Visst våras det - lite.

 

Det känns som om det ljusnar lite för de äldre i befolkningen nu. När jag var och handlade igår så var Barbro i butiken. ”Det är mer än ett år sedan jag var och handlade själv. Risken är väl att jag samlar på mig alldeles för mycket mat nu.” Trots att hon har fått sina två sprutor och väntat tre veckor därefter, så hade hon ändå munskydd och det var nog förståndigt.

Nu när pollensäsongen börjar, så föredrar jag glasögonen framför linserna. Har jag också munskydd på, så immar det på riktigt ordentligt om jag kommer in från kylan. Då får jag dra ner glasögonen på nästippen och skärpa mig ordentligt så jag ser vad jag köper och vad ”bäst före” är.

Björkarna som finns i soliga eller skyddade lägen börjar få otrevligt långa hängen. Jag tror att det är björk som jag reagerar mest på. I nästa vecka skall det komma regn och då blir det väl lite bättre. Jag har köpt både tabletter och ögondroppar. Näsan håller sig lugn och det tackar jag för.

Mina hyresgäster hemma i Ascona får flytta in i sitt nya hus på måndag och någon gång under den kommande veckan kommer städbolaget som de anlitat för att städa mitt hus. Skönt, då kommer jag hem till ett rent och fint hus – hoppas jag. Nu börjar jag räkna dagarna tills jag kan resa hem. Nästa spruta får jag den första juni och som det är idag, så skall man innan inresa i Schweiz vänta tio dagar och ha med ett negativt test. Sen vet ju ingen hur det blir med vaccinpassen. Reglerna varierar var man söker på nätet, och det verkar inte som om man tagit till sig att många börjar bli fullvaccinerade.

I morgon är det valborgsmässoafton och kungen fyller 75 år. Det kan nog vara skönt för honom att slippa alltför mycket ståhej på födelsedagen. Elvy säjer att vi skall fira honom med tårta och bubbel. Det kan väl vara trevligt. Skall vi hurra också?

 

 

Ibland har man tur!

 

Halv fem tisdag eftermiddag ringde Elvys telefon. Samtalet var egentligen till mig. Hade jag möjlighet att sätta mig i bilen och vara på hälsocentralen senast klockan fem så kunde jag få min första spruta, det skulle då bli Moderna. Klart att jag ville det!

Kör försiktigt!!! -  ropade Elvy efter mig.

Nej jag har inte köpt köplats. tjatat eller hotat mig till att bli vaccinerad, det var bara så att de hade några få doser över, vilka skulle vara förverkade nästa morgon. Dessutom kände de till att det kunde bli problem om jag ville resa hem till Ascona och inte var vaccinerad. Jag är så tacksam för att de tänkte på mig. Så nu är jag alltså vaccinerad och får spruta nummer två tisdagen den 1 juni. Nej, jag har inte känt av några biverkningar.

Mina elevers föräldrar har fått besked om att de kommer att vaccineras i början av maj. Det betyder att den digitala undervisningen kommer att fortsätta terminen ut. Sedan beror det på utvecklingen av pandemin med eventuella nya mutationer, men jag räknar med att kunna resa hem i mitten av juni.

Minns jag rätt så kom jag hit den 12 november efter att ha tillbringat ett par dagar i Uppsala. Nu har jag alltså varit här i fem månader och innan jag är klar att resa hem blir det sju. Nu börjar det kännas att jag varit hemifrån länge, men det blir väl så när man kan börja planera för hemresan. Hittills har allt varit osäkert; vaccineringen och krav för att få resa in i Schweiz utan att behöva sitta i karantän. Är jag vaccinerad och det har gått minst två veckor sedan sista sprutan och jag kan uppvisa ett negativt test så skall det inte vara några problem.

Idag har det snöat. Blöt snö som fortfarande ligger kvar på vägen här utanför. På eftermiddagen tittade solen fram, men samtidigt kom det en ettrig vind från nordväst. Aprilväder, det finns väl egentligen ingen anledning att kommentera vädret just nu.

Tema: väder och vaccinationer.

 

Jag har glömt bort att skriva här! Under påsklovet så jobbade jag med boken, jag var helt absorberad av arbetet. Elvy fick komma och påminna mig om att det var dags för mat eller fika eller hon fick helt enkelt säja ”nu får det vara bra för idag”.  Även om jag sedan har haft mycket att göra med att förbereda och genomföra lektionerna, så har tankarna på ett och annat i boken ständigt funnits där, funderingar på om jag uppfattat något rätt, om jag krånglat till texten onödigt mycket eller ”vad hände sen”. Det sistnämnda är faktiskt viktigt, berättelserna som jag har att jobba med, de hakar plötsligt i varandra.

En dag har det varit vårväder, nästa snöar det. Men det blir ljusare för var dag. Igår bjöd Janne Elvy och mig på lunch. Efteråt satt vi ute i solväggen och drack kaffe. Katterna, Rigel och Maia gjorde oss sällskap. De har gjort sig hemmastadda hos Janne och han har sett till att de har allt de behöver. Om det nu är som andra i trakten tror, att katterna blivit övergivna, så är det verkligen happy end. Både för katterna och Janne.

Nu när sjuttioplussarna blivit vaccinerande, så har man väl slappnat av lite, inte så att man lever som vanligt men man har i alla fall tagit ett litet steg mot det normala. De flesta av Elvys bekanta har fått sprutor av Moderna, hon får sin andra spruta nästa tisdag. Märta och Martin har fått två sprutor av Pfizers vaccin och det har gått så lång tid sedan den sista att nu räknar de med att de är på den säkra sidan, men använder fortfarande munskydd när de är tillsammans med andra. Märta tycker att det bästa just nu, det är att hon kan göra sina inköp själv.

Jag har hört mig för om vaccination, frågade därför att jag kanske måste vara vaccinerad om jag vill resa hem till Ascona. Fick ett halvt löfte om att det kan bli i maj, om man får så mycket vaccin som man räknat med. Då kan man vaccinera p g a särskilda skäl. Men då blir det inte Astra Zeneca eller vad det heter nu för tiden.

Just nu tycks allt handla om vaccinerna. Själva sjukdomen tycks komma i andra hand. Ändå sprids den snabbt på vissa orter och IVA verkar ha mycket att göra. Samtidigt slappnar många av och nya klustersmittor dyker upp. Och nya mutationer lurar i vassen.

Alice och Elvy är bekymrade för utvecklingen i Toronto, ja i hela provinsen faktiskt. Många av deras vänner har drabbats  under de senaste veckorna, tidigare under pandemin har det bara varit två som insjuknat. Man kan inte förstå varför covidsmittan plötsligt blivit så aggressiv.

Vi kollade en stund på webbsändningen av prins Philips begravning igår. Det var en märklig, annorlunda tillställning inne i skumrasket i kapellet. Jag har faktiskt sett honom live, det var vid någon invigning i Manchester. Jag kan väl ha varit 10–12 år. Drottningen har jag också sett live, det var i London, hon var på väg in till något evenemang på V&A museum. Så var det med det.

Jag har talat med Lotta idag, alla därhemma verkar må bra och Pierre på sin avlägsna utpost i Anderna har just blivit vaccinerad och fortsätter med sitt geologiska projekt.  Jag vet bara att det är så viktigt att ett par olika FN-organisationer samt både Chiles och Argentinas regeringar bidrar till det.

Idag har vi haft den vanliga samlingen med efterföljande kyrkkaffe i uterummet. Nu var vi tio, Märta och Martin kom också. Alla ser fram emot att ”alla” kan träffas och hoppas att det blir snart. Hur det blir i kyrkan vet tydligen ingen. Inte ens styrelsemedlemmarna. Pastorn har telefonsvarare...

 

Påsk och påsklov.

 

Påskaftonens eftermiddag hade vi en liten påskfest i uterummet. Det var de gamla vanliga, ”de åttas gäng”. Nu är alla utom Anne och jag vaccinerade, några t o m två gånger så det känns som om det ljusnar vid horisonten. Idag var vi faktiskt tio som samlades för att fira den uppståndne Frälsaren. Märtha och Martin var med oss, det var ett tag sedan nu. De har fått sina två sprutor, den sista för tre veckor sedan och kände att nu vågade de sig ut. Det spelar tydligen en viss roll vilken kommun man bor i. Men vi är fortfarande försiktiga, munskydd och respektabelt avstånd. Vi hade en fin stund tillsammans, lyssnade till de klassiska påsksångerna på CD och Elvy hade en påskdagsbetraktelse. (Hon kallade det så.) När vi sedan drack kyrkkaffet tog vi av oss munskydden. Maj hade gjort en riktigt maffig påsktårta, ett grönt geletäcke överst där det fanns små påskliljor, chokladharar och gula marsipankycklingar. Som extra överraskning hade Alice och Villy gjort ett påskquiz, 20 frågor om påsken. Det var fyra som hade alla rätt. Inte jag, jag hade bara fjorton rätt, föll på de mer profana frågorna om påsktraditioner i Sverige.

Vädret här är inte särskilt vårlikt, visserligen hade vi  en stund +10 i solväggen nu på förmiddagen men sedan mulnade det. Dagarna som kommer, ser det ut att bli några plusgrader dagtid och frost på natten. Men snödroppar och krokus trotsar vädret och då känns det som om våren ändå är på gång. Vi har två krukor med penséer vid entrén, men de får komma in på natten. De lär tåla några minusgrader men då ser de rätt spattiga ut efter några nätters utevistelse, säjer Elvy.

Inne i uterummet blommar det för fullt, vi har två tomatplantor från förra året som överlevt vintern och nu har en av dem, busktomaten börjat blomma. Det skall bli mycket intressant att se om den orkar producera tomater i år igen. Förra årets pelargoner har satt fart och ett par av dem har redan knoppar.

I Ticino har den vanliga påskinvasionen ägt rum, kanske lite färre besökare än normalt. Man har varit kreativ när det gäller ”take away”, placerat ut bänkar och bord på avstånd från restaurangerna och dessutom serverat till dem som så önskat på porslin och i glas. Det var väl inte så det var tänkt...

I St Gallen har det varit kravaller. Ungdomar har dragit runt i centrum och slagit sönder glasrutor och annat. De har kastat sten på polisen, har t o m slängt molotovcocktails mot dem. Men det är nog så att det finns andra krafter bakom, även om det ”officiellt” skall handla om att ungdomarna protesterar mot nedstängningarna under pandemin.

Det känns lite otäckt när antidemokratiska krafter passar på att utnyttja att ungdomarna är trötta på alla förhållningsregler, förorsakade av pandemin.

Den kommande veckan har jag påsklov. Men jag har nog att göra, förbereda lektioner och gå igenom en del av det jag skrivit. Martin frågade hur det går med boken och jag fick ju bekänna att det inte blir så långa stunder som jag kan ägna mig åt den. Men som det ser ut just nu, så kommer jag att stanna här tills jag har blivit vaccinerad och då räknar jag med att få ägna sommaren åt skrivandet.