Ibland hakar det upp sig.

Det var alltså fel på den CD som jag fick, det var samma fel på en av filerna som jag fått via mail och det var fel på förlagets master. Då kontaktade man en av de två författarna till boken, han svarade inte i telefon eller på mail. Hans medförfattare är på semester i Albanien (!) och kommer hem igen  nästa
lördag. Och här sitter jag och skall både översätta och redigera. Lite sur har man väl rätt att vara? Det är en viss tidspress på ett sånt här jobb, man orkar inte göra ett kvalitetsjobb om man jobbar för länge varje dag och tidspress är något av det värsta som finns, då blir det riktigt dåligt. Jag trodde att det var ett specifikt avsnitt som krånglade och började förbereda nästa... Som det också är fel på. Och så vidare.

Nu har jag beklagat mig och kan övergå till annat. David kom hem från Canada i tisdags och han hade köpt presenter. Regula, Marlene och jag fick var sin väska, det var indianarbete (är det PK att skriva så?) och Pierre får ett par pärlbroderade tofflor när han kommer hem i morgon. Konferensen hade behandlat förändringar i djurlivet i sjöar i alpina områden och det är särskilt illavarslande att vissa typer av kräftdjur försvinner. Anledningen till detta är förstås den globala uppvärmningen. Exakt detta har David studerat sedan 2004 och det är inga små förändringar i små sjöar och vattensamlingar i alperna.

Rickard kommer hit i morgon förmiddag och stannar över helgen. Vi är bjudna till Regula, hela sällskapet på lördag kväll och L&S har varslat om att vi skall ha en singalong som hörs över hela Monte Verita. Jag har letat efter engelsk text till "Hele himmelen är åpen over meg" men det verkar inte finnas någon så jag har gjort en ordagrann översättning till engelska av refrängen och så får Pierre den i morgon, så får vi se om hans poetiska ådra kan göra något av den. Vi behöver ju ha något nytt också.

På måndag tar Leo och Stephan itu med att snygga till i Marlenes nya lägenhet. Hon ser fram emot att få flytta in där och jag tycker att det kommer att bli ganska tomt här när hon ger sig iväg. Sanningen att säja, så skapar det en viss disciplin när det finns någon mer här. Vi äter frukost i rimlig tid, jag går inte omkring i urtvättade jeans och d:o T-shirt hela dagen och det ligger inte tidningar, böcker och diverse klädesplagg här och där. Jag skall nog försöka vara lite ordentligare även när jag är ensam här. Om det går. Vi får se.