Två dagar i skolan.

Nu har jag varit två hela dagar i skolan, inklusive skolluncher. Jag har känt mig välkommen och jag har varit med på lektioner och ”hjälpt till”. Eleverna är duktiga i engelska men har inte fått så mycket träning i att tala spontant, det blir mest att de svarar på frågor. Det skall jag försöka råda bot på, jag har nämligen läst skolverkets kursplan. I morgon slutar eleverna innan lunch men jag kör nog dit i alla fall, det finns en del att ta in och många människor att träffa. Nästa vecka är det påsklov, men jag har mycket att läsa och planera. När jag tog fram kursplanen för engelska, och Elvy läste den så skakade hon bara på huvudet. ”Förstår lärarna vad skolverket menar,” var hennes kommentar. Jag har förstått att även om lärare och skolledning läser och försöker tillämpa kursplanerna, även i de andra ämnena, så är mycket av det som står där omöjligt att uppnå. Den allmänna inställningen är ”vi gör så gott vi kan och lite till”.

Nu har Benny flyttat in ”officiellt” hos Maj så jag tänkte inrätta mig i undantagsstugan, men väntar nog några dagar, de förväntade nattemperaturerna ligger på 12-15 minusgrader. I slutet av nästa vecka blir det omslag i vädret, även om det inte är någon vårvärme i sikte på länge än.

För några år sedan så var det tradition med fest i kyrkan påskaftons kväll, men fler och fler av familjerna och även andra reste bort över påsk så den traditionen gick i graven. Nu tyckte de festsugna att traditionen borde återupplivas, men påskfesten blir hemma hos Irene och B-G. Uthuset hade förstås varit perfekt, men vi har inte plats i snön för fler bilar och nere på vägen kan de inte parkera, där tar snövallarna upp en stor del av körbanan. Det blir knytkalas. Det är allmänt känt att jag brukar göra Jansson hemma i Ascona så jag har fått lova att göra en långpanna med Jansson. Kommer de som anmält sig, så blir vi 19, så en långpanna bör väl räcka, det skall ju ätas ägg och sill och diverse annat också.

Men för övrigt tar jag nog det lugnt i påsk, jag har en hel del att läsa igenom och diskutera med Elvy om. Hon tycker förstås att det är roligt att jag plötsligt skulle vikariera som lärare i engelska på högstadiet. Det jag hade talat med rektorn på gymnasieskolan om, det var att vid behov vikariera på ekonomiprogrammet och samhällsvetenskapsprogrammet. Nu misstänker jag att jag kan få hoppa in på engelska också.

Men först skall  jag klara av ett par månader som lärare i engelska på högstadiet. Sen får jag bestämma mig för om jag skall fortsätta att jobba förr förlaget eller byta karriär. Väljer jag skolan, blir det en radikal förändring av mitt liv. Det är kanske tid för det nu?

Om en stund "börjar skolan".

I fredags eftermiddag kom Sven-Erik med bilen. Sen fick jag köra honom hem och förmodades sedan vara kapabel att själv köra tillbaka hit. Jag kan inte erinra mig om att jag har kört en så pass liten bil tidigare. Pappa hade en stor Saab och när jag flyttade till Stockholm så köpte jag en Saab av den något mindre modellen. Sen när jag kom till Ascona så förstod jag att det var fyrhjulsdrift som gällde och då fick det bli en Hyundai Santa Fe, jag är inne på min tredje bil av den modellen nu.  Så det kändes lite konstigt att sätta sig i en så liten bil, så nära marken. Men det ordnar sig nog.

I fredags såg vi förstås på Let´s dance och jag förundrades återigen över hur lika Elvy och Cecilia Lazar är. Elvy har inte riktigt lika snipig näsa, men annars; mimiken, kroppspråket och gesterna är nästan kusligt likt. Sist när programmet gick så fick hon finna sig i att folk tittade lite extra på henne och hon blev ju till och med ombedd att skriva autograf och någon ville ta en selfie tillsammans med henne. Vi får se hur det blir nu. Här i trakten tror jag inte folk bryr sig längre. Förutom att vi fascineras av likheten, så är det ett trevligt program och jag tycker att det ar kul att jag kommer att kunna följa det hela tiden.

I torsdags och i fredags var Alice, Villy och Elvy för att ordna med ”något” i kyrkan. Dom sade inte vad det var och jag frågade inte. Men de gjorde  i ordning för en överraskningsfest för Maj och Benny. Klockan tre lördag eftermiddag fick de besked om att de skulle infinna sig i kyrkan klockan sex. Egentligen hade man velat ha festen i uthuset, men dels hade det inte gått för all snö, dels hade det blivit för trångt där. Nu var det exakt 60 personer, och Mattias med familj hade kommit från Sundsvall, vilket förstås var en extra överraskning. Dessutom hade B-G ordnat med videohälsningar från Majs bror i Falun och hennes syster i Hudiksvall. Det var en riktigt trevlig tillställning med både högstämda och humoristiska tal och mycket sång och musik. Maj och Benny hade förstås inte en aning om den här överraskningen, de hade köpt våffelmix och hade tänkt att se på tv och äta våfflor med sylt och grädde på kvällen. Men det fick de väl göra på söndag istället, det är ju den ”riktiga” våffeldagen.

Det är rätt märkligt att Marie Bebådelsedag, som också kallas för Vårfrudagen har i folkmun omvandlats till våffeldagen.  Jo, Elvy och jag gjorde också våfflor igår. Trevlig tradition, men varför inte göra som i Norge, äta våfflor året runt?

Klockan ett skall jag infinna mig i skolan, först för att hälsa på i två av klasserna som jag skall undervisa i och sedan få med mig en del material hem för genomläsning och i morgon skall jag vara i skolan hela dagen, dels för att bli presenterad i ett par klasser till och lära känna kolleger och rutiner. Det blir nog så på onsdag också. Spännande!!!

Nu blir det lunch och sedan skall jag alltså alldeles på egen hand ratta Toyota Yaris in till  skolan. Det blir också lite spännande.
.............................

Nu är det strax läggdags, klockan är 2315.

Det var  mycket intressant och förstås lite nervöst att få komma till  skolan och hälsa på mina blivande kolleger och en del av eleverna. Jag fick med mig en hel del material, som Elvy kastade sig över. En gång i tiden titulerades hon adjunkt och var lärare i svenska och engelska på gymnasiet, men det var innan vi flyttade till England. Hennes intresse och engagemang känns som en trygghet. Jag kastar mig ut i något som jag vet mycket lite om, men engelska kan jag ju. En sak är jag klar över och det visste jag förstås innan, det är en enorm skillnad på hur det var i min engelska skola då och hur det är i en svensk grundskola nu.

Annemarie ringde nu på kvällen och talade om att hennes släktingar kommer i morgon, de skall alltså bo i mitt hus och så frågade hon om det var okej att de hade med sig sina hundar där. Naturligtvis är hundarna välkomna, det är två damer av rasen Lagotto Romagnolo. Den rasen används till  att nosa upp tryffel, men det lär de inte hitta någon på min bergiga tomt. Synd att jag inte får träffa dem – och Fille hade naturligtvis uppskattat att få göra deras bekantskap. Han gillar tjejer.

I Ascona har det varit +12 idag och nu kryper temperaturen uppåt lite för var dag. Jag önskar att det var så här också, men kyla verkar hålla i sig. Blir det fina dagar med lite  solsken, så blir det väldigt kalla  nätter. Den gångna natten var det –12. När kommer våren??? 

Airbnb???

Nu börjar det komma förfrågningar om det går att få bo i mitt hus när det ändå står tomt. Jag har lovat bort det till Annemaries släktingar, det blir väl två veckor nu vid påsk och så vill Maj och Benny bo där några veckor. Majs hus skall vara tömt till första maj och de får inte tillträde till huset som de köpt förrän 15 juni.,  Det kan tänkas att Inger och Göran reser ner i slutet av april och B-G har också hört sig för. Fördelen är att min bil står kvar i carporten, då kan de ta flyget ner till Zürich och en vacker tågresa till Ascona och ändå kunna se sig om lite när de är framme.

Nu är det bestämt att det blir kanaltur i början av maj. Det blir Marlene, Regula, David, Dwight och Rickard som reser den här gången. Lotta följer med till London och hälsar på hos Lisa och när kanalturen är över så reser Lotta och Dwight till sitt fritidshus i Västergötland tillsammans med Rickard.

Det känns skönt att kunna skriva lite om planer för den varma årstiden. Jag vet inte riktigt hur jag skall göra, jag måste hem och hämta kläder och annat om jag skall stanna här. Jag måste kolla upp vilka regler som finns angående att köra med utlandsregistrerade fordon i Sverige under en längre tid. I Norge är de väldigt petiga. Fördelen med att köra hit, det är ju att jag har gott om plats för mitt bagage. Om jag nu skall stanna här. 

Funderingar vid köksbordet.

Nu har jag fått förtroendet att se till att det finns lunch när Alice, Villy och Elvy kommer hit om en stund. De är i kyrkan och ordnat med något. Jag behövde inte laga maten, bara värma upp ugnen till 225 grader och sätta in lasagnen 1145 och duka bordet. Jag har fått noggranna instruktioner.

Det här köket blev renoverat när Elvy köpte huset och då återställdes det så långt det gick till det utseende som både Elvy och jag minns. Det är femtiotalsstil på skåpen och luckorna har en milt blå färg. Det som bryter av mest, det är att det finns kyl och frys i fullhöjd. Spis och diskmaskin märks inte så mycket. Golvet har breda furuplankor, det är husets originalgolv..

Det stora matbordet är samma som fanns när Elvy – och även jag – växte upp. Bordet stod här när mormor och morfar flyttade in i mitten av 30-talet och när mormor flyttade härifrån 1989, så frågade köparna om de fick behålla bordet. När Elvy köpte huset för fem år sedan, så fanns köksbordet kvar, då stod det i uthuset.  Så det är något alldeles särskilt med det bastanta bordet. Nu var bordsskivan skamfilad, så en snickare bytte ut den men använde gammal furu, så bordet ser ut precis som vi minns det. Tyvärr finns inte någon av stolarna kvar, de blev väl rangliga med tiden, men de nya stolarna i en lite mörkare blå nyans än köksskåpen passar utmärkt till. Nu när jag sitter här vid köksbordet och skriver så är det som om tiden stått stilla. Jag kunde lika gärna vara sju år och sitta här och hålla på med mina målarböcker eller lägga pussel. När jag sitter här så är jag verkligen hemma.

Det är så många minnen förknippade med det här huset och i all synnerhet det stora köket. Det är vid det här bordet som man hade andakt varje morgon, ja under många år faktiskt två andakter, en när morfar skulle  iväg till jobbet och en innan Alf-Bertil och Elvy gick till skolan. När jag var hos mormor på loven så läste vi Bibeln och bad tillsammans, varje frukost. Det är ett alldeles speciellt kök och ett mycket speciellt bord.

Nu skiner solen och det syns att det ångar lite från snön som ligger närmast husväggen. Det är fortfarande meterhöga snövallar vid gången fram till huset och bort till undantagsstugan, men jag tror att snön kommer att sjunka ihop nu när solen kommer fram och värmer. Men sedan blir det flera minusgrader på nätterna. I morgon kommer Sven-Erik hit med bilen som jag skall använda. Den har stått oanvänd i ett garage sedan i september så den behövde få lite service och automattvätt och så har de satt på dubbdäcken. Sven-Erik är lite tveksam till deras kvalité, även om dubbarna sitter kvar. Jag hoppas förstås att det bara blir en kort tid som jag behöver köra med dubbdäck och jag får väl vara försiktig.

Maj och Benny kom hem igår, de hade gjort en dagstur med Stena till Danmark och sedan tagit flyget till Sundsvall för en snabb visit hos  Mattias med familj. Deras lilla flicka, fem år tror jag att hon är, hon var överlycklig över att ha fått en farmor. Den lilla pojken, som är tre år, han hade inte brytt sig, farfar är hans stora idol. Han är väldigt intresserad av bilar och tror fortfarande att farfar jobbar på Volvo och gör bilar. Han har på ett skonsamt sätt fått höra att farfar har jobbat på Volvo och gjort många bilar men nu är han pensionär och behöver inte jobba. Men det går inte in. Farfar jobbar på Volvo. Punkt.

- och nu sitter jag på tåget mot Söderhamn.

Flygresan till Arlanda var händelselös, men dessförinnan, när jag satt och väntade kom det två poliser och hämtade ett medelålders par. De ville inte följa med, gjorde motstånd, gapade och skrek på franska och damen spottade på poliserna. Det var lite märkligt, de såg alldeles ”normala” ut, europeiskt utseende, välvårdade, alldaglig klädsel.. Jag tror inte att de skulle med planet till Arlanda. Det är klart att jag undrar vad som föranledde polisingripandet. Men det får jag aldrig veta.

Nu sitter jag på tåget norrut, det är alldeles vitt i naturen och på en del tak som skymtar förbi ligger det mycket snö. Jag tror till och med att det är några snöflingor som dansar kring i luften. Igår var det vårdagjämning, men här är det midvinter. I Uppsala hade jag en uppsättning vinterkläder för stadsbruk som fick följa med idag, jag hoppas verkligen att de duger att använda. Största problemet är vad jag skall ha på fötterna. Ett par boots och ett par läderstövlar, det måste räcka. Usch, jag ser mig själv halka omkring i dem medan alla andra har  rejäla  vinterkängor...

Igår hade jag fullt upp med att läsa om norsk politik och om Cambridge Analytica. Kan man lita på något av det som händer på och kring nätet? Jag tycker själv att jag är ganska välinformerad och mycket kritisk till vad som dyker upp där, men... jag vet inte längre. Ta bara en sådan banal sak som om man råkar klicka på en annons. Jag råkade klicka några millimeter fel och hamnade på en annons för ett nätkasino. Nu förföljer reklam för detta nätkasino mig så fort jag öppnar en tidning på nätet, spelar ingen roll vilket språk tidningen är på. Och vad märkligare är, jag började få mail från dem. Mailen hamnar visserligen i skräpposten, men hur lyckades de hitta min mailadress dagen efter jag råkade klicka fel?

Och hur kommer det sig att Elvy två dagar efter att hon betalade med kort i en lågpriskedja, fick sms med ”klubberbjudanden” från dem? Det var ingen som ställde den annars så obligatoriska frågan ”är du medlem” till henne och hade de velat värva henne hade hon tackat nej med iskyla i rösten. Jo, jag minns hur hon lät när vi var på en outlet i Örsundsbro för ett par år sedan. Det köps och säljs information om oss i allt större utsträckning och vi är inte medvetna om de kopplingar som kan göras i de olika elektroniska systemen. Då är ett ”klubberbjudande” en banal sak. Samlar man information om vilka hemsidor jag besöker, kan man rikta påverkansinformation till mig.

Vi pratade om det här på förlaget och en av kollegerna berättade att för många år sedan, i betalkortens barndom så skulle hon köra till vänner som bor på landet. Hon passerade då en ICA stormarknad och blev ombedd att köpa en storpack med hundmat. Betalade med kortet och det dröjde inte länge innan det började dyka upp adresserad hundmatsreklam m m i posten. Hon kontaktade då ICA centralt som svor sig fria, de sålde ingen information om kunderna till andra företag. Men så ställde hon en försåtlig fråga om detta vid besök i en annan ICA-butik och fick bekräftat, jo visst gjorde man det. Då tyckte hon att det var upprörande och fick t o m en kvällstidning att skriva om det. Det är ju inget jämfört med hur det är idag! Jag läste en artikel om hur man som privatperson kan minimera de elektroniska spår man lämnar efter sig. Dumt nog skrev jag inte ut artikeln och sedan hittade jag den inte igen.

Ingår det i vår sköna nya värld att vi skall acceptera all denna påverkan, hur banal  den än kan vara? Skall Alfa-personerna styra vad vi får veta och tillåts göra och huvudparten av oss skall vara Epsilon-personer? (Aldous Huxley: Brave New World)

Nu är det en halvtimma kvar till Söderhamn. SJ håller tidtabellen.

Nu sitter jag på tåget mot Zürich..

Jag skriver alltså detta medan jag sitter på tåget, det är alltid spännande att se om det går att publicera direkt. Annars får jag göra det när jag kommer fram till flygplatsen.

Ibland löser sig saker och ting på ett överraskande sätt.  Jag räknade med att mitt hus skulle stå tomt fram till början av maj, men nu till påsk kommer släktingar till Annemarie hit och istället för att tränga ihop sig hemma hos henne, så kan de bo i mitt hus. De bor uppe i Jura, bara ett stenkast från gränsen mot Frankrike, där brukar våren komma sent så de stannar kanske ett par veckor. Jag jobbade lite extra igår för att huset skall vara presentabelt.  Maj och Benny har frågat om de kan få låna huset ett par veckor medan de väntar på att få flytta in i sitt nyinköpta hus som de övertar den 15 juni. Majs hus skall vara tomt redan första maj. Jag skall tills vidare bo i ”mitt” gamla rum inne hos Elvy, undantagsstugan är ju upptagen av  Benny.

Jag undrar om han hade förberett sig på all snöröjning som det skulle bli? Han hade så chevalereskt lovat Elvy att sköta snöskottningen när han fick bo i undantagsstugan. Dessutom har han skottat hos Maj, men hennes hus ligger mer skyddat. Där har det inte blåst upp sådana enorma drivor som finns hos  Elvy. Ena delen av uthuset är fortfarande inbäddat i snö ända upp till  taknocken. Från grinden och fram till huset och vidare till undantagsstugan går man i ”skyttegravar”. Som tur är, så är garagedörrarna på ”läsidan” så det går att köra in där. Men det finns bara plats för en bil där...

Maj och Benny – där har vi veckans stora nyhet, veckans stora romantiska nyhet. De gifte sig i Göteborg i lördags. Benny hade sagt att de skulle åka ner till Göteborg för att träffa en av hans golfkompisar och passa på att se på stan innan de börjar gräva upp hela centrum för västlänken. Golfkompisen råkade vara präst också...

Elvy ringde och berättade detta i går eftermiddag och informerade samtidigt om att hon och Fille hade firat lite extra, de hade gräddat våfflor. Våfflor med sylt är väl inte någon vanligt förekommande hundmat? Men å andra sidan är Fille ingen vanlig hund heller. Han är minst lika förtjust i sin nya husse som Maj är.

Och nu till något helt  annat.

Jag har just läst på nätet att Norges justitieminister Sylvi Listhaug avgår efter kritiken mot att hon skrivit på Facebook att Arbeiderpartiet bryr sig mer om terroristers rättigheter än nationens säkerhet. Tänk då på att de som terroristen Anders Behring Breivik avrättade i massakern på Utöya, var ungdomar som tillhörde Arbeiderpartiets ungdomsförbund.  Hon har kläckt ur sig en lång rad andra idiotiska och hånfulla saker tidigare så det här var väl droppen som kom bägaren att rinna över. Listhaug är en sällsynt otrevlig typ. Hon blev invandringsminister för några år sedan och när jag hörde henne uttala sig i  norsk tv, så kände jag bara avsmak. Det är ett av de få tillfällen när jag reagerat så, utan att ändå försöka ta reda på lite mer kring vad som säjs och den som säjer det. Sedan dess har hon bevisat gång på gång att min reaktion var korrekt. Det är en otäck människa med en människosyn som definitivt inte är i  samklang med det halsband med kors som hon brukar ha. Nu vet vi  inte vem som kommer att bli justitieminister efter henne, Fremskrittspartiet har inte direkt gjort sig känt för  att rekrytera personer med en normal  inställning till vare sig, flyktingar, människor med sociala problem eller de som kommit i klammeri  med rättvisan. Jag antar att Frp:s partiledare Siv Jensen kräver att det skall bli  en från hennes parti som blir ny justitieminister, det kan bli ur askan i elden.

Och nu snöar det utanför kupéfönstret.

Söndag kväll i Ascona.

Natten mellan fredag och lördag var det -23 hemma hos Elvy och hos Maj, som bor en mil fågelvägen därifrån var det -20, men nu är tydligen botten nådd. Det lär ta ett tag innan våren är  på väg. En meteorolog på tv hade sagt att  i delar av Hälsingland kan snön ligga kvar till midsommar!

I lördags och söndag förmiddag regnade det rejält här i Ascona men nu ser det ut som att vi går mot en period med torrare väder – och ovanligt kalla nätter, 2-4 minusgrader. Vädret verkar vara onormalt överallt.

Idag har vi varit i Bellinzona hos Leo, Stephan och Julia. Vi var först med dem i mässan och efter fika, hade Stephan ordnat med en historisk och geografisk bibelfrågesport. Den var så bra att jag har bett att få en kopia för att vid tillfälle använda vid någon sammankomst i uthuset. Sedan blev det vegetarisk middag och sångövning inför påsken. Men då är inte jag med.

Elvy ville absolut att jag skulle ta biltåget genom Tyskland, men det var fullbokat inför påsken. Det är jobbigt att köra till Kiel och som det är just nu, så kan vädret ställa till det.  Så nu blir det flyg på tisdag. Jag stannar till i Uppsala över natten för att se till lägenheten och sedan blir det tåg norrut.

Tanken var ju att jag skulle ha med bilen för att ta mig till och från skolan, men Elvy hade lösningen på problemet ”vi köper en bil till dig”. Sven-Erik och hon har redan varit på shoppingtur och inhandlat en sex år gammal Toyota Yaris som bara gått 2700 mil. Men det får vara Elvys andrabil, jag tror inte att den kan registreras och försäkras på mig, som inte är skriven i Sverige.

Jag är klar med mitt uppdrag, det är en märklig känsla att veta att inget nytt dyker upp, i alla fall inte förrän efter sommaren. Eller inte alls, om jag trivs med att undervisa och kan bli anlitad som vikarie tillräckligt mycket.

I morgon får jag fullt upp  med att packa och ställa i ordning här och tisdag morgon halv åtta går tåget till Zürich.

En mycket läsvärd artikel!!!

Jag fick mail från Jenny för en stund sedan med en länk till en artikel som jag absolut inte fick missa.

https://www.fralsningsarmen.se/vad-vi-gor/vuxna/Nyheter/kyrka-invigd-pa-stort-asylboende/

Tack Jenny, den artikeln är värd att spridas! Elvy har fått länken och sprider den till sina vänner i Hälsingland och jag skall  se till att mina  vänner  här får den. Men det behövs en översättning först, översättningstjänsten svenska till engelska  går skapligt, men jag vill nog  se till  att innehållet blir  korrekt. (Svenska till italienska däremot... nja, det kan bli  hur roligt som helst.)

Idag regnar det men jag ser positivt på det och kallar det för vårregn. Men vår-ösregn är nog mer korrekt. I morgon skall solen komma tillbaka.

Kosmologi och förmodad härdsmälta.

Håkan är så snäll, han mailade mig igår kväll och talade om att rektorn borde vara glad som får en så kvalificerad vikarie. Håkan ville lägga till en sak på min meritlista, har jag översatt och redigerat läromedel i många år, så borde jag i vissa stycken vara överkvalificerad. Snällt sagt, men nu gäller det att kunna knepen så man får med eleverna. Men jag ser verkligen fram emot att få pröva på läraryrket.

Jag lär aldrig ens komma i närheten av att få lärarlegitimation, men som situationen i skolorna är f n så kan jag kanske ha en hel del jobb några år framöver. Blott en dag, ett ögonblick i sänder...

Jag upptäckte ett komiskt skrivfel i en av de svenska nättidningarna, Stephen Hawking blev omnämnd som fysiker och kosmetolog. Ett par minuter senare kom jag på att jag borde ta en skärmdump, men då var felet rättat, han var ju kosmolog. En viss skillnad. Efter att jag läst astrofysikern Cristophe Galfards bok The universe in your hand så har jag läst lite mer om vetenskapsmännen som utforskat det som finns (förmodas finns) i de mer avlägsna delarna av  universum. Det är lättare att ta till sig fakta om dem och deras forskning än att förstå själva forskningen.

När jag läste boken mötte jag uttrycken kosmologi och kosmolog. Jag tyckte det var lite skumt, för jag tänkte på Marinus Kosmologi; andlig vetenskap, alla symbolerna och det tredje testamentet.

Men nu vet jag bättre, kosmologi är det vetenskapliga studiet av universums uppkomst och utveckling. Kosmetologi, det bör väl vara allt som har med yttre skönhet att göra? Gissar jag. Och Stephen Hawking var inte kosmetolog.

Och så är det den märkliga historien med Rex Tillerson. Vilken demokratiskt vald statschef skulle  komma på tanken att avskeda sin utrikesminister utan att först informera honom om detta öga mot öga? Stämmer uppgiften att Tillerson fick reda på att han fått sparken via presidentens twittrande, så är det ytterligare en indikation på att Trump har härdsmälta i hjärnkontoret. Hur skall det gå med mötet med Nordkorea? Får Trump kanske för sig att han kan avskeda Kim Jong-il?

Sen undrar jag förstås om det yttrande som Trump skall ha gjort vid ett besök på Marine Corps Air Station Miramar är sant, eller ”fake news”. Presidenten skall ha sagt att har USA ett Air Force, så borde man också ha ett Space Force för att säkerställa att USA kan fortsätta leda vägen ut till stjärnorna. Undrar var Stephen Hawking skulle ha sagt om de planerna.

Dagens väder, just nu +14 på nordsidan och blå himmel. Det blir promenad uppe på Monte Verità i eftermiddag och sedan några timmars kvällsarbete.

Passar jag som lärare?

Ibland händer saker och ting så snabbt att jag knappt hinner med. Jag fick ett nytt uppdrag förra veckan, inte så stort, men ganska trevligt. Jag räknade med att vara klar med det nu på fredag. Sedan skulle jag ta lite ledigt över påsk och infinna mig på förlaget 3 april.

Igår kväll ringde en rektor från en grundskola (inte den rektor som jag haft kontakt med) och frågade om jag var intresserad av ett vikariat från 9 april och terminen ut. Vikariatet är på högstadiet och tjänsten är på 43,5% (!) och omfattar endast engelska. Det är ju ett lysande tillfälle att testa om jag trivs med och passar att vara lärare

Nu har jag talat med Erik, som blev överraskad, men han tyckte också att när jag nu fick chans att testa, så skulle jag förstås göra det. Det blir alltså inte Uppsala och förlaget under april. Jag är inte bunden av några uppsägningstider hos dem, och Erik menade att jag kunde vara ”tjänstledig” april-juni, men sedan ville de ha besked hur det blir i framtiden. Nu har jag ringt skolan och tackat ja. Påskveckan skall jag vara där och träffa den ordinarie läraren och bekanta mig med studieplaner och annat nyttigt. Veckan efter påsk är det påsklov. Det är väldigt länge sedan jag hade påsklov!!!

Elvy blev förstås glad och även om det är många år sedan hon undervisade på gymnasiet, det var 1974 innan vi flyttade till  Manchester, så känns det tryggt att ha henne som bollplank. Nu har jag en del att bestyra här, förutom att göra färdigt mitt uppdrag. Jag missar en sak, det grämer mig lite, det blir kanalfärd i maj. Och så skall jag berätta för de andra... lite jobbigt faktiskt. Den ende som vet vad jag har på gång det är Rickard.

Oj vilken fest!

Det var Nigel, David, Luca, Rickard och Yves som stod för maten till vår tjejmiddag 8 mars. Pierre, som annars brukar vara vår gourmetkock, han är på uppdrag borta i Graubünden, men dagens kockar klarade av sitt projekt mycket bra. Vi fick sallad med buffelmozarella, tomater och pesto till förrätt, sedan hummersoppa, varmrätten bestod av fyllda, gratinerade kycklingbröst och desserten var spektakulär, flamberade jordgubbar med vaniljfromage.

När vi sedan tackade våra gourmetkockar så frågade de oss hur det blir på den internationella  mansdagen. Ingen av oss kände till om det fanns någon sådan men Jennifer hävdade att alla årets övriga dagar var männens dagar.

Sedan googlade jag och det finns faktiskt en internationell mansdag, den 19 november.

I fredags kväll kom Yvette och överraskade oss. För den som inte vet vem Yvette är, så är hon sjuksköterska till professionen och har de senaste åren arbetat på fartyg. Hon har också utbildning i katastrofmedicin, vilket innebär att hon kan och får göra en del saker som annars är förbehållna utbildade läkare. När vi har vinter så jobbar hon på kryssningsfartyg nere vid Antarktis och när vi har sommar så är hon på forskningsfartyg som kuskar omkring uppe i  Arktis. Mellan dessa intressanta jobb, så har hon några veckors semester.

I lördags kväll samlades vi uppe hos D&P, det är de som har en mastodontskärm där vi kunde se filmer och bilder som Yvette hade med sig. Det är vackert och spännande, tur att hon kan visa och berätta för dit kommer inte någon av oss att resa. Nu börjar man bli allvarligt bekymrad för turistresorna ner till Antarktis och det kommer att bli restriktioner om var man får resa och vad man får göra. Forskningsfartygen däremot, de kommer att vara kvar. Sannolikt kommer fler forskningsfartyg att komma dit då man på ett mycket påtagligt sätt kan iaktta och mäta den globala uppvärmningen därnere.

Igår – som var en extremt regnig dag - var vi först i kyrkan i Lugano. Det har blivit lite rörigt med ”turordningen” på söndagarna, Daniel Kell, präststudenten skulle egentligen haft ansvar tillsammans med kyrkans egen kör, men vi fick med kort varsel hoppa in eftersom Daniel var hemma i Bolzano och var förkyld och kyrkans kör inte hann ordna med något program. Det är nog som David säjer, har man rötterna i Frälsningsarmén så är man rätt bra på att både organisera och improvisera. Som extra attraktion hade vi med oss Yvette, som fick sjunga två solosånger och berätta lite om sitt arbete. Hon talar italienska, så inslaget blev dubbelt uppskattat.

Sedan var vi hemma hos Diana och Yves och åt sopplunch och hade en stunds god samvaro som avslutades med kaffe och nybakade våfflor av den där belgiska typen. Yvette stannar här ett par dagar till,  sen åker hon hem till sin mamma i Aigle. Hon blir kvar i Schweiz över påsk, men sedan blir det flyg till Danmark och vidare till en större plats på Grönland och därefter helikopter sista biten till fartyget som hon skall jobba på. Visst låter det spännande!

Yvette är anställd som sjuksköterska, men så mycket tid går inte åt till sådant arbete utan hon får hjälpa till med det som behöver göras, i köket, tvätt och städning men ändå så jobbar hon bara ungefär 4 timmar om dagen, men då är det sjudagarsvecka.  Hon har varit med på det här forskningsfartyget tidigare och där har man rullande schema för sovmorgon, då kan man sova till klockan tio och får sedan frukost på sängen. Det låter trevligt!

Just nu regnar det här, men i eftermiddag skall molnen skingras och fram i veckan blir det tvåsiffrigt på  termometern. Stämmer prognoserna blir det flera dagar med +15 och det är efterlängtat.

I Hälsingland har det satt igång att snöa igen, ymnigt snöfall väntas hela dagen och vinterkylan släpper inte taget. Man har gått ut med varningar om att snöfallet skall följas av underkylt regn. Det låter inte så kul, jag har beordrat Elvy att hålla sig inomhus tills vädersituationen har lugnat ner sig. Just nu är jag tacksam över att vara här i Ascona.  

Hemma igen, sol och vår.

När jag satt och väntade på Arlanda, så fick jag ett sms. Det var en för mig okänd person, vän till Håkan, som frågade om jag var intresserad av att skriva krönikor i en webbtidning där han är redaktör för materialet från de nordiska länderna. Jag sms:ade tillbaka och lämnade min mailadress och bad honom om mer information.

Nu när jag kom hem, så hade han mailat och hade även skickat med adressen och inloggning till webbtidningen, som behandlar europeisk ekonomi och samhälle, då inte enbart EU-länderna. Det är ett intressant erbjudande, som jag verkligen skall fundera på. Men som vanligt  så undrar jag om jag har  något att komma med i det sammanhanget.

Här hemma är allt sig likt. Kommer man från ett snöigt och gråkallt Uppsala, så är +10 och växlande molnighet riktigt behagligt. För en dryg vecka sedan var det snö och flera minusgrader, vilket bromsade upp våren, men nu ser vi fram emot att den kommer på riktigt.

Jag har ägnat dagen åt lite lättare städning och inköp. Jag var lite orolig för att bilen inte skulle starta, den har stått i carporten en hel månad. Men det gick bra och maten kom hem.

I morgon är det internationella kvinnodagen. Vi skall ha tjejmiddag hemma hos Jennifer. Nigel och några till har lovat att laga maten och ta hand om disken, men övrig tid är de förvisade från huset. Tja, det är väl inte att stå på barrikaderna för ”kvinnosaken” men så blir det!

Måndag kväll i Uppsala och i morgon reser jag hem!

Vi kom välbehållna fram till Uppsala vid lunchtid i fredags och tillbringade eftermiddagen på bokrean och dit återkom vi även på lördagen...  Jag hade tänkt att inskränka mig till 4–5 böcker så det inte blev övervikt på flyget, men Elvy tyckte att jag kunde köpa det jag ville ha, för jag skall ju komma tillbaka till Sverige redan till påsk och vara på förlaget i april. Det var då jag insåg att jag bara kommer att tillbringa 20, kanske 22 dagar hemma i Ascona innan jag återvänder hit för att fira påsk i Hälsingland och sedan vara på förlaget en månad..

Så det blev arton böcker.

Söndagsförmiddagen ägnade vi åt vasaloppet, Elvy hade t o m köpt blåbärssoppa, så vi skulle känna oss delaktiga. Det var mäktigt när helikoptern flög över hela fältet med tävlande och spurten blev riktigt spännande.  Eftermiddagen blev ”vilodag” då vi bläddrade i våra nyinköpta böcker, drack kaffe och läste högt för varandra.  Mästarnas mästare var ett intressant tv-program. Synd att jag missar det nästa gång.

Idag har vi varit på IKEA. Marita och Sven-Erik har ett hus på gården som kallas för drängstugan. De har brukat hyra ut det via turistbyrån under sommaren, men nu har de hyrt ut det till två filmare, som skall ha det april – juli och då tyckte de att det behövde rustas upp lite. Vi köpte ett matlagningspaket och två dukningspaket, alltså allt man rimligtvis behöver för att laga mat och äta. Sen skulle de ha täcken, kuddar, bäddmadrasser, påslakan och handdukar. Det var kul att gå där och välja och inte behöva bekymra sig om fortsättningen, d v s uppackning och att ta hand om emballaget.  (Nej, jag köpte inget för egen räkning.)

Nu skall jag försöka få lite koll på vad som hände i det italienska valet och vad som kommer  att hända. Det verkar väldigt rörigt just nu. Lika röriga är reaktionerna efter att folkomröstningen om att avskaffa tv-avgiften i Schweiz gav ett klart och tydligt resultat, två tredjedelar minst vill ha  den kvar. Men det verkar inte som om diskussionen kommer att upphöra i och med detta.

Planet lyfter från Arlanda klockan tio i  morgon, kanske inte så tidigt men med tanke på väder och vind så får jag nog vara ute i god tid i alla fall.

Nu ser jag fram emot  att komma hem, där är det 8-10 plusgrader på dagarna, och regnet som kommer kan vi väl kalla för  vårregn.

Pornografi???

I natt har det varit -22 här och nu är det -17. Ingen snö i sikte och solen skiner.

Jag är som väl känt, ingen vän av Facebook. Att någon av Zorns kullor med en välformad och väl tilltagen rumpa plockades bort av moralens väktare, det må så vara, men när nu Venus från Willendorf blivit bortplockad, då har väl gränsen blivit nådd.

Jag vet att amerikanska ungdomar varit på Naturhistorisches Museum i Wien och ”upplyst” om att Venus och andra objekt som finns där ingår i den stora bluffen som vill få oss att tro att jorden är äldre än de 7000 år som deras kyrka lärt dem. Samma sak händer i Les Eyzies, som jag skrev om i ett tidigare inlägg. Man vet inte varifrån statyn kommer, den hittades 1908 i Willendorf som ligger i Niederösterreich, men för oss som läst Jean Auels böcker om Ayla, så finns den med där, infogad i berättelsen på ett intelligent sätt.

Man kan skriva vilka lögner som helst på  Facebook, komma med grova beskyllningar och nu vet man hur Facebook användes för att styra det amerikanska presidentvalet. Vad händer inför det svenska  valet?

Men en minst 20 000 år gammal, elva centimeter hög kvinnofigur, den får inte vara med på  Facebook!!!

Rickard ringde just och ville meddela att det är inte bara i Sverige som det är snökaos. Kollektivtrafiken i Bern har inte klarat av ett häftigt snöfall och i Mörigen, där han befinner sig just nu, där vräker snön ner. Flygplatsen i Genève är stängd på grund av kraftigt snöfall och det har snöat under natten i Ascona, men där brukar snön smälta ganska snabbt.

I morgon kan vi nog köra ner till Uppsala utan att riskera liv och lem och bilen. Det som lockar mig mest, det är förstås bokrean. Förståndigt nog finns det en begränsning, övervikt på bagaget blir dyrt.