Snabb mellandagsinfo.

Min karriär som butiksbiträde blir mer långvarig än vad jag räknat med. Ianellas dotter är fortfarande sjuk, influensa och öroninflammation samtidigt, så jag jobbar även den här veckan. Sophia hade räknat med att hennes dotter skulle ställa upp den här veckan, men hon åkte iväg med några kompisar för att åka skidor.

Men det är kul i affären, lugnare än förra veckan men många köper nyårspresenter nu. Julklapparna är för familjen och små nyårspresenter köper man till vänner och kolleger.

Vi firade en stillsam men trevlig jul tillsammans. Julafton var det svenskt smörgås- och julbord här hos mig, juldagen en traditionell engelsk julmiddag hos D&P – kalkon med fyllning och massor av tillbehör, christmas pudding med vaniljsås och brandy butter och så förstås crackers... De innehöll förutom den fåniga pappersmössan, kortet med ett (dåligt) skämt och en liten present (jag fick en nyckelring) och även ett hoprullat kort med råd inför och en förutsägelse om det kommande året. Vad det stod på mitt kort? Jag skall inte ägna mig åt finansiella spekulationer, se upp med vart jag reser (preciserades inte mer exakt) och tänka på vikten!!! Det kommande året skall bli lyckosamt på det romantiska planet, men jag skulle akta mig för att knyta några varaktiga förbindelser under maj och september (varför???) och min hälsa kommer att vara god.

Vi hade enats om att köpa var sin julklapp som skulle kosta mellan 15 och 20 Sfrs. Mitt bidrag var en kudde i viktoriansk stil med en katt och mus på ena sidan och en bulldog på den andra. Jag har ett litet lager med presenter från en rolig butik i London, mycket praktiskt att plocka fram vid behov. Pierre hade förberett en mycket avancerad lek med tärningar som skulle garantera att ingen av oss fyra fick den julklapp som man själv bidragit med, men samtidigt skulle slumpen få bestämma.. Jag fick en bok om Monet, biografi och många vackra bilder. David fick kudden, Pierre en dubbel-CD och Regula en röd dörrmatta med texten "Keep calm and carry on" som är en uppmaning från andra världskriget. Jag har en liten misstanke om att den var tänkt för mig, eftersom jag har en röd s k Y-chair i hallen. Men Regula tyckte att mattan var kul och jag kommer att lära mig en hel del om Monet och hur han byggde upp sina vackra målningar.

Annandagen bjöd Regula på en hälsosam middag vilket var alldeles perfekt efter juldagens utsvävningar. Sen tog vi en långpromenad uppe på Monte Verita.

Nu väntar vi bara på nyårsafton. Den skall firas uppe i Orselina.

Några tankar medan Jansson står i ugnen.

I dag börjar jag inte jobba förrän klockan ett. Sophias dotter, som läser i Lausanne, kom hem i tisdags och har lovat att hjälpa till i butiken så jag får tid att förbereda morgondagens julbord. Just nu står alltså "Jansson" i ugnen. Det har verkligen varit julrush i butiken, mer kunder och betydligt större dagskassor än förra året. I morgon jobbar jag mellan 10-14, sen ilar jag hem och fixar till det sista innan gästerna kommer klockan sex.

Det är ingen julstämning utomhus, solen håller på att gå upp bakom bergen, termometern visar på +6 och det kommer att bli +10 längre fram på dagen och den vädertypen kommer att hålla i sig den kommande veckan. Uppe i bergen ligger snön kvar, men vägarna verkar vara i gott skick inför helgtrafiken. Det är värre uppe i Berner Oberland där det snöat rejält under veckan och uppe i Jura ligger snön kvar. Från Berner Oberland och åt nordost, mot Liechtenstein är det utfärdat "röd varning" för lavinfara. Inte alls bra med tanke på alla våghalsar som kommer att åka offpist i nysnön.

I går dök en intressant frågeställning upp. Rickard har varit hemma ett par dagar och han funderar över om han verkligen är "hemma", d v s var han har sin känslomässiga hemvist. Han är rätt osäker på om han fortfarande känner sig som schweizare. Nu har han dubbelt medborgarskap, d v s svenskt och schweiziskt, men han känner sig inte som svensk heller. Nåja, Rickards osäkerhet landar nog med tiden, men han ställde frågan till mig: känner jag mig som engelsk eller svensk? Där kunde jag svara, utan att tveka, att jag känner mig som svensk, trots att jag tillbringat halva livet i England. Jag märker att jag tänker svenskt, lagom är vackert, man bör sträva efter consensus och OM jag nu hade haft rikedomar att slösa bort, så är det opassande att visa det utåt.

Jag tror att min mormor, en humoristisk och karaktärsfast kvinna, pingstvän från Hälsingland satte större prägel på mig än vad jag insett tidigare i livet. När min mamma lämnade oss för en annan man, så var mormor min trygghet. Jag tillbringade så gott som alla skollov hos henne. I hennes kretsar var äktenskap ett livslångt åtagande, i Hälsingland kunde inget farligt inträffa - om man inte gick ner till älven - och hennes fasta tro och konsekventa livsföring blev min trygghet. Min pappa gjorde ju så gott han kunde, men då  han var chef för ett svenskt företags brittiska verksamhet, så var han ju inte alltid den närvarande pappa som jag ville ha. Då blev grannfamiljen och kåren min trygghet under resten av året.

Nu är mina vänner min jordiska trygghet. Bättre nära vänner än Marlene, Regula, David, Pierre och Rickard kan ingen ha. Sen har jag en "yttre krets" som består av Lisa, Lotta, Julia, Yvette, Leo och Stephan som också betyder mycket för mig. Jag har mycket att vara tacksam för, ett intressant jobb (som jag trötttnar på ibland) en ordnad ekonomi, ett trevligt hus och god hälsa. Och så har jag en tro som bär när det är jobbigt och som förgyller vardagen för mig när allt går sin gilla gång. Och nu är det jul och jag får fira tillsammans med mina vänner att Jesusbarnet kommer till oss.

Gud Jul till er alla!

Early to bed and early to rise...

Nej, jag gick väl inte till sängs så väldigt tidigt i går, men jag vaknade tidigt i dag, medveten om att jag har en tid att passa. Det är inte förrän klockan tio, men jag vaknade redan tjugo i sju trots att klockan skulle ringa sju.

Jag skrev ett rätt rörigt inlägg i bloggen igår, tänkte ta bort det när jag läste igenom det nu, men det får stå kvar.

Dagens stora begivenhet är alltså att jag skall jobba i Sophias affär mellan tio och sju, ja alltså 10-19 . Det är roligt att jobba i butik, inte minst när det är så mycket folk som nu i julveckan. Det enda problemet är att det dyker upp en och annan kund som absolut vill prata italienska med mig och det går inte så bra, om det inte gäller enkla frågor som priser eller om den finns i en annan färg.

Marlene har ju italienska som sitt modersmål, även om hennes mamma kommer från "Suisse romande" närmare bestämt från orten med det roliga namnet Bulle som ligger strax söder om Fribourg. Annars är Pierre den som talar bäst italienska, faktiskt bättre än Regula. David och jag kommer på sluttampen med mycket måttliga kunskaper. Jag vet egentligen inte varför jag aldrig lär mig, jag har ju lätt för språk. Rickard är heller ingen hejare på italienska trots att han läst italienska tre eller fyra år i skolan. Men jag tröstar mig med att jag förstår rätt bra...

Rickard anländer till Zürich vid tolvtiden i dag. Försäljningen av hans hytte avslutades igår och nu finns hans grejor hos mig på Kikut. Rickard har fyllt på något som liknar glykol i min golvvärme och skaffat luckor till fönstren på oppstugu och burspråket i stua i bottenvåningen. Nu blir det väl en rekordmild vinter... Det blir väl som det året när jag hittade en jacka avsedd för arktiska förhållanden på rea i Oslo. Då blev det en riktigt mild vinter. Som tur var, så upptäckte jag att det innersta fodret gick att knäppa av, så jag har haft användning för denna varma och ilsket orangeröda jacka i alla fall.
Rickard firar jul med familjen i Magglingen, men tänker komma hit till nyår.

Och nu är klockan fem över nio och jag skall äta lite joghurt med müsli innan jag kör iväg. Är jag där tidigt, så hinner jag hjälpa till med att göra i ordning lite innan vi öppnar butiken. Och i dag har jag tagit med mig ett par bekväma skor...

Stora och små affärer

Radion har rapporterat om Saabs konkurs, med kommentarer både från Sverige, Holland och Schweiz. Glädjande nog (om man får uttrycka det så) är att man kritiserar GM, både i radiokommentarena och i det schweiziska tidningar som jag har kollat på nätet. Pierre hade hört på någon radiokanal att Saab hade betecknats både som katten med nio liv och en fågel Fenix som kan resa sig ur askan. Det vore ju för väl om detta stämmer!

Här skiner i alla fall solen, det ligger lite snö på bergstopparna, men det mesta har försvunnit och trafiken lär flyta rätt obehindrat upp mot Gotthard.
----------------

Så här långt hann jag i förmiddags. Sen ringde Sophia och frågade om jag kunde komma och jobba i butiken idag. Vi hade bestämt att jag skulle jobba onsdag-fredag som ersättare för Ianella som ville vara hemma och förbereda julens släktkalas. Men nu hade hon fått köra hem, de hade ringt från skolan. Hennes yngsta flicka Sabina hade fått hög feber. Så det var bara att fixa till mig så gott det nu gick och köra iväg.

Det har varit mycket kunder i affären, så Sophia hade inte klarat av det själv. Det har varit en intressant eftermiddag och nu blir det heltid (10-19) hela veckan.

Joachim härjar.

Det är full storm uppe i Jura. Träd faller omkull, hustak blåser av och på järnvägen mellan Tavannes och Tramelan spårade ett tåg ur då det låg ett nedfallet träd vid spåret.


Jag ringde Lisa och frågade hur det var i Magglingen. En lastbil med skåp hade tagits av vinden och vält, närmare Leubringen hade vägen varit spärrad av nedfallna träd och stora grenar blåste omkring lite hur som helst inne i Magglingen. Dom är inte så härdade som norrmän och västkustbor, men den här stormen, som alltså fått namnet Joachim, har ställt till det ordentligt.

Här kom det stora snöflingor i förmiddags men de smälte så fort de hamnade på marken. Uppe i Orselina blev det vitt på marken, men det regnade bort sedan. På väg A2, alltså vägen mot Gottthard, har det kommit ganska mycket snö och det har varit ett par trafikolyckor. Då blir det stopp i trafiken och de långtradare som står stilla i stigningarna får svårt att komma igång sedan, om de inte har bra däck eller snabblänkade snökedjor. Man får använda snökedjor vid behov och när man kör över passvägarna, men inte köra omkring med dem hur som helst.

Har man dubbdäck, får man inte köra på motorvägarna och det är också max 80 km/t som gäller då. Därav följer att de flesta har vinterdäck och så en uppsättning snökedjor  med i bilen. Det finns nya typer av kedjor som är ganska tunna men effektiva och som är lätta att sätta på.

Och så undrar Jenny varför Pierre kallar gravad lax för pregnant salmon. Jo, det är så att jag kunde inte lämna en uttömmande och korrekt förklaring till "gravad". Då kollade Pierre i ett svensk-engelskt lexikon, men mindes fel och trode att laxen var "gravid". Sen dess benämns den gravade laxen pregnant salmon. Tilläggas bör att gravad lax och hovmästarsås är en uppskattad delikatess i bekantskapskretsen. Jag kan t o m  blanda ihop en riktigt god hovmästarsås själv. Det gäller bara att ha svensk senap i kylskåpet.

Kvällen tillbringar vi på vårt favoritställe Antica Osteria Vacchini. Vi har Stammtisch där och favoriträtten är La Piodadella, en stor varm sten som placeras mitt på bordet. Där ligger det flera sorters skivat kött och stora pommes frittes och till det serveras sallad och flera sorters kalla såser.

I morgon klockan nio skall jag infinna mig i Sophias butik i Locarno. Jag har hjälpt till där några gånger tidigare och nu vill hon ha min hjälp där i morgon och ett par dagar nästa vecka. Det är roligt att jobba i butik och hon har såna fina saker där, både kläder och inredningsartiklar och just nu kompletterade med en del julhantverk från Sydamerika och Sydafrika.

Och nu inser jag att regnrock och paraply förmodligen kommer att vara nödvändig utrustning när jag skall ge mig iväg om en och en halv timma. Nu vräker regnet ner och det ser faktiskt ut att vara en del snö med i nederbörden. Men det smälter snart bort. Lyckligtvis.

Ett litet stycke Sverige.

Lisa skrämde upp mig rejält igår kväll. Hon hade varit på Ikea i Lyssach för att köpa lite svensk mat till jul. Det hade inte funnits så mycket, det mesta var slut, och det var osäkert om de skulle få mer innan jul. Regula och jag körde ner till Ikea i Grancia i morses, började med deras nästan genant billiga frukost (1.50) och sen tog vi en tur genom varuhuset och åt lunch efteråt. Det blev köttbullar med  potatismos och lingon. Vi köpte med oss en hel del mer eller mindre nödvändiga saker förstås. Vårt behov av servetter och värmeljus är omättligt...   Huvudsyftet med vår tur dit var förstås den svenska maten och lyckligtvis hade de en hel del. Det blev flera sorters sill, lingonsylt, gräddsåspulver, senap, hovmästarsås, knäckebröd, mellanrostat kaffe, hjortronsylt... och en hel del fryst mat, kanelbullar, köttbullar, tårtor...

Nu gäller det bara att försöka få ihop ett någorlunda svenskt julbord. En fryst laxsida (norsk!) ligger redan i min frys och den skall förstås bli gravad. Gravad lax bör väl översättas med raw spiced salmon, men Pierre envisas med att kalla den för pregnant salmon.

Pierre ringde för en stund sedan. Det kommer att bli storm uppe i bergen, ja det är faktiskt utfärdat en varning för riktigt kraftiga vindar i hela Schweiz, utom i just det här lilla hörnet av Ticino. Han avslutade veckans arbete idag och David kommer hem från Zürich i morgon och då har han avslutat sitt arbete för i år. Pierre kommer nog, om inte vädret ställer till det, att vara tvungen att åka upp till Glarus ett par dagar nästa vecka.

Finito!

Kvart över elva skickade jag iväg mitt slutförda uppdrag och sen belönade jag mig med en mugg kaffe och en bit kaka. Det har varit mulet på förmiddagen, men nu spricker det upp, termometern står på + 9 och jag skall gå upp till Regula om en stund. Hon bjuder på lunch och sen tar vi väl en promenad uppe på Monte Verita.

Monte Verita var i början av 1900-talet samlingsplats för en grupp intellektuella som hyllade den "primitiva socialismen" men i tillägg till det så var de moralister, vegetarianer och nudister. Carl Jung, Erich Maria Remarque, Isadora Duncan, Paul Klee och  Rudolf Steiner tillhör de mer namnkunniga som mer eller mindre permanent höll till där. Sen utökades verksamheten med en konstskola. På 1920 talet tillkom ett hotell och sen hade väl de ursprungliga entusiasterna tröttnat och den största delen av anläggningen var hotell fram till 1960-talet. Då togs Monte Verita över av kantonen och förföll så sakteliga, men i början av 1990-talet renoverades anläggningen och blev konferenscenter för tekniska högskolan i Zürich. Några av de ursprungliga husen är nu museum och parken, där det finns en hel del skulpturer, är ett riktigt trevligt strövområde. Det går en hel del vilda historier om vad som hände under den första tiden däruppe. Det där med att de skulle vara moralister, det har jag svårt att förstå, i mina ögon var det mer en hippiekoloni.


I söndags avverkade vi Apg 12-13. Kap 13 slutar så intressant:
"Men judarna hetsade upp de ansedda kvinnor som fruktade Gud och de främsta männen i staden, och de satte i gång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från sitt område. Då skakade de dammet av sina fötter mot dem och begav sig till Ikonium. Och lärjungarna uppfylldes av glädje och den helige Ande."

Var det samma känsla och erfarenhet som gjorde att de första salvationisterna inte brydde sig om förföljelse utan fortsatte i sin uppgift?


Pierre har en bok från 1960-talet med massor av riktigt fina svartvita fotografier tagna längs den väg som Paulus gick på sin första missionsresa och informerande text till dem. Den är ett utmärkt komplement till bibeltexten.

Nu är det snart jul. D&P, Regula och jag kommer att fira julen tillsammans. Vi börjar på julafton här hos mig med ett litet smörgåsbord (vilket innebär att jag får ta mig ner till Ikea i Grancia någon gång nästa vecka) och äter engelsk julmiddag hos D&P på juldagen. På annandagen skall vi äta något hälsosamt hos Regula. Annandagen är helgdag här, men i de fransktalande delarna av Schweiz är det inte helgdag. Marlene  firar tillsammans med sin syster och hennes familj, de har ett hotell uppe i övre Gomsdalen, inte långt från där Rhone börjar sin långa färd mot Medelhavet.

Julförberedelser? Ja, ett besök på Ikea alltså och så lite sparsamt med juldekorationer. När jag kom hit, så var jag ensam om att ha adventsljusstakar i fönstren, men nu finns det nästan i vartenda hus. Det finns en prins från något arabland som bor i ett stort hus nästan nere vid sjön. Där finns det också adventsljusstakar och ovanligt tjusiga tallgirlanger med små lysdioder i vid entrén.

Målgången inledd!

Jag har jobbat så intensivt den här veckan, att jag är nästan klar med mitt uppdrag, nu återstår bara en sista genomgång och den tar jag itu med nästa vecka, deadline är på torsdag. Det blir ledig fredag och weekend, av erfarenhet vet jag att det är bra att kunna lägga undan jobbet ett par dagar innan jag gör en sista koll.   Nästa uppdrag kommer redan innan jul, men det är ett relativt litet uppdrag med deadline fredagen den 13 januari. (Nej, jag är inte skrockfull.)

Det snöar på Geilo. Snö, sydostlig vind, - 8 och bedrövligt dåligt väglag. Rickard har snabbat på med att tömma sin hytte, affären skall slutföras måndagen den 19 december och även om det officiella övertagandet är den 1 januari, så kommer köparens familj att tillbringa julen på Hök. Rickard bryr sig inte om att sälja bilen nu, det är inget som hindrar att den finns kvar i Norge fram till oktober nästa år.

Här har det varit soligt och  + 8 idag och den vädertypen kommer att stå sig under den kommande veckan. Nätterna är kalla, vi har inte haft minusgrader just här, men på mätstationen uppe på Monte Verita (inget särskilt högt berg) så har det varit ett par minusgrader framåt morgonen.

Nu skall jag snart köra hem till Julia och... vet ni vad jag skall göra - trots att det är helgdag här??? Jag skall mangla fyra dukar som jag inte har orkat stryka, vilket jag brukar göra om det är något bra på TV. Enda problemet är att jag brukar bränna mig när jag inte håller riktigt koll på var strykjärnet och mina händer befinner sig. D&P skickar iväg sina dukar för tvätt och mangling, men dom är ju män. Riktiga kvinnor tar hand om sina dukar själva.

Och så var det måndag igen.

Jag är faktiskt tacksam för att jag är här och inte på Geilo. Det har varit ett riktigt uselt väder och många av vägarna är stängda eller har kolonnekjöring. Rickard har fått sålt sin hytte, det gick snabbt och de nya ägarna skall flytta in så snart byråkratin har fått säja sitt. Rickard hoppas att han har kan tömma den på sina personliga tillhörigheter och får sålt bilen under nästa vecka. Han sålde hytta möblerad, så det bekymret slipper han, det enda som han tar med sig är de båda Jetsonfåtöljerna med pallar och matchande litet runt  bord och en golvlampa som också hör till. Vi har haft en del mailkonverstaion om hur vi skall "fördela" min hytte, det lutar åt att gästrummet med tillhörande duschrum får bli hans privata domän. Nej, jag är inte alls beredd att ge upp mitt sovrum med utsikt mot Hallingskarvet!

Och så har Lotta och Dwight varit här. Fredagen tillbringade de tillsammans med Regula, i lördags var vi på stadsvandring både här och i Locarno och på kvällen var vi hemma hos D&P. God mat, god stämning och mycket snack om en eventuell kanalfärd i maj-juni. Lotta och Dwight hade sett Regulas film från årets resa och de var väldigt sugna på att följa med.

Igår var vi (Regula, D&P, Marlene och jag) tillsammans med Lotta och Dwight hela dagen. Vi började med att ha en informell gudstjänst tillsammans och det kändes riktigt skönt att ha någon (Lotta och Dwight) som tog ansvar för den saken. Sen åt vi lunch och eftersom vädret hade blivit lite bättre än det varit hittills under weekenden, så var vi ute på sjön en tur. Vi gick med motor, det var nästan vindstilla, och tog oss först ner till Brissago och vände där och stannade sen till på Isola di Brissago och körde sedan på den södra sidan av sjön, så att de kunde se Ascona och Locarno och så pekade David ut var deras hus ligger. Man tycker att man är väldigt högt uppe när man är där, men ser man sen bergen ovanför, så är det inte så högt. Vi rundade den nordöstra delen av sjön innan vi lade till igen och sen åkte vi hit och hade studiecirkel tillsammans med Lotta och Dwight.

Förra söndagen läste vi och diskuterade Apg 9, det blev långa och intensiva diskussioner om Saulus/Paulus. I går ville Lotta och Dwight veta lite mer om hur vi resonerade och sen gav vi oss i kast med kapitel 10 och 11 som ju hänger samman. Vi tog en paus "i halvtid" och hämtade pizza och sen bröt vi inte upp förrän klockan var halv elva. Det var en oerhört givande kväll.

Och nu är det vardag igen. Dwight och Lotta åkte tillbaka till Magglingen nu på morgonen, de skulle se på en lägenhet i Leubringen i eftermiddag, Pierre åkte tillbaka till Glarus och David har begett sig upp till någon avlägsen sjö uppåt Airolo, Marlene sitter på resebyrån och Regula ringde nyss och sa att hon behövde "hämta" sig efter helgen. Och jag skall jobba. Så är det med den saken.

Arbeit, immer arbeit....

Nästan i alla fall. Jag har lagt mycket tid på mitt uppdrag erftersom vi får besök nu till helgen. Dwight och Lotta kommer hit på fredag. De skall bo hos Regula och på lördag är vi alla, hela kanalbåtsgänget inviterade hem till D&P. Lotta har följt oss på bloggen när vi gjort våra resor och nu är de riktigt sugna på att följa med om det blir någon resa i maj-juni. David vill att vi gör "the great ring" och tar god tid på oss, d v s minst tre, helst fyra veckor och då kan nog inte alla följa med hela tiden, utan vi får byta besättning under resans gång. Men det är inte huvudskälet till att de kommer hit, utan Lotta vill så gärna träffa Regula och så är de nyfikna på vår gemenskap så vi ser fram emot en riktigt givande söndag tillsammans med dem.

Nu lägger jag av för idag och knäpper på TV och hoppas att det finns något program som jag kan koppla av med. Schweizisk TV - oavsett språkområde  - är inget att hurra för och de italienska sändningarna som vi kan få in har jag inte lust att lägga fem minuter av min tid på. Som tur är, har jag Animal Planet, Discovery och  BBC Prime, men den fungerar bara ibland trots att jag betalar dyrt för den och BBC World. Men jag har tillbringat så mycket tid vid min pc de sista dagarna att jag börjar känna av det kring skulderbladen, Så nu stänger jag av!

Etappmål!

Exakt klockan tolv bestämde jag mig för att nu, nu är jag i kapp med mitt uppdrag. Det betyder att jag faktiskt kan unna mig en och annan ledig dag veckorna som kommer, deadline är nu satt till 15 december.

Jag "belönade" mig med att sätta in en portion färdigmat i micron och när jag just ätit upp den (rösti, skivat oxkött, rödvinssås och gröna ärtor) så ringde Rickard och talade om att det var riktigt busväder på Geilo. Han hade kört dit för att handla och se till min hytte. När han var på väg mot Skurdalen så blev det blixthalka och hade inte Rickard haft både 4X och dubbdäck så hade han aldrig klarat sig i stigningarna upp mot Kikut. Det är snöglopp, strax under noll och kuling, kolonnekörning över Hardangervidda... Rickard hade fått två spekulanter på sin hytte, utan att den ens varit utlagd på Finn. Sen hade mäklaren två familjer som kommer och ser på hytta nu i helgen. Det är tydligen lockande vid den här årstiden att få tag i en hytte som man kan flytta in i så fort fiansieringen är klar. Snön lär komma nästa vecka.

Här är det +14, solsken och i det närmaste vindstilla. Nätterna är kalla, bara någon enstaka plusgrad, så visst går vi mot höst och vinter här också. Just nu föredrar jag faktiskt Ascona.

Jag fick rapport från Lisa om generalens besök i Bern i mändags. Det hade varit riktigt bra, både ledigt och informellt och allvarligt och utmanande. Många tycker att det är synd att hennes tid som general blir så kort, eftersom hon faller för åldersstrecket om ett par år. Dwight hade varit lite mer kritisk och  menade att hon hinner nog ta sig igenom sitt register på ett par år, sen kommer det bara att bli upprepningar. Jag skall kolla på YouTube sedan, det finns ett par klipp plus predikan utlagda där nu.

Med huvudet i himlen och fötterna på jorden.

Tjugo i sex vaknade jag av en smäll. Det skakade i huset och först trodde jag att det var ett jordskalv. Men sen kom det en smäll till och då förstod jag att det var åskknallar. Det händer någon enstaka gång att det blir en riktig urladdning i luften utan att det är ett åskväder. Det lär ha att göra med topografin och när olika vädersystem möts. Efter fyra knallar av varierande styrka så var det över och jag var klarvaken.

Jag har hunnit med en hel del nu på förmiddagen, jag räknar med att jag kommer att vara i kapp med den ursprungliga tidsplanen när den här veckan är slut. (Klappar mig själv på huvudet och säjer "duktig flicka" med insmickrande tonfall.)

Ingrid A uppmanade mig att skriva något på Blod och Eld. Det var länge sedan jag gjorde det eftersom någon som gjorde inlägg där hotade med tingsrätten för att jag skrev något HÄR som misshagade honom (ha, jag bor faktiskt i Schweiz och man blir inte utlämnad för bagateller!!!) och sedan kom det några riktigt äckliga kommentarer till bloggen. Då stängde jag för kommentarer under en tid och sen har det varit lugnt här.

Jag var lite tveksam om jag skulle skriva något, men så var det två trådar som intresserade mig, andedop och helgelse. Men jag känner också att man inte skall analysera sönder Guds verk. Det är resultatet som räknas.

Igår hade vi vår studiecirkel och tog oss igenom Apg 6-8. Det slutar med Filippos och då blev det förstås sång av Pierre, If the spirit says go, then you must go. Och sen följde en lång diskussion om hur frimodiga vi egentligen är. Pierre är definitivt den som är mest frimodig, vilket nog har genetiska orsaker! Okej, arv och miljö då.

Sen, när vi drack te tillsammans, så berättade jag om diskussionerna på Blod och Eld och sen ville vår diskussion aldrig ta slut. Regula, som hade förmånen att träffa Ingrid, Lisas mamma ganska regelbundet de sista åren som hon levde, tog upp henne som ett exempel på hur Gud kan förvandla en människa och hur hon kunde bli till glädje och välsignelse för så många. Jag fick också träffa henne några gånger under den korta tiden som jag bodde i Magglingen. Vi satt tillsammans ute i trädgården en gång och hur det nu kom sig, så berättade jag för henne varför jag lämnade Frälsningsarmén och under det samtalet, så var det så mycket bitterhet som försvann. Hon hade en märklig förmåga att på ett omtänksamt sätt säja just de rätta orden.

To be like Jesus, this hope possesses me,
In every thought and deed, this is my aim, my creed;
To be like Jesus, this hope possesses me,
His Spirit helping me, like him I'll be.

Nej, så långt har jag inte kommit men förhoppningsvis är jag en bit på väg.

Och nu skall jag återigen ägna mig åt världsliga sysselsättningar, äta lite och sen ta itu med ett avsnitt i mitt pågående uppdrag som bl a handlar om den s k Tobinskattens för- och nackdelar. Tvära kast alltså!

En innehållsrik weekend

Nu har jag varit flitig hela förmiddagen, men jag måste nog ta en paus och berätta om vad vi haft för oss i helgen. Vilken eftermiddag det blev!

Jag får väl ta det från början...

När vi körde upp till Orselina, så fick vi plötsligt se en stor skylt med arméskölden med texten

Esercito della Salvezza

d v s Frälsningsarmén på italienska. I nästa sväng fanns det en ny skylt och när vi skulle parkera, så fanns det en skylt alldeles vid infarten till D&P. När Stephan såg att vi kom, så skyndade han sig till entrén och visade med en vältalig men diskret gest att vi skulle hålla tyst.

När klockan var halv fyra så var alla samlade, d v s Julia, Yvette, Leo, Stephan, Regula, Marlene, värdfolket David och Pierre och jag förstås. Leo kom sist och han hade tagit ned de båda skyltarna vid Chiesa och Via Eco. Den vid infarten fick stå kvar.

D&P började med en videopresentation som de hade fått från England. Där fick man en snabblektion om vad Frälsningsarmén tror på och varför man tror som man gör, om t ex sakramenten. Nu var det väl ingen nyhet, men var ett bra komplement till de diskussioner som vi haft, inte minst på den sista kanalfärden och som vi fortsatte med nu. Leo kan inte tänka sig ett liv utan sakramenten, i all synnerhet kommunionen, medan Julia, Yvette och Stephan har lite mer kätterska åsikter. Marlene betraktas av Leo redan som obotlig avfälling från KK:s lära ”men vi älskar dig ändå”. Sen gjorde vi som vi brukar göra när vi har vår s k studiecirkel, vi – och då var det alla - talade fritt om det som vi kände att vi ville dela med de andra. Och när vi gör det, så känns inte avståndet så stort mellan de miljöer som vi växt upp i, alltså Frälsningsarmén och katolska kyrkan.

Sen hade D&P förberett ett ”mini-armémöte”. D&P har ett litet och ganska primitivt elpiano, och jag var i förväg ombedd att kolla in två sånger, så vi började med Whosoever will may come och när vi kom till kören så hade både David och Pierre små flaggdukar som de viftade med, vilket väckte en viss munterhet. Det var Pierre som var mötesledare och stod för inledningen och sen sjöng han If the spirit says go (vilket är hans bravurnummer) och efter det bejublade framträdandet skulle det bli vittnesbörd. D v s det var jag som blev uppmanad till det och sen sjöng vi Sweetest name I know (som alla kan) och därefter uppenbarade sig David som en skäggig men något rundlagd William Booth och deklamerade ”while women weep” och ”mötet” avslutades med O boundless Salvation - alla verserna - och som magnifik avslutning The heavenly gales are blowing. Allt spelades in för att Pierre skulle kunna visa sin mamma.

Sen åt vi och som vanligt så hade D&P (i all synnerhet Pierre) förberett en måltid, värdig åtminstone en Michelinstjärna. Och naturligtvis så tog vi oss sedan igenom hela vår sångrepertoar under kvällen.

David följde med ner till infarten när vi skulle åka och då först fick han se den fina skylten. Leo talade om att det hade funnits två skyltar till på vägen upp ”men vi tog bort dem så ingen skulle tro att det var något soppkök som hade öppnat uppe hos er.”

Igår så hade vi vår studiecirkel hemma hos Regula. Vi avverkade Apg 3-5. och vi har så mycket att diskutera att den genomgången tog mer än två timmar. Vi känner att Apostlagärningarna handlar om oss. Det var intressant att gå igenom evangelierna, men det vi nu läser och diskuterar är mer relevant för oss. Och det där med att vi skulle vara klara med Apg till jul, det kan vi glömma.

Och nu skall jag försöka att koncentrera mig på jobbet som jag håller på med - trots att det är soligt och molnfritt ute. Det ser ut att bli riktigt fint höstväder hela veckan, t o m lite varmare. Jobbar jag på bra idag så...

Valnötter och stugmöte.

I dag har jag varit ute och "städat" på tomten. Det gör man med livet som insats, eftersom den är så brant. Löven på valnötsträdet har börjat falla och en del av buskarna är nästan kala. Dessutom blir det alltid så skräpigt när det varit en regnperiod. Nu står det tre fulla säckar vid carporten och det ser mycket prydligare ut runt huset. Men det verkliga kraftprovet, det kommer när valnötsträdets alla löv har fallit. Lövfällningen är sen i år.Det brukar vara dags att skörda valnötterna när det gröna skalet runt dem har börjat spricka sönder, oftast ett par veckor efter att trädet är avlövat.. Då är det dags att ta på handskar, annars får man svarta fingrar och det tar ett par veckor innan det aggressiva svarta färgämnet börjar försvinna. När man har tagit bort det gröna skalet, så skall nötterna ligga på tork i 3-4 veckor. Det finns ett tunt skal runt om innehållet i nöten och det måste torka, annars smakar det väldigt beskt. Det verkar ha varit ett bra valnötsår i år, man ser det först nu när löven börjar falla.

Lördag eftermiddag är hela gänget inbjudna till D&P. Stephan frågade Pierre om vår "studiecirkel" var ett slutet sällskap. Pierre sa som det var, att de som är aktiva katoliker, de går i mässan och andra gudstjänster, vi har skapat det här tillfället för att kunna ha en gemenskap utifrån det som är den gemensamma nämnaren för oss fem. Marlene inkluderas numera i  den gruppen, hon känner att hon hör mer hemma i vår gemenskap än i katolska kyrkan. "Vår rekryt" brukar D&P säja.

D&P funderade en stund och bestämde sig sen för att utfärda en inbjudan till "ekumeniskt husmöte" lördag klockan 1530 och därefter blir det mat och mingel. Det skall bli mycket intressant att se hur de kommer att genomföra detta. Men, det är som David sa när vi var ute på kanalfärd, att vi har kanske mer fördomar mot KK än vad katolikerna har mot oss. För min del är det alla dessa dogmer, alla krav och framför allt att KK - åtminstone inte här i Ticino - inte har öppnat för lekmannamedverkan annat än i mycket begränsad och reglerad omfattning som stör mig..

Det hände flera gånger att jag var med mormor på "stugmöte" i trakterna kring Edsbyn och Alfta. Det är upplevelser som jag är tacksam för att jag fick vara med om. Det var stolar uppställda längs väggarna i husets största rum, medelåldern på deltagarna var hög, jag var definitivt yngst och helt fascinerad av det jag fick vara med om. Det fanns något slags tradition, man inledde med att sjunga en sång som jag fortfarande kommer ihåg. "Ljude Herrens lov i våra bygder, upp du folk som fått barmhärtighet..." Man sjöng mycket och det var klassiska läsarsånger, ackompanjerade av gitarr eller dragspel, det var vittnesbörd och förbön och så var det kaffe efteråt. Med hembakade kakor och saft till mig och snälla tanter och farbröder som tyckte att det var så roligt att jag ville vara med.

En gång, och det är ett minne som jag sätter extra stort värde på, det var när Carl Öst skulle vara med på stugmötet. Då fick man vara i en större lokal, men med den traditionella placeringen med stolar runt väggarna, även om det nu blev i dubbla rader. Det var så festligt och jag tyckte att han hade såna roliga sånger. Vi skall fara bortom månen och Knäna böj och armar uppåt sträck och så den som jag delvis gillade och delvis ogillade: Jag vill ha mycket mycket mer. I en av verserna sjunger han "och nog är jag tacksam för Andens dop, att få tillhöra pingstfolkets saliga hop". Jag var inte pingstvän som mormor, jag var juniorsoldat i Frälsningsarmén. Men sen gillade jag kören "Jag vill ha mycket, mycket mer, utav den ström som himlen ger, jag vill ha mycket, mycket mer, om ett förnyelsens dop från himlen jag ber". Då blev det liv i tanterna! Och så uppmärksammades jag extra, fick sjunga tillsammans med honom i kören "Sjung halleluja, det blir bättre och bättre dag för dag. Synes vägen stundom lång, så stäm upp en jubelsång, sjung, ja sjung halleluja."

Och sen kom jag hem till Manchester och skulle berätta för mina JS-kompisar vad jag hade varit med om på lovet. Dom var mer intresserade av vilka slags kakor vi hade fått och om jag fick äta så mycket jag ville. Jag försökte förmedla stämningen, men det lyckades jag inte med.

Nu händer det grejer!

Den gångna veckan har det varit riktigt trist väder, så jag har faktiskt hunnit med mer än vad jag planerat. Om förutsägelserna stämmer, så skall det regna mycket i morgon, men sen kommer det en period med riktigt fint väder. Vi har bara befunnit oss i utkanten av regnvädret som ställt till det i Italien, och "utkanten" det innebär faktiskt att det har regnat ganska rejält här också.

Igår hade vi studiecirkel, avsnitt två av apostlagärningarna. Vi skulle ha hunnnit ytterligare några kapitel, men vi när vi kom till pingstdagen så hade vi så mycket att tala om och berätta för varandra att vi bara hann med de två första kapitlen. Och sen bestämde vi oss för att vi tar det lugnt och räknar bara med att vi hinner klara av hela Apg innan jul. Och i går var det alltså pingst i Ascona.

Sen har jag något mycket oväntat att berätta. Rickard överger Norge och flyttar tillbaka till Biel. Han känner att han är färdig med Norge och han kommer att sälja sin hytte. Jag fick reda på det ett par dagar före de andra, därför att han frågade mig om inte vi kunde "dela" på min hytte. Den ligger bättre till när det gäller kommunikationer, man kan ta sig till Geilo med tåget om man reser dit på vintern, det går egentligen inte att bo på Hök vintertid om man inte har bil och kör dit. Och jag är inte på Geilo så mycket nu, det känns som om jag efter snart tio år har landat ordentligt i Ascona. Men jag vill gärna vara på Geilo några veckor på vintern och ett par månader på sommaren.

Ja, det skall bli spänande att se hur det här blir. Rickard tänker försörja sig på vikariat, han är ju faktiskt 60+ och vill väl trappa ner. En annan anledning till att han vill "hem" är förstås att Lotta och Dwight är i antågande och då är alla fyra syskonen på hemmaplan, något som de inte varit på rätt många år. Om jag har förstått rätt, så anländer Lotta och Dwight till Zürich den 15 november. De skall bo hos Lisa och Robbie tills vidare, men Robbie har redan börjat spana efter hus eller lägenhet åt dem. Rickard kommer förmodligen inte tillbaka förrän framåt jul, han har ju en del praktiska saker att ta itu med innan han kan lämna Norge.


.

Kort uppdatering med anledning av oväntat besök.

Jag hade jobbat rätt intensivt hela dagen, och när klockan var fyra, så ringde det på dörren. Där stod Leo och en för mig helt okänd mansperson - som bar på en kartong från det finaste konditoriet i Locarno. Dem okände hette André och han är en av Leos samarbetspartner - Leo har ett dataföretag i Bellinzona om ni inte visste det. De skulle träffa en affärsbekant här i Ascona, men på väg hit så hade han ringt och sagt att han skulle bli försenad ett par timmar. Så då stannade de till i Locarno för att handla och chansade på att jag skulle vara hemma. Vi har druckit kaffe och satt i oss ett antal små, mycket vackra och goda kakor. Det var nästan så man inte ville äta upp de små mästerverken. Men det gjorde vi i alla fall.

André var en trevlig bekantskap, han har ett förflutet på en annonsbyrå i München, men jobbar nu med texter och layout till webbsidor. Relativt nyskild - och jag hoppas att det inte var för den sakens skull som Leo tog med honom hit. (Han har presenterat både mig och Marlene för sina singelvänner tidigare...)

I går startade vi med Apostlagärningarna, och upptäckte att det inte var tre avsnitt, utan hela fem. Vi fick  en repetition av de viktigaste gemensamma dragen i evangelierna, vi fick också riktigt bra och intressant information om de politiska, kulturella och religiösa förhållandena kring Medelhavet. Paulus kommer inte in på scenen förrän nästa söndag.

Och nu lägger jag av för idag, hade tänkt att fortsätta jobba en stund till när jag skrivit färdigt här, men nej, det får vara för idag.

Arbetsfri fredag

Idag är det fredag och jag har jobbat på så bra under veckan, att jag har tagit ledigt från mitt uppdrag idag. Det har hänt en del under veckan, först var det valresultatet, som inte blev så nedslående som man befarat, SVP backade några procent. Sen har man uppdagat valfusk i ett distrikt inte långt härifrån, där SVP gick framåt så mycket att man anade ugglor i mossen.

I kväll skall vi äta på en ny restaurang i Locarno, de har ekologisk och vegetarisk inriktning. Det blir lite annorlunda än den rejäla husmanskosten som vi brukar sätta i oss på Osteria Vacchini. Regula tycker att vi äter lite "fel", men det beror nog mest på att vi andra fyra tycks ha en förhållandevis hög förbränning till skillnad från henne. Men vi har inget emot hälsosam mat, det kan jag försäkra! Och alla skall vara nöjda och glada, det är vårt motto.

Lotta och Dwight är på ingående hit till Schweiz med första anhalt i Magglingen förstås. Efter ett långt liv i Frälsningsarmén så skall Dwight ta det lugnt ett tag - och förmodligen spela golf tillsammans med Robbie. Men det dröjer väl inte länge innan han känner att han måste uträtta något annat också. Det är nog inte så lätt att bli pensionär när man levt med sitt jobb så länge. Vi ser i alla fall fram mot att de kommer hit och är med oss i vår lilla inofficiella "kår" ibland.

På söndag börjar vi med Apostlagärningarna. Det skall bli intressant. Pierre har flera böcker som hans pappa lämnade efter sig som handlar om just Apg. så vi kommer nog att kunna skaffa oss mycket information. Sen måste vi hitta något annat att ha "studiecirkel" kring. Davids syster skulle kolla om det finns något liknande material kring breven.

Val av olika slag.

Idag är det val i Schweiz, både till ständerrådet och nationalrådet och dessutom är det olika slags lokala val i många kantoner. Jag har försökt att följa prognoserna nu under dagen och vad många är oroliga för, är att det ultrakonservativa och främlingsfientliga SVP, Schweiziska folkpartiet skall gå framåt. Olika opinionsundersökningar har talat om stor framgång för dem, men nu kommer det indikationer på att både de gröna, liberalerna och EVP, (evangeliska folkpartiet) kommer att gå framåt i vissa kantoner. Men än så länge är nog det mesta spekulationer. SVP har blivit ett allt mer "brunt" parti, man säjer saker som är allt annat än politiskt korrekta och det finns företrädare som ogenerat torgför rasistiska åsikter. Någon gång sent i kväll får vi valresultatet.

Regula har varit hemma i sin f d hemkommun och lämnat sin röst. Hon röstar grönt. Marlene röstar på SP, alltså socialdemokraterna, som är det mest europavänliga partiet. Man är inte alls "blyg" för att tala om vad man röstar på här. Leo och Stephan röstar grönt och Julia röstar på SP. Regula är på väg hit och vi har bestämt att ha vår studiecirkel klockan fem. Johannes, avsnitt tre och vi skall vara här hos mig.

Jag har jobbat rätt flitigt de sista dagarna, inte minst igår, så idag har jag tagit det lugnt och läst ett par kapitel ut The contemporary christian av John Stott. Sen gick jag in på nätet och läste ur den svenska Folkbibeln. (En intressant översättning som textmässigt ligger mellan 1917 och 2000.) Jag började med Galaterbrevet och det kunde ju vara "mat" nog, men så var jag tvungen att läsa Filipperbrevet också. Och då blir jag så glad. Eller salig.

4 Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. 5 Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära. 6 Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. 7 Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.

Och så kommer jag ihåg vad mormor brukade sjunga tillsammans mig när jag var liten:

Välj nu, välj Jesus och välj för livet,
en bättre vän kan du aldrig få.
Blir han din vän i ungdomsåren är det givet
att han är med till slut när du blir gammal, grå.

Dags att börja jobba!

För en dryg timma sedan, fick jag mitt arbetsmaterial, förhoppningsvis i ok skick. (Erik garanterade det i alla fall.) Jag har fått två extra veckor innan deadline. Det borde ha varit tre, men nu finns det ett publiceringsdatum att ta hänsyn til också. MEN - jag bestämde mig för att jag börjar jobba med materialet i morgon, inte idag!

Vad har hänt sen sist? Marlene är installerad i sin nya, trevliga lägenhet och jag tror faktiskt att hon t o m har packat upp de sista kartongerna som jag var där med för en dryg vecka sedan. Jag har börjat vänja mig vid att "leva ensam" och försöker att vara lika ordentlig som jag var när Marlene bodde här.

Pierre åkte tillbaka till Glarus i morse och David sitter hemma och knåpar med en sammanställning om tillståndet i ett par sjöar på gränsen mot Italien. Rickard reste tillbaka till Norge igår (men han har ju varit i Magglingen den gångna veckan) och Regula har just kört iväg till Biel för att gratulera en moster i Solothurn som fyller 90 på onsdag.

Pierre jobbar med engelsk text till Hele himmelen och Susen av regn, men han tycker inte han får till det så att han blir nöjd. Det skall vara perfekt, d v s jag skall säja att "ja, precis så är det tänkt" och så skall han känna att texten flyter obehindrat.


Vi hade vår studiecirkel, Johannes avsnitt 2 igår, mycket intressant och faktiskt också utmanande. Vi växer som enskilda kristna men också som grupp av det vi läser och diskuterar och vi har blivit så mycket frimodigare. Det känns bra. Dessutom hade D&P ordnat med en riktigt god middag också. Alltså både andlig och lekamlig spis, som man brukar uttrycka det.

Onsdag förmiddag och det är sommarväder.

Erik ringde för en stund sedan. Han var ARG, milt uttryckt. De har fortfarande inte fått kontakt med någon av de båda författarna till läroboken som jag har fått i uppdrag att översätta och redigera. Den är tidigare publicerad på engelska, men är nu kraftigt omarbetad och det engelska förlaget har tydligen samma obrukbara" master". För deras del är det ingen panik, den skall inte redigeras och naturligtvis inte översättas, bara göras en översyn av språket. Jag skall förutom översättning och faktakontroll dra ner på texten 15-20%, vilket kräver tid och noggrannhet.  Men - det här verkar bli den sista "sommarveckan" så jag finner mig i dröjsmålet. Men: under förutsättning att jag får en ny deadline!!!

Marlene har flyttat ut och flyttat in. Rickard åkte tillbaka till Biel i måndags. Vi lyckades med att få allt på plats hos henne i lördags och tro mig eller ej, men det saknades inte en enda liten skruv eller mutter i Ikeas platta paket. Vi "invigde" lägenheten genom att ha vår studiecirkel där i söndags. Johannes, avsnitt ett. Förutom den historiska bakgrunden, så fanns det en en uppgift för reflexion om avsnittet när Jesus  kallar sina lärjungar. Hur sker det idag och är man lika villig att följa som Petrus & Co? Sen kändes det helt naturligt  att vi hade vårt lilla informella "holiness meeting". Regula ställde en fråga, vad blir nästa steg för oss som grupp? Fyra ex.salvo och en katolik, för dagen förstärkta av en "riktig" salvo.

Nu skall jag köra upp de sista kartongerna till Marlenes lägenhet och sen skall jag dammsuga i hallen och därefter skall jag ta vara på det fina vädret. Det innebär att jag åker upp till Orselina i eftermiddag och tar in posten och ser till huset hos D&P, de är båda uppe i bergen och jobbar. Sen tänker jag sitta på deras terrass, för om det blir +26 och närmast vindstilla i eftermiddag, som de har förutspått så är det skönare däruppe än här. Pierre har den här veckan  bytt Glarus mot något akut problem uppe i Graubünden medan David håller på med sina vattenprover uppåt San Bernardino. Det kom en hel del snö uppe i bergen för några dagar sedan, men det som då fanns uppe i bergen på andra sidan sjön, det har försvunnit. Men på andra ställen, på hög höjd ligger snön kvar.

Men i Ascona är det långt till vintern. Om det blir någon.

En vecka sen sist.

Rickard kom hit i fredags och är kvar här fortfarande. Han skulle bara stanna över helgen, men blev så engagerad i renoveringen av Marlenes lägenhet, att han vill stanna kvar tills det är klart. Nu är det målat och tapetserat, köksskåpen har fått nya luckor, det var Ikea-kök och bara att köpa nya luckor och smälla fast. De gamla var av gulnad furu, nu har hon vita luckor som heter Ståt och köket ser faktiskt större ut. Jag skulle förklara för Marlene vad ståt betyder, kom bara på "pomp" vilket hon tyckte var oerhört lustigt. (Kan det vara något opassande på italienska eller franska?) Plastskivorna över spis och diskbänk är utbytta mot kakel och resten av köket är tapetserat med en tapet med små gröna blad, samma färg som de diskreta prickarna i hörnen på kakelplattorna. Det är så läckert, Sovrummet har fått en ljust gråblå tapet och vardagsrummet har vit tapet med ett vitt mönster, det är alltså två olika vita nyanser.

Vi var iväg till Grancia både i måndags och igår med släpkärra efter bilen. En liten del av inköpen står i lägenheten och största delen står här i hallen, Det är lite kvar att göra och på lördag blir det uppackning och inflyttning. Rickard stannar här över helgen, vilket Lisa inte är så glad åt, hon hade räknat med att han skulle medverka i gudstjänsten på söndag.

Vi hade singalong hemma hos Regula i lördags, samlades klockan sju och hade öppet ut till altanen fram till åtta, sen åt vi middag och därefter var det ingen idé att reta upp de kringboende genom att sjunga med öppna fönster. Det hördes nog ut på gatan i alla fall.  Sen var det studiecirkel, Lukas del 3 här i söndags och på eftermiddagen var vi ute en kort tur med båten. Jo då, det var somliga som inte kunde avhålla sig från att sjunga With Christ in the vessel när vi var ute på sjön. Det var inte en vindil, inte en krusning på vattnet - you can smile at the storm!

Och jag har fortfarande inte fått någon användbar fortsättning på mitt uppdrag - en författare är inte anträffbar och den andre är på semester i Albanien men kommer hem på söndag. Jag räknar med att ha väldigt mycket att göra nästa vecka, lite trist därför att det kommer att bli riktigt fint höstväder.

Nu kommer Rickard och Marlene och jag säjer slut för idag - nu skall jag se till att de får något att äta.

Ibland hakar det upp sig.

Det var alltså fel på den CD som jag fick, det var samma fel på en av filerna som jag fått via mail och det var fel på förlagets master. Då kontaktade man en av de två författarna till boken, han svarade inte i telefon eller på mail. Hans medförfattare är på semester i Albanien (!) och kommer hem igen  nästa
lördag. Och här sitter jag och skall både översätta och redigera. Lite sur har man väl rätt att vara? Det är en viss tidspress på ett sånt här jobb, man orkar inte göra ett kvalitetsjobb om man jobbar för länge varje dag och tidspress är något av det värsta som finns, då blir det riktigt dåligt. Jag trodde att det var ett specifikt avsnitt som krånglade och började förbereda nästa... Som det också är fel på. Och så vidare.

Nu har jag beklagat mig och kan övergå till annat. David kom hem från Canada i tisdags och han hade köpt presenter. Regula, Marlene och jag fick var sin väska, det var indianarbete (är det PK att skriva så?) och Pierre får ett par pärlbroderade tofflor när han kommer hem i morgon. Konferensen hade behandlat förändringar i djurlivet i sjöar i alpina områden och det är särskilt illavarslande att vissa typer av kräftdjur försvinner. Anledningen till detta är förstås den globala uppvärmningen. Exakt detta har David studerat sedan 2004 och det är inga små förändringar i små sjöar och vattensamlingar i alperna.

Rickard kommer hit i morgon förmiddag och stannar över helgen. Vi är bjudna till Regula, hela sällskapet på lördag kväll och L&S har varslat om att vi skall ha en singalong som hörs över hela Monte Verita. Jag har letat efter engelsk text till "Hele himmelen är åpen over meg" men det verkar inte finnas någon så jag har gjort en ordagrann översättning till engelska av refrängen och så får Pierre den i morgon, så får vi se om hans poetiska ådra kan göra något av den. Vi behöver ju ha något nytt också.

På måndag tar Leo och Stephan itu med att snygga till i Marlenes nya lägenhet. Hon ser fram emot att få flytta in där och jag tycker att det kommer att bli ganska tomt här när hon ger sig iväg. Sanningen att säja, så skapar det en viss disciplin när det finns någon mer här. Vi äter frukost i rimlig tid, jag går inte omkring i urtvättade jeans och d:o T-shirt hela dagen och det ligger inte tidningar, böcker och diverse klädesplagg här och där. Jag skall nog försöka vara lite ordentligare även när jag är ensam här. Om det går. Vi får se.

När tekniken sviker oss.

Jag steg upp ganska tidigt idag, hade tänkt att jobba på fram till lunch och sen "ta ledigt", vädret har varit, är och skall bli helt fantastiskt, åtminstone framt till slutet av nästa vecka. Jag satte igång min pc, stoppade i CD:n för att kolla igenom nästa kapitel. Problemet är bara att det är något fel på skivan. Då tar jag fram en av filerna som jag fått via mail för att använda den och den filen är det också fel på. Jag ringde till Erik, men han var på väg till Arlanda f v b till Umeå. Han skulle be någon på förlaget kolla hur deras "master" ser ut och sedan återkomma till mig.

I söndags var Pierre, Regula, Marlene och jag ute med båten. Vi gick ner till Porto Valtravaglia där vi åt medhavd lunch och sen vände vi hemåt igen, stannade till i Cannobio och gick en tur där och visade "Fetta di torta", det tårtbitsformade huset från tidigt 1600-tal för Regula. När vi kom hem igen så åt vi hämtpizza hemma hos Regula och hade sedan veckans "studiecirkel", Lukas, avsnitt 2.

I går var Marlene och jag på Ikea i Grancia och handlade till hennes nya lägenhet, hon hade ledig dag eftersom hon jobbade i lördags. Marlene köpte ganska mycket och jag köpte bara lite...

I dag kommer David hem från Canada, jag skall hämta honom i Bellinzona. Planet från Frankfurt skall landa nu, och om han har tur så hinner han med ett tåg som är i Bellinzona 1323. Pierre är förstås tillbaka i Glarus och kollar om bergen är stabila nog för vägbyggen. Eller något liknande.

Och fortfarande har ingen från förlaget hört av sig, varken på telefon eller via mail.

Jeg kan ikke tie om Jesus!

I går kväll kände jag att jag behövde lite extra input,  jag hade tampats flera timmar med ett trassligt avsnitt i mitt uppdrag. Då klickade jag på länken till Jesus, Jesus, Jesus sweetest name I know och jag fick massor av instant input! På You Tube får man ju en lista med annat i samma genre och jag klickade vidare och blev mer och mer inspirerad. Marlene satt och läste igenom ett kompendium med nyheter angående hennes jobb, så jag hade ju mitt headset på. Men jag kunde ju inte hålla mig utan började sjunga med och då kom hon och frågade vad det var jag höll på med.

Vi kopplade bort headsetet och jag hittade fler och fler helt underbara inspelningar. Jag gillar ju gamla sånger och här fick jag mitt lystmäte. När vi hamnade på norska inslag, så var det riktigt, riktigt bra, trots att inspelningstekniken hade stora brister och att man kanske hade mer känsla för orden än för musiken. Via Norge kom vi till Färöarna och hamnade sedan i Rönne på Bornholm. Jag fick ju försöka att översätta och förklara miljöerna som inslagen kom ifrån. Marlene gick och lade sig efter en stund, hon skulle ju jobba idag, men hon vill att vi skall leta reda på mer sång och musik av det här slaget, det tilltalar henne även om hon inte förstår texten, och som hon sa "really filled with the Spirit".

Jag satt och lyssnade en stund till och tackade Gud för att han hade sett vad jag behövde.,Sen hade jag faktiskt svårt att somna och den här härliga känslan den fanns kvar när jag vaknade - Der er jubel og fryd i min sjel, i mitt hjerte jeg har jubelsangen så klar, der er jubel og fryd i min sjel!

Nu skall jag snarast möjligt ta med mig David och Pierre på en nordisk rundvandring bland opretentiösa You Tube-nedladdningar. De är lite miljöskadade av att ha växt upp på stora kårer i England. David och Pierre har var sin akustisk gitarr, jag har mitt elpiano... vi får nog göra något av det. Marlene är den som har bäst sångröst och jag har faktiskt sett bilder på Regula som tamburinspelande juniorsoldat. Men det var förstås för länge sedan.

Och för er som behöver lite input lägger jag in länken igen:
http://www.youtube.com/watch?v=-1KYKCcEvIc

Söndag kväll i Ascona

Idag har vi startat upp vår studiecirkel igen och den här gången var vi hemma hos mig och det inkluderade även en improviserad lunch. Vi fick avbryta efter avsnitt 1 av Lukas, så vi repeterade det idag och så tar vi avsnitt 2 nästa söndag. Det fick bli vårt "holiness meeting". Vi, det är förstås som tidigare David, Pierre, Marlene, Regula och jag. Pierre hade fått tag i ett exemplar av Battle Orders när han var hos sin mamma, hon har varit "recruiting sergeant" under en period. Det är ju egentligen en bok för handledare till dem som avser att bli salvationister, men Pierre överlämnade den med varm hand till Marlene och sa att om hon hade några frågor så fick hon höra av sig till honom. Nu har vi bestämt att vi skall avsluta varje tillfälle med "praise and prayer" och jag tror att vi alla kommer att bli betydligt frimodigare efterhand. Nu blir det D&P som tar initiativ, jag är väl också med på ett hörn. Naturligtvis är det lite mer främmande för Marlene som är katolik och Regula som exsalvo som har halkat in på ett bananskal (ett välsignat sådant enligt Lisa) - i vår gemenskap.

Det känns skönt att vara tillbaka i Ascona och ha det gamla gänget omkring sig. Vi var bjudna på middag hos D&P igår, tournedos, rösti och bordelaise... mmm. Det blev sent, för vi kollade bilder och så såg vi  Regulas videofilm från vår kanalfärd. Hon är duktig på att filma och inte minst att redigera.
David reser till Canada i morgon, resan går via Frankfurt till Atlanta och sedan till Vancouver och därefter med något lokalt bolag upp till Jasper National Park. Han kommer inte hem förrän tisdag nästa vecka.

När jag var i Sverige så köpte jag "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" en sanslöst rolig bok. Författaren heter Jonas Jonasson och skall enligt uppgift bo här i Ticino. Rickard har boken just nu och när han läst denär det Lisas tur. Jag skall försöka kolla upp var författaren befinner sig, det finns en Viveka Hallqvist som bor i Torricella och som lär har koll på de flesta svenskar som bor här permanent. Jag får väl ta kontakt med henne.

På tal om böcker så har jag köpt och läst Gjenferd av Jo Nesbö. Han brukar ju på något sätt ha med en salvationist i sina böcker, om inte annat så lägger Harry Hole, huvudpersonen i böckerna en slant i en utsträckt insamlingsbössa. Sen har han ju skrivit den riktigt fyndiga boken Frelseren. Nu utspelas en hel del händelser i den nya boken på Fyrlyskorpset och kaféet på Urtegata. När Rickard hade läst ut den så var han ganska övertygad om vem som stått modell för Martine Eckhoff - som även förekommer i Frelseren. Så mycket FA har det väl aldrig förr förekommit i någon deckare? Det skall bli spännande att se hur översättningen till svenska blir. I Frelseren har översättaren inte ens brytt sig om att ta reda på exakt benämning på några företeelser och mest av allt stör det mig att "Fyrlyset" blivit översatt med "Fyrskenet",. Men det är väl jag som är överkänslig...

Och nu börjar det åska igen. Blir det ett lika praktfullt åskväder som det vi fick bevittan uppifrån Orselina igår kväll, så är det nog bäst att stänga av datorn - ja, ni vet att jag föredrar min stationära PC framför laptopen! Marlene sitter här i rummet intill och läser Battle Orders.

 Blessings!

- men hemma bäst....

Ja, nu är jag hemma i Ascona igen!
Det blåste rejält när vi kom ut i yttre Oslofjorden och på Skagerack. Som tur är, har varken Rickard eller jag anlag för sjösjuka, men det är ganska jobbigt när man måste spänna sig så fort man skall röra på sig. Och man spänner man sig även om man sitter stilla också. Jag hade inga problem med att sova, men Rickard hade varit vaken flera gånger när det smällde och slog i skrovet. Vi kom i alla fall fram till Kiel enligt tidtabellen och så var det bara att rulla iväg när formaliteterna var avklarade.

Vi körde Autobahn ner till Hannover, där tog vi av och körde på vackra småvägar ner till Münzenberg där vi stannade för natten. Ja, natten, klockan var väl sju när vi kom fram till Burghotel . God middag och riktigt snygga och fräscha rum - Rickard kände till hotellet sedan tidigare. Vi var ganska trötta och hade bestämt oss för att försöka starta tidigt nästa morgon. Det blev halv nio efter en ganska spartansk frukost. Hotellet serverade endast kaffe eller te, bröd smör och pålägg. Men vi åt oss mätta i alla fall. Vi stannade till i Heidelberg eftersom jag aldrig varit där och stoppet inkluderade lunch. Sen blev det så smånningom en slingrig och vacker väg söderut, genom Schwarzwald och så var vi framme i Magglingen vid halv åtta på kvällen.

Jag stannade där till efter lunch igår och sen var det bara att köra hemåt. När jag kom hit vid femtiden var det +26 och nu är det redan +20. Tyvärr ser det ut som om det skall komma en hel del regn i kväll och regnet skall fortsätta i morgon förmiddag också, men sånt får man stå ut med. Nästa vecka skall det bli fint väder igen.

Huset här var i toppskick när jag kom, Marlene påpekade att hon hade städat och städat och städat... T o m fönstren var putsade! I kväll är vi bjudna upp till D&P på middag. Vi, det är Marlene och jag. Regula har åkt till Bern, det var visst någon av hennes f d anställda som fyllde jämnt. David försvinner iväg till Canada på måndag, det är någon "vattenkonferens" uppe i Rocky Mountains. Pierre fortsätter med att kartlägga rasrisker i Glarus, ett arbete som kommr att pågå tills snön kommer. Marlene jobbar idag och hennes f d särbo har fortfarande inte synts till i Ascona, Marlene hade träffat någon av grannarna som varken hade sett eller hört något på hela sommaren.

Ja, nu gäller det att jag landar ordentligt och kan sätta igång med att jobba. Jag har hunnit att göra en hel del av det förberedande jobbet, så jag planerar att ta det lugnt och njuta av sol och värme den här veckan. Det har varit en märklig sommar. Värme är vi inte bortskämda med på Geilo, men sol brukar vi ju ha. I år har det bara regnat och regnat... Vi hade en ofattbar tur när vi reste runt tillsammans med Regula, visserligen kom det en del skurar, men det saboterade inte vår resa.

Klockan är nio och jag skall  a:torka håret, b:sätta på tvättmaskinen, c:köra till biltvätten och d:sedan åka iväg till Migros och handla lite mat.

Klart för avfärd!

Nu har jag snart gjort klart allt som jag kan göra inför avresan, städning, packning, kollat överallt som det kan finnas anledning att kolla något. Tvättmaskinen är i full gång med lakan och handdukar och jag har gjort en gratäng (tror jag det heter) på det sista som jag hade i kyl och frys. Den består av stekt köttfärs, frysta grönsaker, några kalla skivade potatisar i botten och över hela härligheten har jag hällt tre uppvispade ägg, blandade med en deciliter mjölk, salt, peppar och lite tomatpuré. Om den är god, det återstår att se, det luktar i alla fall gott. Den skall jag ta med till Hök när jag åker dit om ett par timmar, så får det bli vår middag. Rickard tyckte att det var bäst att vi startar från Hök i morgon, så blir det lite mindre stressigt. Han litar nog inte på att jag infinner mig på utsatt tid om denna skulle infalla i svinottan.

Rickard kommer att sörja för det här med golvvärmen och vatten när han kommer tillbaka hit igen. Det är bra att ha en händig fastighetsskötare. Det börjar bli vanligare att man sätter på lösa luckor över fönster i utsatta lägen om man lämnar huset för en längre tid under den kalla årstiden, men mitt hus ligger så pass högt att alla lägen är utsatta. Det blåser mest från norr och väster, så det kanske skulle vara idé att skaffa sådana, anser i alla fall Rickard. Han har köpt utvändiga ståljalusier till de stora fönsterpartierna vid altanen eftersom det kan kyla väldigt från dem, trots att de är något slags superisolerande fönster. Jag har ju inte såna stora fönster, mitt hus är ju ett väldigt traditionellt timrat hus. Men det tål att tänka på, det här med utvändiga lösa luckor. Det påstås ju (obs påstås) att den här vintern kommer att bli lika kall och snörik som de två föregående.

Färjan går klockan två i morgon och jag tror att man måste vara på plats en timma innan avgång. Google Earth och de flesta andra kartprogram anger cirka tre timmars körning till Oslo, men Rickard, som är van att köra den vägen, han säjer att de är alldeles för optimistiska, det tar minst 3½ timma om allt fungerar ok. Rickard skall passa på att åka in ett ärende i Asker också, när vi ändå passerar. Så - klockan sju är det frukost och omedelbart efter frukost är det avfärd. Vi vill ju inte missa båten...

Nu stannar tvättmaskinen och nu stoppar jag. Nästa gång vi hörs blir nog från Ascona.

Vädret och året befinner sig i utförsbacken.

Nu har vi bestämt oss, vi reser Oslo-Kiel på måndag och tar det lugnt ner genom Tyskland (Rickard vet - som alltid - några intressanta platser som vi kan stanna till på) och räknar med att vara i Biel torsdag kväll. Reser man med Rickard, så blir det ett och annat stopp på platser med intressant topografi eller historia.
Det har varit en fördel med det bedrövliga vädret som varit sedan jag kom tillbaka från Stockholm, jag har hunnit med att läsa igenom mitt uppdrag och även börjat med redigering och faktakontroll. Jag hoppas att det blir fint väder i Ascona, då har jag tid att både vara ute i solskenet och att vara social. D&P har hört av sig med förslag på olika saker som vi skall göra kommande helger. Jag har meddelat att jag prioriterar en långtur med deras båt och roliga strandhugg på pittoreska platser.
Marlene har fått klart med lägenhet från den 1 oktober, men den behöver snyggas till och det har Leo och Stephan lovat hjälpa till med. Lägenheten ligger i östra utkanten av San Lorenzo, på andra sidan av Monte Verita från mig räknat. Två ganska stora rum, kök med liten matplats, badrum med fönster och en mycket liten balkong har jag fått veta.

Det har varit en märklig sommar. Många av husen här som brukar vara bebodda sommartid har stått tomma och jag har förstått att de som har tid och möjlighet har tillbringat sommaren på varmare breddgrader. Det har faktiskt varit ganska tomt nere i Geilo också, det har t ex inte varit något problem att få parkeringsplats där, en säker indikation på att turistströmmen har uteblivit. Och igår hörde jag på radio att något meteorologiskt institut förutsäger en riktig vargavinter, inte bara i Skandinavien utan i hela Europa. Rickard har talat om att fylla på min vattenburna golvvärme med mera glykol och så är det fråga om vattnet skall kopplas bort vid tomtgränsen eller om jag skall ha på värmeslingorna i vinter, så som jag brukar ha. Men blir det riktigt kallt, så är risken för elavbrott betydligt större.

Usch, det är bara den sjunde september och man måste redan börja tänka på sådant. David, som är den obotliga optimisten, han har redan börjat planera för nästa års kanalfärd. Men då blir det bara en båt på "the great ring", som tar 3-4 veckor att avverka, kanske t o m lite längre. Det var nog bra att vi inte nappade på hans förslag att åka ut på en tur nu i september, det är stopp och restriktioner både här och där p g a att det är brist på vatten i reservoarerna. Otroligt efter allt regn, men så är det.

Nu ger jag upp!

De senaste dagarna har vi återigen haft problem med både internet och  TV efter ett jordras. Men nu på förmiddagen var det reparerat. Idag har det förresten nästan inte regnat alls. Bara lite lätta stänk. I morgon skall det regna och på måndag påstår yr.no att det skall bli solsken. Sen tar regnet över igen.
Det har verkligen varit en märklig sommar. Hur mycket regn det har kommit, det vet jag inte, men marken, även på hög höjd är vattensjuk och som sagt, det rasar här och där. Och som grädde på moset kommer sör- och vestlandet att få känning av resterna av "Irene" söndag och måndag. Trots att det regnat mycket, så lyckades Rickard ändå pricka in rätt resmål med uppehåll, t o m solsken när Regula var här. Bra gjort!

Men nu ställer jag mig frågan - Vad gör jag här??? Nu jag bestämt mig s för att köra hemåt och Rickard följer med. "Så får väl de som är kvar här århundradets bästa septemberväder" enligt Rickard! Vi har inte bestämt resväg ännu, om det blir färja Oslo-Kiel eller Larvik- Hirtshals och vi har inte bestämt avresedag heller. Det är ett par dagars arbete att rusta min hytte för vintern och Rickard har för avsikt att stanna hemma några veckor. Nu när Katie läser i Lausanne och Samuel är i Vancouver, så finns det ju gott om plats hemma hos Robbie och Lisa. Det skall bli spännande att se vad det blir av Samuel! Han är redan en liten frimodig stridis. (Liten... han är lika lång som jag.).Naturligtvis var det lättare att bestämma sig för att resa dit när Dwight och Lotta kommer att vara där några månader framöver.

Så nu har jag väl knappt en vecka kvar här och sen skall jag hem till Ascona för att a/arbeta och b/njuta av varmt och soligt höstväder. Men framåt jul eller nyår börjar jag väl längta hit igen...

Blixt och dunder på Ljusterö.

I natt har det åskat och det hörs fortfarande en och annan avlägsen åskknall. Dessutom har det virvlat till i luften riktigt ordentligt. Utemöblemanget av plast låg spritt över hela tomten och löv och grenar hade blåst av. Jenny och Markus har cyklat bort till båten för att se till den och under tiden skulle jag förbereda frukost, vilket jag har gjort nu. Huset har strandtomt men båten ligger i en småbåtshamn en bit bort.

I går var det strålande väder, varmt och solsken men ett och annat stackmoln på eftermiddagen. Stora, ovanligt höga stackmoln faktiskt. Vi var ute med båten till en obebodd ö rätt långt ute i havsbandet. Där fanns det blankslipade klippor och inne på ön ett par intressanta husgrunder. Markus hade forskat lite och fått reda på att ön hade varit ett smugglarnäste och att det hade skett flera mord där. Uppgörelser mellan två smugglarligor, antar man.

På kvällen var det kräftskiva tillsammans med ett par grannfamiljer. Ilsket röda sötvattenskräftor, räkomelett, jansson, rostat bröd, kex, ostar och förstås en hel del att dricka till. Nåja, festen höll sig inom rimliga ramar. Jag tog en snaps och sen fick det bli öl och vatten. Allsång i form av snapsvisor och Taube. När man skulle höja glaset och dricka - enligt texten i visorna - så var det flera som hade ett glas med vatten istället. En, och faktiskt bara en granne fick lite för mycket. Nej, det borde heta mycket för mycket att dricka, han hade nog grundlagt formen redan innan festen började och fick hjälpas till en solsäng.

Jag fick mail från Marlene igår. De senaste dagarna har det åskat riktigt ordentligt i Ticino och Regulas granne, som har (hade) en magnifik poppel på tomten hade nu bara en halv poppel. Uppe i Orselina hade det gått ett par mindre ras p g a kraftigt regn och i närheten hade blixten förorsakat ett par bränder.Den värsta värmen har dämpats, nu är det max +25 på dagarna. Men det är bara halva sanningen, för vi som bor rätt långt ner på sluttningen från Monte Verita har alltid några grader varmare än vad den officiella mätstationen anger. 

Vi kör tillbaka in till Stockholm i eftermiddag, i morgon skall jag ut på shoppingrond. Jag reser från Arlanda halv ett på tisdag, hemma halv åtta på kvällen förhoppningsvis. Det verkar som om det kan bli en relativt stressfri resdag. Men osvuret är bäst.

Fredag i Stockholm

Nu har jag haft ett långt planeringssamtal med Erik. Vi började halv tio, avbröt för lunch mellan kvart i tolv och ett och "knöt ihop säcken" mellan ett och halv tre. Sen tog jag en promenad till hotellet som ligger ganska nära Vanadislunden. Jag är ganska nöjd med hur man har planerat för mina uppdrag och jag räknar med att jag kommer att ha arbete 20-25 tim/v, kanske lite mer ibland. Det är stora koll- och redigeringsuppdrag, mindre översättningsuppdrag, ja i volym/timtid alltså. Mitt första uppdrag har jag med mig på CD, så att jag redan nu kan börja jobba på det, även om "officiell" startdag är först 11 september.

Halv fem kommer Jenny och Markus och hämtar mig, jag skall följa med dem till deras fritidshus på Ljusterö. Ja, egentligen är det Markus farföräldrars hus, men dom har nått en så respektabel ålder att det inte är aktuellt för dem att utnyttja det. Vi åker tillbaka till Stockholm söndag kväll och jag stannar här tills på tisdag, vill gärna få tid att shoppa lite. Nu ser det ut att bli bättre väder på Geilo, så jag kommer nog att stanna kvar där ett par veckor till. Om vädret håller i sig förstås.

Oväntat besök! Kul!!!

Vid femtiden igår kom Marit och Björn körande in på gårdsplanen. De var på väg hemåt efter att ha tagit "andra vägen" från Sandnes, d v s inte via E18 utan kustvägen och diverse färjor till Bergen och sen över Hardangervidda och hit. De hade bara tänkt att se om jag var hemma, men det var ju ganska lämpligt att de avslutade sin dagsetapp med att övernatta i husbilen här hos mig. De körde redan kvart över åtta, så de är väl snart hemma i Asker igen. Björn skall ha ett stort fotouppdrag på Azorerna med början om drygt en vecka. Tidigare har man valt Tunisien eller Egypten för att fotografera vårmodet, men nu fick de välja en lugnare plats.. Azorerna låter riktigt trevligt, jag måste kolla med Marlene när och hur man reser dit och vad det kostar. Sen berättade Björn att ett av hans kusinbarn var med på Utöya. Han och en kompis gömde sig genom att klättra upp i var sitt träd, jag tror att det var en gran. Kompisens syster blev skadad, men är nu utskriven från sjukhuset, troligen utan risk för framtida fysiska men.

Idag är det fint väder, men i morgon skall det regna... Regula mailade och berättade att i Ascona är det mer än +30 även nattetid och det kommer att bli ännu varmare den kommande veckan. Jag vet inte om jag ändå föredrar +15 i Geilo framför +35 i Ascona. Men vi kunde ju ha lite mindre regn här förstås... Men ok, när jag kommer hem så är det fortfarande sommarväder i Ascona (hoppas jag). Nu har jag avtalat med Erik att jag träffar honom på förlaget på fredag. Då blir alltså torsdag min resdag och sen stannar jag i Stockholm några dagar. Det är faktiskt rätt bökigt att resa Geilo-Stockholm, tåg med byte på Oslo S till Gardermoen, flyg därifrån till Arlanda och tåg eller buss in till Stockholm. Det tar en hel dag...

Igår var det en meteorolog på TV som sa att vi nog får vänja oss vid att det blir fler och fler somrar med stor nederbörd. Detta gäller hela västsidan av Europa, kanske undantaget Portugal. Sannolikt blir vintrarna i Norge inte mildare, men det kommer att bli mer snö. Inlandsklimatet i Europa (jag gissar att det bl a handlar om Schweiz) kommer att få något högre temperaturer på vintern och varmare och totalt sett torrare somrar men med korta perioder med häftigt regn. Sen var han lite svävande på målet när det gällde när det här skulle inträffa, han sa att vi är i början av förändringarna. Det blev en liten tröst när han avslutade med att det kommer troligen att dröja 40-50 år innan vädret har förändrat sig mer konstant till den här nya ordningen.

Men idag är det fint väder, i morgon blir det ytterligare en minneskonsert på TV och då har Rickard inviterat sig hit på middag. Så nu skall jag köra ner till Geilo och proviantera.

Regn.

Idag regnar det. Men inte så mycket. Inte så mycket som det har gjort sedan jag skrev här sist i  -  i  alla fall. Det påstås att det inte skall regna lördag, söndag, måndag och tisdag. Men sen återgår vädret till det "normala". Men jag skall inte klaga. Här uppe rinner vattnet undan relativt snabbt. Det är värre för de som bor nere i dalarna. I all synnerhet i Sör-Tröndelag. Bilderna vi sett på TV visr verkligen vilken kraft det vattnet har.

Lämplig sysselsättning är läsning och att städa.  Det var nämligen så att på ett mycket begränsat område häruppe på Kikut, så försvann TV och internet i måndags kväll. Trots intensiv felsökning så var inte felet lagat förrän igår eftermiddag. Det hade blivit ett litet underjordiskt ras vid någon kabeltrumma. Men det tog lång tid att lokalisera var felet fanns.

Om regnet kommer tillbaka i slutet av nästa vecka, så åker jag till Stockholm några dagar. Det kan vara bra att besöka förlaget och att träffa Erik öga mot öga. Sen kan man kanske tänka sig lite shopping i Stockholm.

Jag har sett ALLT i Oslo.

Vi kom tillbaka från Oslo igår kväll, Vi har sett allt som man brukar se när man är i Oslo - Karl Johan, Slottet, Aker Brygge, Bygdöy, Vikingskeppen, Kon Tiki, Fram, Vigelandsanlegget, Holmenkollen och Nasjonalmuseet, båttur på Oslofjorden. Regula är en mycket effektiv turist! Jag har säkert glömt något, men mina fötter minns fortfarande...  Jo, vi var så nära platsen för bomben som man fick gå och det fotograferades ur alla tänkbara vinklar.

Det har varit väldigt kul att ha Regula här och verkligen lära känna henne. Hon är ju betydligt äldre än mig, men vi har väldigt trevligt tillsammans. Och så har jag fått en rad mycket bra makeup-tips och en del av min garderob har fått underkänt. Ett urbant liv i skönhets- och modebranschen i Schweiz och mina praktiska kläder för fjället... Men hon tyckte faktiskt att det fanns snygga kläder att köpa till rimliga priser i Norge. Då är det ett tag sedan hon var i Sverige förstås...

Idag har jag vilat mig och i morgon skall jag åka bort till Rickard med en kasse som han glömde i min bil. Då får han bjuda på lunch. Nu har halva augusti gått och jag räknar med att stanna här tre veckor till - om inte vädret blir alltför bedrövligt. Rickard funderar på att följa med, även om jag tar den vanliga turen med båt till Kiel och biltåget till Lörrach. Lotta och Dwight kommer till Biel i mitten av september och stannar två veckor. Det verkar som om de har något på gång, Lotta vill ju så gärna tillbaka till Schweiz och amerikanen Dwight har inget emot det vad jag kan förstå. Klok man!

Tisdag morgon och solen skiner, man ser t o m Hallingskarvet!

Vi kom tillbaka till Geilo igår kväll efter att ha rest runt lite på måfå. Vi har varit i Bergen, Haugesund, Röldal, åkt helårsvegen till Haukeligrend och sen söderut i Setesdal. Vi har också varit i Dalen, på Rjukan och besökt silvergrottorna i Kongsberg inan vi körde uppåt genom Numedal och tillbaka hit till Geilo. Vädret har faktiskt varit ett snäpp bättre än på vår förra rundtur så vi har inget att klaga över.

I morgon kör vi till Oslo, så Regula får turista där lite innan hon reser hem lördag förmiddag. Hon har köpt på sig en massa grejor; kläder, hemtextil, träföremål både med och utan rosemaling och lite smidesgrejor. Allt i trygg förvissning om att jag tar med det när jag kör hem till Ascona om några veckor.

Jag har inte bestämt mig för när jag reser tillbaka, jag har ju garanterade jobb från september, men enligt Erik så kan det dröja en eller två veckor innan jag får något att sätta tänderna i. Blir det fint väder så vill jag gärna vara här så länge som möjligt, sensommar/tidig höst här är faktiskt den bästa årstiden. Om det inte regnar...

Nu går tvättmaskinen för fullt och vi skall åka ner till Geilo för att köpa mat. Bye!

Mitt lille land

Mitt lille land
Et lite sted, en håndfull fred
slengt ut blant vidder og fjord

Mitt lille land
Der høye fjell står plantet
mellom hus og mennesker og ord
Og der stillhet og drømmer gror
Som et ekko i karrig jord

Mitt lille land
Der havet stryker mildt og mykt
som kjærtegn fra kyst til kyst

Mitt lille land
Der stjerner glir forbi
og blir et landskap når det blir lyst
mens natten står blek og tyst

Mitt lille land
Et lite sted en håndfull fred
slengt ut blant vidder og fjord

Mitt lille land
Der høye fjell står plantet
mellom hus og mennesker og ord
Og der stillhet og drømmer gror
Som et ekko i karrig jord

Geilo söndag förmiddag

Nu är vi tillbaka i Geilo igen, vi kom hit vid sjutiden igår. I korthet så har vi gjort följande: Vi reste västerut, tog med Regula till diverse attraktioner; Flåmsbanan, Sognefjorden, Balestrand, Florö, Ålesund, Atlanterhavsveien, Åndalsnes och Trollveggen, Trollstigen, Geiranger, hade tur med vädret när vi från Lom skulle ta oss söderöver igen, så att det ändå var lönt att köra den bedrövligt håliga och leriga vägen upp till Juvasshytta. När vi om dit upp hade vi utmärkt sikt över mot Jostedalsbreen och ner mot dalen. Det är en fantastisk vy när det är fint väder. Vi hade däremot ingen sikt alls på rutorna runt om bilen när vi kom ner till Galdesanden igen. Lortigare bil fick man leta efter. Efter ”tvätt” av bilen med vatten från en bäck, så fortsatte vi Sognefjellsvegen, besåg Laerdal och körde genom Laerdalstunneln och tillbaka hit igen. Det var alltså vår resa i korta drag och vädret har faktiskt varit bättre än vad som förutspåtts i prognoserna.

Sen har det ju hänt en del andra saker i Norge. Regula har varit helt fascinerad av både Jens Stoltenberg och av de kungliga. Hon kunde inte drömma om att de kunde vara så personliga och visa känslor så öppet och att det dessutom var tydligt att det inte finns så stort avstånd mellan makthavare och medborgare i det här landet, som i andra europeiska länder. Och jag tror att det ligger mycket i det hon registrerade. När Sonja och Harald grät i TV då grät Regula också. Sen blev det ju extra ”nära” när Mette-Marits styvbror fanns med bland de omkomna. Jag kunde dessutom upplysa Regula och att M-M:s farfar varit officer och att hon hade en faster och farbror i Kristiansand som var salvationister.

Vi såg minneskonserten igår kväll. Det är bara att konstatera att den var så oerhört norsk och så oerhört bra. Mitt lille land är så vacker, jag har hört den förr men aldrig lyssnat till den. Avslutningen med Lys og varme där alla stilla sjöng med i refrängen var fantastisk. Nu vill jag ha en DVD eller CD med konserten.

Rickard har en teori om att norrmännen kommer att bli lite mer ödmjuka efter terrorangreppen. Det är så många som blivit övermodiga och arroganta nu när Norge är ett av världens rikaste länder. Nå, de tjusiga urbana osloborna kanske inte är så lätta att programmera om, men "folk flest" har nog påverkats.

Vi har följt TV-sändningarna på Rickards nyinköpta ”telefon” och satt sedan flera kvällar klistrade framför TV:n på hotellrummet. Rickard var lite orolig för att man skulle ringa in honom som ersättare till någon doktor som var mer lämpad för traumapatienter, men telefonen höll sig lugn i det avseendet.

Det har varit väldigt växlande väder i Ascona med omnejd. Skyfall och åska varvat med sommarväder. David har inte kunnat ta sig till de platser där han tar prover och gör andra mätningar och nu är det tveksamt om det är någon idé att slutföra vissa provserier eftersom det kommit så mycket regnvatten. Pierre har fått släppa undersökningarna i Glarus och göra akutinsatser på flera rasutsatta ställen. Marlene passar mitt hus, vilket jag är tacksam för, men det hade varit roligare om hon varit med här. Och så frågade David om vi är intresserade av en kanalfärd i september. Det var vi inte, av olika skäl och då ville han veta om det fanns intresse för en treveckorstur nästa år. Det skulle bli Grand Union Braunston-London, sen via Themsen upp till Oxford och så South Oxford till Napton och GU till Braunston igen. Den turen tar minst tre veckor...

Nu tätnar molnen och vi skall gå ut en liten tur innan regnet kommer. I morgon skall det bli bättre väder och efter den absolut nödvändiga biltvätten så kör vi till Hök. Det ser ut somom vädret kommer att vara ok ett par dagar framöver och då blir det nog en tur upp på Hardangervidda. Sen vill Rickard att vi tar en tur till Bergen och eventuellt en rundtur via helårsveien och Rjukan tillbaka hit. Vädret får bestämma.

Svensk TV tisdag kväll

Rickard har aviserat ankomst hit om en halvtimma och då vill han ha mat. Sen kör vi bort till Flåm där rum har bokats på Hotell Fretheim och i morgon skall det bli fint väder och då skall vi åka med Flåmsbanan. Sen har Rickard planerat för resa via Gudvangen och troligen uppför Stalheimskleivane till Vinje och nattlogi i Vik. På fredag gissar jag att han skall överraska Regula med ett besök hos Fridtjof den frökne innan vi tar färjan över till Balestrand och sedan kör västerut på Väg 55. Rickard har förståndigt nog tänkt att Regula kan vara mer intresserad av att se havet än hisnande hårnålskurvor - men vad han sen har planerat det är håller han för sig själv.Vi räknar med att vara borta minst en vecka.

Jag brukar testa om det går att se svensk TV här, ibland fungerar det helt ok, ibland är det bara snöfall. Igår kväll hade vi superfin bild och kunde se Allsång på Skansen, något som Regula tyckte var helt fantastiskt. Det blev inte sämre av att en av allsångerna var Pärleporten.  Det är helt klart att en sån mix skulle aldrig kunna förekomma i någoon schweizisk TV-kanal. Vi sjöng med, Regula på tyska och jag på svenska... Han har  öppnat pärleporten så att jag får komma in, genom blodet har han frälst mig och bevarat mig som sin!  Och sen var det Morden i Midsomer. Vilken TV-kväll!

Och nu skall jag gå till spisen och se om maten är färdig. Vad det blir? Lasagne med sallad och till dessert glass. Och sen sticker vi iväg över fjället mot Aurland. Det regnar inte och man kan ana lite blå himmel också.

Nej, vi har inte regnat bort.

Vädret här på Geilo har varit bättre än vad prognoserna angett. Vädret i  Ascona har varit sämre än vad prognoserna angett. Så är det. Vi har haft en hel del regnskurar, men inte alls lika mycket regn som det har kommit på andra sidan av Hardangervidda. Och i Ascona har det åskat och regnet har vräkt ner och ställt till det och dessutom har det varit ganska kyligt vissa dagar. Lyckligtvis kunde Regula inte bestämma sig för hur hon skulle göra om sin trädgård. Nu har en stor del av befintlig "trädgård" (läs vildmark) blivit genomsur och flyttat på sig nerför sluttningen. Hemma hos mig finns det ingen liknande trädgård, vilket jag är tacksam för. Marlene häller ett öga på Regulas hus och så bor hon ju fortfarande hemma hos mig.

Detta om vädret, detta alltid så angelägna ämne. Regula kom i torsdags kväll och i fredags regnade det så mycket att våra utomhusaktiviteter inskränkte sig till ett besök i Geilo. I lördags var vi ute på en tvåtimmarstur och kvällen tillbringade vi  på Highland där Regula fick göra bekantskap med "grillet breiflabb". Det smakade helt okej. I söndags körde vi bort till Langedrag och igår höll vi oss på hemmaplan. Det blev en längre och två kortare turer mellan skurarna. Rickard kör hem från Oslo i kväll, han slutar jobba nu klockan sex. Vi har planer på att ge oss iväg på en lite längre tur på torsdag.

Sol, sol, sol.

Regula ringde för en stund sedan och talade om att hon sitter på bussen från Oslo S till Hönefoss. Sen blir det tåg hela vägen till Geilo, men det är nog väl optimistiskt att tro att tåget är här 1939, det brukar det ju inte vara i vanliga fall heller.

Vädret är riktigt fint, solsken och +18. Vi kan räkna med uppehåll fredag-lördag, söndag blir det regn och nästa vecka kan det bli perioder med sol, men även regn. Maken till trist väder som i år har jag inte varit med om. Men i Ascona, där har regnet vräkt ner flera dagar i rad och igår kulminerade det dåliga vädret med ras och stomvindar och kullfallna träd.

Rickard kommer tillbaka från Oslo på onsdag, han anser att han har gjort sin "samhällstjänst" för den här gången. Det har visst varit väldigt rörigt på sjukhuset med missad bemanning och Rickard var nog rätt trött på cirkusen. Han har jobbat mer än 12 timmar ganska många dagar. Han hoppas att vädret blir acceptabelt så att vi kan kuska runt lite på Vestlandet alla tre.

Keeps me singing as I go...

Jag blev både överraskad och glad när det kom ett mail från Melanie, som var med oss på vår senaste kanalresa. Hon hade sökt på Internet efter sånger som vi sjöng i vår singalong. Då hade hon hittat en som hon visste är bland mina absoluta favoriter, "Jesus, Jesus, Jesus, sweetest name I know" och skickade över länken till mig.
http://www.youtube.com/watch?v=-1KYKCcEvIc

Det måste ha varit något som har satt spår hos flera i resesällskapet, Stephan och Leo har kopierat flera av D&P:s armé-CD. Marlene mailade mig och frågade om jag hade fler CD och kassetter än de som låg vid stereon (och det hade jag) och nu har hon fått en favorit, Walking in white. Det skallvara lite action för att Marlene skall gilla det! Det är ISS som sjunger i en inspelning från 80-talet.

Marlene har en bra lägenhet på gång, men hon kan inte flytta in förrän i början av oktober. För min del så får Marlene bo hos mig så länge hon behöver, men jag förstår också att hon vill komma i ordning i en egen lägenhet.

Och nu väntar jag på att det skall bli torsdag då Regula kommer hit. Det är verkligen roligt för mig att ha fått kontakt med henne.Lisa säjer att deras kontakt också har fått en nytändning. Det är lite konstigt, förut bodde de 15-20 km från varandra och nu är det 260 km. Men det är väl så att det behövs en förändring för att annat skall kunna förändras.

Rickard har talat om att Lotta och Dwight kommer att vara i Vancouver minst fram till årsskiftet. När de inte kunde få besked inom rimlig tid om sitt erbjudande att jobba i Schweiz, så var det andra som tog tillfället och anlitade dem. Men Lotta säjer att deras ambition är att komma tillbaka till Schweiz och att hon vill jobba några år till. Det vill Dwight också, även om han officiellt är pensionär. Jag kan inte fatta att han är det och det kan väl ingen annan heller, han varken är eller ser ut som en sådan.

Och så fyller Pierres mamma 83 idag. Jag har försökt att ringa och gratulera, men troligen är hon i Cardiff och firar. Pierre är någonstans i Glarus och jobbar, så honom får jag inte tag i heller... och David har på sin telefonsvarare...

Helikopterolycka och naturkatastrof.

I måndags var det helikopterolyckan i Hardanger, fem omkom. De fyra passagerarna hade släkt- eller vänskapsförbindelser med varandra. Det påstås att helikopterföretaget är kända för att ta riske, men det är väl sådant som man "tar till" efteråt för att ha något att skylla på.

Igår kväll rasade 30 meter av stenmassorna som bär upp Bergensbanan efter ett våldsamt skyfall. Nu är sträckningen mellan Ål och Geilo stängd - minst till och med måndag nästa vecka - och de resande får åka buss den här sträckan. Regnet raserade också en del vägar och det ligger ett ganska stort hytteområde uppe på Sangefjellet där man nu måste få hjälp med att ta sig från sina hytter. Jag hörde just på radion att det finns risk för att ytterligare sträckor på järnvägen är underminerade. Vid Sangelia går järnvägen på den södra sidan av Ustedalen och det är en riktigt brant sluttning. Det har kommit olika uppgifter om hur mycket regn som kom, jag har hört både 120 mm och 220 mm - det senare verkar knappast troligt. Hur som helst, så blir det otroliga krafter som släpps lösa när regnet har fritt lopp nedför den branta sluttningen och marken under dessutom är mättad med vatten. Sangelia, där raset var ligger nog inte mer än 10 km fågelvägen härifrån och här kom det inte särskilt mycket regn igår kväll. Alltid något att vara glad över.

Regula har köpt flygbiljett till Oslo torsdagen den 14, och nu får man bara hoppas att Bergensbanan är igång och att det inte har inträffat några nya malörer...  Om allt fungerar, så kommer hon hit med kvällståget.

Idag skulle det regna, men nu spricker molntäcket upp och det är hela +15 ute. Dags att ta på kängorna och gå ut en tur.

Måndag förmiddag.

Det har regnat och det skall regna. Men just nu är det uppehåll och om man skall tro på yr.no så skall det inte regna på ett par timmar. Och skall man tro på yr.no så kommer det att regna hela nästa vecka. Mer eller mindre... En positiv sak för regnet med sig, torvtaken är gröna och frodiga. På mitt tak finns det minst fem sorters blommor.

Regula har aviserat att hon kommer hit den 14 eller 15 juli. Vi får väl hoppas att det har skett en väderförbättring tills dess. Jag vågar inte skriva "väderförändring" för det kunde ju innebära att det blev ännu mera regn. Vädret har inte varit så lysande i Ascona heller, en del fina dagar men också rätt mycket störtregn och kraftig åska. Jag har funderat på hur jag skall visa henne den här delen av Norge - min egen version av "Norway in a nutshell" - som börjar bli lite för mycket av rutin för mig.  Jag får nog fundera på den saken och se om jag kan göra några justeringar.

Jag har läst en  intressant bok som jag köpte för två kronor på en loppis för ett par år sedan. Den heter Prest på allfarvei - og utenfor, en självbiografisk bok av Ragnar Forbech. Han var präst, blevpolitiskt  radikal efter att ha arbetat i ett av Oslos fattigaste områden, han var fredsvän och redan på 1950 och 60-talet reste han till Sovjet och Kina. Han levde mellan 1894 och 1975 och måste ha varit en nagel i ögat för många, både politiskt konservativa och kyrkokonservativa. Dessutom var han involverad i Oxfordrörelsen på 1930-talet men hade inget till övers för den när den "övertogs" av  MRA 1938.

På tal om MRA (Moral Re-Armament) så fick jag höra en rolig historia av en studiekamrat i Stockholm. Släkten hade haft en skräcktant, hon var ensamstående, mycket rik och tillhörde MRA. Hon terroriserade släkten med sina krav på absolut renhet, sanning, osjälviskhet och kärlek till
medmänniskorna. Släktens ungdomar blev inkallade till förhör - tänkte de orena tankar? Tanten var så rik att ingen varken ville eller vågade stöta sig med henne och hon höll ständigt på och orerade om allt som hade med MRA:s högtstående principer att göra och hur viktigt det var att vara absolut hederlig.

Så dog tanten någon gång på 1960-talet och i hennes stora våning fanns ett stort, magnifikt barockskåp. Man kunde inte hitta nyckeln till skåpet och låssmed tillkallades. Denne gick bet på uppdraget men rekommenderade en dansk kollega, expert på riktigt gamla lås. Dansken lyckades inte heller, men hade en kontakt nere i Bayern som kom med flyg och lyckades öppna skåpet. Vad fann man där? Jo, tanten hade rest en hel del och samlat på sig bestick, handdukar, askfat, linneservetter o s v från de femstjärniga hotell som hon brukade bo på. Skåpet var proppfullt med stöldgods, bl a en stilig uppsättning kristallskålar med lock och vaser, graverade med Dolder Hotel Zürich och en cigarettask och tändare i silver med emblemet från något riktigt fint hotell i Paris. Sen fanns det förstås tvålar och annat smått och gott i det fullproppade skåpet. Släktingarna fick sig ett gott skratt och innehålet fördelades bland dem.

Och nu är det dags för mig att åka ner till Geilo och handla lite mat, jag har varken bröd, mjölk eller juice.

Regn och åska.

Längre bort i väster är det regn, massor av regn och åska. Vi har hört en del åskmuller här också, men det har varit på avstånd. Det har regnat av och till hela dagen och det är inte enbart idag det har regnat - alltså. Och det är inte enbart idag det kommer att regna. Men det blir en och annan solglimt mellan skurarna också. Det är i alla fall ganska milt väder.

Rickard var mycket entusiastisk för kongressen, jag var lite mindre entusiastisk då utsändningen på nätet inte fungerade särskilt bra. Dessutom snuvade de oss på det mötet som jag hade mest förväntningar på, Vekkelsetoner i natten. Nu är Rickard kvar i Oslo, han skall vara semestervikarie på något sjukhus där i tre, eventuellt fyra veckor. Regula har anmält att hon gärna tar en tur till Geilo om vädret är skapligt. vi avvaktar väl några dagaroch ser hur det blir.

Nu är snart alla mina nya böcker lästa. Jag trodde att jag hade med mig lektyr för hela sommaren från London... Men nu skall jag sätta igång med ett privat skrivprojekt. Jag har en del stolpar nedskrivna i en anteckningsbok. Men vad det handlar om, det får vara hemligt tills vidare.

Det verkar som om åskan kommer närmare. Jag har sett några blixtar och hört lite muller, men det har nog varit ganska långt bort. Det finns några riktigt mörka moln borta i väster.

"När i dalen skuggor råda är det sol på bergets topp"

Idag skiner solen och det är rätt varmt ute. Ja, +15 vilket väl inte är så imponerande men det har varit kyligt och regnigt nästan varenda dag sen jag kom hit till Geilo. Nu är det väl inte så dramatiskt, jag är van vid att juni är en kall månad och att värmen kommer i juli och varar tills i slutet av augusti. Om det nu blir någon värme vill säja...

Det är i alla fall skönt att vara här, ta det lugnt och läsa böcker och gå på tur när det är uppehåll. Och så ser jag på maratonsändningen från Hurtigruten. Just nu är de i Honningsvåg där det blev ett långt stopp eftersom många av passagerarna var på tur till Nordkapp och detta samtidigt med att ett stort schabrak till kryssningsfartyg samtidigt fanns i Honningsvåg och deras passagerare skulle förstås också resa dit. Det var tjock dimma på Nordkapp så dom såg inget... Det blev visst busskö på vägen tillbaka. Det är helt fantastiskt hur man ställer upp, oavsett tid på dygnet, när båten kommer till de olika hamnarna. Jag får nog ta mig i kragen och göra den där turen. Helst vill jag ju resa Bergen - Kirkenes tur och retur så att man hinner se ALLT. Rickard har rest den i båda riktningarna, men inte vid samma ttillfälle och han var rätt entusiastisk. Jag skall inte åka på utflykt till Nordkapp om jag skulle resa med Hurtigruten. Det är Norges absolut värsta och sämsta turistfälla.

Rickard reser till Oslo på torsdag, det är kongress. Jag var med förrra året, det får räcka. Och så sänds hela kongressen (nja, det får vi väl ta med en nypa salt) på nätet så jag kan ändå se det som jag är mest intresserad av. Jag har informerat D&P om detta. Det är "vekkelsetoner i natten" som jag hoppas att de kommer att se. Vi - d v s D&P, Regula och jag är entusiastiska anhängare av traditionella sånger. Kolla rubriken!

Det var väl allt för idag.