Nu har jag blivit med hund!

Igår förmiddag knackade det på dörren. Det var Stein, grannen till vänster. Vi känner inte varandra så väl, vi har hälsat och pratat lite när de har varit ute med sin hund, en stor newfoundland. Hunden är brun (vilket väl är rätt ovanligt) och han heter Bamse. Nu var det kris, de hade fått besked om att det hade blivit en riktigt stor vattenläcka i deras hus i Spanien och deras ordinarie hundvakt hemma i Oslo var bortrest. Kunde jag tänka mig? Flyget skulle gå från Rygge idag på morgonen och de måste hem till Oslo och hämta sina pass och packa.

Hunden är snäll, rätt så ålderstigen och han verkar gilla mig, så okej då. En timma senare var Bamse installerad hos mig med hundsäng, hundfilt, hundmat och hundskålar, hundmedicin (problem med lederna), en chic korg med borstar och diverse hundgodis. Så nu är jag reservmatte till och med onsdag kväll. De föreslog att deras ordinarie hundvakt skulle komma upp till Geilo och hämta Bamse på måndag, när hon kommit hem, men jag tyckte att det var helt onödigt att köra drygt 26+26 mil för två dagar. Hittills har allt gått väldigt bra. Bamse äter lite hundmat och sen står han och tittar på när jag äter. Vilket leder till att mina matportioner blir ovanligt små. (Tips för sådana som behöver banta, skaffa en stor hungrig hund!) Vi går ut med ett par timmars mellanrum, försedda med svart plastpåse. Intressant omväxling. Dessutom förstår hunden rätt så bra när man talar med honom, även på svenska. Jag funderar på om det kan vara idé att läsa högt för honom. Han kan ju inte bara ligga och slöa, äta mat och tigga mat och gå ut en sväng då och då. Hundar behöver väl mental stimulans?