Nu har David presenterat planerna för årets långa kanalfärd! Vi samlades hemma hos Regula i lördags kväll och David gick igenom två alternativa resplaner. Vi fastnade omedelbart för den nya varianten, som David hade gjort upp tillsammans med Andrew, båtägaren. Vi skall åka North Oxford, Coventry, Trent & Mersey (med Middlewich som nordligaste punkt), Shropshire Union - och nu kommer det revolutionerande tillägget, vi tar oss ända upp till Llangollen och tillbaka igen till Shropshire Union, Birmingham och sedan på Grand Union tillbaka till Braunston.
Andrew har gått igenom färdvägen och gjort upp tänkbara dagsetapper med hänsyn till hur många slussar vi skall avverka. Sen skall Marlene mönstra av ochYvette mönstra på i Llangollen där vi faktiskt kan stanna två nätter. Andrew har kollat allmänna kommunikationer till Birmingham - och det ser ut att fungera ok. Om vi känner för det kan vi bo på hotell där och verkligen slösa med varmvatten i duschen, det kan man inte göra på båten. Dwight blev eld och lågor när David berättade om viadukterna och vad man kunde göra i Llangollen. Rickard var inte med när vi var där, så han var också riktigt sugen på en utflykt till Wales.
Sen hade vi en riktigt bra söndag uppe i Orselina med "holiness meeting" som Lotta ansvarade för och efter lunchen tog vi en promenad upp till en utsiktspunkt på berget. Sen hade vi studiecirkel och nu är vi tillsammans med Paulus i Efesos.
Rickard har stannat kvar här och nu gör han iordning i Regulas garage, målade väggarna igår och skall sätta upp hyllor, om nu färgen har torkat tillräckligt. Det är minusgrader här och den kommande veckan ser det ut att bli riktigt kallt, till och med -10 om det är klart väder. Jag tror att prognoserna utgår från förhållanden på en högre höjd än här hos mig, men även -5 kan vara mindre hälsosamt för en del palmer. Lotta och Dwight kommer tillbaka från Milano fredag förmiddag och "hämtar" Rickard. Vi skall nog hålla honom sysselsatt fram tills dess.
Och nu är det dags att börja jobba.
tisdag 31 januari 2012
lördag 28 januari 2012
En hel vecka sen sist!
Jag hade räknat med att ta det lugnt den här veckan, men Erik skickade över ett expressuppdrag som sysselsatt mig den här veckan. Expressuppdrag ställer till det lite i min privata planering, men å andra sidan flyter det in lite extra på mitt konto så... Nu får jag först ett par tidningsartiklar som skall vara klara nästa fredag, ett uppdrag som tar ungefär en arbetsdag. Sen får jag ett nytt, större uppdrag som skall vara klart till månadsskiftet mars-april. Sånt gillar jag bäst!
Den gångna veckan har det varit riktigt fint väder, men idag regnar det och utsikterna för nästa vecka är ganska dystra, regn, molnigt och till och med flera minusgrader mot slutet av veckan. Men här säjer man att det blir inte vår utan att det varit kallt i tolv dagar . Det kanske stämmer?
Lotta, Dwight och Rickard är på väg hit. Dwight skall tala på någon konferens i Milano på tisdag, och Lotta följer med och Rickard stannar här. David och Pierre har helt nya planer för vår kanalfärd som behöver dryftas. Nu har goda vänner till Davids släktingar erbjudit sig att låna ut sin båt till vårt sällskap, om det är okej att också de kan bo här hos mig medan vi använder båten. Det är naturligtvis helt okej, så nu blir det två förmodligen två båtar som tuffar iväg - och det blir inte Thames Ring utan vi kommer troligen att ge oss iväg åt nordväst med Middlewich vid Four Counties Ring som längst bort. Vi kommer troligen att vara ute 4 veckor och tiden är så väl tilltagen att vi kan göra kortare utflykter på angränsande kanaler. Det skall vi diskutera nu i helgen, tillsammans med Regula, Marlene och Yvette. Det är ju faktiskt så att planerandet är - om inte halva nöjet - så ändå en stor del av nöjet.
Nu ser jag fram emot en trevlig kväll hemma hos Regula och i morgon har vi vår gudstjänst och "kursar" sedan uppe i Orselina. Och så blir det god mat. Tröttnar Pierre på geologin, så kan han alltid få jobb som kock.
Den gångna veckan har det varit riktigt fint väder, men idag regnar det och utsikterna för nästa vecka är ganska dystra, regn, molnigt och till och med flera minusgrader mot slutet av veckan. Men här säjer man att det blir inte vår utan att det varit kallt i tolv dagar . Det kanske stämmer?
Lotta, Dwight och Rickard är på väg hit. Dwight skall tala på någon konferens i Milano på tisdag, och Lotta följer med och Rickard stannar här. David och Pierre har helt nya planer för vår kanalfärd som behöver dryftas. Nu har goda vänner till Davids släktingar erbjudit sig att låna ut sin båt till vårt sällskap, om det är okej att också de kan bo här hos mig medan vi använder båten. Det är naturligtvis helt okej, så nu blir det två förmodligen två båtar som tuffar iväg - och det blir inte Thames Ring utan vi kommer troligen att ge oss iväg åt nordväst med Middlewich vid Four Counties Ring som längst bort. Vi kommer troligen att vara ute 4 veckor och tiden är så väl tilltagen att vi kan göra kortare utflykter på angränsande kanaler. Det skall vi diskutera nu i helgen, tillsammans med Regula, Marlene och Yvette. Det är ju faktiskt så att planerandet är - om inte halva nöjet - så ändå en stor del av nöjet.
Nu ser jag fram emot en trevlig kväll hemma hos Regula och i morgon har vi vår gudstjänst och "kursar" sedan uppe i Orselina. Och så blir det god mat. Tröttnar Pierre på geologin, så kan han alltid få jobb som kock.
lördag 21 januari 2012
Mera butik!
Nej, det blir aldrig som man tänkt sig... jag hade planer på att städa mitt arbetsbord, röja i gamla papper och dammsuga i bokhyllorna den här veckan. Och så skulle jag äntligen röja upp i lådorna som står i förrådet och som innehåller diverse saker efter min morbror. Jag gjorde en insats där för ett par år sedan, men sen kom något annat i vägen.
Måndag kväll ringde Sophia, hon hade blivit förkyld och lät som en gammal kråka. Nu har jag jobbat tisdag-fredag i butiken, Sophia räknade med att kunna gå dit idag. Jag steg upp tidigt för den händelse att hon skulle ändra sig, men hon har inte hörts av. Det är jättetrevligt att jobba i butiken och nu känner jag mig rätt hemtam där och kan faktiskt hantera situationen när en kund envisas med att tala enbart italienska.
Lotta kom hit torsdag förra veckan och stannade till måndag förmiddag. Hon kom direkt från Sverige, hade först träffat ett par släktingar och sen träffat en del av sina armébekanta. Hon var riktigt bekymrad för Frälsningsarmén i Sverige, även om det tydligen finns en del ljuspunkter med kårer som växer, så hämmas man av ett mindre kompetent och icke lyssnande ledarskap. Personalpolitiken är under all kritik, hon berättade bland annat om någon som bara hade en kort tid kvar innan pensionen som plötsligt skulle bort från det arbete som den här personen tydligen skött på ett utmärkt sätt med ovanligt välbesökta gudstjänster och nya medlemmar. Saker och ting händer därför att någon "tycker", inte efter sakliga överväganden. Det är trist att höra sådant här, vi sitter här och är kanske lite naiva i vår tilltro till armén som ett av redskapen för att bygga Guds rike, och så märker man hur ihåligt verkligheten ekar...
Men vi ger inte upp, och det gör väl inte Lotta heller. I brist på annat, så engagerar hon sig i något ekumeniskt socialt arbete, medan Dwight ägnar sig åt Lausannerörelsen. Lotta hade med sig ett urklipp som hon visade oss. Ingen av oss hade en aning om att han använt ett av sina andra förnamn under sin karriär i armén. Lotta sa att det var lite pinsamt att heta Dwight (som president Eisenhower) när han gick på universitetet, så därför bytte han, men i familjen så har man ändå alltid kallat honom för Dwight.
Skall jag börja kalla mig för Agnes istället för Maria? Nja, först bytte jag efternamn och att sen byta förnamn... Maria Lindberg blir Agnes Hultin, nej, det är lite väl drastiskt. Men det låter rätt snyggt. Om jag färgar håret och går något kosmetiskt ingrepp (vad?) och byter linserna mot ett par dramatiska glasögon så kanske ingen känner igen mig??? Regula berättade en gång att det finns små silikonkuddar som man stoppar in på sidorna i överkäken och de kan förändra utseendet dramatiskt. Hon hade haft någon känd person som kund och vederbörande kunde, när hon stoppade in sådana kuddar och använde glasögon istället för linser och dessutom en peruk i annan färg, uppträda helt inkognito.
Rickard åkte till Norge i går. Det blir bara en kort visit i Oslo, han skulle träffa någon som han jobbade tillsamans med i Indien. Nu på morgonen kollade jag förhållandena på vägarna runt Geilo och det var stängt på flera fjällvägar och kolonn på andra. Dessutom håller sig termometern kring -10. Nej, då är jag hellre här, vi kommer att ha solsken och minst +10 mitt på dagen. Men när ljuset kommer tillbaka, då är det skönt att vara på Geilo även om det är -10, förutsatt att solen skiner förstås.
Nu skall jag strax köra iväg och handla, sen skall jag städa (bara lite) och när jag är klar med det, så skall jag sätta mig på terrassen och läsa. Det gäller att ta vara på solskenet. I morgon skall vi, efter juluppehållet, ha vår studiecirkel här.
Måndag kväll ringde Sophia, hon hade blivit förkyld och lät som en gammal kråka. Nu har jag jobbat tisdag-fredag i butiken, Sophia räknade med att kunna gå dit idag. Jag steg upp tidigt för den händelse att hon skulle ändra sig, men hon har inte hörts av. Det är jättetrevligt att jobba i butiken och nu känner jag mig rätt hemtam där och kan faktiskt hantera situationen när en kund envisas med att tala enbart italienska.
Lotta kom hit torsdag förra veckan och stannade till måndag förmiddag. Hon kom direkt från Sverige, hade först träffat ett par släktingar och sen träffat en del av sina armébekanta. Hon var riktigt bekymrad för Frälsningsarmén i Sverige, även om det tydligen finns en del ljuspunkter med kårer som växer, så hämmas man av ett mindre kompetent och icke lyssnande ledarskap. Personalpolitiken är under all kritik, hon berättade bland annat om någon som bara hade en kort tid kvar innan pensionen som plötsligt skulle bort från det arbete som den här personen tydligen skött på ett utmärkt sätt med ovanligt välbesökta gudstjänster och nya medlemmar. Saker och ting händer därför att någon "tycker", inte efter sakliga överväganden. Det är trist att höra sådant här, vi sitter här och är kanske lite naiva i vår tilltro till armén som ett av redskapen för att bygga Guds rike, och så märker man hur ihåligt verkligheten ekar...
Men vi ger inte upp, och det gör väl inte Lotta heller. I brist på annat, så engagerar hon sig i något ekumeniskt socialt arbete, medan Dwight ägnar sig åt Lausannerörelsen. Lotta hade med sig ett urklipp som hon visade oss. Ingen av oss hade en aning om att han använt ett av sina andra förnamn under sin karriär i armén. Lotta sa att det var lite pinsamt att heta Dwight (som president Eisenhower) när han gick på universitetet, så därför bytte han, men i familjen så har man ändå alltid kallat honom för Dwight.
Skall jag börja kalla mig för Agnes istället för Maria? Nja, först bytte jag efternamn och att sen byta förnamn... Maria Lindberg blir Agnes Hultin, nej, det är lite väl drastiskt. Men det låter rätt snyggt. Om jag färgar håret och går något kosmetiskt ingrepp (vad?) och byter linserna mot ett par dramatiska glasögon så kanske ingen känner igen mig??? Regula berättade en gång att det finns små silikonkuddar som man stoppar in på sidorna i överkäken och de kan förändra utseendet dramatiskt. Hon hade haft någon känd person som kund och vederbörande kunde, när hon stoppade in sådana kuddar och använde glasögon istället för linser och dessutom en peruk i annan färg, uppträda helt inkognito.
Rickard åkte till Norge i går. Det blir bara en kort visit i Oslo, han skulle träffa någon som han jobbade tillsamans med i Indien. Nu på morgonen kollade jag förhållandena på vägarna runt Geilo och det var stängt på flera fjällvägar och kolonn på andra. Dessutom håller sig termometern kring -10. Nej, då är jag hellre här, vi kommer att ha solsken och minst +10 mitt på dagen. Men när ljuset kommer tillbaka, då är det skönt att vara på Geilo även om det är -10, förutsatt att solen skiner förstås.
Nu skall jag strax köra iväg och handla, sen skall jag städa (bara lite) och när jag är klar med det, så skall jag sätta mig på terrassen och läsa. Det gäller att ta vara på solskenet. I morgon skall vi, efter juluppehållet, ha vår studiecirkel här.
tisdag 10 januari 2012
Vårvärme!
Vi fick inget besök av Lotta den här helgen. Vi hade ställt in oss på det, men för min del var det ganska bra för uppdraget som jag har deadline på till fredag, det visade sig vara lite mer komplicerat än vad jag hade räknat med. Jag räknar med att ha det klart i eftermiddag och sen får det vila till i morgon då jag gör en sista översyn och skickar iväg det.
Lotta kommer hit på torsdag och stannar över helgen. Hon blev inbjuden av vänner i Sverige till något födelsedagsfirande den gångna helgen, så hon prioriterade det. Hon planerar nu att ta tåget hit från Zürich och då hoppas jag bara att det inte kommer mer snö. Det har varit rätt rejäla förseningar sedan snöovädret slog till. Nu är man orolig för laviner som kan spärra landsvägarna, det gick en stor lavin uppe i Sustenpass igår.
Här i Ascona har vi ingen snö, just nu är det +7 och jag tror att vädret idag blir som igår, cirka tio plusgrader och strålande sol. Vårblommorna sticker upp här och var och grannens Forsythia som står skyddat, den har börjat blomma. Men å andra sidan kan det nog bli kallare innan våren kommer på allvar i februari. Det har kommit en hel del snö uppe i bergen, men det är bara på cirka 1800 meters höjd som den ligger kvar.
Jag fick mail från Cilla igår kväll, hon rapporterade om vinterns första riktiga snöväder. En hel decimeter... undrar vad de uppe i Andermatt säjer om det? Där är snötäcket två meter nu.
Pierre befinner sig just nu i Portugal. Det är en utbildning för en ny slags "maskin" som man kan använda för att beräkna markens stabilitet. David är i Zürich och arbetar med sina rapporter av 2011 års provtagningar. Marlene jobbar, Yvette jobbar och Regula är i Basel.
Vi kommer inte att starta vår studiecirkel förrän nästa söndag, d v s den 22 januari, först då är vi samlade igen. Då ger vi oss iväg på Paulus andra missionsresa. Och beträffande resor så ser det ut som årets kanalfärd kommer att bli en sällskapsresa. Goda vänner till Davids släktingar vill också komma hit och då får vi låna även deras båt. Det är en lite mindre båt, fyra kan bo där. Som det ser ut nu, så blir det tre eller fyra veckor på det som inte heter The Great Ring (som jag påstått tidigare), utan Thames Ring. Braunston-London på Great Union, London-Oxford på Themsen och Oxford South tillbaka till Braunston. Hinner vi med så tar vi en tur på Oxford North också, det är vår favorit Ashby Canal som lockar.
Och nu återgår jag till arbetet.
Lotta kommer hit på torsdag och stannar över helgen. Hon blev inbjuden av vänner i Sverige till något födelsedagsfirande den gångna helgen, så hon prioriterade det. Hon planerar nu att ta tåget hit från Zürich och då hoppas jag bara att det inte kommer mer snö. Det har varit rätt rejäla förseningar sedan snöovädret slog till. Nu är man orolig för laviner som kan spärra landsvägarna, det gick en stor lavin uppe i Sustenpass igår.
Här i Ascona har vi ingen snö, just nu är det +7 och jag tror att vädret idag blir som igår, cirka tio plusgrader och strålande sol. Vårblommorna sticker upp här och var och grannens Forsythia som står skyddat, den har börjat blomma. Men å andra sidan kan det nog bli kallare innan våren kommer på allvar i februari. Det har kommit en hel del snö uppe i bergen, men det är bara på cirka 1800 meters höjd som den ligger kvar.
Jag fick mail från Cilla igår kväll, hon rapporterade om vinterns första riktiga snöväder. En hel decimeter... undrar vad de uppe i Andermatt säjer om det? Där är snötäcket två meter nu.
Pierre befinner sig just nu i Portugal. Det är en utbildning för en ny slags "maskin" som man kan använda för att beräkna markens stabilitet. David är i Zürich och arbetar med sina rapporter av 2011 års provtagningar. Marlene jobbar, Yvette jobbar och Regula är i Basel.
Vi kommer inte att starta vår studiecirkel förrän nästa söndag, d v s den 22 januari, först då är vi samlade igen. Då ger vi oss iväg på Paulus andra missionsresa. Och beträffande resor så ser det ut som årets kanalfärd kommer att bli en sällskapsresa. Goda vänner till Davids släktingar vill också komma hit och då får vi låna även deras båt. Det är en lite mindre båt, fyra kan bo där. Som det ser ut nu, så blir det tre eller fyra veckor på det som inte heter The Great Ring (som jag påstått tidigare), utan Thames Ring. Braunston-London på Great Union, London-Oxford på Themsen och Oxford South tillbaka till Braunston. Hinner vi med så tar vi en tur på Oxford North också, det är vår favorit Ashby Canal som lockar.
Och nu återgår jag till arbetet.
tisdag 3 januari 2012
Den tredje januari 2012
Ja, nu är det nya året ett faktum. Det har varit strålande väder allt sedan nyårsafton och just nu är det +12 och strålande sol. Jag har ett nytt uppdrag med deadline den 13 januari, och jag har lite svårt med koncentrationen när det faktiskt är vårväder ute.
Nyårsafton tillbringade vi uppe i Orselina. Man har en magnifik utsikt där över sjön och det blev inte sämre när det var mörkt och massor, massor av fyrverkeripjäser överallt. Rickard kom hit i fredags kväll och just nu sitter han tillsammans med David och försöker göra upp en plan vart vår kanalfärd kommer att gå. Vi kan vara sex personer samtidigt och gör vi en månadslång resa så kommer vi att skifta deltagare under resans gång. Den ende som är självskriven hela tiden, det är David. Nu har vi gjort en bra deal, Davids släktingar får låna mitt hus och min bil under tiden som vi lånar båten. Under den tid som jag inte är med på båten tar jag min tillflykt till London. Andreas som har lånat min lägenhet avslutar sin kurs sista mars. Det är så länge sedan jag var i London att jag faktiskt börjar längta dit. Sju månader faktiskt, men då har jag ju haft mitt lilla krypin uthyrt i andra hand under större delen av den tiden.
Rickard planerar att resa till Geilo om en månad och stanna över påsk, jag räknar med att resa dit några veckor i slutet av februari - början av mars. Men det är under förutsättning att det är riktig vinter där, hittills har det väl varit si och så med den saken. Jag har i alla fall fått rapport om att min hytte inte tagit skada av stormarna, men det verkar som om mer oväder är på väg.
Leo, Stephan och Julia var i Rom över nyår. Allt var så jättetrevligt tills de var på hemväg, efter att ha ätit lunch innan de lämnade Rom. Efter en timma började Stephan må tjyvtjockt och strax därefter Leo. De körde in vid Flaminia och Julia köpte mineralvatten åt dem och erbjöd sig att köra. Någonstans på motovägen mellan Orte och Orvieto var det Julias tur... De körde in i Orvieto och efter fyra timmars vila i bilen så körde de på mindre vägar där det gick att stanna. De kom till trakten av Bologna och sen orkade de inte längre och lyckades hitta ett litet hotell för natten. De kom hem igår vid tretiden och nu ligger alla tre och försöker återhämta sig hemma hos Julia. Leo skulle försöka att ta sig till Bellinzona i eftermiddag. Nu är frågan om det är vanlig magsjuka eller matförgiftning.
Jag tänker hålla mig långt från dem eftersom Lotta kommer hit i slutet av veckan. Dwight skall resa till Skottland för en arbetskonferens. Han engagerar sig rätt mycket i det som kallas för Lausannerörelsen - som vill vara en evangelikal motpol till kyrkornas världsråds "gränslösa" ekumenik. (Gränslös skall här ses i en något negativ mening). Lausannerörelsen vill lyfta fram evangelisationen, missionen och inte minst Jesus som världens Frälsare - allt enligt Dwight.
Nu är klockan tolv och min mage talar om att den vill ha något att äta. Sen skall jag ta en rask promenad i solskenet och jobba koncentrerat ett par timmar.
Nyårsafton tillbringade vi uppe i Orselina. Man har en magnifik utsikt där över sjön och det blev inte sämre när det var mörkt och massor, massor av fyrverkeripjäser överallt. Rickard kom hit i fredags kväll och just nu sitter han tillsammans med David och försöker göra upp en plan vart vår kanalfärd kommer att gå. Vi kan vara sex personer samtidigt och gör vi en månadslång resa så kommer vi att skifta deltagare under resans gång. Den ende som är självskriven hela tiden, det är David. Nu har vi gjort en bra deal, Davids släktingar får låna mitt hus och min bil under tiden som vi lånar båten. Under den tid som jag inte är med på båten tar jag min tillflykt till London. Andreas som har lånat min lägenhet avslutar sin kurs sista mars. Det är så länge sedan jag var i London att jag faktiskt börjar längta dit. Sju månader faktiskt, men då har jag ju haft mitt lilla krypin uthyrt i andra hand under större delen av den tiden.
Rickard planerar att resa till Geilo om en månad och stanna över påsk, jag räknar med att resa dit några veckor i slutet av februari - början av mars. Men det är under förutsättning att det är riktig vinter där, hittills har det väl varit si och så med den saken. Jag har i alla fall fått rapport om att min hytte inte tagit skada av stormarna, men det verkar som om mer oväder är på väg.
Leo, Stephan och Julia var i Rom över nyår. Allt var så jättetrevligt tills de var på hemväg, efter att ha ätit lunch innan de lämnade Rom. Efter en timma började Stephan må tjyvtjockt och strax därefter Leo. De körde in vid Flaminia och Julia köpte mineralvatten åt dem och erbjöd sig att köra. Någonstans på motovägen mellan Orte och Orvieto var det Julias tur... De körde in i Orvieto och efter fyra timmars vila i bilen så körde de på mindre vägar där det gick att stanna. De kom till trakten av Bologna och sen orkade de inte längre och lyckades hitta ett litet hotell för natten. De kom hem igår vid tretiden och nu ligger alla tre och försöker återhämta sig hemma hos Julia. Leo skulle försöka att ta sig till Bellinzona i eftermiddag. Nu är frågan om det är vanlig magsjuka eller matförgiftning.
Jag tänker hålla mig långt från dem eftersom Lotta kommer hit i slutet av veckan. Dwight skall resa till Skottland för en arbetskonferens. Han engagerar sig rätt mycket i det som kallas för Lausannerörelsen - som vill vara en evangelikal motpol till kyrkornas världsråds "gränslösa" ekumenik. (Gränslös skall här ses i en något negativ mening). Lausannerörelsen vill lyfta fram evangelisationen, missionen och inte minst Jesus som världens Frälsare - allt enligt Dwight.
Nu är klockan tolv och min mage talar om att den vill ha något att äta. Sen skall jag ta en rask promenad i solskenet och jobba koncentrerat ett par timmar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
