Kyrkogårdar och valnötter och lite däremellan.

Nu är jag hemma igen, i ett soligt, men inte så varmt Ascona.

Jag tillbringade allhelgonahelgen och ett par dagar till i Hälsingland. Mormor hade gjort en del anteckningar om våra förfäder och andra släktingar och var deras gravar fanns och det hade jag tidigare lämnat över till Elvy. Vi var i Ovanåker, Alfta, Hanebo (som ligger i Kilafors), Los och Färila på lördag och söndag. Nu hittade vi inte gravarna i Los och Färila, där hade väl gravrätten gått ut för länge sedan. Men vi fick en rejäl rundtur i Hälsingland och lite motion också, eftersom vi inte visste var på kyrkogårdarna en hel del av gravarna fanns.

Elvy har blivit inspirerad av sin väninna Alice i Toronto som har både norskt och svenskt påbrå, även om det är en hel del generationer tillbaka. Nu tänker Alice och Elvy börja med ordentlig släktforskning, men det blir väl ”by proxy”. Det finns ju de som är proffs på sånt. Har man anor från ett såpass begränsat geografiskt område som Hälsingland, så kanske det inte är så svårt, men Elvy har också ett svagt minne att hon hört något om en man som träffade en dalkulla när han var på Dalregementet och tog sedan med henne till Hälsingland. Nytt friskt blod till släkten, det kanske behövdes?

Alice tror sig ha förfäder från Småland och ”from the mountains” i Norge. Det skall bli intressant att få höra vilket ”mountain” som hon härstammar från.

Huset som Elvy hyr hade blivit riktigt fint tack vare hennes vänners insatser och det fungerar utmärkt att bo där. Men det blev väldigt mörkt på kvällarna, det är nog trehundra meter till närmaste granne. Elvy tycktes inte vara bekymrad för det, men jag tyckte att det kändes lite ödsligt. Nu har hon inte planerat att tillbringa vintern där, huset läggs i malpåse nu när hon rest och väcks till liv igen till våren. Om jag skulle bo där under den mörka delen av året, så fick det allt bli ett antal lyktstolpar runt huset!

Elvy och jag körde till Uppsala i onsdags och sen var jag med henne på lägenhetsvisningar både torsdag och fredag. Bara som en liten förövning. Sen var vi runt och såg på hennes ”studentminnen”, fikade på mysiga Ofvandahls (också det ett studentminne) och ägnade oss åt lite allmän sightseeing under lördagen. Jag reste från Arlanda kvart i tio i går, var i Locarno vid femtiden. Elvy stannar i Uppsala några dagar till – fler lägenhetsvisningar på gång.

Hösten är på väg här och ett säkert hösttecken lade jag märke till så fort det ljusnade, det ligger massor av valnötter på marken. Det måste finnas olika slags valnötsträd, Peter hade varit i Devon för ett par veckor sedan och fått med sig en påse valnötter. Här, i ett betydligt mildare klimat är de inte färdiga förrän nu. Men de är större och förmodligen mer smakrika än engelska valnötter.

Så nu gäller det att plocka upp dem som fallit ner och ta in dem. Man får vara väldigt försiktig, sitter de gröna, yttre skalen kvar så måste man ha handskar. Det svarta färgämnet i skalet sitter i flera veckor om man får det på huden, och får man det på naglarna så är det bara att vänta på att de växer ut så småningom. Nötterna behöver först ligga inomhus ett par veckor för att torka riktigt ordentligt och då har jag fullt med nötter överallt, på brickor, brödfat och plåtar... När nötterna har torkat, så kan man lägga ner dem i en vanlig kartong, för de behöver ligga ytterligare ett par veckor för att den tunna, tunna hinnan som finns runt den inre nöten, skall torka ordentligt. Den är riktigt besk, men hinnan torkar bort och den beska smaken försvinner vid några veckors lagring. Sen är det bara att använda nötterna. Jag har recept på en valnötskaka, helt utan mjöl som brukar bli bra, sen använder jag dem i Caesarsallad eller som snacks. Och så ger jag bort en hel del.

När Rickard bodde i Bergen fick han en liten tankeväckande gåva. Det är ett halvt valnötsskal, och i det står ett litet ljus och kring ljuset finns några sädeskorn. Skalet står på ett litet kort med texten: ”Var verdens lys og jordens salt, strö såkorn ut på vandringsferden. Detta är en kristens kall, samlet i ett nötteskall”. (Ber om ursäkt för stavningen, den känns inte riktigt korrekt, men ni förstår nog.)