God Jul – i flera avseenden.

Vi kom lyckligt och väl fram till Ascona i torsdags. Allt gick enligt planeringen. Sen fick vi ägna oss åt lite julstädning light och åt pepparkaksbak, det blev 68 välformade hälsingebockar och ett par dussin som blev lite handikappade. Men smaken var det inget fel på.

Vi har firat en traditionell jul, enligt våra egna lokala traditioner alltså. Det var öppet hus måndag kväll med Jansson och öl samt svenskt kaffe med de ovan nämnda hälsingebockarna. Det spelar ingen roll hur mycket Jansson som vi lagar till. I år var det två långpannor och en eldfast form. Allt tog slut.

Det är märkligt att denna enkla rätt; strimlad potatis, lök. ansjovis och grädde har blivit så populär.

Julaftonen var vi först hemma hos Lotta och Dwight och åt en nästan vegetarisk julbuffé och när det började mörkna samlades vi uppe i Orselina. Som vanligt såg vi på midnattsmässan från Peterskyrkan och höll utkik efter Marlenes mamma. Som vanligt satt hon på VIP-plats. Den åttiotreårige påven verkar vara ganska trött. Marlene hade hört ryktas att han själv hade talat om ett tioårigt pontifikat. I så fall skulle han sluta 2023. Blir det så, har man förmodligen tagit ett rejält steg mot en ny tradition. Man förväntas inte, som tidigare att ”stupa på sin post”.

Igår var det julgudstjänst i Lugano och på eftermiddagen kalkonmiddag hos Jen och Nigel. Alla tillbehör och desserten bestod av  glace au four. Det är glass som vilar på en bädd av sockerkaka och hackad frukt och är omsluten av maräng. Detta gräddas i ugnen – utan att glassen smälter. Sen flamberades den vid bordet och brandvarnaren började tjuta.

Idag vilar vi oss, i morgon skall vi nog ägna os åt någon fysisk aktivitet, det blir nog promenad uppe på Monte Verita.    

Nu reser vi snart söderut.

Det har varit bråda dagar, mycket att göra. Vi reser till Arlanda onsdag eftermiddag och tar sedan morgonplanet ner till Zürich, så kommer vi till Locarno i rimlig tid.

Mitt bokprojekt har tilldragit sig intresse från oväntade håll. Jag har fått en hel del ny information och även tips om sådant som borde komma med i boken. Nu gäller det att sovra bland informationen för att veta vad som är relevant att jobba vidare med.

En person som jag verkligen vill försöka spåra upp, det är mormors mors bror som reste till Amerika och så småningom försvann spårlöst. Mormor visste vilken båt han reste med och när han kom till New York. Han arbetade en tid i Indianapolis och meddelade på ett vykort att han skulle till Kansas för att arbeta på ett vägbygge. Sedan hördes han inte av mera.

Erik, mormors äldsta bror kom ihåg det där vykortet. Det var spännande med en stad som hette Indianapolis. Kortet är sedan länge försvunnet.

Det är ingen hembygdsbok jag arbetar med utan en släkthistoria, men händelser som på något vis berörde förfädernas liv, det har också påverkat kommande generationer.

Vi missar en del roligheter, förra årets firande av vintersolståndet skall upprepas och så blir det ”lillejul” lördag eftermiddag.  Men det väntar nog en del trevligheter hemma i Ascona också.

Se upp för tjuven!

 Det blev en oväntad tur till Uppsala i  fredags. Torsdag kväll ringde först larmbolaget och sedan polisen. Det hade varit inbrott i Elvys lägenhet. Hon var inte den enda som var drabbad, två till i huset upptäckte  att de hade haft besök när de kom hem på kvällen. Hos dem saknades det en hel del grejor och det hade varit en viss skadegörelse, frysen hade lämnats öppen, man hade kastat runt blomkrukor och en del annat. Det var när de bröt sig in i Elvys lägenhet som larmet hade gått igång, de andra hade inget larm.

När det började tjuta hade tjuvarna tydligen snabbt gett sig av, men hade hunnit ställa till med oreda i hallen, men inget allvarligt. Vi tog tåget ner fredag morgon och inspekterade, inget saknades lyckligtvis. När vi ändå var i Uppsala så stannade vi över helgen. Lördag var vädret ok och vi var ute på stan, söndag var vi först på gudstjänst i domkyrkan och när vi kom ut så möttes vi av snöblandat regn. Vi handlade med oss mat till både lunch och middag och gick sedan hem och ---- städade. Även om ingen har varit i lägenheten på några veckor så blir det ofräscht, så det blev väl ett slags julstädning extra light.

Nu på förmiddagen kom snickare och låssmed och återställde dörren. Låset hade fungerat från insidan, men ute i trappuppgången skyddades den av ett tillfälligt extra lås.

Nu är vi alltså hemma igen och för mig är det nästa på programmet att hoppa in som engelsklärare torsdag-fredag. Livet är fullt av överraskningar. Extra bonus blir förstås skolans luciafirande på fredag.

I morgon är det Nobelfesten. Jag kommer att sitta klistrad vid tv:n hela tiden som sändningarna pågår. Inger har börjat läsa Olga T:s bok Jakobsböckerna, Den skall vara jätteintressant men en aning tungläst i dubbel bemärkelse. (Jag skriver Olga T, kan inte stava hennes efternamn.) 

Elvy säjer att vi skall laga till något extra gott i morgon kväll, ha vår egen Nobelmiddag, Ingen dum idé.

Första advent.

Nu får man väl säja att det är vinterväder, minst en decimeter snö och just nu sex minusgrader. Vi hade hoppats på klart väder i kväll för att ägna oss åt lite astronomistudier, men det mulnade på redan vid femtiden.

Idag är det första söndagen i advent och kyrkan var faktiskt välfylld. Men det var ingen riktig adventsstämning, vi fick visserligen sjunga Bereden väg för Herran, men inte Gå Sion. Kören sjöng Hosianna och barnen sjöng Vi tänder ett ljus i advent, det var allt. Sen var det nyare  lovsånger på skärmen.

Men BG gjorde en kupp. Under kyrkkaffet delade BG ut sångböckerna och talade om att nu skall vi faktiskt sjunga Gå Sion, den hör till första advent för oss.

Skärmen med projicerade lovsånger, den har kommit fram nu och många av de äldre har inte en chans att se vad det står där. Vi får se var det slutar.

Igår eftermiddag hade vi adventsfest i uthuset och då sjöng vi Gå Sion och Ett litet barn av Davids hus plus ett par riktigt gamla adventssånger som jag inte hört tidigare. För övrigt så drack vi kaffe, åt bullar och kakor och hade bibelquiz. Janne fick tillfälle att berätta vad han vet om stjärnan som ledde till Betlehem, en ovanlig stjärnkonstellation som skall ha inträffat vid ungefär rätt tillfälle.

Besöket i Järvsö var givande, Erik har fått kopior av den information som vi har och nu skall han forska vidare. Vi har ju namn på förfäderna men vet inte så mycket om hur det var när  och där de levde.

Det gäller att köra försiktigt nu, det har varit flera olyckor ute på E4 och en svår frontalkollision på vägen mellan Järvsö och Ljusdal. Här i trakten har det varit några avåkningar och någon hade kört ner en rad med brevlådor. Nu går vi alltså in i Kanaans land.