Paus

Paus vad då? Paus i helgfirandet, paus i skidåkningen, paus i redigerandet. Måndag, solen skiner men lätta skyar drar förbi den ibland, -15 just nu, det skall ha varit - 24 i natt.

Jag är klar med halva jobbet (kanske mer) och jag avstår utan våndor från att åka skidor idag, så jag tänkte fortsätta hela eftermiddagen och en bit in på kvällen också. Är jag lika flitig i morgon så kan jag med gott samvete slå runt på nyårsaftonen. Vi är 8 pers som skall "gå på lokal".

Slut för idag, tack för idag. Nu skall jag jobba.

Skidåkning och julefrid

Vädret just nu -8, svag vind och nästan stjärnklart. Det har varit en fin dag och jag har faktiskt avverkat årets skidpremiär i Vestlia. Det känns lite ovant, jag har väl aldrig varit någon skidentusiast, men har man gångavstånd till backen, så tycker väl omgivningen att man är helknäpp om man inte passar på. Det gick bra, både i den blå och gröna backen. Ramlade inte. Stilpoängen kan vi väl skippa den här gången...

Gårdagens julfirande här hos mig var lyckat, maten tog nästan slut och vinet likaså. Allt eftersom kvällen gick blev vi mer och mer spirituella. Rasmussens åkte ner till Geilo i taxi (förbeställd) halv ett och Rickard fick sova över här. Han har nästan lagt beslag på det minsta sovrummet vid det här laget. Ja, jag har gott om plats så det får han gärna.

Efter skidåkningen så har jag jobbat med redigeringen. Kom faktiskt en bra bit på tre timmar. Måste vara flitig i morgon också. Det är en massa olika aktiviteter på gång här uppe, allt från något slags "nisseparad" till hundslädåkning. Få se om jag går ut och är social en stund.

Här uppe märker man inte av någon ekonomisk kris, men det skall bli intressant att se vad som sker framöver. Färre Porsche Cayenne och BMW, färre som slår runt på Holms och Bardöla? Kollar man Brönnöysundsregistren, så ser man att antalet konkurser har ökat stort de senaste två veckorna. Det har tillkommit fem nya hytter som är till salu, tre av dem kostar runt tio miljoner. Vem köper sådant nu? Väntar man ett tag så kanske priset går ner med en och annan miljon.

Nu är det nästan jul igen

Idag har jag A: ätit julbrunch tillsammans med grannarna, B: varit på julkaffe i Ustaoset. (Det ligger en bit väster om Geilo och namnet är inte felstavat. Jag tror att det betyder att det är där vattendraget Usta flyter ut i Ustedalsfjorden.)

Julbrunchen var lyckad. Ett grann-par har bott i Washington DC och vi fick en liten buffé med amerikansk julmat. Det var inget fel på julkaffet heller, men det blev lite mer cocktailparty över det, folk som har stugor på Ustaoset eller någon annan anknytning dit kom, drack kaffe och åt julekake och klenäter och minglade. Vilken anknytning jag har? Det är egentligen Rickard som känner värdinnan, men han var upptagen på mottagningen och skickade mig istället med en julklapp, en schweizisk kokbok, som han visste att värdinnan skulle sätta pris på.

Och nu sätter julfriden in snart. Jag vet vad jag skall bjuda på i morgon, det som går att förbereda är klart och allt annat är nu planerat i god militärisk ordning. Det enda typiskt norska som jag kommer att bjuda på är pinnekjött. Resten blir mer svensk-internationellt.

Det snöar inte, det är -8 och det ser inte ut att vara någon nämnvärd vind. Stjärnklart också. Jag skall tillbringa kvällen med att läsa Camorra och eventuellt se på något TV-program. Jag har inte kollat än om det är något som intresserar mig.

Fler och fler hus är indränkta i ljusslingor. Welcome to Beverly-Geilo hills.

Vädrets makter regerar!

När man bor så här uppe på fjället, på gränsen mellan öst- och västlandet, så får man alltid ta hänsyn till vädret. Sommar som vinter. Nu är det vinter och i morses fick jag höra på radio att Rv 7 över Hardangervidda var stängd, likaså en bit av Rv 50 mellan Hol och Aurland och till min stora förvåning också vägen över Dagalifjäll på Rv 40. Det har väl hänt någon gång i januari eller februari att det varit stängt där, men inte vid den här tiden på året. Nu är Dagalifjäll öppet och det är kolonnkörning på Rv 50. Hardangervidda är fortfarande stängd och jag vet inte hur det kommer att bli i morgon, för det är aviserat stängning över julhelgen fr o m tisdag eftermiddag. Det brukar vara stängt över jul och sedan över nyår, så det är inget exceptionellt med det - men det blir lång omväg för dem som måste ta sig över fjället. Det finns två alternativ, ett sydligt, helårsvägen - via Haukeligrend och ett nordligt Voss - Lerdalstunneln, men det förutsätter att det inte är stängt över Hemsedalsfjället. Där är det kolonn just nu, med en väntetid på 5 timmar.

Nerfarten till Geilo via Vestlia är i alla fall öppen, så det har gått bra att både handla mat och besöka Polet. Vilket jag gjort idag. Julpyntandet är klart och jag har tagit hem en rimlig mängd proviant. Rickard kommer hit på julafton och har en kollega med make med sig. Hon är kirurgortoped, så bättre bemanning på den privata läkarmottagningen kan man inte begära. Hon skall jobba in sig lite över jul-nyår och återkomma till högsäsongen för "brott" i februari-mars.

Jag köpte en vinterjacka idag också. Bergans, röd och dyr. Men det skall vara bra grejor. Och så har jag klart med ett par redigeringar som jag kommer att få via e-post i morgon. De skall vara klara till den 5 januari, så det lär jag hinna med.

Vinter och krimskrams till jul.

Resan till Geilo fungerade perfekt, flygresan gick som på räls och tåget flög fram genom ett vintervackert Norge där månen då och då visade sig.
Här är det ett par minusgrader, lite snö i luften och ibland har molntäcket spruckit upp och för en stund sedan sken en blek vintersol på Geilotoppen.

Det är öppen visning på ett nybyggt hus här i närheten och jag kunde inte låta bli att gå dit och titta. Det är byggt i handlaft, har oppstugu med balkong och en riktigt rejäl altan. Nio och en halv miljon norska kronor kostade härligheten, men det skall erkännas att det var snyggt inuti. Det skall finnas ett ännu dyrare nytt hus på andra sidan Rv 40, i Fjellgrend. Om man nu tänker på att det finns 4-5 hus i den prisklassen som inte blivit sålda under det senaste året, så skall det bli spännande att se om något av dessa två blir sålt i vinter.

I kväll är jag bjuden till Fredrike och Hans nere i Geilo, de skall "inviga" sin nyinredda stue i suterrängplanet. Där har det varit garage, men nu har de efter diverse turer med kommunen fått lov att bygga ett fristående tvåbilsgarage. Och då har det blivit ett rum som enligt hörsägen ser ut som en engelsk pub.

I morgon skall jag göra julfint här. D v s lägga på ilsket röda och gröna dukar, ställa fram min konstgjorda jul-en med lysdioder, letareda på en kartong med några mer eller mindre snygga jultomtar och en smidesljusstake (som jag glömt att köpa ljus till). Jag hade med mig en ny, konstgjord men faktiskt riktigt snygg krans till ytterdörren från Ascona, den är redan på plats. Och som allt annat nuförtiden så har den ljusdioder. Som tur är, finns det ett utvändigt eluttag vid entrédörren.

En del hus här är insvepta i ljusslingor av rent amerikanska mått, det ser faktiskt lite malplacerat ut. Lagom är alltid bäst.

Man kanske skulle börja spela på lotto?

Ibland har man tur, alltså. Igår eftermiddag fick jag SMS från resebolaget som jag bokat min flygbiljett genom. De ville ha kontakt med mig omgående och jag ringde upp. Egentligen skulle jag rest Geneve-Heathrow-Köpenhamn-Oslo, men nu var någon av etapperna inställd och jag blev erbjuden en direktbiljett istället. Till samma pris dessutom! Så nu skall jag göra mig klar för att åka till Geneve tjugo i fyra. Det är en rätt lång tågresa, nästan fem timmar. Sen tar jag lokaltåget ut till flygplatsen och sover över på Holiday Inn Express och sen går planet halv sju i morgon, framme på Gardermoen halv tolv och sen har jag god tid på mig för att komma med Bergensbanan halv tre, framme i Geilo strax före sju. Kalas!

Och nu skall jag packa, se till att huset är i ordning - vet inte när jag kommer hem igen, det beror nog mest på vädret.

Största möjliga tystnad...

Bredbandet slutade fungera i onsdags. Vi har "riktigt" bredband med egna fiberkablar och TV till husen häromkring. Det är lite lyxigt när man vet att andra får klara sig med ryckligt ADSL. Vi har några herrar inom big business som bor i sina bigga hus med swimmingpooler och det var de som tog initiativet till den egna fiberkabeln för flera år sedan. Faktiskt ett bra initiativ. Men slutar det att fungera så blir man ställd. Och ingen visste varför. Fiberkabeln var intakt, man hittade inga fel på vare sig hård- eller mjukvara. Sen fick dom byta ut en del av hårdvaran och då fungerade det igen igår kväll. Det är bara inte sant hur beroende man blir av internetuppkopplingen! Addicted!

Det har snöat och snögloppat och regnat och snöat igen. Men nu är det mesta borta här nere vid sjön, men uppe i bergen är det vitt, men jag tycker nog att det har smält bort en hel del där också.

Julkommersen är i full gång. Det verkar inte vara "kris" här, folk har sannolikt förlorat en hel del pengar på börsnedgången, men inte så mycket att man gör några synliga ändringar i sin livsföring. Det var en industri i Bellinzona som hade sagt upp 30 anställda men om det var en följd av konjunkturnedgången eller om det hade skett i alla fall, det framgick inte av notisen.

Time to go to bed.

Bertil del 2

Ja, jag får väl avsluta det jag började skriva om igår.
Jag hade alltså sett vad som fanns i de tre lådorna och funderade på vad jag kunde slänga alternativt ge till Röda Korsets second-handbutik i Bellinzona. Den kompletta skrivbordsuppsättningen kunde säkert finna en köpare där, så den ställde jag åt sidan. Böckerna om golf och bridge då? Ja, varför inte. Det finns säkert de som är intresserade av nästan antikvariska fackböcker om sin hobby. Kollade lite snabbt vad det var för böcker, om de vara väldigt slitna o s v. Då hittade jag ett tre tiofrancssedlar i en golfbok och i en annan golfbok där han hade skrivit upp resultat m m från olika rundor fanns det en ficka i bakre pärmen och där låg det några pundsedlar, tillsammans faktiskt £45. Nu vet jag inte om samtliga engelska sedlar fortfarande är giltiga, men francen är det i alla fall. Att det fanns pundsedlar i boken var inte så konstigt, för jag vet att  han var medlem i en golfklubb i Watford. Och så spelade tydligen gubbarna inte bara om äran och handicap, utan om pengar också.

Så nu vet ni det - släng aldrig böcker utan att ha kollat dem riktigt noga. Jag erinrar mig vad som hände i en Oxfambutik i England. De fick in en kasse med böcker, en av dem var en portugisisk bibel. När man öppnade bibeln, så var det ett stort hål inuti, man hade alltså karvat bort mittdelen av sidorna. En av de anställda tog med sig boken till en tullstation där de hade en narkotikahund och lät hunden nosa fram boken vilket gick enkelt och hunden markerade sedan att han hade gjort ett fynd. Så nu vet man vad den bibeln hade blivit använd till.

Resten av lådorna? Dem tar jag en annan dag.

Morbror Bertil spökar igen

Inte bokstavligen, men... Ja, Bertil är alltså den generöse morbror som jag fick ärva för en del år sedan, bland annat det här trevliga huset som jag bor i. Det är tack vare Bertil som jag också kan vara lite kräsen med vilka uppdrag som jag tar på mig. Nu förhåller det sig så, att jag stuvade undan en hel del av hans grejor och ställde in i mitt rymliga förråd i suterrängvåningen. Och där har dom fått stå och varit ett konstant dåligt samvete för att jag inte sorterat upp det och slängt sånt som jag inte vill ha - det mesta alltså. En granne hade fått sprickor i sin suterrängvåning, troligen av den här tunnelhistorien och jag tyckte att jag skulle inspektera suterrängvåningen ordentligt. Det såg bra ut, men så kom jag till förrädet och där såg det bra ut också, kollade med ficklampa i alla hörn och under hyllorna. Och där fanns de tre lådorna, märkta med B. Jag bestämde mig för att ta fram dem och kolla upp innehållet. I låda 1 fanns det fotoalbum, en gedigen samling med oanvända vykort från massor av intressanta platser, fotokalendrar och ett antal böcker om golf och bridge. I låda två hittade jag ett väldigt snyggt, välanvänt och patinerat skrivbordsset i läder och metall. Men vem använder sådant nu för tiden? Det var skrivunderlägg med läskpapper, adressbok, bläckhorn, två pennställ, brevpress, brevkniv, brevställ, häftapparat och hålslag. Och i låda tre låg hans böcker med tidningsurklipp, ett par oanvända fickalmanackor, ett par livremmar, en ask med manschettknappar och en liten skinnklädd ask med välstrukna näsdukar.

Oops - nu ringde Pierre och David. De hade varit ett ärende i Brissago och kom på att det kunde vara läge att komma förbi. Jag får fortsätta med morbror Bertil i morgon.

Bertil hette egentligen Alf-Bertil, men av förståeliga skäl tyckte han att det räckte med Bertil. Mormor talade alltid om honom som Alf-Bertil så jag är lite kluven vilket av namnen jag skall använda.

Poltergeisten igen!

Det går en vägtunnel under berget ca 150 meter norr om mitt hus. Där har det noterats sättningar de senaste dagarna, och ett hus som ligger nära den västra tunnelmynningen har fått sprickor i putsen på två av ytterväggarna. Troligen är det därför som mina köksskåp började leva sitt eget liv. Och troligen har de tekniska lösningarna för dörrar och lådor snart gjort sitt. Nu har jag hört att det är några fler som lade märke till olika "mystiska" saker i fredags eftermiddag. Konstigt nog är tunneln fortfarande öppen.

Får nog ta upp frågan om nya köksskåp igen så småningom. Någon gång. Sådana här beslut kräver noggrant övervägande. Det skall passa huset. Det skall vara snyggt. Det skall passa min kassa. Så något Boffikök lär det inte bli. Även om dom är hemskt snygga.

Idag har jag varit i kyrkan. Det händer inte så ofta. Det var en kör från Como (i Italien alltså) som hade adventskonsert i och det var ganska bra. Marlenes mamma har varit körledare i Bellinzona en gång i tiden och det var hon som föreslog att vi skulle gå. Sen bjöd hon på lunch.

Jag tycker att det är rätt kul med katoliker. Får man säja så? Dom gör det som skall göras för att man är katolik och sen är det bra med det. Men å andra sidan så är katolska kyrkan så oerhört splittrad, så det finns allt från karismatiska nästan livets-ordare till just dom här som gör ett minimum och som ändå är fullt godkända av prästerskapet. Kyrkligheten här i Ascona och Locarno är nog av det mer måttfulla slaget.

Jag har en poltergeist i köket!

Lämnade hemmet i god ordning för att åka till Milano igår. Kom hem och då hade följande inträffat: Två utdragslådor var halvvägs utdragna, dörren till grytskåpet stod öppen, mixern hade vält och flaskan med diskmedel låg i diskhon. Min första tanke var att det hade varit ett jordskalv, det händer någon enstaka gång här. Ringde in till grannen, som varit hemma nästan hela dagen och inte märkt av något. Kollade hela huset, hade någon varit inne under dagen? Nej, alla fönster och dörrar var ordentligt stängda och dessutom är ju huset försett med larm. Ringde till polisen och frågade. Nej, det hade inte varit någon seismisk aktivitet i området.

Jag var ganska trött efter en intensiv dag i Milano och somnade utan att bekymra mig särskilt om det inträffade. Och när jag kom ut i köket nu på morgonen, stod båda utdragslådorna halvöppna igen och nu stod dörren till diskbänksskåpet på glänt och lysröret över diskbänken hade lagt av helt.

Jag har ingen aning om vad som hänt, möjligtvis börjar de tekniska lösningarna för lådor och dörrar att passera bäst före datum. Köket är sedan 60-talet och då var det tydligen riktigt avancerade köksskåp med nästan självstängande lådor och någon slags dämpning av skåpsdörrarna.
Men det förklarar inte varför mixern vält och diskmedlet ramlat ner i diskhon. Lysrör och glimtändare var rätt nya.
.

Jag har varit och dragit i utdragslådorna, de stänger sig själva efter en lätt knuff, skåpsdörrarna fungerar ok. Kanske det är MARKNADEN som anser att jag bör byta köksinredning? Problemet är bara att jag tycker att det är kul med ett kök som är från 60-talet, men som har blivit modernt igen. (För er som inte varit i Ascona kan jag tala om att det finns tre horisontella grepplister längs hela underskåpsraden, en lösning som kommit till heders igen de sista åren.)

Nu tror jag inte på spöken, men funderar ändå på om det kan vara idé att sätta upp en kamera i köket? Eller också fundera på att byta kök. Nej, jag vill inte och ids inte börja ta ställning till olika köksmodeller och ta in offerter. Om det skulle vara ett spöke får jag väl försöka skapa en vänskaplig relation till det.

Vädret? 3+, solsken och bara lätta skyar. Det skall bli fint väder de närmaste dagarna.

Om jag köpte något i Milano? Ett par boots med halvhög klack och en ljusgrå kofta, några julkort och en trepack olivtvålar. Plus några julklappar.

Varför inte en SALVO?

Pratade en stund igår kväll med Fredrik som jobbar på Saab i Trollhättan . Han är förstås orolig för framtiden. Ingen vet något och det uppstår ständigt nya rykten. Alla tror just nu att chefen håller masken och säjer att GM inte skall varken lägga ner eller sälja Saab. Kollade på play rapport också och ärligt talat, värre käring än Maud Olofsson kan inte finnas. Hur kan hon stå där och underförstått mena att staten inte tycker att Saab är något att satsa på! Saab är faktiskt den svenska bil som är bäst produktutveckad, bäst designad och som har en egen profil. Volvo har satsat på en säker bil för den lilla kärnfamiljen i USA som inte brytt sig om bensinpris eller utsläpp. Nej, jag tror att man får ta upp och damma av en gammal idé, att slå samman de båda biltillverkarna och lansera bilen SALVO. Kan mycket väl tänka mig att köpa en sådan, skulle passa ett ex-salvo som jag perfekt. En trygg bil men med klös i.

I morgon åker Marlene och jag till Milano och julshoppar. Vi åker kvart i nio och är framme 1 1/2 timma senare och hem igen 1925 och är tillbaka två timmar senare, får vänta lite i Bellinzona den här gången. Man kan köpa dagsbiljetter "sista minuten" för 15 euro + platsbiljett. Inte illa.

Och förresten så fick jag tag i flygbiljett till Norge till 18 december för 182 euro. Då blir det Geneve-Heathrow-Köpenhamn-Oslo. Och det tar hela dagen, från sju på morgonen till nio på kvällen. Men det får man stå ut med. Så nu blir det jul och nyår på Geilo. Bara det inte blir som för 3 år sedan, när vi var insnöade i fyra dagar och inte ens Harald Aas som tillbringat ett år vid sydpolen vågade sig ut.
....................
Och så mailade Janne när han läst detta och frågade om jag hade börjat på något reseföretag, för jag verkar helt upptagen av biljettpriser och tider. Vill då påpeka att min schweiziska kompis Marlene jobbar på resebyrå och det verkar ha smittat av sig. Men det är väldigt praktiskt att kunna hålla reda på sånt. Säjer jag som kommit försent till både tåg, flyg och färjor i mitt tidigare liv.

Dessutom kan jag meddela att det är -5 nu och riktigt halt ute.

Hemma i Ascona igen

När jag skriver rubriken, så började jag fundera på var hemma är, egentligen. Är det Ascona, där jag är skriven eller Geilo där jag känner mig väldigt hemma? London räknas liksom inte. Där "förvaltar" jag en liten övernattningslägenhet. Som dock stiger i värde för varje år som går. Få se hur KRISEN påverkar värdet.
Jag lyckades ta mig hit från London snabbare än väntat. Fick tag i en biljett med British Airways London city airport - Zürich med avgång igår morse kl 0925. Den kostade knappt tusen svenska kronor, så jag kostade på mig lyxen att ta taxi dit ut. Det visade sig att ett sällskap som skulle komma från någonstans i USA hade blivit försenat och därför fanns det rätt gott om lediga platser när vi lyfte. Landade i Zürich tjugo över tolv (lokal tid alltså) och hann med ett tåg som gick strax efter tre, anlände till järnvägsstationen i Locarno strax efter sex. Ibland funkar resandet rätt bra. I alla fall jämfört med att jag skall ta mig till Geilo.

Vädret? Här nere vid sjön har all snö slaskat bort, men det var flera minusgrader i natt. Bergen är vackert vita. Just nu är det ett par plusgrader, solen sken från en blå himmel i eftermiddags.

Nu skall jag leta fram mina två adventsstakar och placera en i köksfönstret och en i hallfönstret. Då syns de från gatan. Jag har inga fönsterbräden, men det brukar fungera med dubbelsidig, s k spegeltejp. Annars är jag inte så mycket för pynt. Och dessutom kanske jag åker tillbaka till Geilo över jul och nyår, det är liksom mer julstämning där. Om jag kan kapa åt mig en billig flygbiljett, alltså. Men sån tur som nu senast kan jag inte räkna med. Får nog ta och kolla på nätet med en gång.

Julrush i London

Jag ar kvar i London. Vadret nere i alperna ar inte sa bra for ogonblicket, det har kommit mycket sno. I Ascona ar det bara ett tunt lager men oster om Locarno och uppe i bergen ar det riktigt vitt. Det skall bli mer normala temperaturer langre fram i veckan och da aker jag hem igen. Spanar efter billig flygbiljett nu.

Julhysterin har slagit till i London och jag gick en tur pa Oxford Street i fredags och det var packat med folk. Daremot var det mycket lugnare pa Harrods och Harvey Nichols. Ar folk mer forsiktiga med sina pengar nu? Handlar hos John Lewis, Selfridges och M&S istallet for att lyxa till det hos de riktigt dyra affarerna.

Vad har jag gjort mera? Stadat mina 42 kvadratmetrar. Det ar inte klokt hur mycket damm och sot som kommer in genom ventilationen i centrala London. Varit i Canterbury och halsat pa. Mitt "gamla" hus star tomt just nu. Var inne hos Kellys och fick reda pa att den bankchef som bott dar de senaste tre aren fatt sparken och att den nye skulle komma efter jul. Och sa bjods jag pa te och fick lite mer skvaller fran grannskapet. En annan dag var jag i Watford och halsade pa Kevin och Margaret. De har stor framgang med sin lilla snickarverkstad. Jag har varit ute pa landet, hos Derek och kollat hans nya hus. Det ligger sa avskilt uppe i Suffolk att jag fick hyra bil for att ta mig dit. Han ar inte sa produktiv just nu utan samlar sig for en storre insats till varen.

Nu trottnar jag pa att skriva utan aa och o... glomde laptopen i Geilo sa jag lanar Evies PC. Det ar kanonfint vader sa vi skall ut och ta en promenad har i gronomradena i Greenwich nu och sen skall vi ata lunch pa en italiensk restaurang.

Nu har jag varit i Bergen

Rickard skulle åka och hälsa på sina gamla jobbarkompisar på Haukeland sjukhus, och han frågade om jag vill åka med. Han lockade med en god middag på en liten fiskrestaurang, okänd för de flesta utanför Bergen. Vi tog tåget i måndags och vad hände, när det skulle starta från Finse, så hade något hänt så tåget kom inte iväg. Medan vi satt där och väntade, så började det snöa. Fel uttryck ,det kom en riktig snöstorm. För den som inte vet det, så ligger Finse 1222 m ö h och stationen kan bara nås med järnväg. Ett undantag förstås: man kan under sommaren cykla dit från Haugastöl och vidare till Myrdal på den s k rallarvägen.

Nu är det så att Anne Holt har skrivit en deckare som heter 1222, och den hade inte bara jag och Rickard utan även ett flertal av passagerarna i kupén läst. Den handlar om ett tåg som under en snöstorm spårar ur vid Finse, passagerarna inkvarteras på hotellet och... ja, det är alltså en deckare.

Vi satt där i en dryg timma och inbillade oss alla möjliga saker, innan problemet var avhjälpt. Besöket i Bergen var trevligt, fiskrestaurangen höll femstjärning standard på maten och här var det ingen som talade om torsk som rödlistad fisk. Jag strövade omkring och shoppade lite, träffade av en ren slump Anne-Grete Brekke inne i ett shoppingcenter. Hon var i Bergen för att besöka sin svärmor som bor på ett äldreboende. Anne-Grete och Bjarne bor nuförtiden i Haugesund. Vi hade inte sett varandra på minst åtta år, så det var kul!

Nu är jag lite stressad, det är en del som jag måste se till innan jag kan åka härifrån. Jag har fått tag på biljett (billig sådan) till London Stanstead i morgon 1825 och skall ta morgontåget (1058) till Oslo. Jag stannar i London 4-5 dagar, skall se till mitt lilla, lilla krypin och träffa några vänner.

Vad skall man ha en blogg till?

Nu har jag bloggat en tid och det har mest blivit triviala anteckningar om vädret och vad jag har haft för mig. Kompisar har mailat och sagt att nu får du skriva om lite väsentligare saker. Problemet är bara att om jag börjar skriva om väsentligare saker, så blir det så långa bloggposter.

Och nu skall jag åka in till Geilo och handla, sedan kör jag bort till Rickard som skall ha en liten middag ikväll för ett par vänner från Oslo som kommer dit för att eventuellt åka skidor. De skall under alla omständigheter se till sin hytte, som ligger i det närbelägna fältet Brostrudlia. De är nästan grannar med kronprinsparet, vilket de egentligen skulle vilja slippa. De köpte sin tomt, som ligger nästan högst upp i fältet, innan deras kungliga högheter mutade in 5000 kvadratmeter lite längre upp. Troligen kommer det att bli en del ståhej med säkerhetsvakter o s v när de är där för att åka skidor. Förhoppningsvis blir det väl inte så ofta som de är där. Det var en hel del hemlighetsmakeri när kronprinsparet valde Uvdal, de som var inblandade i den förändrade tomtplaneringen var belagda med tystnadsplikt (inget demokratiskt beslut alltså), andra tomter är betydligt mindre. Däremot så fick de hålla sig till reglerna om 150 kvadratmeter BTA, alltså den golvyta i hytta som har en viss takhöjd. (Finurliga arkitekter kan trixa till det så att en hytta får betydligt större yta i realiteten.) Alla andra hytter skulle uppföras i ett byggnadskick som är typiskt för området, men deras hytta har tydligen väggar av prefabricerade element, täckt med fuskstockar. Kan förstås vara något slags säkerhetstänkande som ligger bakom. Förutom den stora hytta så finns det två mindre hytter på tomten, en för bevakningen och en för tja, kalla det för betjäning eller uppvaktning.

Rickard är glad att han byggde i det betydligt mindre exklusiva området Hök. Men han har utsikt till kronprinsparets hytta och man kan faktiskt kolla rätt bra vad som händer däruppe med en helt vanlig kikare. Enligt peeping Rickard.

Det är +2, snöblandat regn och rätt frisk vind.

Ett härligt vinterväder!

Solen skiner, det är -5 ute och nästan vindstilla. Det har kommit lite mer snö, så nu ser det verkligen vinterlikt ut, men det är i och för sig lite av en kuliss, för om någon går på den snötäckta marken, så syns underlaget...
Bamse åkte hem igår kväll. En hund är trevligt sällskap, men det skulle bli alltför bundet i längden för mig.

Rickard kommer tillbaka från Oslo med 19-tåget i kväll. Jag har lovat att handla åt honom och sen kommer han hit upp och hämtar sin bil, innan han kör hem till Uvdal. Jag har använt den ett par gånger, så att inte batteriet lägger av helt. Jag räknar med att stanna här nästa vecka också, sen måste jag hem till Ascona och eventuellt tar jag vägen över London. Få se om det går att komma över några billiga flygbiljetter.

Nu skall jag städa. Bamse har dragit in en hel del grus och smuts och efterlämnat lite päls. Jag känner mig så duktig när jag har städat och plockat iordning.

Är vintern här nu?

Decimeterdjupt med snö, ett par minusgrader och stundtals lätt snöfall. Det har kommit en hel del snö uppe på Hardangervidda och nu på morgonen är det kolonnkörning. Det betyder att bilarna vackeert får vänta på vissa platser, vägen är stängd med en bom och när plogbilen kommer, får man ge sig iväg i sakta mak. Bamse gillar snön. Han rullar sig och grymtar av belåtenhet.

Igår fick jag besök av Merete och Andreas. De bor i Gol, ungefär sex mil härifrån. Båda två jobbar inom sjukvården i var sin grannkommun till Gol. Andreas är fysioterapeut och Merete är distriktssköterska. P g a besparingsskäl har Andreas fått sin arbetstid nedsatt till 50% och Merete har fått så många nya arbetsuppgifter att hon inte kan garantera att hon kan sköta dem på ett medicinskt godtagbart sätt. Det är mottagning, äldreboenden och skolor, dessutom rätt mycket administration. Så båda har sagt upp sig och skall börja arbeta i Oslo 1 dec.
Som tur är, jobbar Meretes far i ett fastighetsbolag, så det som kan vara det största problemet i Oslo, att skaffa sig bostad, det är tillfredsställande löst tills vidare. De har en hytte uppe på Golsfjellet och kommer förstås att behålla den. Men det är helt oförståeligt för mig att en liten kommun kan reducera arbetstiden för en fysioterapeut, när de ändå är helt medvetna om att det är brist på sådana och att ingen lär flytta dit eller långpendla för 50%. Eller också vill de helt undvika kostnaden för att erbjuda sådana behandlingar. Detta är ett väldigt fattigt land.

En annan sak som aldrig upphör att förvåna mig, är att man inte gör något åt RV 7, som går genom Hallingdal och över Hardangervidda. Den är smal, krokig, dålig beläggning och mycket tung trafik. Olycksfrekvensen är skrämmande. Nu skall man bygga bro över Hardangerfjorden för ett antal miljarder, vilket innebär att fler kommer trots olägenheterna, att välja RV7, när den blir färjefri från Bergen till Oslo. Det finns en färjefri väg nu, via Lerdalstunneln, men den är betydligt längre. De stora visionärerna påstår att det skall byggas en tunnel upp mot Vöringfoss, så att man bygger bort de farliga tunnlarna och kurvorna i Måbödalen, RV 7 skall sedan gå ett kort stycke uppe i friska luften för att sedan dyka ner i en drygt 3 mil lång tunnel under Hardangervidda. Men det finns inga pengar till att förbättra vägen när tunneln är slut någonstans strax väster om Haugastöl. Och den långa tunneln är inte enbart till för trafiken heller, man vill också skydda vildrenen som strövar omkring på Hardangervidda. Och så skulle man slippa kolonnkörning när det är busväder på vintern. Men som sagt, detta är ett fattigt land. Inte minst nu när man beviljar jättelån till Island. Det var någon H-politiker som menade att nu får Norge dra åt svångremmen ordentligt.

Väderrapport

"Tåka" ligger tung över dalen, för en stund sedan kunde jag skymta Geilotoppen och det verkade som om någon av liftarna var igång. Jag har +2 på husets nordsida och det ser ut som om det har regnat lite också. Inte så kul för dem som åkt hit från Oslo och Bergen för att begå årets skidpremiär. Längre upp, på Hallingskarvets nordostsida, finns det några hytteområden. Där är det uppkörda skidspår för "langrenn" som just nu i alla fall fungerar bra.

Det blir så upphaussat med säsongstarten för utförsåkning här på Geilo. Samhället lever ju till rätt stor del av vintersport = utförsåkning, så nervositeten och förväntningarna är ju förståeliga. Undrar bara vad som sker på lång sikt här. Hittills har skidsäsongerna varit nästan normallånga, men med lite senare säsongstart.

Om bara dimman lättar, så blir det i alla fall lite muntrare här. Bamse väntar på att gå ut en promenad, och det skall vi göra nu.

Kommer vintern nu?

Idag har det snöat lite, temperaturen ligger just nu på -3. Bamse och jag har varit ute på promenad tre gånger i dag. Han gapar, sträcker ut tungan och låter snöflingorna hamna där innan han slickar i sig dem. Rickard blev ombett att jobba en dag till i Oslo och sen hade han lovat att jobba på Buskerud söndag-tisdag, så han har fullt upp. Jag hade planerat att åka ner till Ascona i slutet av nästa vecka, men jag tror att jag stannar här minst en vecka till. Det börjar se så idylliskt ut med nysnön och den här helgen kommer det nog att vara fullt ös i ett par av backarna. Det lyser i de flesta husen runt omkring och snökanonerna är igång. Liftarna skulle börja gå i morgon kl 0800, har det sagts.

Nu har jag blivit med hund!

Igår förmiddag knackade det på dörren. Det var Stein, grannen till vänster. Vi känner inte varandra så väl, vi har hälsat och pratat lite när de har varit ute med sin hund, en stor newfoundland. Hunden är brun (vilket väl är rätt ovanligt) och han heter Bamse. Nu var det kris, de hade fått besked om att det hade blivit en riktigt stor vattenläcka i deras hus i Spanien och deras ordinarie hundvakt hemma i Oslo var bortrest. Kunde jag tänka mig? Flyget skulle gå från Rygge idag på morgonen och de måste hem till Oslo och hämta sina pass och packa.

Hunden är snäll, rätt så ålderstigen och han verkar gilla mig, så okej då. En timma senare var Bamse installerad hos mig med hundsäng, hundfilt, hundmat och hundskålar, hundmedicin (problem med lederna), en chic korg med borstar och diverse hundgodis. Så nu är jag reservmatte till och med onsdag kväll. De föreslog att deras ordinarie hundvakt skulle komma upp till Geilo och hämta Bamse på måndag, när hon kommit hem, men jag tyckte att det var helt onödigt att köra drygt 26+26 mil för två dagar. Hittills har allt gått väldigt bra. Bamse äter lite hundmat och sen står han och tittar på när jag äter. Vilket leder till att mina matportioner blir ovanligt små. (Tips för sådana som behöver banta, skaffa en stor hungrig hund!) Vi går ut med ett par timmars mellanrum, försedda med svart plastpåse. Intressant omväxling. Dessutom förstår hunden rätt så bra när man talar med honom, även på svenska. Jag funderar på om det kan vara idé att läsa högt för honom. Han kan ju inte bara ligga och slöa, äta mat och tigga mat och gå ut en sväng då och då. Hundar behöver väl mental stimulans?

Plusgrader och ett lätt/svårt beslut

Det är +4 och snön smälter bort. Den ser ut att minska i backarna på Geilotoppen också. Det påstås att det kostar 100 000 kr/dygn att hålla snökanonerna igång och gissningsvis blir det väl samma pris på Vestlia. Skillnaden där är då att Geilotoppen vetter mot söder och Vestlia mot norr. Så Vestlia kanske kan behålla snön lite längre. Då får vi se hur det blir med första "vintersporthelgen" instundande weekend. Det kan bli någon minusgrad längre fram i veckan. Problemet är när marken inte är frusen och man sätter igång snökanonerna, då smälter den dyra snön fort när termometern kommer över nollstrecket. Nog om detta.

Jag läste manuskriptet söndag kväll och fram till klockan två igår. Sen tog jag en promenad och funderade och klockan tre ringde jag förlaget och sa: "Detta är definitivt inget för mig. Jag kommer inte att kunna göra något bra jobb, det är alldeles för mycket angrepp och skitsnack och en del saker som jag tycker är helt oseriösa." Erik förstod nog vad jag menade, men försökte ändå med en liten övertalning. Det var då jag fick reda på att jag var nr 2 som tackat nej till uppdraget. Så no hard feelings från deras sida. Men det kostade mig en hel del vånda inna jag kom så långt, man vill ju inte bita den hand som bidrar till min försörjning. Just nu har de inget annat uppdrag till mig, men det kvittar, jag får sprätta upp hålet i madrassen igen.

Jag skickade tm till Monica igår kväll. Hon ringde upp mig i morses från någon plats med namn som jag inte kan stava till, det var uppe i bergen inte så långt från Melbourne. Nästa anhalt skulle bli Tasmanien och sedan hade de för avsikt att flyga till Chile och ta sig söderöver. De räknar med att vara tillbaka i Sverige i mars-april, efter Sydamerika blir det Afrika. Allt var OK utom att Ingrid hade fått något insektsbett som krävde läkarbesök.

Nu skall jag ner till Geilo och proviantera, mjölken är slut och utan mjölk inget kaffe.

Lite mindre snö...

Det har varit plusgrader idag och snön här utanför har fallit samman rätt ordentligt. Snökanonerna tuffar på och man hoppas kunna annonsera starten av skidsäsongen till nästa helg. Men ändå har det varit rätt mycket folk häruppe nu i helgen och jag har sett att i någon av de mindre nedfarterna från Geilotoppen har det varit en del som prövat på att åka.
Rickard kom hit i förmiddags och vi gick en tur mot Skurdalen innan vi gick hem och drack kaffe, och såg en DVD som Lotta skickat till honom. Det var från "youth councils" på en lägergård uppe i bergen ovanför San Bernadino. Det var härligt att se så många ungdomar. Lotta har utvecklats till en fantastisk talare. "Wonders begin when the Lord comes in" som pappa Rutger uttryckte det.

Middagen bestod av köttgryta och peppardelle till varmrätt och nötkaka med varm fruktsallad, gjord på färska frukter. Toppas med iskall grädde.
Sen körde jag Rickard ner till stationen, han tog sextåget till Oslo, skall jobba måndag-torsdag på Rikshospitalet. Jag har lovat att stanna kvar här tills dess i alla fall, men det känns som om det kan bli lite längre också. Vädret nere i Ascona är f n inget vidare, regn och blåst och 6-8 grader på dagen. Då är det faktiskt roligare här. Och så måste jag läsa manuskriptet. Jag har avverkat drygt 200 sidor och det lutar åt att jag säjer "nej tack, det här får någon annan ta tag i". Men, jag skall läsa igenom allt först och därför så avstår jag från Internet och TV ikväll.

Mera snö...

Nu börjar snötäcket häruppe på Kikut att närma sig 10 cm och det är -7. Det har faktiskt kommit några bilar hit den senaste timman, det är väl de som tagit ledigt och kört tidigt från Oslo. Det ser ut att bli årets första skidweekend. Jag har redan varit nere i Geilo och handlat mat, Rickard jobbar fredag-lördag men kommer hit på söndag och äter middag. Han jobbar på Buskerud och några sjukhus i Oslo ibland. Sen skall han börja jobba på en privatläkarmottagning i Hallingdal som skall vara öppen från nyår och så länge skidsäsongen varar.

Jag var uppe på Hök igår. Det gick bra att köra, men man fick var väldigt försiktig. Rv 40 är tydligen inte högprioriterad för plogning. Det snöade inte, men uppe på höjderna driver snön hela tiden.

Jag har fått höra att en hytte (med garage och litet annex) har blivit såld för 17 miljoner NOK. Den behövde aldrig ens annonseras ut. Det är en väldigt fin hytte, handlaft, lite vinklar och vrår och rätt påkostad på tomten med både grill- och spahörna. Men 17 norska mille, det är sanslöst. Köparen lär vara bergenser.

Nu bryter solen igenom och skiner lite på Hallingskarvet. Jag skall laga tillnågot att äta, gå en promenad om solskenet fortsätter och sen skall jag ta itu med manuskriptbunten. Motvilligt. Funderade igår när jag körde tillbaka från Hök om jag kunde tacka nej till uppdraget. Men då måste jag ju ha läst (skummat) igenom det först.

Snö...

Ja, så är jag i Geilo igen. Mötet i Stockholm avlöpte "sådär". Jag träffade hr X, fick en manuskriptbunt om nästan 600 sidor och samtyckte till att under en vecka gå igenom den och sen komma med lite synpunkter. Det är förstås smickrande att få redigera texterna och innehållet i en bok som kommer att väcka intresse hos många. Klargjorde för hr X att jag är helt inne på Ingmar Bergmans uttryck "kill your darlings"och att sammanhang och tydlighet kommer före vissa händelser och kanske vissa rallarsvängar som han vill dela ut. Jag har bara strötittat lite i manusbunten när jag satt på tåget. Jag kom hit igår kväll strax före åtta (flyg Arlanda-Gardermoen, eftermiddagståget från Oslo Sentral).
Det var -7 igår kväll, uppe på Ustaoset var det visst -15 i natt. Snökanonerna på Kikut är i full gång, natursnön räcker inte till ännu för skidåkning, vare sig i backar eller löpor.

Jag hade en hyrbil som väntade på mig när jag klev av tåget och det var med stor respekt som jag körde uppför Vestlia i går kväll, trots att bilen var försedd med dubbdäck. Jag ringde Rickard när jag kom fram och vi bestämde att ses i morgon, när han är ledig. Då skall jag köra över 2 1/2 fjällövergång. Jag är ju så gott som uppe på toppen av Kikut nu, så jag räknar bara med nedförslöporna till Skurdalen, upp över Högåsen, ner till Dagali och sen upp över Dagalifjell och ner vid Hök. Klarar jag det så är jag väl acklimatiserad till vinterväglag hoppas jag.

Idag har jag varit och provianterat, städat av i hytta, läst dagstidningar och gjort en kanalsökning - vi har fått ytterligare 4 kanaler i grundutbudet. BBC Prime är väl den enda av de kanalerna som jag applåderar. Jag tog en rask promenad mitt på dagen, solen glimtade till lite ibland och min termometer på nordsidan visade -9 när jag kom tilbaka vid 16-tiden. Jag var rejält röd om näsan då. Men det är skönt och friskt och efter ett par dagar brukar jag vänja mig vid vintertemperaturerna. Och förresten var det bara +7 i Locarno i förmiddags.

Nu har det mörknat ute, ljusen i Geilo är tända och fasadbelysningen på Holms hotell är som vanligt lite för stark. Borde inte någon säja till ledningen att dra ner på kilowatten? Kollade just temometern, den står kvar på -9. Det är varmt och skönt i hytta, har tänt en brasa och hällt upp ett glas vin. Jag köpte Jo Nesbös senaste deckare Hodejegerne idag. Den lär inte riktigt nå upp till samma nivå som böckerna där Harry Hole är hjälten. Men den är säkert ändå läsvärd.

Drar norrut i eftermiddag

Förlaget ringde i går eftermiddag och ville ha besked. Framställde mina tveksamheter och det hela ledde till att jag kommer att träffa hr X i Stockholm måndag eller tisdag. Så nu tar jag tåget upp till Zürich vid tretideni eftermiddag och passar på att hälsa på hos Henrik och Lisette som flyttade dit från St Aubin för ett par månader sedan. Flyger sen vidare till Stockholm i morgon 1710. Jag har tänkt att åka över till Geilo när jag ändå är i Stockholm och tar jag uppdraget så kanske jag stannar där en vecka eller så och gör grundjobbet och sen träffar hr X igen i Stockholm innan jag reser söderöver igen.

Middagen avlöpte utan komplikationer. Alla mätta, glada och lagom vinglada. Lagom, inte mer. Vin-glad är ett uttryck som jag lärde mig av en finsk tjej på universitetet. Det kan förstås också tolkas som vinglad. Hajar ni?

Fredagsstädning, nej tack!

Jag är inte det minsta huslig. Jag står inte vid spisen och lagar god mat när jag skall få gäster. Jag har något slags idé om att man inte skall beröva dem som arbetar inom restaurangbranschen deras jobb. Därför använder jag mig av antingen en cateringfirma (om det är planerat i förväg och vi blir många) eller också ringer jag en av de två restauranger här som har en utmärkt hemsändningsservice och som levererar inom en timma efter beställning. I kväll kommer några av mina vänner och då har jag redan beställt mat till sex personer, att levereras klockan åtta. Vi börjar med mousserande vin och crostini till för den som vill ha något att bita i, varmrätten blir Agnello con Olive Nere, en gryta med lamm och svarta oliver och små bollar av polenta till för den som är lite mer hungrig. Ett lätt rödvin till och sen som "dessert" vitt halvsött vin och restaurangens chokladpraliner. Sen brukar vi bli sittande vid bordet ganska länge och lösa världsgåtorna, innan vi avancerar till soffgruppen i vardagsrummet och dricker mera vin.

Skall man ha gäster, så bör man städa först, eller hur? Jo, jag har faktiskt dammsugit, dammat och våttorkat klinkergolvet i hall och kök. Jag har städat av på toaletten i entrén och nu har jag också strukit tygtabletterna till bordet en extra gång. I normala fall så städar jag bara när det ser smutsigt ut, man får liksom ingen belöning om man inte ser skillnad på förr och nu.

Gästlistan? Leo, Pierre, David, Marlene, Valentina och jag.

Nu skall jag till frissan och klippa håret. Bara lite, putsa topparna och klippa ur lite vid luggen. Jag är rädd om mitt långa blonda hår. Och så är det så trevligt när hon blåser håret. Det är sånt som egentligen är rätt rist att göra själv. Och så blir det förstås mycket snyggare när proffset håller i borste och fön.

Telefonen fungerar igen!

Nu går det att ringa till mig igen. Om någon har lust eller anledning att göra det förstås. För övrigt inget nytt att rapportera om. Får nog åka en tur till Sverige näst-nästa vecka. Har kollat lite på uppdraget som jag kan få, men är tveksam eftersom det är förenat med mycket jobb och jag tror att den person som jag skall redigera åt kan vara lite svår att samarbeta med. Har inte klart för mig om han accepterar att vi huvudsakligen har e-postkontakt heller. Det är ju helt avgörande.

Vädret? Lite solglimtar mellan regnskurarna. Vindstilla och +14.
------
En liten stund senare:
Nu har jag haft besök av Dodo, cairnterriern. Han kom in via terrassen med en present, en mycket död duva. Tack för det. Han kanske tror att jag inte har någon mat eftersom jag aldrig bjuder honom på något.

Alla vägar bär till Rom

Sent i torsdags kväll ringde Leo, en kompis som bor i Bellinzona, och frågade om jag ville åka med till Rom. Hans syster är gift med en konstnär och konstnären skulle ha vernissage på lördagen. Sånt tackar man inte nej till,även om Rom inte tilhör mina favoritstäder. Nu har jag inte så mycket koll på konstlivet i Italien, men jag tror att det åtminstone går 15 konstnärer på dussinet i Rom. Vi var fyra i bilen, Leo, hans bror Stephan och min väninna Marlene och jag. Vi åkte vid nio fredag morgon och var framme strax innan sju på kvällen. Men då hade vi hunnit med att besöka en specialbutik för prylar till veteranbilar i utkanten av Bologna, köra rejält vilse i jakten på en liknande affär i Firenze och få lite att äta på en rätt sunkig cafeteria i utkanten av Firenze och ta en rejäl fikapaus i Orvieto.

Vi bodde på ett hotell invid Euclide-stationen, ett bra ställe där man har snabb tillgång till allmänna kommunikationer, för inte ens Leo tycker att det är någon hit att köra inne i Rom, minst av allt på en lördag. Galleriet låg i Trastevere och även om jag inte kunde uppskatta konsten, det var Mondrian utan linjal och med bleka färger, så var det rätt mycket folk där och vi fick några kändisar utpekade för oss. En konsttidskrift var där och tydligen är Claudio Turcato ett icke helt okänt namn. Jag googlade på det nyss och fick inte fram något i alla fall. Men han har två släktingar som kommit betydligt längre i sin karriär, en är arkitekt som håller på med installationer och den andre målar med tjockt med oljefärg.

Sen var vi ute och åt en superb middag på en restaurang strax norr om Vatikanen. Det blev sent, men Leo som är duktig katolik såg till att vi alla gick i mässan i en berömd kyrka vid Spanska trappan söndag förmiddag. Jag tror att den hette Trinita di monti. Jag överlevde det också och sen åt vi "frukost" på en uteservering och strövade omkring på alla kända platser och såg väl mer på turister än på sevärdheterna. Vi började hemresan vid tre och jag var hemma igen vid tiotiden. Det var förvånansvärt lite trafik på motorvägen.

Lite mör i kroppen och skallen idag, men det rättar väl till sig. Vädret är inget vidare, men det kanske spricker upp i sydväst nu.

Ett litet stycke Sverige

Idag har jag varit på IKEA i Grancia vid Lugano tillsammans med Yvette, en av mina kompisar. Hon hade aldrig besökt IKEA tidigare och tyckte att det var lugnast att ha en svensk med sig. Det är ungefär 50 km från Ascona till Grancia och det tar en dryg timma att köra dit. Jag har inte varit på något IKEA på mycket länge, senast var nog IKEA på Åsane utanför Bergen, så jag var väl ingen expert precis. Vi strosade runt, provsatt ett antal soffor och fåtöljer, drog i byrålådor och smällde i garderobsdörrar. Yvette köpte en hel del (är nyseparerad) och jag kunde inte låta bli att handla en del saker som jag inte behövde, bara för att det var IKEA och så blågult... Vi passade på att äta lunch också. Gissa vad? "Pyttipanna con salmone e pollo". Det var ok och billigt.

Fick telefon från förlaget ikväll. De hade sökt mig under dagen. Jag har ett rätt stort uppdrag som väntar på mig. Det skall bli spännande att se om det är något som jag kan acceptera.

Hundar, grannar och valnötter

Telefonen är fortfarande ur funktion.
Dodo har just kommit på besök. Dodo är en cairnterrier som springer lite som han vill i grannskapet. Hundar får inte springa lösa hur som helst enligt föreskrifterna, men detta är den italienska kantonen i Schweiz så här springer dom omkring i alla fall. Dodo är en charmerande liten krabat och han har fått alldeles för många godbitar vid sina besök i olika hus häromkring. så här får han inget att äta. Däremot så konverserar jag honom, klappar och kliar. Det verkar som om han uppskattar det också, annars skulle han knappast komma på besök. När jag kom tillbaka från Norge för ett par veckor sedan, så var han framme redan innan jag hann att öppna dörren. Han hade tydligen saknat mig.

Det hade grannen till höger också gjort. Hon kom löpande och talade om att granne X lite längre ner på gatan hade lämnat sin man, att granne Y vid korsningen hade krockat och vårdades på sjukhus och att granne Z hade råkat i ekonomiska svårigheter och att huset var till salu. Jag vill vara PRIVAT och konversera om väder och vind, kanske dricka ett glas vin på terrassen med någon och diskutera bästa sättet att beskära vinstockarna eller lagra valnötterna. Jo, jag har faktiskt ett stort valnötsträd på entrésidan av huset. Detta leder till att jag vid högtidliga tillfällen bakar matbröd med valnötter och så har jag letat reda på ett recept på en kaka med valnötter. Resten hamnar oftast i sallader. Jag är, vilket mina vänner vet, mycket tafatt i köket men matbrödet och kakan har jag tränat upp mig på.

Viktigt meddelande till mina vänner!

Min fasta telefon är ut funktion igen, troligen p g a grävningsarbeten längre upp på gatan. Mobilen glömde jag i Brissago i lördags. Diana och Yves är inte hemma igen förrän torsdag kväll. Vill ni något får ni skicka mail. Funderar på om det kan vara dags att byta ut denvanliga telefonen mot Skype.

Kanonväder!

Vilken underbar morgon! Jag tog med mig kaffet ut på terrassen, solen strålade och de lätta morgondimmorna som låg nere på sjön försvann när solen nådde vattnet. Nu är det vindstilla och +18 på husets nordsida. Jag skall ta och rensa upp i pergolan ganska omgående, kan t o m bli lite för varmt på terrassen om jag väntar tills i eftermiddag.

Middagen igår blev mycket trevlig. Tre rätter, lagade med stor bravur av David. Vi startade med räkcanapéer och Quarz, ett vitt torrt italienskt vin. Davids räkcanapéer är helt fantastiska, man kan inte ana att han använder frysta räkor. Sen marinerad och grillad kycklingfilé med en rad små exklusiva tillbehör och ett ganska lätt rött vin som Pierre inhandlat på en vingård i Umbrien. Desserten bestod av hemlagad glass med körsbärskompott och champagne till. Sen spelade vi varken Yatzee eller
Scrabble utan halkade in på ämnet alternativa samlevnadsformer. Pierre och David är ett par sen rätt många år tillbaka, Marlene är särbo long distance med Oscar som är förste styrman på ett kryssningsfartyg. Och så jag som är singel och tycker att det är helt OK. Vi avstod från kaffet och tog fram ytterligare en flaska champagne istället.

Kom hem (i taxi) halv två och vaknade kvart över åtta, ingen baksmälla. Nu skall jag leta reda på en sopsäck och sekatören och var duktig resten av dagen.

Jag hade tänkt att ta sekatören och snygga till lite i pergolan, men regnet hann före. Vindruvorna är uppätna, mini-kiwi likaså men den perenna luktärten står fortfarande i full blom. Det växer en sort av bamsestora björnbär på min tomt, men det är på en mycket brant del av den, så huvuddelen av dem äter fåglarna upp. Väl bekomme, som man brukar säja.



Körde Julia till stationen i Locarno. Hon skall ta lokaltåget till Bellinzona och därifrån till Zürich för att hälsa på sin syster med nästan nyfödd liten dotter. Tågen här i Schweiz fungerar bättre än bra. Enda problemet är att det finns en hel del olika tågbolag. En del av dem samarbetar med SBB, "Schweiziska SJ" så man kan köpa biljetter oavsett vilken operatör det är. Men en några är inte med i samarbetet och då får man köpa biljett till just det avsnittet på en resebyrå. Sen var jag inne på Migros för att handla lite mat och då träffade jag Pierre Cox, en engelsk-schweizare som håller på med forskning kring erosion och rasrisker i bergen. Han och hans partner David Green bor i en sagolik villa högt uppe i bergen ovanför Locarno, med en utsikt som... Jag hittar inga lämpliga ord för den. David är limnolog, han vet allt om hur encelliga djur rör sig i strömmande kallt vatten. Jag tror att det kallas hydrobiologi. Dessutom är Pierre en fantastisk kock så nu är jag bjuden på middag hos dem ikväll. Måndag är en lite ovanlig dag att bjuda gäster på, men det Pierre berättade att David fyller 55 år idag. Körde iväg till en av våra bättre vinhandlare och köpte en snygg kartong med tillhörande vinflaska. (Dyr.) En tjejkompis, Marlene kommer också så vi blir jämna par. Hm.
Det är två goa gubbar, ja Pierre är nyss fyllda 48, så det kanske är fel att säja gubbar. De har ett sagolikt, välmöblerat hem. Minimalistiskt men absolut inte kallt och stramt. Vet ni vad vi brukar göra när maten är uppäten? Vi spelar Yatzee och Scrabble.

Alla andra, så varför inte jag också?

Jag har stått emot kravet på att blogga länge nu. Det tyngst vägande argumentet från några av mina vänner är "du är ju ute och rör på dig jämt så då kan vi ju kolla var du är".

Det där är nog en överdrift. Jag delar min tid mellan Geilo 40%, Ascona 40%, London 10% och resten är jag ute och rör på mig mer okontrollerat.

Jag har en "hytte" i Geilo, där tillbringar jag sommaren, tidig höst och en del av vintern. Resten av tiden bor jag i Ascona. (Nej, inte Opel Ascona utan Ascona som är tvillingstad med Locarno i den italienska delen av Schweiz.) Där har jag också ett hus, med utsikt över Lago Maggiore. Jag har ärvt huset, annars skaffar man sig knappast en kåk där. Men det är en skön och avslappnad atmosfär där, klimatet är bra och Milano ligger rätt nära. Geilo är lite mer "hurtigt" men där finns det stora områden i närheten där det glest mellan människorna. Ja, och så måste jag av praktiska skäl tillbringa lite tid i London ibland. Det brukar vara kul 4-5 dagar, sen längtar jag därifrån. Till saken hör att jag har bott drygt två år i London och trivdes aldrig riktigt bra där.

Just nu sitter jag och ser ut över Lago Maggiore. Några tappra är ute med sina segelbåtar, det är +16 ute, grått och blåser lite snålt och okontrollerat, det blir så mellan bergen.

När jag var i Sverige för några veckor sedan så visade Håkan mig hur jag skulle göra för att komma igång med bloggen. Jag skrev lite varannan dag under ett par veckor och tyckte sen att det jag skrivit var så fånigt att jag raderade det. Sen ägnade jag mig åt att försöka komma underfund med hur alla finesser på bloggen fungerar och kom på att här blir det inga märkvärdigheter, jag skriver rakt upp och ner om vad som händer och kanske något om vad jag funderar på.

Ja, Håkan, Michelle, Rickard, Lotta, Mia och alla andra, nu har jag börjat blogga. Ni har fått adressen på mail. Hinner inte mer just nu, skall köra min granne Julia till tåget.