Väldigt förkylt

Förra söndagen vaknade jag och kände mig riktigt dålig. Efter en stund så insåg jag att jag inte var döende, men att det var halsen som spökade. Det fanns människor omkring mig på planet hem som hostade och snorade så det var säkert där som jag blivit smittad.

Nåja, tänkte jag, man blir förkyld ibland och det är bara att gilla läget. Nu har det gått nio dagar och jag gillar inte läget längre. Jag snorar och hostar fortfarande... känner mig inte alls i form för att göra något – mer än att beklaga mig här. Igår kväll bestämde jag mig för att idag skulle jag vara ok igen. Vaknade kvart i tre i natt och hostade ut valda delar av lungorna. Jag får inget stöd av Rickard heller. Han säjer att en förkylning kan pågå i två veckor utan att det är något farligt – i all synnerhet om man inte har feber. Och det har jag (nog) inte.

Jag fick mitt nya uppdrag i fredags, har inte brytt mig om att öppna det. Är man sjuk skall man väl inte jobba?

Elvy har fått grönt ljus från föreningen att köpa våningen – fattas bara annat! Men nu får hon vänta på besiktningsmannen tills på fredag och då kunde hon inte låta bli att resa upp till Alfta för att hälsa på. Sen reser hon tillbaka till Toronto i början av nästa vecka. Hon reser först till Newark NY och därifrån till Toronto. Det är bara att hoppas att vädret inte ställer till det! Elvy hade läst i någon svensk dagstidning att östra Kanada och USA var inne i en vädercykel där man kunde räkna med det här obarmhärtiga vintervädret under minst fem år framåt och som ”kompensation” för det skulle det bli riktigt häftiga värmeböljor på sommaren. Efter det så var Elvy än mer övertygad om att hon gör rätt i att flytta till Sverige. Men nu har hon ett mastodontjobb framför sig med att ta hand om allt som finns i det stora huset. Hon hade tagit reda på att det finns ”flyttcontainer” i moduler som sen ställs in i riktiga container, man kan då t ex ha en fjärdedel av en stor container. Men ändå måste massor sorteras bort och skänkas till välgörenhet eller hamna på auktionfirmor. Jag blir stressad bara jag tänker på det.

Så stressad att jag nog behöver en mugg honungsvatten nu. Det måste vara bra när man är förkyld.

Hemma igen

Så var jag alltså hemma igen – och här är allt sig likt. Resan hem gick bra, både planet och tåget var ett under av punktlighet. Det regnar och är +6 ute, nu på morgonen såg jag en buske i full blom, det var några för mig okända små rosa blommor - som förmodligen inte visste att det var januari.

Mammas studiekamrat visade sig vara en mycket trevlig dam. Hon hade ju tagit kontakt med Elvy inne i en butik i tisdags, men förhistorien är den att hon såg oss inne på Åhléns i lördags och tyckte att det var något bekant över Elvy, funderade på vem det kunde vara och nästa morgon slog det henne att det kunde vara Elvy. Sen var det ju tur att de stötte ihop igen inne på Trolltyg. Jag funderade lite på om man kan vara så ”lik sig” efter så många år, det var i mitten av 60-talet som de läste engelska tillsammans. Men Elvy i sin tur är så lik mormor, lång och med en drottninglik hållning. Jag kände ju igen henne i vimlet på Oxford Street. (Beklagligtvis har jag bara fått längden i arv, inte den drottninglika hållningen. Dessutom påminner jag utseendemässigt om min farmor.) Nu på morgonen så letade jag bland mormors fotografier och hittade Elvys studentkort. Det finns två upplagor av det, ett där hon har studentmössan i knät och ett där hon har den på. Jag kan bara intyga att även om det naturligtvis syns att hon blivit betydligt äldre nu, så är det samma,  lätt igenkännliga person.

Vi har flyttat fram fredagkvällens nästan traditionella middag på Antica Osteria Vaccini tills i morgon, Marlene och Regula var upptagna med annat. Det är helt ok,men jag ser fram emot att få äta ”La Piodadella” i morgon. Om jag inte har beskrivit denna lokala rätt tidigare, så gör jag det nu – En stor platt sten ställs mitt på bordet, på den finns det fyra sorters kött, till det serveras pommes frites, sallad och tre sorters kalla såser. Sen sitter man där och plockar i sig efter hand, dricker en lokalt producerad Merlot till och mår bra. Men det blir i morgon. 

Och så var det onsdag.

Nu ser jag faktiskt fram emot att få börja jobba igen, Erik hade två riktigt intressanta jobb åt mig som lär ta hela våren, deadline för ett den 10 mars och för det andra sista april. Han hade inte klart med materialet till det första just nu utan det får jag i slutet av nästa vecka. Fram tills dess är jag ledig. Idag har vi varit runt i möbelaffärer, det fanns några som verkade ha ett sortiment som Elvy kunde gilla.

Igår hände det något oväntat. Elvy var nere i centrum för att köpa några presenter att ha med hem till Toronto, i en jättemysig butik som heter Trolltyg. När hon hade betalat, så kom det fram en dam till henne och frågade försynt om hon möjligtvis hette Elvy Hultin. Det kunde hon ju inte förneka, även om hon heter något annat nu. Damen presenterade sig som f d Anita Backlund, och förtydligade sig med att de läst engelska tillsammans och bott i samma hus under en period. Då klickade det till och Elvy frågade om det var hon som hade en grön VW-bubbla och det stämde ju. Sen hade de gått till Ofvandahls och suttit där och pratat. Den här damen hade bott i Frankrike i många år och hade flyttat tillbaka till Sverige för ett par år sedan. Hon kom ursprungligen från någon liten ort i Bergslagen, men hade valt att flytta till Uppsala ”av studentromantiska skäl” och för att hon räknade med att det fanns ett kulturliv där som hon kunde ta del av. Så damerna fann varandra snabbt, och i kväll så är vi hembjudna till henne. Så nu har Elvy en bekant i Uppsala. Hon lär få fler...

Jag reser hem i morgon förmiddag, jag inser att jag har en hel del att ta itu med hemma innan jag börjar jobba med det nya uppdraget. Det är ungefär lika många plusgrader i Ascona som det är minusgrader i Uppsala. En välkommen omväxling!

Måndag i Uppsala

Det blev ingen ytterligare visning i helgen, så Elvy bestämde sig för att strunta i att det eventuellt fanns en våning till som kanske kunde passa. Nu ville hon se våningen en gång till, vilket vi har gjort nu på eftermiddagen. Vi har stämt av den noga med ritningen, tagit ett stort antal bilder och gjort noteringar. Vi fann inget anmärkningsvärt mer än att det var vattenfläckar i två fönstersmygar, ett fönster gick inte att öppna och en låda i köket gick inte att stänga ordentligt. Sen skrev Elvy på ett köpekontrakt, men med den reservationen att hon kan backa ur inom tre veckor om en besiktningsman hittar några allvarliga fel eller om föreningen inte godkänner henne som köpare. Nu stannar hon i Uppsala tills det är klart och ett definitivt kontrakt skrivs. Datum för övertagandet blir 25 april och Elvy ser fram emot att vara i Uppsala på valborgsmässoafton. Jag sa något om att det brukar vara rätt mycket fylla och bråk då och då skrattade hon bara och sa att det var det också när hon läste här. Elvy tänkte ha med sig sin studentmössa som hon faktiskt har sparat. Jag har ingen av naturliga orsaker. I England var det mjölkbudet som hade vit mössa.

Jag åker till Stockholm i morgon, skall träffa Erik på förlaget. Det är bara att hoppas att tågen går, jag förstår att det är ett lotteri om man skall komma fram till Stockholms Central. Sen stannar jag ett par dagar till i Uppsala.

Och nu är det strax dags för middag. Det blir spännande att se vad det blir idag.

Snöig weekend i Uppsala

Igår var vi ute på stan på förmiddagen, men när vi tröttnade på att kliva omkring i snön, så köpte Elvy en bunt inredningstidningar, ett kollegieblock, klister, tape och en papperssax. Sen läste vi inredningstidningar, klippte och klistrade in alla bilder som kunde vara idéer för inredningen av våningen, vi kollade vilka möbelaffärer och -kedjor som hade intressanta sidor på nätet och noterade webbadresserna och letade efter producenter. Vi hade riktigt trevligt. Jag tror att det är en rätt vettig metod för att sortera alla funderingar som man kan ha.

På kvällen åt vi i restaurangen på hotellet, det blev paella med rioja till, mycket gott! Och förresten, fredagskvällens besök på fiskrestaurangen, ja, det blev ”ömsom vin och ömsom vatten”. Maten var i toppklass, betjäningen fick inte godkänt. Elvy var tvungen att läxa upp dem!!! Det var intressant att se hur hon bar sig åt och hon fick beröm av dem som satt vid bordet intill.

Idag har vi varit i domkyrkan. Jag nämnde att jag aldrig hade varit därinne, och vid frukosten så frågade Elvy om vi inte kunde gå dit klockan elva. Det gjorde vi. Det var en kvinnlig präst, hon var rätt informell i sin framtoning, men ramen kring gudstjänsten är förstås mycket formell. Domkyrkan, ja, den förtjänar nog att kallas katedral, det skall vara nordens största kyrka och jag tycker att det på sätt och vis är lite skrämmande med de här höga valven. Det finns förstås mycket intressant att se i kyrkan, det blir kanske tillfälle till någon guidad visning framöver.

Sen var vi på Gustavianum, museet som är inrymt i universitetets äldsta byggnad och efter det så blev det Ofvandahls. Nu har vi lusläst kvällstidningarna och skall strax äta middag. Jag måste säja att Elvy är mycket välinformerad om vad som händer i Sverige, mycket bättre än vad jag är. Hon läser svenska tidningar på nätet och har väl reda på hur det fungerar med skatter, sociala förmåner, hur sjukvården är organiserad och allt sådant. När jag komplimenterade det för henne, så blev hon lite överraskad och sa att sådant måste man hålla noga reda på i Kanada, så det var inget konstigt för henne. Jag för min del, jag tror att det är si eller så och ibland blir jag överraskad av hur fel jag har. Nu bor jag inte i Sverige och har inget kapital här så jag har väl inte tänkt belasta mitt minne med sådant – men nu har Elvy informerat mig om vad som gäller om jag skulle flytta tillbaka till Sverige. Vilket jag inte tänker göra, men det kan ju vara bra att känna till i alla fall.  

Visningsdag 2

Idag har vi sett våningen som föll Elvy i smaken. Mig också, om man undantar de nuvarande ägarnas svaghet för fondtapeter. Men sånt är lätt att ändra på.

Den här våningen, den finns i ett av de äldre husen i Luthagen. Det var två lägenheter som en gång i tiden hade slagits samman och kunde nu alltså benämnas våning. Den bestod av stort kök, sex rum, två badrum, ett litet klädvårdsrum och en gästtoalett i hallen. (Mäklaren kallade den för tamburen vilket lät gammaldags och lite högrestånd.) Det finns liten balkong mot gatan och en större inne mot gården. Där fanns det också en parkeringsplats. På gården, inte på balkongen.

Matsal och vardagsrum låg i fil och det var stora skjutdörrar mellan, två sovrum var stora och ett var mindre och de låg tillsammans med badrummen så det blev en mer privat zon. Sen fanns det ett litet sovrum intill köket. Elvy funderade på om det en gång i tiden kunde ha varit ”jungfrukammaren”. Nu skall Elvy lämna besked på måndag och om vädret tillåter så tar vi nog ett par promenader i området i morgon och på söndag. Om vädret tillåter - det skulle nog komma snö i morgon. Elvy är trött på snö. Mäklaren skulle höra sig för om den våningen som eventuellt skulle bli till salu, i så fall kanske vi kunde få se den på söndag.

Frågar Elvy mig, så tycker jag absolut att hon skall köpa våningen. Den var faktiskt riktigt funktionell för att ligga i ett äldre hus men hade också mycket av den gamla charmen kvar. Och det var lite högre till taket än vad det vanligtvis brukar vara. Vi fick en kopia av planritningen och sen gjorde receptionen ytterligare ett par kopior åt oss och nu har vi börjat planera. Elvy vill ha med sig några antika möbler från Toronto men annars är det sparsmakad svensk design som gäller.

Nu skall vi snart äta middag, idag blir det en fiskrestaurang som mäklaren rekommenderade. Det finns en alldeles utmärkt restaurang här på hotellet, men vi får ju variera oss lite.

Visningsdag 1

Jag kom utan problem eller förseningar fram till Uppsala vid sjutiden i går kväll och Elvy anlände vid elvatiden. Idag var vi, efter en lång och innehållsrik hotellfrukost och såg på två ”objekt”. Det var inte den våning som Elvy egentligen rest hit för att se på, men mäklaren tyckte att när hon rest så långt, så kunde hon se på två andra ”objekt” som i stora delar stämde med hennes önskemål.

Det är rätt kul att lyssna till mäklarnas sätt att tala om de ”objekt” som de har att sälja. Jag uppfattar det så, att det är ett ”objekt” innan en presumtiv köpare har sett på det. Sen är det antingen en lägenhet eller en våning. Storleken, men i någon mån även läge och standard avgör när ett objekt övergår från att vara en lägenhet till att bli en våning... Sen är det fortfarande så att ”vitt och fräscht” generellt anses vara ett starkt säljargument, att kök skall vara vita, blanka och opersonliga, soffor skall vara vita eller gråsvarta, gardiner har man bara i undantagsfall och grönskan i ett rum skall bestå av en vit orkidé i vit porslinskruka. Tidskrifter skall inte vara på svenska och den kokbok som pryder en steril köksbänk, den skall avhandla exotisk mat. Det här har jag sett i två ”våningar” idag. Och så undrar jag varför det skall finnas brinnande doftljus i badrummen när man kommer. Jag kunde inte låta bli att fråga om det var problem med avloppet.

Den första våningen som vi såg, den var en etagevåning som var rätt häftig och lite speciell. Den hade några udda inslag som gjorde att Elvy inte föll i trance över den, jag tänkte mest på att den var så stor att det skulle kännas ödsligt för en person att bo där. Elvy var dessutom inte så intresserad av att bo på två våningsplan, hon har sprungit tillräckligt i trappor i sitt hus.

Våning nummer två var pampig, vacker och stilfullt renoverad, men planlösningen var inte optimal. Dessutom var de två badrummen i minsta laget (det tyckte även jag) och toaletten i kapprummet var lagom för en superskinny modell size 00. Alla andra hade behövt assistans för att göra ett besök där. Det skulle vara intressant att veta om någon fastnat och blivit befriad av en auktoriserad rörmokare. De här båda våningarna ligger i närheten av domkyrkan, ett område med mycket atmosfär. ”Pelle Svanslös kvarter” sa mäklaren.

I morgon klockan elva får vi se den våning som mäklaren menar i ovanligt hög grad fyller köparens önskemål. Det skall bli spännande. Dessutom hade de eventuellt ytterligare ett objekt på gång.

Efter den bastanta frukosten, så hoppade vi över lunchen och gick på Ofvandahls istället. Sen har vi ägnat oss åt lite shopping och i kväll har vi ätit – och nu kopierar jag från menyn:

KARAMELLISERAD HÄLLEFLUNDRA

Lättrimmad, ugnsbakad hälleflundra serveras med brandáde

på rökt öring, kastanj, citron och gräslök samt en underbar

rödvinssås kryddad med anis och fänkål

Och till det drack vi;

Provenanse Shiraz Rosé, Sydafrika

Mätta och belåtna skildes vi sen åt för att hämta krafter inför morgondagens visning...

Diverse malörer...

Pierre åkte ner till Coop på förmiddagen. När handlat och skulle starta bilen (det är/var en hyrbil) så var den stendöd. Inte en enda rossling från startmotorn, inte en enda lysdiod som lyste upp tillvaron för honom. Han fick vänta en halvtimma, sen kom en reparatör. Han fick inte liv i bilen, kallade på bärgare som drog iväg med den. Nu hade det gått en dryg timma och reparatören var bussig och körde hem Pierre och varorna. Verkstaden (liten verkstad) kunde inte få liv i bilen, ny hyrbil skulle komma från Gol om ett par timmar. Men den här bilen den hade problem med någon givare till bensinpumpen (eller något sådant) och nu, för en halvtimma sedan så fick vi den enda hyrbil som de hade till sitt förfogande, en tvådörrars Opel Corsa. Det kommer att bli problem i morgon, när vi skall resa, Rickard får köra två turer för att få med oss och bagaget. Sen när han är ensam så behöver han inte någon stor bil.

Nu får vi dessutom hoppas att han är fit for fight och kan köra i morgon, han vurpade i backen och har rejält ont i höger knä. Han hävdar att inget är skadat, det är bara ”ont”. Någon närmare definition har vi inte fått. Doktorn håller diagnosen för sig själv.

Elvy kom fram till London mycket sent igår kväll. Planet skulle ha avgått 0815, kom iväg 1020. Ordinarie landningstid på Heathrow 2030, det dröjde tills 2315 innan det landade. Nog brukar de försöka ta igen lite av tiden när ett plan är försenat, men här var det tvärtom. Motvind över Atlanten kanske? Men nu är Elvy i London i alla fall och man kan hoppas att hon kan ta sig till Arlanda i morgon kväll. Det var i alla fall tur att hon kom till London, på en del flygplatser i USA och Kanada har det varit så kallt att man varken kan tanka eller isa av planen.

Jo, och så den sista malören. Tekannan gick i golvet för en stund sedan. Lyckligtvis var den tom.

Nu skall vi hålla oss stilla och inte göra något som kan innebära fara eller ens ställa till med någon liten, liten malör.

Och så var julen slut...

Elvy skulle flyga idag på morgonen (lokal tid förstås) från Toronto till London, hon räknade med att det skulle fungera eftersom det bara skulle vara några få minusgrader idag. Sen skulle det bli ytterligare några dagar med många minusgrader. När hon checkade in så fick hon besked om att det skulle bli en timmas försening och till slut så blev planet drygt två timmar försenat från Toronto, men då kom det iväg. Hon stannar till hos en väninna i London, kommer till Arlanda onsdag kväll.

Vi ger oss iväg från Geilo med elvatåget på onsdag. David och jag reser sen direkt ut till Gardermoen. Regula och Pierre skall stanna i Oslo och turista lite, de reser hem fredag förmiddag. Nu är det bara att hålla tummarna för att allt skall fungera, David reser till Heathrow för att sen fortsätta med ett BA-plan till Sydney 2155. Sen får han byta plan i Hong Kong och är framme i Sydney nästa morgon lokal tid. Så vitt jag kan räkna ut det, så är den totala restiden dit lite drygt 24 timmar, men då är det ett par timmars uppehåll i Hong Kong. Nästa dag flyger han till Brisbane och därifrån till Fiji och sen till slutmålet Vanuatu. Det blir nog den sista långresan för honom. Det var tänkt att de skulle resa till Mali, Niger och Tchad och eventuellt till Sudan för att slutföra projektet, men FN-organisationen som de jobbar för vill inte sända iväg dem till de här länderna, det är alldeles för farligt just nu. När de avverkat Söderhavet, vilket lär bli omkring första mars, så skall de göra en omfattande rapport om sitt arbete och det lär ta en stor del av 2014.

Jag är så fascinerad av långresor, kollar tidtabeller och hur det ser ut på flygplatserna. D&P retas med mig men Marlene, som jobbar på resebyrå, tycker inte att det är något konstigt. Själv företar jag mig sällan några långresor, den senaste var till Toronto i maj. Jag vet inte varför, det blir bara inte av. Vi talade om drömresemål för några dagar sedan, jag håller fortfarande på St Helena när deras flygplats blir klar och så skulle jag gärna vilja gå inkaleden. Vi får väl se om jag får med mig någon dit.

Men prio ett just nu är att resa till Uppsala och se på lägenheter tillsammans med Elvy. Sen skall jag också passa på att åka till Stockholm och kolla hur det ser ut med uppdrag från förlaget. Jag har sagt till att inget är aktuellt innan 15 januari och det verkar som om Erik har förstått det – annars brukar han ofta ha något litet expressuppdrag som det är så bråttom, så bråttom med.

Här har det varit ett par minusgrader idag och molnigt men nästan vindstilla. Vi har tillbringat 2-3 timmar varje dag i backen och nu börjar vi känna oss riktigt säkra. Och då reser vi hem... Det finns naturligtvis en hel del backar på inte alltför långt avstånd från Ascona, men det blir sällan av att vi tar oss dit.

Och nu är ”aftens” klar – Pierre har gjort en frittata – bäst att äta medan den är varm. Och medan det finns något kvar...

Hobbykristen?

En morgon innan jul satt Rickard och såg på svensk frukost-tv. Man talade om julseder och julmat. En av de som var med berättade att trots att hon var muslim, så åt hon kött bullar och prinskorv. Men julskinkan, den avstod hon från. ”Jag är en hobbymuslim” sa hon.

Rickard tog till sig uttrycket hobbymuslim och det blev i hans värld hobbykristen och sen utvidgade vi begreppet till hobbysalvationist. Vi har talat en del om det och David och Pierre förstår exakt vad som menas med det, för de var hobbysalvationister. Med deras bakgrund som officersbarn så krävdes det vissa saker som de ställde upp på och de gjorde det villigt eftersom armén var en spännande och rolig miljö att växa upp i. Den andliga delen av verksamheten den ”satt de av” och även om de naturligtvis inte var okunniga om vad som gällde om man skulle vara salvationist ”på riktigt” så var deras inställning inget som bekymrade dem.

Regula växte också upp i armén men till skillnad från D&P så kände hon att om hon skulle vara med, så skulle det vara på riktigt, annars fick det vara. Jag kom inte från ett salvationisthem, men jag tänkte nog likadant. Rickard, som blev kristen i vuxen ålder efter att ha kallat sig ateist, han har aldrig ens funderat på om han är hobbysalvationist (och det hade väl inte vi andra heller) utan han är kristen. Inte hobbykristen, för honom finns det ett påtagligt förr och nu. Ett ”förr ”som det inte var något fel på och ett ”nu” som är så oändligt mycket bättre.

D&P menar att det var först när de lämnade armén som de fick bli kristna på allvar. Så länge de hade kåren och kamraterna och ingen hade ifrågasatt dem på grund av deras läggning, som ingen då kände till, så fanns det ett falskt skyddsnät. Det var först sen som de fick börja lita på Gud. Det var först då som de började be på allvar.

Nu är det bara Rickard som är salvationist, vi andra använder uttrycket ”exsalvo” för att ändå understryka var vi trots allt har vårt andliga ursprung. Men i likhet med D&P så får vi stå på egna ben när det gäller vår tro, vi kan inte förlita oss på något skyddsnät.