Dags att skriva igen!

Nu har vi varit på Geilo i två veckor. Vädret har varit växlande, många fina dagar och ett antal med busväder. Vi utnyttjar de fina dagarna till diverse utflykter och när regnet vräker ner så sitter vi inne i hytta och myser. Vi har några favoritställen, Aurland, Flåm, Underdal och Gudvangen. Dom avverkar man ledigt på en dag om man startar tidigt. Vi reste inte med Flåmsbana upp till Myrdal den här gången, det var både kryssningsfartyg och turistbussar i Flåm så tåget blev nog fullt ändå. Vi stressade av i idylliska Undredal istället.

Ett annat favoritställe är Solheimstulen i Jönndalen. Tar man sig dit så kan man relativt enkelt vandra upp på Hardangervidda. Då var David och Pierre med och Pierre lotsade oss till berget där det finns strimmor av en märklig röd bergart. Han har tagit reda på att den hänger samman med de förekomster av bergarter som man kan hitta i Kenya och Tanzania - och i Telemark.

David och Pierre kortade av sin vandring i Padjelanta med en dag, ägnade mer tid åt både Malmberget och Kiruna istället. Pierre fick kontakt med någon som varit involverad i rasriskerna och stadsflytten så de fick en grundlig genomgång av vad som hänt och vad som skall hända. Pierre har under många år jobbat med rasrisker i alperna.

Från Kiruna körde de till Narvik och snirklade sig sedan genom Norge och hit. De tyckte att de hade fått se betydligt mer än de väntade sig och då ansåg de ändå att Lofoten fick vänta till en annan gång.

Det har hänt en märklig och otäck olycka i Schweiz. På huvudvägen från Gotthard till Zürich, den går rätt många mil längs en av Viervaldstättersees armar, körde en bil som skulle norrut, in i bergväggen, gick över i den andra vägbanan, rev ner autovärnet och störtade först 45 meter rakt ner i sjön, som där är ca 180 m djup. Först visste ingen vad det var för bil eller hur många som fanns i den. Nu har någon lyckats se en nummerskylt vid några buskar på branten. Då kan det vara en bil som är registrerad i Zürich, troligen en svart suv. Men hur många som fanns i den, det vet man inte. Man väntar på en farkost med belysning och kamera för att få veta mera. Dykare kan inte ta sig så långt ner.  Först trodde man att det fanns en sådan i Schweiz, men jag läste nyss att man skall försöka låna från militären i något EU-land. Det är lite läskigt, nej mycket läskigt eftersom jag kört den vägen ganska många gånger.

Då är det inte lika farligt här i Norge och vi får väl ta det vackert när vi kör hemåt nästa vecka. 

Ytterligare en uppdatering...

 

David och Pierre kom hit lördag eftermiddag och reste vidare tidigt torsdag morgon. Enligt ett sms igår kväll hade de ankommit till Porjus och skulle transporteras med helikopter till vandringsleden nu på förmiddagen.

Det hade varit ganska jobbigt att köra från Locarno och hit, särskilt genom Tyskland – förstås. Det verkar som om många väljer att färdas med bil nu när det är kaos på flygplatserna.

De har planerat en veckas vandring och kör sedan via Kiruna och Narvik söderut genom Norge till Geilo. Rickard har informerat dem om att det tar tid att köra E6 genom Norge, men de har gott om tid. Det måste vara något mellan 175 och 200 mil. Nu tänker vi möta upp dem i Geilo, vi gissar att det blir i slutet av vecka 29, om de nu inte hittar på några trevliga utflykter på vägen. Lofoten t ex.

Vi planerar att köra till Geilo i slutet av nästa vecka. Det är ju bara 60 mil dit.

Jag måste berätta, Elvy har planerat väl inför en eventuell elransonering kommande vinter. Hon hade ett borrhål för bergvärme sedan tidigare, nu har de borrat ett hål till. Sen har hon satt upp en liten ”solcellspark” på tomten t h om uterummet, den är alltså placerad på stolpar på marken. Det luriga med solceller häruppe är att de ger massor med el under den ljusa årstiden men betydligt mindre, om än ens något de veckor när det är som mörkast. Hon lär nog klara sig bra i vinter ändå och med den nya elbilen, en Kia, så klarar hon sig även om det skulle bli brist på bensin. Elvy har bytt ut den Toyota som hon köpte när jag jobbade häruppe, men behållit Volvon. Hängsle och livrem alltså.

Det blir ingen kanaltur i år, finns alldeles för många frågetecken. Hur reser vi till England, hur utvecklas pandemin och hur är världsläget? Synd, men då är det.

Jag vet inte hur jag skall göra, stanna här tills jag skrivit färdigt och skickat mitt manus eller resa hem under några veckor. Om det nu går att flyga. Jag vill gärna komma hem, nu har jag varit här i snart tre månader. Men visst är det trevligt att vara i Hälsingland!

Uppdatering

 

I morgon kommer David och Pierre. De har kört från Locarno genom Tyskland och Danmark, kommer till Sverige i kväll efter att ha tagit färjan från Frederikshavn till Göteborg. Sista etappen blir alltså hit i morgon. De stannar några dagar och fortsätter sedan till Padjelanta. Jag fick kolla på kartan var det ligger. Det är 90 mil härifrån till Porjus och jag tror att det var därifrån som de skulle ta helikopter in till vandringsområdet.

Alice och Villy hade planerat att resa till Kanada på bröllop, men fick tacka nej. Som det är nu vet man ju varken om man kommer fram eller hem. De kompenserade det med att ta färjan till Finland och göra en rejäl rundtur där. ”Vi har varit på flera ställen så nära ryska gränsen som det går att ta sig med bil” skrev Alice på Facebook och bifogade bilder på gränsposteringar m m. Villy hade sagt till BG att det är rent oförskämt vilken uppfattning svensken i allmänhet har om Finland och finnarna. Det skall bli intressant att höra mer när de kommer hem nästa vecka. Jag frågade Elvy om inte vi kunde ta en tur dit också. Hon vill hellre till Geilo så det kanske blir en tur dit när David och Pierre varit här. Det är bara 60 mil dit.

Det händer så mycket här och i världen att man knappast hinner med. Det är lite irriterande att rapporterna från kriget i Ukraina får stå tillbaka för nyheter med mer ”lokal” prägel. Som skjutningen i Oslo och inflationen i Sverige. Visst, t o m jag märker att maten blivit dyrare och att somliga producenter minskar innehållet i väl kända förpackningar. Fräckast är väl att man först – det är ju ett tag sedan -  minskar innehållet i ett halvt kilo kaffe till 450 gram och nu finns det märken som innehåller 400 gram. Förpackningen är lika stor som de andra kaffesorterna men känner man på den så är den tunnare. Uppgiften om innehållet finns visserligen på paketen men med knappt läsbara siffror. Maj brukar köpa en fyrpack med muffins. Den väger nu 60 gram mindre än för ett par veckor sedan och så var det en förpackning med tvättmedel som bara plötsligt blivit hundrafemtio gram lättare. Jämfört med kriget i Ukraina är det förstås obetydligheter men visst är det bedrägeri.