Tomt i huset!

I går reste Anne till Zürich f v b till Arlanda och Hälsingland. Hon reste inte ensam, Rickard var med på tåget. Han skulle med ett plan till Oslo och vidare till Geilo idag. Han hade bestämt sig för att resa dit medan det ännu fanns lite snö i backarna och stanna där över påsk.

De har jobbat på bra i huset i Ronco.  Övervåningen är klar. I suterrängvåningen blir det ett lite större ingrepp än planerat för att få ordentligt tätt. Det är ett vanligt problem här i äldre hus att det blir fuktigt där huset har kontakt med bergssidan. Så innan det är helt avklarat så blir det inget inredningsarbete där, men det fungerar bra att hålla till på det övre planet för dem.  

Igår fick jag ett uppdrag från nättidningen, jag skulle skriva om hur ”vanligt folk” i Europa uppfattar brexiteländet. Efter gårdagskvällens omröstningar, så blev det på sätt och vis en enklare uppgift, nu kan man vara ironisk och som någon parlamentsledamot sade i tv. ”vi är hela Europas driftkucku”. Jag kan inte annat än hålla med, även om hela cirkusen är en rätt tragisk tillställning. Theresa May kallades i en tysk nättidning får Theresa Mayhem. Mayhem kan väl närmast översättas med kalabalik.

Nu skall jag ge mig i kast med uppdraget.

Nytt inlägg av den vikarierande bloggaren.

Nu har vi varit runt och jag har fått se massor av intressanta platser. Vi har promenerat uppe på Monte Verita och jag fick höra den intressanta historien om världens första hippiekollektiv där en mängd av det tidiga 1900-talets kändisar levde loppan. (Nyfiken? Googla Monte Verita.)

Sen var det den vackra Verzascadalen som slutar dramatiskt med en hög damm när man kom nära bebyggelsen. Jag skulle aldrig våga bo där. Den 220 m höga dammen är känd därför att inledningsscenerna i James Bondfilmen Golden Eye utspelas där.

I Mogno, inklämt i en dal långt uppe i bergen finns en ny, arkitektoniskt intressant kyrka ritad av en arkitekt som heter Mario Botta. Den är tillägnad Johannes Döparen och är ett omtyckt mål både för troende och arkitekturintresserade. På sommaren är trångt på de smala bergsvägarna, men turistsäsongen har inte riktigt kommit igång ännu.

När vi ändå är inne på kapitlet kyrkor, så har vi på bekvämt promenadavstånd härifrån en kyrka, San Michele som är belägen på en kulle där det en gång var en befästning. Arkeologiska utgrävningar har visat att långt innan kyrkan fanns, för femtusen år sedan fanns det en bosättning där. Delar av kyrkan är mer än tusen år gamla, men den har byggts till på 1600-talet. Den används inte numera och stora delar av området ligger numera på privata tomter Men har man någon (Maria) med sig som känner till området så kan man faktiskt ta sig dit på laglig väg.

Det är väldigt gott om kyrkor här i Ascona och Locarno, som rationell svensk undrar förstås om det kan vara ”lönt” att ha dem öppna.

I dag har vi varit ute med David och Pierre i deras båt. Det är en segelbåt, men idag var det vindstilla på Lago Maggiore så de fick använda motorn. På så sätt kom vi betydligt längre, till den italienska delen av sjön. Det ligger ett par intressanta städer där, gamla stadskärnor med trånga gränder. Där finns det också glassbarer och köerna var långa, det är sommarväder idag. Det var väl värt besväret att stå i kö en stund, glassen var jättegod.

Nu sitter Maria och kollar NRK. Ett kryssningsfartyg har problem utanför norska kusten, det stormar och passagerarna evakueras med helikopter. Där skulle jag inte vilja vara.

I morgon blir det gudstjänst i Lugano och sedan åker hela sällskapet på picknick och utflykt till en högt belägen kyrka, även denna ritad av Mario Botta.

Nu har Maria överlåtit bloggandet till mig igen.

Torsdag gjorde vi en dagstur med tåg till Milano. Maria körde till Bellinzona, som ligger två mil öster om Ascona och sen tog vi tåget kvart över åtta och var framme tio i tio. Jag har aldrig varit i Milano, så det var spännande. Maria har förstås varit där många gånger, men den som ”lärt upp” henne när det gäller shopping i Milano, det är Regula. Vi kollade alla de eleganta modehusens butiker från utsidan och lite mer prisvänliga butiker från insidan.

 Det finns en galleria med flera outlets inne i centrum, men de riktiga fyndbutikerna är belägna på bakgårdar och i ruffiga lagerlokaler. Där köpte jag en blå skinnjacka, ett par broderade jeans, ett par röda loafers och en vit sommarväska i skinn. När jag sedan räknade ihop vad det kostade, så blev det 135€. Det finns en butik som säljer smink och parfymer, den ligger på femte våningen i ett kontorshus. Jag är inte så prismedveten när det gäller sådant men Maria visste vad som kunde vara värt att satsa på. Nu shoppade vi inte hela dagen utan såg oss om i centrum och åt gott också.   

Idag har det regnat hela dagen, men den kommande veckan ser det ut att bli riktigt fint väder, nästan sommar. Som svensk kan man ju tycka så när det blir +20 på eftermiddagen. Men nätterna är kalla. Det gjorde inte så mycket att det regnade idag för husförsamlingen var hemma hos det amerikanska paret Jen och Nigel. Först var det gudstjänst. Det låter kanske formellt men så blir det inte när man sitter tillsammans i vardagsrummet. Vi var 22 och det blev ganska trångt trots att de har gott om plats. Dwight och Lotta hade ansvar för programmet och det var både lättsamt och allvarligt. Sedan var det gemensam middag och trevlig samvaro på eftermiddagen. Marias vänner är en rätt brokig skara men oj vilka trevliga människor!

Jag har bestämt mig för att stanna här tills nästa vecka, Maria hävdar att det finns en hel rad sevärdheter som vi ännu inte har hunnit besöka.

Det var alltså jag, Anne Nordin som skrev detta.

Jag har återigen fått förtroendet av Maria att berätta vad vi gjort sedan sist.

Fredag kväll var vi på en folklig restaurang och träffade ett gäng med utlänningar som slagit sig ner i Ascona, de flesta kom från England. Vi åt en lokal specialitet, klyftpotatis, olika sorters skivat kött med olika såser och vinet serverades i rustika kannor och vi drack ur vanliga dricksglas. Vinet hade väl varit i flaska tidigare, men det var en speciell känsla, det här var inget märkvärdigt, det är så man serverar vin när det är en måltidsdryck, inte ett berusningsmedel.

Lördag var vi långt uppe på berget i Orselina,  hos David och Pierre. De bor allra högst upp, det kändes faktiskt ansträngande att sitta bredvid Maria i bilen som långsamt tog sig uppför sluttningen. Utsikten från deras hus över sjön och mot bergen är makalös. Vi hade förstås tur, är det låga moln så ser man inget. Vi fick en fantastisk fyra rätters middag, Pierre är en riktigt duktig kock. David säjer att han får vara husets sommelier. Vinerna var väl valda och Maria som körde fick nöja sig med mineralvatten.

Det är intressant att lyssna till någon som kan vin, som vet hur olika druvsorter fungerar med maträtter och hur den jordmån där de växt också påverkar resultatet för att inte tala om vinmakarnas olika metoder. När jag kommer hem skall jag skaffa mig en bok och läsa på. Dessutom fick jag lära mig att det räcker med ett litet glas vin till varje rätt, det skall finnas ett glas med neutralt bordsvatten också.

Igår var vi på gudstjänst i Lugano och det var faktiskt trevligt och intressant även om jag inte begrep ett dugg. Sedan körde vi tillbaka till Ascona och var på sopplunch hos Regula och efteråt var det samling för husförsamlingen. Där talar alla engelska, så jag kunde ta del av Annemaries andakt där hon använde sig av liknelsen om sådden, väl valt med tanke på årstiden.

Jag kände mig hemma i det här sällskapet, det var samma goda gemenskap som när vi samlas i uthuset hos Elvy. Jag har lärt känna många intressanta människor här, en rätt brokig samling. Olika nationaliteter, olika kyrkotillhörigheter och olika åldrar. Jag är lite överraskad av att sex katoliker smälter in så väl i gruppen där så många har frikyrklig bakgrund. Ekumenik på gräsrotsnivå.

Idag har vi varit och kollat huset i Ronco som Dwight och Lotta har köpt. De bodde tidigare i nordvästra Schweiz, men har valt att flytta till det bättre klimatet här. Jag har träffat dem tidigare, de har varit och hälsat på hos Elvy. Med i huset, som skall renoveras lite nu, var Lottas bror Rickard som jag också har träffat vi ett par tillfällen tidigare. Huset har en fin utsikt, men ligger rätt inklämt bland andra hus men det är så det blir, man får utnyttja all mark som kan bebyggas. Jag kände att min tomt på 1150 m2 är oförskämt stor.

Här är det vårväder men uppe i bergen snöar det och vägar är avstängda. Det blir rätt dramatiska skillnader här. Snöstorm uppe i Gotthard passet och här sitter vi ute och fikar.

Nu är det inte Maria utan Anne som bloggar.

Nu har jag fått i uppdrag av Maria att skriva i bloggen. Jag tar det från början, ur mitt perspektiv.

Tågresa till Uppsala måndag eftermiddag, övernattning i Elvys lägenhet, buss ut till Arlanda tisdag morgon. Flyg till Zürich, tågresa till Locarno, Asconas tvillingstad. Vädret och sikten var utmärkt och det var många vackra vyer att beskåda på vägen. Plötsligt for vi in i svart hål. Det var Gotthardtunneln, 57 km i underjorden eller rättare sagt långt under alptopparna. Jag var totalt oförberedd och jag gillar inte tunnlar. Det var bara att bita ihop och hoppas att vi kom ut i dagsljuset helskinnade. Det gjorde vi, märkligt nog.

Maria bor i ett mysigt hus med en helt betagande utsikt över Lago Maggiore och mot bergen på andra sidan sjön. Uppe på bergen ligger snön fortfarande.

Igår var vi ute och turistade i centrum. Det är en intressant stadskärna med gamla hus och smala gränder, kyrkor och spännande butiker. Man skulle kunna  tro att en piazza var ett torg, omgivet av hus men i Ascona finns Piazza Giuseppe  Motta, en bred strandpromenad med ett rikt utbud av uteserveringar och restauranger.

Idag har det regnat hela dagen. Det regnar fortfarande. Vi har varit i Ronco Sopra Ascona som ligger några kilometer härifrån, också vid sjön. Det var goda vänner till Maria som bjöd på lunch och vi  blev sedan kvar där till klockan var fyra. Vi hade mycket att tala om. Vännerna är från USA och har slagit sig ner här efter att ha sålt ett företag i Albany NY och njuter nu av ”early retirement”.  

Den kommande veckan är det vårväder och Maria har en lång lista med intressanta utflyktsmål. En dag, men det blir nog veckan därpå, skall vi göra en dagstur till Milano. Dagsturer är i min värld något som man gör med färja till Danmark eller Tyskland. Nu tar vi tåget istället.

Nu är vi hemma i Ascona!

Resan hit gick enligt planerna och vi hade tur med vädret på tågresan från Zürich till Locarno. Det finns så mycket fint att se där. Jag har åkt den sträckan många gånger men blir inte trött på att se det varierande landskapet. För Anne var det premiär.

Idag har vi varit nere i den gamla delen av Ascona (mycket att se), tillbringat en stund på en uteservering och konstaterat att festligheterna igår (carne vale) och under helgen hade lämnat synliga spår överallt, på gatorna, i parkerna och i vattnet. Det som en gång var en festlig inledning på fastetiden, har blivit ett stort kommersiellt jippo som brukar dra igång helgen innan fastlagstisdagen. Varje större ort har sin ”karneval” men det handlar mer och mer om försäljning av öl och vin och diverse snabbmat. Karnevalsfirandet har förändrats sedan jag kom hit 2002. Karnevalstågen finns förstås kvar men det är mycket mer fylla och så alla ficktjuvar. Nu i helgen blev en kille av med, nej inte plånboken utan en bit av örat, en svartsjuk ung man bet av det. Sen, närmare påsk tar de kyrkliga processionerna över, en del är rätt märkliga. Allt handlar på ett eller annat sätt om botgörelse och död. I en procession går deltagarna baklänges och mumlar något ohörbart. Sist i processionen bär man en uppstoppad örn.  Fråga mig inte varför.

Det är en stor nyhet här att det kommer att delas ut två nobelpris i litteratur i år. Man rapporterar också om bakgrunden till detta och flera av de inblandade nämns vid namn. Men att Horace Engdahl är Sveriges just nu främste författare, nej där har man fel, väldigt mycket fel!

Vi har också läst  att omställningen sommar/normaltid kommer att avskaffas 2021. Först har EU tydligen sagt att länderna själva får bestämma, men ändrat sig då man insåg att i det avseendet kunde Europas karta bli som ett lapptäcke. Nu vill man att alla skall göra likadant, men vet inte om eller hur man skall dela upp Europa i tidszoner eller om hela EU skall vara en och samma tidszon. Det blir förstås problematiskt om länderna i Östeuropa skall ha samma tid som Portugal. Man talar också om vinsterna för miljön om sommartiden blir den nya normaltiden, vilket EU-kommissionen rekommenderar. Den som lever får se.

Nu har man visat hur den nya 1000-francsedeln kommer att se ut. 1000 schweizerfrancs är ungefär 9800 kronor. Kritikerna menar att det är fel att ha sedlar i så stora valörer, det underlättar för dem som hanterar svarta pengar. Det kanske ligger något i det? Här i Schweiz är det fortfarande helt OK att betala med sedlar. Kassören ser inte irriterat eller medlidsamt på den som betalar sina matinköp genom att sträcka fram en hundrafrancssedel.

För att undvika extraavgifter när jag betalar i Sverige, så brukar jag ha rätt gott om sedlar i min plånbok. Min banks kortleverantör tar extra betalt för varje transaktion utomlands, förutom att man använder sig av en mindre gynnsam valutakurs.

Mina tankar leds nu automatiskt in på Swedbanks och Nordeas skumma affärer men  –  jag tror att detta är småsaker jämfört med vad vissa schweiziska finansinstitut ägnar sig åt. Bankerna har man numera, trots banksekretessen lite bättre koll på. 

Elvy hävdar att ”hon har utvalt åt sig den goda delen” när hon lät Handelsbanken ta hand om de tillgångar som överfördes från Kanada. Hoppas hon inte blir besviken. Jag har också ett konto där som min lön från skolan går in på och jag borde knyta ett bankkort till kontot, men det har inte blivit av. Jag går in på banken och tar ut pengar i kassan och pratar lite med personalen som alltid har frågor om hur något fungerar i de schweiziska bankerna.

 Idag är det mulet men +15. I morgon skall det bli dagsregn men dagen livas upp av att det blir lunch hos Jen och Nigel. På fredag återkommer solen.