onsdag 21 mars 2018

- och nu sitter jag på tåget mot Söderhamn.



Flygresan till Arlanda var händelselös, men dessförinnan, när jag satt och väntade kom det två poliser och hämtade ett medelålders par. De ville inte följa med, gjorde motstånd, gapade och skrek på franska och damen spottade på poliserna. Det var lite märkligt, de såg alldeles ”normala” ut, europeiskt utseende, välvårdade, alldaglig klädsel.. Jag tror inte att de skulle med planet till Arlanda. Det är klart att jag undrar vad som föranledde polisingripandet. Men det får jag aldrig veta.

Nu sitter jag på tåget norrut, det är alldeles vitt i naturen och på en del tak som skymtar förbi ligger det mycket snö. Jag tror till och med att det är några snöflingor som dansar kring i luften. Igår var det vårdagjämning, men här är det midvinter. I Uppsala hade jag en uppsättning vinterkläder för stadsbruk som fick följa med idag, jag hoppas verkligen att de duger att använda. Största problemet är vad jag skall ha på fötterna. Ett par boots och ett par läderstövlar, det måste räcka. Usch, jag ser mig själv halka omkring i dem medan alla andra har  rejäla  vinterkängor...

Igår hade jag fullt upp med att läsa om norsk politik och om Cambridge Analytica. Kan man lita på något av det som händer på och kring nätet? Jag tycker själv att jag är ganska välinformerad och mycket kritisk till vad som dyker upp där, men... jag vet inte längre. Ta bara en sådan banal sak som om man råkar klicka på en annons. Jag råkade klicka några millimeter fel och hamnade på en annons för ett nätkasino. Nu förföljer reklam för detta nätkasino mig så fort jag öppnar en tidning på nätet, spelar ingen roll vilket språk tidningen är på. Och vad märkligare är, jag började få mail från dem. Mailen hamnar visserligen i skräpposten, men hur lyckades de hitta min mailadress dagen efter jag råkade klicka fel?

Och hur kommer det sig att Elvy två dagar efter att hon betalade med kort i en lågpriskedja, fick sms med ”klubberbjudanden” från dem? Det var ingen som ställde den annars så obligatoriska frågan ”är du medlem” till henne och hade de velat värva henne hade hon tackat nej med iskyla i rösten. Jo, jag minns hur hon lät när vi var på en outlet i Örsundsbro för ett par år sedan. Det köps och säljs information om oss i allt större utsträckning och vi är inte medvetna om de kopplingar som kan göras i de olika elektroniska systemen. Då är ett ”klubberbjudande” en banal sak. Samlar man information om vilka hemsidor jag besöker, kan man rikta påverkansinformation till mig.

Vi pratade om det här på förlaget och en av kollegerna berättade att för många år sedan, i betalkortens barndom så skulle hon köra till vänner som bor på landet. Hon passerade då en ICA stormarknad och blev ombedd att köpa en storpack med hundmat. Betalade med kortet och det dröjde inte länge innan det började dyka upp adresserad hundmatsreklam m m i posten. Hon kontaktade då ICA centralt som svor sig fria, de sålde ingen information om kunderna till andra företag. Men så ställde hon en försåtlig fråga om detta vid besök i en annan ICA-butik och fick bekräftat, jo visst gjorde man det. Då tyckte hon att det var upprörande och fick t o m en kvällstidning att skriva om det. Det är ju inget jämfört med hur det är idag! Jag läste en artikel om hur man som privatperson kan minimera de elektroniska spår man lämnar efter sig. Dumt nog skrev jag inte ut artikeln och sedan hittade jag den inte igen.

Ingår det i vår sköna nya värld att vi skall acceptera all denna påverkan, hur banal  den än kan vara? Skall Alfa-personerna styra vad vi får veta och tillåts göra och huvudparten av oss skall vara Epsilon-personer? (Aldous Huxley: Brave New World)

Nu är det en halvtimma kvar till Söderhamn. SJ håller tidtabellen.