Jetlag

Hemma igen, kom till Zürich fredag morgon. När jag satt på tåget var jag jättepigg, Regula mötte mig i Bellinzona och körde mig hem. Vi åt lunch tillsammans och när Regula åkt, så somnade jag på soffan i vardagsrummet, minns inte hur jag hamnade där. Jag vaknade halv åtta på kvällen, packade upp och satte på tvättmaskinen och lade mig ovanpå sängen och somnade, sov fullt påklädd till klockan fyra. Sen dess har jag varit vaken, tagit hand om tvätten och gått omkring och känt mig väldigt, väldigt seg. Mina reaktioner stämmer inte med tidsförskjutningen, men jag är väl en sån som klarar resor österut sämst. Sen tar väl en intensiv vecka med många upplevelser ut sin rätt. Det lär vara så att man är west eller east rider enligt några av de sajter som avhandlar följderna av jetlag. Jag klarade resan västerut riktigt bra, det var bara under några få timmar som jag kände mig lite seg.

I fortsättningen vill jag bara resa med Excecutive first. Det var bekvämt, man kunde sova gott och underhållningen vid min ”stol/säng” var av hög klass och maten skall jag verkligen inte klaga på! Man fick ju inte så mycket kontakt med medresenärerna på det här viset, men jämfört med att sitta och trängas och slåss om armstöden i Economy class och serveras torr mat på en bricka där man hela tiden får lägga pussel med maten, var detta rena himmelriket.

Elvy bor i ett riktigt vackert hus i ett område som heter Rosedale, ett villaområde som verkligen andas ”old money”. Dagarna i Toronto blev lyckade, vi var uppe i CN Tower en dag när sikten var god, gick på glasgolvet, åt lunch 351 m över markytan, åkte ända upp till Sky Pod (447 m) där man kunde se över till den amerikanska sidan av Lake Ontario och även se vattendimman från Niagara. En dag var vi med en guidad busstur till Niagara. Jag var där med min pappa när jag var 10 år och jag blev lite rädd av det såg. Lite av den där känslan fanns kvar nu också!

Vi besökte kråkslottet Casa Loma som ligger inne i Toronto, körde till ett fejkat indianreservat, berömt för sitt fina hantverk, träffade flera av Elvys vänner, shoppade och åkte två olika rundtursbussar. Toronto med förorter är enormt! Jag har varit på Bata Shoe Museum (mycket mera intressant än man kan tro) och Royal Ontario Museum. Som ni nog förstår var det en späckad vecka och så hade vi tillfälle att vara tillsammans, lära känna varandra bättre och ha många givande samtal.

Nej, nu kan jag inte koncentrera mig längre. Jag får berätta mer en annan dag.

Lite resfeber har jag nog...

Det blev mycket stressigare idag än vad jag hade räknat med, men jag har mig själv att skylla! Allt var klart igår, kläderna låg på sängen i gästrummet eller hängde framme där, mitt handbagage var packat och biljetter, pass o s v låg tryggt i min axelväska och jag hade hängt fram exakt allt jag skulle ha på mig under resan. Det sista jag tänkte innan jag somnade igår var att det blir nog en rätt långtråkig dag i morgon när allt är klart.

Det var nog också något av det första som jag tänkte när jag vaknade. Då bestämde jag mig för att städa , det skulle ju bli så mycket trevligare att komma hem då. Jag fick en nästan sjuklig arbetslust, dammsög, dammade och tvättade golv, städade i badrummen och bestämde mig sedan för att äta lunch, vilken skulle bestå av diverse rester. Det var då jag såg på klockan, Den var tio över ett och jag hade skippat morgonduschen och hårtvätten, för det fick jag ju tid till sedan. Tåget skulle gå kvart i tre och jag hade beställt taxi till kvart över två, för att vara på den säkra sidan. Dusch, hårtvätt – som tur är räcker det med att jag blåser håret torrt – lite make-up och så klädde jag på mig och packade ner det sista. Jo, jag var klar när taxin kom men då hade jag stressat ordentligt. Jag kan i alla fall glädja mig åt att när jag kommer hem nästa vecka är huset rent.

Nu när jag skriver detta sitter jag på tåget, vi har passerat Erstfeld och kommer snart fram till Vierwaldstättersee med den underbara utsikten över sjön. Jag skall byta tåg på Zürich Hbf för att åka den sista etappen ut till flygplatsen där jag räknar med att vara kvart över sex. Det här blir en riktigt spännande resa, planet går klockan tio i morgon och Elvy har köpt biljett åt mig i Executive First, alltså riktig lyxklass. Jag kanske känner mig lite bortkommen där, men jag skall nog njuta mest. Marlene är riktigt imponerad – hon har bara fått göra ett snabbt studiebesök inne i ett plan som hade såna här privata mini-minikupéer. (Så kan man väl kalla det?) Nu hoppas jag bara att maten är ”excecutive first” också, flygmat är ju annars det tråkigaste som finns.

Och nu till något helt annat:

Vi fick en fantastisk övningshelg, finslipade våra gamla sånger och tog tag i några nya, alla från Gowans & Larssons musikaler. Barbershopparna övade in You can't stop God from loving you och When the army comes to town, vi tjejer vägrade att ta oss an Cleanliness is next to godliness (gissa varför?) så vi kastade oss över The fruit of the Spirit  som var pefekt för våra ljuva röster och He came to give us life fixade vi till så att den passade oss väldigt bra. Sen sjöng vi Jesus folk och His love remains the same tillsammans. Nästa gång vi övar så skall vi ha tamburiner till Jesus Folk, det kommer att passa väldigt bra enligt Dwight!!! Lotta hävdade att om vi skulle sticka ut lite, så skulle väl killarna/gubbarna ta hand om tamburinerna. Nu får vi passa oss så han inte kommer att försöka få till en ”timbrel brigade” också... Det är som Pierre sa när vi var ute på vår kanalfärd ”retired and restless”. Dwight är en fantastiskt duktig att ta ut stämmor och att arrangera, men han har aldrig ens varit i närheten av att jobba med musik under sin officerstid. Det är rätt märkligt.

…................

Av någon märklig anledning så lyckades jag inte sända det här från tåget. Det var ett några av dem som hade smartphones och i-pads som också hade problem med uppkopplingen. Nu är jag installerad på mitt rum på Radisson Blu och här fungerar det naturligtvis perfekt! En sak är lite läskigt med det här hotellet. Det ligger på flygplatsen och är så extremt väl ljudisolerat att det känns i öronen. Märkligt, men så är det. Air condition susar lite, men man får en mer normal känsla i öronen när man sätter på tv eller musik.

De flesta på tåget var faktiskt sysselsatta med smartphones, i-pads eller laptops. Vi som hade laptops var nog i minoritet. Men jag gillar min och den är så tunn, så tunn och väger nästan ingenting. De allra flesta satt och gjorde något med sina små elektroniska underverk och den konversation som försiggick handlade nästan uteslutande om att man inte kom ut på nätet. Vart är vi på väg???

Och nu skall jag gå bort till Marché Bistro som har en take away och köpa med mig något att äta medan jag ser på någon av alla 48 tv-kanaler som finns här. Det är sorgligt att jag inte är här för att se Takasa i semifinalen i Malmö i morgon. Jag vet inte om någon av tv-kanalerna i Toronto sänder finalen på lördag – om dom nu går vidare, eller om det går att se den på webb-tv.

LYCKA TILL TAKASA!!!

Och sen gick jag bort och köpte en paj och sallad, satte mig till rätta för att se på tv, hamnade i ett riktigt urfånigt quizprogram på någon amerikansk kanal, och när jag kom på att jag skulle sätta min laptop på laddning över natten,så såg jag att jag inte hade publicerat det jag skrivit tidigare i kväll.

Men nu är det gjort och nu skall jag försöka att sova.

Himmelsfärdstorsdag

Idag är det ascensione, alltså himmelsfärdsdagen. Jag har en bestämd känsla av att den ”firas” mer av protestanter än av katoliker. Annars är den dominerande ”katolska” nyheten att Ratzinger, f d påven är allvarligt sjuk. All heder åt honom som hade modet att avgå innan han blev alltför kraftlös för att kunna uppehålla sitt ämbete.

För att fortsätta på samma tema, så är meningarna delade om hans efterträdare. Han anses av somliga vara alltför radikal och av andra att vara alldeles för konservativ. Min kompis Leo som är rätt konservativ när det gäller tros- och kyrkofrågor, gillar honom därför att han är radikal i sociala frågor och klädsamt blygsam när det gäller ståhejet kring hans person. Det senare får väl anses tala till Franciscus fördel.

Vi hade tänkt att göra en utflykt med D&P:s båt idag, men när Pierre var där och grejade med den igår, så upptäckte han att det var något i motorn som kräver extra tillsyn. Vi skippade båtturen och kommer att ta en tur till Re som ligger på den italienska sidan väster om Ascona. Där är det något slags konst och skulpturevenmang som Regula läst om. Sen skall vi äta på Asconas utmärkta kinesrestaurang.

Jag har jobbat så intensivt att det känns skönt att ta ledigt en dag. Jag har slutkollat drygt hälften av mitt uppdrag och räknar med att kunna skicka iväg det senast måndag kväll. Sen skall jag städa och packa.... Jag måste åka upp till Zürich på onsdag, det fungerar inte med tåget så tidigt på morgonen.

Sällskapet från Biel räknar med att vara här i morgon vid femtiden så då sätter vi igång med att sjunga upp oss. David räknar med att komma hit vid lunchtid på lördag så då är skaran fulltalig igen – men vi saknar förstås Yvette. Men det får vi leva med. Vi har fått några mail från henne, utbildningen har både omfattat sjösäkerhet och katastrofscenarion, men också mycket kryssningsrelaterad ”medicin” - sjösjuka, delirium, panikattacker och inbillningssjuka...

Nu börjar solen bryta igenom, det hade jag inte väntat mig, här skulle det vara ordentligt mulet och regn från sen eftermiddag. Termometern visar på behagliga +23.

Mera jobb...

Jag har varit oerhört flitig sedan jag skrev här sist, jobbat sju timmar varje dag, någon dag mer och idag har det blivit nio timmar. Och ändå börjar jag oroa mig för att jag inte skall hinna... Det är ett gott tecken, då förfaller jag inte till lättja.

De enda pauserna jag gjort var ett besök på Ikea i Grancia tillsammans med Julia i lördags och så hade vi vår samling hemma hos Regula i söndags. Vi var alla fem, David hade möjlighet att komma hem även denna helgen. Nu är han i Oman, ett ställe som förmodligen inte har överskott på friskt vatten och sen skall han till Dubai. Jag undrar hur de klarar vattenförsörjningen där? Pierre jobbar bara 50 km från Locarno, så hans sällskap kan vi glädjas åt på söndag, annars hade det ju blivit tjejträff... Vi skall vara här hos mig och nästa helg skall vi vara uppe i Orselina och ha övningshelg. Det var ett tag sen sist. Men när vi kan träffas, då gör vi det. Enda orosmolnet är att inte David kommer tillbaka, men vi får i så fall försöka klara oss utan honom. Rickard har övergett Geilo, han tyckte inte att det var roligt att vara där ensam.

Vi får ta tillfällena och vara tillsammans när det går, det är ett fasligt pyssel med att hitta dagar när det kan fungera med våra övningshelger. Marlene är den som håller sig hemma mest, hon har ju ett "vanligt" jobb att sköta.

Och jag börjar räkna dagarna tills jag skall resa till Toronto. Jag flyger den 16 klockan 1000 och är i  Toronto 1255, men det är i realiteten 8 tim och 55 min flygtid. Elvy har redan bokat biljett åt mig och jag kan försäkra er att det blir inte turistklass utan Executive First.

Men innan dess har jag ett förfärande stort antal sidor att ta mig igenom, så nu skall jag gå och lägga mig och gå upp tidigt i morgon och börja jobba, så kan jag nog ta lite ledigt på eftermiddagen. Jag orkar inte med allt för mycket eremitliv.