att vara nyttig genom att städa och slänga. Jag får såna där ryck ibland... man kanske kan säja att jag förbereder julstädningen. (Detta var ett dåligt skämt, alla vet ju att jag säjer att man skall städa efter jul.)

Kyrkogårdar och valnötter och lite däremellan.

Nu är jag hemma igen, i ett soligt, men inte så varmt Ascona.

Jag tillbringade allhelgonahelgen och ett par dagar till i Hälsingland. Mormor hade gjort en del anteckningar om våra förfäder och andra släktingar och var deras gravar fanns och det hade jag tidigare lämnat över till Elvy. Vi var i Ovanåker, Alfta, Hanebo (som ligger i Kilafors), Los och Färila på lördag och söndag. Nu hittade vi inte gravarna i Los och Färila, där hade väl gravrätten gått ut för länge sedan. Men vi fick en rejäl rundtur i Hälsingland och lite motion också, eftersom vi inte visste var på kyrkogårdarna en hel del av gravarna fanns.

Elvy har blivit inspirerad av sin väninna Alice i Toronto som har både norskt och svenskt påbrå, även om det är en hel del generationer tillbaka. Nu tänker Alice och Elvy börja med ordentlig släktforskning, men det blir väl ”by proxy”. Det finns ju de som är proffs på sånt. Har man anor från ett såpass begränsat geografiskt område som Hälsingland, så kanske det inte är så svårt, men Elvy har också ett svagt minne att hon hört något om en man som träffade en dalkulla när han var på Dalregementet och tog sedan med henne till Hälsingland. Nytt friskt blod till släkten, det kanske behövdes?

Alice tror sig ha förfäder från Småland och ”from the mountains” i Norge. Det skall bli intressant att få höra vilket ”mountain” som hon härstammar från.

Huset som Elvy hyr hade blivit riktigt fint tack vare hennes vänners insatser och det fungerar utmärkt att bo där. Men det blev väldigt mörkt på kvällarna, det är nog trehundra meter till närmaste granne. Elvy tycktes inte vara bekymrad för det, men jag tyckte att det kändes lite ödsligt. Nu har hon inte planerat att tillbringa vintern där, huset läggs i malpåse nu när hon rest och väcks till liv igen till våren. Om jag skulle bo där under den mörka delen av året, så fick det allt bli ett antal lyktstolpar runt huset!

Elvy och jag körde till Uppsala i onsdags och sen var jag med henne på lägenhetsvisningar både torsdag och fredag. Bara som en liten förövning. Sen var vi runt och såg på hennes ”studentminnen”, fikade på mysiga Ofvandahls (också det ett studentminne) och ägnade oss åt lite allmän sightseeing under lördagen. Jag reste från Arlanda kvart i tio i går, var i Locarno vid femtiden. Elvy stannar i Uppsala några dagar till – fler lägenhetsvisningar på gång.

Hösten är på väg här och ett säkert hösttecken lade jag märke till så fort det ljusnade, det ligger massor av valnötter på marken. Det måste finnas olika slags valnötsträd, Peter hade varit i Devon för ett par veckor sedan och fått med sig en påse valnötter. Här, i ett betydligt mildare klimat är de inte färdiga förrän nu. Men de är större och förmodligen mer smakrika än engelska valnötter.

Så nu gäller det att plocka upp dem som fallit ner och ta in dem. Man får vara väldigt försiktig, sitter de gröna, yttre skalen kvar så måste man ha handskar. Det svarta färgämnet i skalet sitter i flera veckor om man får det på huden, och får man det på naglarna så är det bara att vänta på att de växer ut så småningom. Nötterna behöver först ligga inomhus ett par veckor för att torka riktigt ordentligt och då har jag fullt med nötter överallt, på brickor, brödfat och plåtar... När nötterna har torkat, så kan man lägga ner dem i en vanlig kartong, för de behöver ligga ytterligare ett par veckor för att den tunna, tunna hinnan som finns runt den inre nöten, skall torka ordentligt. Den är riktigt besk, men hinnan torkar bort och den beska smaken försvinner vid några veckors lagring. Sen är det bara att använda nötterna. Jag har recept på en valnötskaka, helt utan mjöl som brukar bli bra, sen använder jag dem i Caesarsallad eller som snacks. Och så ger jag bort en hel del.

När Rickard bodde i Bergen fick han en liten tankeväckande gåva. Det är ett halvt valnötsskal, och i det står ett litet ljus och kring ljuset finns några sädeskorn. Skalet står på ett litet kort med texten: ”Var verdens lys og jordens salt, strö såkorn ut på vandringsferden. Detta är en kristens kall, samlet i ett nötteskall”. (Ber om ursäkt för stavningen, den känns inte riktigt korrekt, men ni förstår nog.)