Nu är det vardag igen.

Nu börjar livet rulla på i sina vanliga hjulspår. Helgerna är över och jag har vikarierat klart i Sophias butik och om ett par dagar får jag ett nytt uppdrag att jobba med.

Det har varit riktigt roligt att jobba i butiken. Innan jul och under mellandagarna var det riktigt mycket att göra, sen har det varit ”lagom” med kunder så att Sophia och Marina kunnat inventera lagret och göra nya beställningar. Jag har varit i butiken och blivit tvingad att tala italienska. Ibland med hyggligt och ibland med bedrövligt resultat. Men då har jag fått ursäkta mig och ropa på Sophia eller Marina.

En sak som jag tror är en lokal sed att man här köper julklappar till familjemedlemmarna och sen köper mindre presenter till kolleger, grannar m fl till nyår. Jag tycker det är en trevlig sed.

Sen blev det ju ett smått kaotiskt slut på veckan, efter terrorattackerna i Paris. Det var många här som hade fäst blyertspennor på sina jackor eller hängt dem på backspegeln i bilen. Jag vässade ner och målade två små Ikea-pennor svarta och använde dem som örhängen vilket jag fick beröm för av flera kunder. Nu får vi väl se var man slår till nästa gång. För det kommer att bli en ”nästa gång” - och två och tre... Man har redan registrerat ett sjuttiotal reella angrepp på muslimer och judar i Frankrike. Regula har en släkting som jobbar med personalfrågor vid ett bevakningsbolag i Zürich. Han berättade att redan på torsdag förmiddag fick de flera samtal om att man ville ha väktare till skolor, företag och butiker.

Nu har tydligen italienarna tröttnat på att behöva vara ”första asylland” för alla dem som kommer dit över Medelhavet – och jag förstår dem. De vill att flyktingarna förs till speciella ”friområden” där man sedan kan fördela flyktingströmmarna ut i Europa. Nu är italienskt flyktingmottagande inget att skryta om, det är bedrövligt dåligt och många gränspoliser struntar i att kolla pass och ta fingeravtryck så att flyktingarna kan ta sig längre in i Europa på egen hand. Men Italien har fått ta emot alldeles för många flyktingar som lever i misär. Organisationsförmåga är ingen utpräglad italiensk egenskap. Sen hörde jag på radion idag att guvernören i Lombardiet vill att Italien utträder ur Schengenavtalet. Men jag fattade inte riktigt varför...

Elvy kom hem i söndags, hon tyckte att det var skönt att komma till Uppsala, vädret har bitvis varit eländigt i Toronto. Nu skulle hon ta det lugnt och ”göra ingenting” under ett par veckor. Sen undrar jag vad det betyder för Elvy.