Nu har det blivit höst!

Väderomslaget kom plötsligt, men vi var förvarnade. I natt har det till och med varit minusgrader uppe på mätstationen på Monte Trinita. I norra delen av Schweiz har det kommit en hel del snö, men det verkar som om alperna skapade en naturlig barriär för nederbörden. Nu på morgonen har det varit många trafikolyckor då snön, som blivit till en blöt sörja under söndagen har frusit till is. Men här skiner solen just nu. Alltid något att glädjas åt även om termometern visar blygsamma +3.

Marlene har kommit hem från Genève och som förväntat klarade hon sina tentor utan problem. Nu läser hon för den sista tentan, som skall äga rum den 9 december. Hon skall göra ett uppehåll i studierna under våren, en av hennes kolleger på resebyrån skall vara barnledig och Marlene vikarierar då för henne. Sen tänker hon fortsätta läsa till hösten.

Jag har mycket att göra, Sophia frågade om jag kunde tänka mig att jobba i butiken vid jul, men jag tror knappast att jag hinner. Men det är verkligen roligt att vara med om julrushen. Man kommer trots ömma fötter verkligen i julstämning. Några dagar borde jag väl ändå hinna med?

Alice har fått sin nya höftled, allt har gått bra och hon kom hem från sjukhuset i lördags. Nu skall Elvy ta hand om henne och se till att hon gör sina övningar. Den gångna veckan, när Alice var på sjukhuset har Elvy bakat till första advent och även passat på att göra lussekatter.

Här har man ett par riktigt fet-söt-kladdiga traditionella adventsbakverk, man kan bara ta en liten bit av dem. Jag skall nog inhandla lite saffran och göra lussekatter till 13 december. Jag borde förstås göra pepparkakshjärtan också, men det kräver en tur till Ikea i Grancia, där brukar de ha färdig pepparkaksdeg. Eller vågar jag mig på att leta fram ett pepparkaksrecept på nätet? Blir det pannkaka av pepparkakorna så får de åka i soptunnan.

Och nu – åter till arbetet.

Jobb på gång!

Nu har jag jobb så det räcker och blir över. Jag har tre småjobb att klara av denna vecka och ett stort redigeringsjobb kommer nästa vecka. Det är inte så att jag har varit orolig för att det inte skall komma något nytt jobb (nya pengar) men jag gillar när det är ett jämnt inflöde så att jag kan planera min tid någorlunda.

Vi har riktigt fint sensommarväder fortfarande men nästa vecka kommer det att bli betydligt kyligare. Efter vår samling uppe i Orselina i söndags var vi ute med båten. ”Vi” var D&P, Regula, Jen, Nigel och jag. Marlene är i Genève, Diana och Yves var i Verona. Det var exceptionella bilköer vid Chiasso när de skulle hem i söndags. Allt och alla kollades noga, även baksätet och bagageutrymmet i bilarna.

Är det verkligen någon idé att ha dessa tidsödande kontroller vid gränserna? De terroristgrupper som förbereder ”något” i Europa tar väl inte risken att åka fast i en gränskontroll?

Stämningen här var riktigt uppjagad i lördags, folk samlades på piazzan och hade synpunkter på händelserna i Paris. Tyvärr också synpunkter på alla muslimer. Regula lurade med mig dit på eftermiddagen och man försökte få med oss i diverse hetsiga diskussioner. Det förekom en del plakat där man propagerade mot invandring. Sympatiyttringar för döda och skadade i Paris såg vi inte till. Det var ganska otäck stämning där och jag tror inte att det hade varit någon idé att försöka komma med sakliga motargument.

Elvy har ringt ett par gånger och hoppas på lite mer info än vad man kan få via nätet och nyhetskanaler i Kanada. Men vi vet ju inte mer än vad medierna berättar. Hon hade också ringt Anita och frågat var hennes barn befann sig. Fick lugnande besked, dottern bor i närheten av Grasse och sonen i Le Muy som också ligger neråt Rivieran.

Kan man skydda sig mot galningar? Nej, varken mentalt eller ideologiskt störda våldsverkare. Det skulle kunna komma en galning med kalasjnikov som fyrade av en salva mot folket på piazzan i lördags. Man kan vara försiktig, men kan ju inte låta extremisterna vinna genom att vi inte vågar gå ut eller delta i olika publika arrangemang. Jag skulle ändå känna mig mer säker i Hälsingland än vad jag gör här i Ticino just nu.

Kollade just om det stått något nytt av intresse i ämnet på svenska tidningar. Men där får domen mot Lisa Holms mördare just nu större rubriker.

Terror

Igår kväll jobbade jag intensivt med ett expressjobb som jag fick i torsdags. Jag har en newsticker på min dator och plötsligt byttes den gröna bakgrundsfärgen mot ilsket rödorange. Sen blev det inte så mycket gjort och jag följde sändningarna på TV fram till halv ett, när situationen klarnat lite. Och det första jag gjorde nu på morgonen var förstås att försöka få en bättre bild av attentaten. Det är 800 km landvägen från Ascona till Paris och här känns det naturligtvis ganska tryggt, men om jag skulle resa någonstans, så skulle jag nog tänka mig noga för.

Nu har IS meddelat att de låg bakom terrordåden i Paris, men samtidigt börjar man nu antyda att det finns ett etablerat nätverk av andra terrorister som enbart opererar i Europa. Då får terrorn plötsligt ett annat ansikte, då är man inte trygg någonstans där många människor samlas.

Nu skall jag göra klart mitt uppdrag, hoppas på att få höra mer exakta uppgifter om några timmar, när jag jobbat färdigt. Just nu är det mycket spekulationer och antaganden.

Här växlar det från välsignad till förbannad.

Det är tre månader sedan jag var hemma senast. Vi kom till Locarno med tåg kvart över tio söndag kväll efter en fantastisk övningshelg.

Jag landade torsdag i Zürich enligt tidtabellen. Tåget till Biel gick som på räls (katastrofalt dåligt skämt) och Rickard hämtade mig på stationen. Resten av gänget kom inte förrän vid femtiden dagen därpå så jag tog bergbanan upp till Magglingen och hjälpte Lisa med alla matförberedelserna – vi skulle bli sjutton! Det är fantastiskt hur det som började som spontan sång på en kanalbåt i England har växt.

Fredagen började med en liten buffé (smorgasbord enligt Nigel) och sen drog vi igång med övningen. Dwight har arrangerat en ”ny” sång, There is sunshine in my soul today, en riktig gammal goding med kören ”O there´s sunshine, blessed sunshine, while the peaceful happy moments roll. When Jesus shows his smiling face, there is sunshine in my soul”. Den är perfekt även för vår mindre kör när vi sjunger i kyrkan i Lugano. Vi övade på den och ett par av våra gamla sånger innan det var tid att dela på oss för natten. Vi började öva klockan tio lördag förmiddag, gjorde avbrott för lunch och promenad. Sen fortsatte vi fram till kvällens grillning och sen var det ”praise and prayer” fram till elvatiden – vi hade så mycket att dela med varandra.

Dwight tyckte att vi kunde ha vår egen gudstjänst på söndag, det är ju lite väl mycket begärt att Jen och Nigel skulle kunna förstå vad som sägs på ”schweizertyska” och ärligt talat så har David och jag stora problem med det också. Det blev ett oförglömligt tillfälle för oss alla. Sången Higher ground slog an tonen. Sen var det lunch, mera övning och nu kom Dwight med ytterligare en ”ny” sång, Fanny Crosbys ”To God be the glory” som verkligen passade oss, både text och melodi – även om den blir i en lite modernare tappning. Dwight tror att den också finns på italienska, det får vi kolla upp.

Marlene följde inte med tillbaka hit, hon reste till Genève, har föreläsningar IRL denna vecka och sedan två tentor nästa vecka. Det blir en tenta till innan jul och sen är hon klar med grundutbildningen, men hon nöjer sig inte med att få sitt diplom utan tänker fortsätta, men har inte bestämt med vad ännu. Med hennes sinne för siffror, detaljer och ordning och reda borde hon sikta in sig på revision inom bankvärlden.

Igår var jag fullt sysselsatt hela dagen men tyckte ändå inte att jag fick gjort någonting. Förutom att packa upp så irrade jag omkring med dammsugaren, handlade och plockade upp de valnötter som trillat ner. Det finns massor kvar i trädet och om den här värmeböljan består så kommer det att bli en riktigt god skörd så småningom. Men först måste löven falla och skalen kring nötterna börja spricka.

Värmebölja – klockan är nio och termometern på nordsidan av huset visar redan på +18. Prognoserna talar om eftermiddagstemperaturer på +20 de närmaste tio dagarna. Det är mer normalt med +15 en solig eftermiddag vid den här tiden på året. Global uppvärmning eller vädersystem på vift? Det har ju varit ovanligt varmt även i Sverige.

Elvy reser till Toronto på torsdag. Alice skall läggas in på sjukhuset på måndag och får sin nya höftled dagen efter och sen stannar Elvy i Toronto så länge det behövs, men minst över jul- och nyårshelgen.

Nu väntar jag på att få höra från Erik. Han har två mindre uppdrag åt mig, de skall komma i veckan. Han vet fortfarande inte något om det stora jobbet som varit på gång hela hösten. Mindre uppdrag har sina fördelar, då jobbar jag intensivt och pustar ut och tar ett par dagar ledigt när det är klart. Ett stort uppdrag är roligare, då får man ofta sätta sig in i nya tankegångar och det blir en alldeles speciell känsla när jag vet att det jag jobbat med är på väg till tryckeriet så småningom. Tidningsartiklar och text till utbildningskompendier och liknande är inte alls samma utmaning.

Och så har vi Sverigedemokraterna. Igår lade jag nog mer energi på att vara förbannad på dem, än att göra det som behövde göras här. Jag är lika förbannad på moderaterna och Elisabeth Svantesson. Såg en intervju med henne på nätet igår kväll. Hur länge skall denna märkvärdiga person få lov att stå i en intervju och inte svara på direkta frågor utan som svar på dessa sprida partiets propagandafloskler? Hon och partiledaren har inte ens läst in sig på dublinkonventionen innan de kommer med ett politiskt utspel! Och vart skall de som hon och Kinberg Batra vill stoppa vid gränsen ta vägen? ”Tänkte inte på det...” Skall man ha överfulla färjor som glider omkring på Östersjön mellan Tyskland och Sverige, fulla av flyktingkatastrofens flygande holländare? Räknar man med att Danmark tar emot dem som stoppas vid brons östra ända? Då kanske man får sätta upp tälten som egentligen skulle stå på Revinge Hed på Öresundsbron. Jag tror att lösningen är att Sverige tar emot dem som kommer och sedan i Bryssel tvingar fram en lösning när de andra länderna inte kan blunda för situationen längre. Kraftiga ekonomiska sanktioner för dem som inte tar emot, det borde vara en framkomlig väg för EU.

Det var allt för nu. Nu skall jag läsa vad som står hos Expo och ETC idag.

Happening på Arlanda.

Nu sitter jag på Arlanda och väntar på att gå ombord på planet. Planet skall lyfta 1615. Elvy körde till Söderhamn i god tid, man hade varnat för fläckvis halka i hela södra Hälsingland, vi hade -4 klockan sju. Tåget gick från Söderhamn enligt tidtabellen och kom fram hit 1330,      d v s nästan i tid, Jag tror att det diffade på 13 minuter och i Tågsverige är det väl inte att betrakta som en försening?

Jag har fikat, läst DN, Aftonbladet och Amelia och sparar Damernas tills på planet. (Elvy köper M och Femina så novembernumret av dem har jag redan avverkat.) Just nu ropar de på två passagerare med helsvenska namn som skall med ett Norwegian till Dubai, de har tydligen checkat in och passerat säkerhetskontrollen men inte kommit till boardingen. Planet skall avgå om några minuter. Var är de? Hur kan man missa en sån långflygning när man finns på flygplatsen?

Nu ser jag på displayen att planet till Zürich som skulle gå 1550 är försenat till 1610. Hoppas att inte mitt plan också blir försenat. Utgången är egentligen stängd för planet till Dubai, men en flygvärdinna står och spanar efter passagerarna som inte kommit. Nu börjar jag bli riktigt nyfiken!
........................................

Nu har klockan blivit 1525 och två högljudda herrar står vid boardingdisken och skäller på en av flygplatsens anställda som förmodligen bara råkade komma förbi. Tyvärr är jag lite väl långt ifrån för att höra vad som sägs, men det talas svenska. Det skulle vara riktigt intressant att höra varför de missat planet. Nu har de tydligen fått veta att deras plan startat och nu börjar några som varit lite närmare än vad jag är, att resa på sig för att tjuvlyssna, men nu kommer någon i chefsposition och tar med dem. Och jag undrar fortfarande vad de båda herrarna haft för sig, Vilket jag aldrig får veta.

Hoppas att mitt plan avgår i tid och ankommer Zürich enligt tidtabellen. Det har en viss betydelse för min fortsatta resa – med tåg – till Biel. Nu verkar det vara dags, disken blir bemannad.

Ett högst oväntat besök.

Nu på förmiddagen hände något intressant. Elvy såg att en bil stannade vid landsvägen, två personer klev ur och såg hitåt. Sen gick de sakta på vår infart och den äldre mannen, som hade en dam i sällskap pekade i olika riktningar och verkade berätta något för henne. När de kom till grinden stannade de och Elvy gick ut till dem.

De bad om ursäkt om de gjorde intrång, Elvy sa att det var helt ok, och att hon förstod att mannen kände till omgivningarna. Då berättade han att han som femåring bodde här under ett halvår när hans mamma var sjuk. Mannen såg ut att vara 75-80 år och Elvy räknade snabbt bakåt, det borde ha varit någon gång kring 1940. Nu blev det ju riktigt intressant och hon bad dem stiga in. Mannen bodde i Gävle men var på besök hos sin dotter som bor i Söderhamn och då hade de bestämt sig för att göra en tur hitåt i det fina vädret som vi hade igår. Här var det +13 men i Delsbo hade man rekordvarmt, +15,3. Nåja, vädret idag är inget att klaga på heller även om det inte är rekordvarmt.

De hade kört förbi här en gång tidigare, troligen sommaren 2012, alltså innan Elvy kom hit, men då stod det flera bilar utanför så de ville inte gå fram. Det han berättade, var att hans mamma som bodde i Gävle var ensamstående, eller som han uttryckte det ”jag var oäkting”. När hon blev sjuk skulle han egentligen komma till släktingar här i trakten, men de kunde inte ta emot honom, så av någon okänd anledning så fick han komma till morfar och mormor. Det var 1942. Han kom ihåg dem men mindes bara mormors namn, ”tant Agnes var så snäll och rolig” och så hade han haft den två år yngre Alf-Bertil som lekkamrat och han kom ihåg att Alf-Bertil kallade sig själv för Faffe. Han fick se sig om i huset och rynkade pannan när han öppnade dörren till badrummet och sa att här fanns barnkammaren – och det stämde. Vi gick runt på tomten och han kände igen sig, även om ett par av uthusen är borta nu. ”Vi hade en sandlåda här och på den grenen hängde en gunga. Och så fanns det utedass.”

Han var förstås fascinerad av att Elvy var Alf-Bertils syster och att hon nu hade köpt sitt föräldrahem och att jag bodde i huset i Ascona där han bott . ”Tänk, det känns nästan som om jag är fem år igen, köket ser ju likadant ut.” Vi satt i köket och drack kaffe och han hade en hel del att berätta.  ”Att komma hit från en mörk och trång lägenhet i Gävle med en bakgård att leka på, det var som att komma till paradiset.”

Det här besöket blev verkligen något att minnas och de är naturligtvis välkomna tillbaka. Elvy hade inget minne av att hon hade hört att de haft en liten pojke boende här, men det var ju å andra sidan ett par år innan hon föddes.

Jag har köpt flygbiljett till torsdag. Elvy kör mig till Söderhamn och sen tar jag tåget ner till Arlanda och avslutar förhoppningsvis dagen med att anlända till Biel vid åttatiden. Då har jag gott om tid att ladda för övningshelgen, de andra kommer med tåg vid fyratiden på fredag.

Vart har hösten tagit vägen?

Det har varit en fridfull helg. Lördag var det mulet, milt och nästan vindstilla, i går sken solen men det var mera vind. Lördag var vi på gudstjänst med fokus på dagens namn, Alla Helgons dag. På eftermiddagen körde vi till Hamnebo med ljus och krans och där hände något oväntat. En äldre herre kommer fram till oss och frågar om vi är släktingar till Nils. Elvy säjer att han var hennes morbror och då frågar han varför inga släktingar kom till begravningen! Mannen hade varit granne med Nils och berättade att det hade varit han och hans fru, ett par f d arbetskamrater och en dam som kom på besök till Nils ibland som var med. Elvy förklarade att hon inte visste något om detta, det hade hänt 1984 när hon bodde i Kanada. Men när vi bad honom beskriva damen, förstod vi att damen måste ha varit mormor. Är kyrkogårdar utsedda till platser där det händer märkliga sammanträffanden? Elvy och jag tror faktiskt det. Nej, vi vet faktiskt att det är så!

Sedan körde vi till graven i Ovanåker (inga märkligheter inträffade där) och därefter avslutade vi vår rundtur med att tända ljus och lägga en krans på familjegraven. Då hade det mörknat och det var många ljus tända på kyrkogården. Och en del batteridrivna små lyktor. Tekniken gör sitt intåg även här. När vi kom hem tog Elvy fram de dokument som hon fått av släktforskaren och kunde konstatera att de båda äldre bröderna hade dött före Nils, som var yngst av dem men åtta år äldre än mormor, som alltså var sladdbarn. Elvy hade inget minne av att mormor och Nils – eller de två äldre bröderna - hade särskilt mycket kontakt med varandra när hon växte upp. En bodde i Gävle, den andre i Stockholm och Nils i Kilafors. Hon hade en svag aning om att Nils hade problem av något slag och mormor och morfar åkte dit ibland för att hjälpa honom, men det var inget som de talade med henne om.

Söndag eftermiddag blev det först skogspromenad och sedan dragspelsmöte och fika. Det var elva grader varmt när klockan var sju på kvällen och det var alltså den första november. 

Rickard har rest hem till Biel, han har ”vinterbonat” hytta och satt på fönsterluckorna. Familjen har varit samlad nu i helgen, Lisette fyllde 60 i lördags. Idag är det alla själars dag i Schweiz och det är idag man skall tända ljus på gravarna, men det var många som ”fuskade” och tände ljus igår, de gjorde det också när hela familjen var på plats. Men då var det egentligen alla helgons dag och då handlar det om de ”riktiga” helgonen.

Det finns ett öde kapell uppe i bergen dit D&P och jag har åkt och tänt ljus på alla själars dag. Kommer man vid åttatiden på kvällen så är hela golvet fullt med ljus och sen får man sätta ljusen utanför kapellet. Det sägs att de första ljusen ställdes dit i november 2001, det var två män med rötterna i Locarnotrakten som omkom 11 september och sen har det alltså blivit fler och fler som tar sig dit för att minnas döda som är begravda på någon annan plats.

Nu är det +13 ute, nästan klar himmel och nästan vindstilla. Inga vintertemperaturer i sikte den närmaste veckan, det är verkligen ett märkligt väder. Dags för elvafika och sedan en promenad.