torsdag 22 mars 2018

Funderingar vid köksbordet.



Nu har jag fått förtroendet att se till att det finns lunch när Alice, Villy och Elvy kommer hit om en stund. De är i kyrkan och ordnat med något. Jag behövde inte laga maten, bara värma upp ugnen till 225 grader och sätta in lasagnen 1145 och duka bordet. Jag har fått noggranna instruktioner.

Det här köket blev renoverat när Elvy köpte huset och då återställdes det så långt det gick till det utseende som både Elvy och jag minns. Det är femtiotalsstil på skåpen och luckorna har en milt blå färg. Det som bryter av mest, det är att det finns kyl och frys i fullhöjd. Spis och diskmaskin märks inte så mycket. Golvet har breda furuplankor, det är husets originalgolv..

Det stora matbordet är samma som fanns när Elvy – och även jag – växte upp. Bordet stod här när mormor och morfar flyttade in i mitten av 30-talet och när mormor flyttade härifrån 1989, så frågade köparna om de fick behålla bordet. När Elvy köpte huset för fem år sedan, så fanns köksbordet kvar, då stod det i uthuset.  Så det är något alldeles särskilt med det bastanta bordet. Nu var bordsskivan skamfilad, så en snickare bytte ut den men använde gammal furu, så bordet ser ut precis som vi minns det. Tyvärr finns inte någon av stolarna kvar, de blev väl rangliga med tiden, men de nya stolarna i en lite mörkare blå nyans än köksskåpen passar utmärkt till. Nu när jag sitter här vid köksbordet och skriver så är det som om tiden stått stilla. Jag kunde lika gärna vara sju år och sitta här och hålla på med mina målarböcker eller lägga pussel. När jag sitter här så är jag verkligen hemma.

Det är så många minnen förknippade med det här huset och i all synnerhet det stora köket. Det är vid det här bordet som man hade andakt varje morgon, ja under många år faktiskt två andakter, en när morfar skulle  iväg till jobbet och en innan Alf-Bertil och Elvy gick till skolan. När jag var hos mormor på loven så läste vi Bibeln och bad tillsammans, varje frukost. Det är ett alldeles speciellt kök och ett mycket speciellt bord.

Nu skiner solen och det syns att det ångar lite från snön som ligger närmast husväggen. Det är fortfarande meterhöga snövallar vid gången fram till huset och bort till undantagsstugan, men jag tror att snön kommer att sjunka ihop nu när solen kommer fram och värmer. Men sedan blir det flera minusgrader på nätterna. I morgon kommer Sven-Erik hit med bilen som jag skall använda. Den har stått oanvänd i ett garage sedan i september så den behövde få lite service och automattvätt och så har de satt på dubbdäcken. Sven-Erik är lite tveksam till deras kvalité, även om dubbarna sitter kvar. Jag hoppas förstås att det bara blir en kort tid som jag behöver köra med dubbdäck och jag får väl vara försiktig.

Maj och Benny kom hem igår, de hade gjort en dagstur med Stena till Danmark och sedan tagit flyget till Sundsvall för en snabb visit hos  Mattias med familj. Deras lilla flicka, fem år tror jag att hon är, hon var överlycklig över att ha fått en farmor. Den lilla pojken, som är tre år, han hade inte brytt sig, farfar är hans stora idol. Han är väldigt intresserad av bilar och tror fortfarande att farfar jobbar på Volvo och gör bilar. Han har på ett skonsamt sätt fått höra att farfar har jobbat på Volvo och gjort många bilar men nu är han pensionär och behöver inte jobba. Men det går inte in. Farfar jobbar på Volvo. Punkt.