Sen kväll i Ascona

Nu börjar det bli kyligare här. Vi har haft dagar med mer än +10 på eftermiddagen vilket är mildare än normalt. Igår samlades vi mangrant hos Regula och efter vårt ”holiness meeting” så åt vi linssoppa (!) och tog sen en promenad uppe på Monte Verita. Solen sken och det var faktiskt vårlikt. Jennifer och Nigel verkar trivas tillsammans med oss och de kommer nu att förstärka var lilla kör. Pierre jobbar f n någonstans neråt Lugano så han kommer hem varje kväll och har börjat att öva med dem. Nigel är baryton och har inte sjungit vare sig i kör eller barbershop tidigare, men han har tydligen en naturlig talang för det. Jennifer är en rätt hög sopran, men samtidigt så har hon en mjuk röst. Hon har varit medlem i en liten damkör som brukade sjunga på sjukhus och äldreboenden, så hon har betydligt mer vana.

Det är tur att vi fick ett tillskott till vårt lilla sällskap, Rickard reser upp till Geilo nästa vecka och har för avsikt att stanna där t o m april, han har lovat att gå in och vikariera tre dagar i veckan på en vårdcentral. Jag kommer att vara i Sverige tre veckor i mars och innan dess tänker jag vara på Geilo ett par veckor och om inte vädret är alltför bedrövligt, så vill Elvy att vi åker upp till Hälsingland och stannar där över påsk. Och under den tiden blir det både övningshelg och framträdande i en kyrka i Thun. Så det missar jag. Men nästa söndag sjunger vi i ”Dianas kyrka” och då skall naturligtvis Jennifer och Nigel vara med. Då skall vi bl a sjunga ”This little light of mine.” Den skall vi öva på nu till helgen.

David är också hemma, han sitter och skriver på en fördjupad redogörelse om forskningsresultaten från deras resa förra året. Den skall publiceras i USA. Tillståndet i världen är inget vidare när det gäller vattentillgång. Alldeles för lite eller alldeles för mycket och vatten som är fullt av små synnerligen onyttiga partiklar. Och det bästa grundvattnet i norra Afrika finns i de områden där de värsta terrorhandlingarna begås.

Det är sent nu, jag har sett ett engelskt TV-program om förintelsen i kväll. Jag behövde få lite distans till de hemska bilderna innan jag lägger mig. När vi bodde i Manchester hade vi en granne som varit i Buchenwald. När tyskarna förstod att de allierade var på väg, så satte de igång med ett massmord på dem som fortfarande var i livet. Eli, vår granne överlevde genom att gömma sig i en hög med lik. När jag var 14-15 år intervjuade jag honom för en uppsats om andra världskriget. Och när man tänker på vad som händer i Europa, så är det bara att konstatera människor lär sig aldrig.

Men nu drar klockan snabbt iväg mot midnatt. Godnatt!

Uppdatering

Jag fick mitt uppdrag först i måndags och när jag kollat igenom det fick jag nästan panik. Det var betydligt större än jag räknat med och lite krångligare. Det positiva är att jag lär mig massor. Men samtidigt så är jag inne i en sån där period när jag undrar om jag inte borde hitta på något annat att göra. Sådana där perioder infinner sig med rätt stor regelbundenhet. När jag sen funderar på alternativ och inser att de allra flesta av dem innebär att jag måste ge upp så mycket av mitt fria liv, så försonas jag med mitt öde. Nu ser jag fram emot tre veckor i Sverige i mars. Det skall bli intressant att testa hur det fungerar att tågpendla mellan Uppsala och Stockholm.

Annars så går allt sin gilla gång och jämna lunk här. Diana och Yves har inte hittat något hus ännu, men jag tror att de har blivit alltför fixerade vid vissa saker och finns inte det, så kan andra positiva saker hos huset inte alls väga upp det andra. Jennifer och Nigel har också börjat se sig om efter ett hus. De är inte så fixerade vid var i Locarnoregionen huset ligger, men vill nog helst bo på västra sidan av Maggia, allt från Ascona till Brissago är intressant.

Vi skulle haft en övningshelg i slutet av januari, men får skjuta på den tills i slutet av februari. Lotta och Dwight skall på bröllop i LA nästa lördag.

Jag har blivit ”bearspotter”. Jag brukar kolla nyheter från Hälsingland på internet och där kan man via webkamera följa en björn med ungar i ett ide på Järvzoo. Änu är ungarna små och björnmamma ser till att de håller sig tätt intill hennes mage. I dag var det en liten krabat som ville ge sig ut på egna äventyr, jag antar att det kommer att bli en hel del aktiviteter i idet innan de släpps ut om ett par månader.

Vädret har skiftat snabbt här. Nu börjar dagarna bli ljusare och termometern kryper upp mot +10 på eftermiddagen. Men det kan skifta snabbt. Snötillgången uppe i bergen är mycket varierande.

Och nu återgår jag till jobbet. Roligare än så här blir det inte.

Nu är det vardag igen.

Nu börjar livet rulla på i sina vanliga hjulspår. Helgerna är över och jag har vikarierat klart i Sophias butik och om ett par dagar får jag ett nytt uppdrag att jobba med.

Det har varit riktigt roligt att jobba i butiken. Innan jul och under mellandagarna var det riktigt mycket att göra, sen har det varit ”lagom” med kunder så att Sophia och Marina kunnat inventera lagret och göra nya beställningar. Jag har varit i butiken och blivit tvingad att tala italienska. Ibland med hyggligt och ibland med bedrövligt resultat. Men då har jag fått ursäkta mig och ropa på Sophia eller Marina.

En sak som jag tror är en lokal sed att man här köper julklappar till familjemedlemmarna och sen köper mindre presenter till kolleger, grannar m fl till nyår. Jag tycker det är en trevlig sed.

Sen blev det ju ett smått kaotiskt slut på veckan, efter terrorattackerna i Paris. Det var många här som hade fäst blyertspennor på sina jackor eller hängt dem på backspegeln i bilen. Jag vässade ner och målade två små Ikea-pennor svarta och använde dem som örhängen vilket jag fick beröm för av flera kunder. Nu får vi väl se var man slår till nästa gång. För det kommer att bli en ”nästa gång” - och två och tre... Man har redan registrerat ett sjuttiotal reella angrepp på muslimer och judar i Frankrike. Regula har en släkting som jobbar med personalfrågor vid ett bevakningsbolag i Zürich. Han berättade att redan på torsdag förmiddag fick de flera samtal om att man ville ha väktare till skolor, företag och butiker.

Nu har tydligen italienarna tröttnat på att behöva vara ”första asylland” för alla dem som kommer dit över Medelhavet – och jag förstår dem. De vill att flyktingarna förs till speciella ”friområden” där man sedan kan fördela flyktingströmmarna ut i Europa. Nu är italienskt flyktingmottagande inget att skryta om, det är bedrövligt dåligt och många gränspoliser struntar i att kolla pass och ta fingeravtryck så att flyktingarna kan ta sig längre in i Europa på egen hand. Men Italien har fått ta emot alldeles för många flyktingar som lever i misär. Organisationsförmåga är ingen utpräglad italiensk egenskap. Sen hörde jag på radion idag att guvernören i Lombardiet vill att Italien utträder ur Schengenavtalet. Men jag fattade inte riktigt varför...

Elvy kom hem i söndags, hon tyckte att det var skönt att komma till Uppsala, vädret har bitvis varit eländigt i Toronto. Nu skulle hon ta det lugnt och ”göra ingenting” under ett par veckor. Sen undrar jag vad det betyder för Elvy.

Söndag kväll, 4 januari

Det var länge sedan jag skrev något här!

Vi räknade med att det skulle bli Regula, David och jag som skulle fira en stillsam jul uppe i Orselina, men vi blev fyra, Rickard kom också. Lisa med familj skulle fira jul i England och Lotta och Dwight hade i sista stund bestämt sig för att fira jul i Atlanta. Då kunde han ju inte sitta ensam och allena i Biel.

Sen har det varit jobb i Sophias butik. Jag hade lovat att hjälpa till t o m nyårsafton, men nu har jag lovat bort mig nästa vecka också. Och på tisdag, som är helgdag förstås, så sjunger vi i kyrkan i Lugano – PÅ ITALIENSKA!!!

Nyårsafton tillbringade vi här hos mig. Huset var minst sagt fullt och även om vi hade cateringmat, så efterfrågades även en Jansson, att äta som nattmat när fyrverkerierna hade tagit slut. Mina färdigheter i matlagning är definitivt inget att skryta med, men den här i grunden enkla men rätt arbetskrävande rätten med potatis, lök, ansjovis och grädde, den har fått en viss lokal ryktbarhet.

Jennifer och Nigel tillbringade julen i Rom. De har en avlägsen släkting som är präst med tjänstgöring i Vatikanen och han hade lyckats fixa in dem i Peterskyrkan på midnattsmässan. De var imponerade, det var ett minne för livet.

Elvy är fortfarande i Toronto, hon reser till Uppsala nu på lördag. Erik har planerat att jag skall vara på förlaget tre eller fyra veckor i mars. Nu blev det ju inget nyval, jag hade ju nästan hoppats på det, men inser att den framförhandlade lösningen nog var bättre. Men sen vet ju ingen hur det kommer att fungera när man kommer till praktisk politik och riksdagsarbetet. Men alla konstruktioner som håller brunskjortorna borta är nog bra. Om dom nu inte hamnar i ett läge där de kan utnyttja sin ”offerkofta” och vända opinionen till sin fördel. Hemska tanke!

Vi har i alla fall fint väder här, solsken och 8-10 plusgrader på dagen.