Jag har
glömt bort att skriva här! Under påsklovet så jobbade jag med boken, jag var
helt absorberad av arbetet. Elvy fick komma och påminna mig om att det var dags
för mat eller fika eller hon fick helt enkelt säja ”nu får det vara bra för
idag”. Även om jag sedan har haft mycket
att göra med att förbereda och genomföra lektionerna, så har tankarna på ett
och annat i boken ständigt funnits där, funderingar på om jag uppfattat något
rätt, om jag krånglat till texten onödigt mycket eller ”vad hände sen”. Det
sistnämnda är faktiskt viktigt, berättelserna som jag har att jobba med, de
hakar plötsligt i varandra.
En dag har
det varit vårväder, nästa snöar det. Men det blir ljusare för var dag. Igår
bjöd Janne Elvy och mig på lunch. Efteråt satt vi ute i solväggen och drack
kaffe. Katterna, Rigel och Maia gjorde oss sällskap. De har gjort sig
hemmastadda hos Janne och han har sett till att de har allt de behöver. Om det
nu är som andra i trakten tror, att katterna blivit övergivna, så är det
verkligen happy end. Både för katterna och Janne.
Nu när
sjuttioplussarna blivit vaccinerande, så har man väl slappnat av lite, inte så
att man lever som vanligt men man har i alla fall tagit ett litet steg mot det
normala. De flesta av Elvys bekanta har fått sprutor av Moderna, hon får sin
andra spruta nästa tisdag. Märta och Martin har fått två sprutor av Pfizers
vaccin och det har gått så lång tid sedan den sista att nu räknar de med att de
är på den säkra sidan, men använder fortfarande munskydd när de är tillsammans
med andra. Märta tycker att det bästa just nu, det är att hon kan göra sina
inköp själv.
Jag har hört
mig för om vaccination, frågade därför att jag kanske måste vara vaccinerad om
jag vill resa hem till Ascona. Fick ett halvt löfte om att det kan bli i maj,
om man får så mycket vaccin som man räknat med. Då kan man vaccinera p g a
särskilda skäl. Men då blir det inte Astra Zeneca eller vad det heter nu för
tiden.
Just nu
tycks allt handla om vaccinerna. Själva sjukdomen tycks komma i andra hand.
Ändå sprids den snabbt på vissa orter och IVA verkar ha mycket att göra.
Samtidigt slappnar många av och nya klustersmittor dyker upp. Och nya
mutationer lurar i vassen.
Alice och
Elvy är bekymrade för utvecklingen i Toronto, ja i hela provinsen faktiskt. Många
av deras vänner har drabbats under de
senaste veckorna, tidigare under pandemin har det bara varit två som insjuknat.
Man kan inte förstå varför covidsmittan plötsligt blivit så aggressiv.
Vi kollade
en stund på webbsändningen av prins Philips begravning igår. Det var en
märklig, annorlunda tillställning inne i skumrasket i kapellet. Jag har
faktiskt sett honom live, det var vid någon invigning i Manchester. Jag kan väl
ha varit 10–12 år. Drottningen har jag också sett live, det var i London, hon
var på väg in till något evenemang på V&A museum. Så var det med det.
Jag har talat
med Lotta idag, alla därhemma verkar må bra och Pierre på sin avlägsna utpost i
Anderna har just blivit vaccinerad och fortsätter med sitt geologiska projekt. Jag vet bara att det är så viktigt att ett
par olika FN-organisationer samt både Chiles och Argentinas regeringar bidrar
till det.
Idag har vi
haft den vanliga samlingen med efterföljande kyrkkaffe i uterummet. Nu var vi
tio, Märta och Martin kom också. Alla ser fram emot att ”alla” kan träffas och
hoppas att det blir snart. Hur det blir i kyrkan vet tydligen ingen. Inte ens
styrelsemedlemmarna. Pastorn har telefonsvarare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.