Både bra och dåliga nyheter och så lite mittemellan.

I dag fick jag mail från Elvy. Försäljningen av huset blev klar på måndagen och köparen tar gärna över en hel del av möbler och inredning. Mannen har arbetat utomlands, mest i Afrika för ett stort gruv- och mineralföretag och de har tydligen inte samlat på sig något bohag som de vill ta med hem. Hans fru växte upp i Rosedale, så hon vill gärna tillbaka dit. Elvy tog kontakt med mäklaren redan i höstas, men han fick inte order att starta försäljningen förrän Elvy kom tillbaka från Uppsala i början av februari. Och sen gick det snabbt, tre veckor lär vara något av ett rekord för ett hus i den prisklassen. Mormor använde uttrycket ”gå i beredda gärningar” ibland. Det känns som om allt som hänt Elvy och mig det sista året kan beskrivas med det uttrycket och mormor är delaktig i det som hänt genom sina böner.

Just nu vet vi inte om det blir någon kanalfärd i år. Vi kunde få ha båten ett par veckor i maj, men då har flera av oss svårt att komma ifrån. Det andra alternativet är att vi reser till Bristol i början av september och tar hem båten till Braunston via Kennet& Avon Canal, Themsen och South Oxford Canal. Det lär vara en tur på sexton dagar, och skall vi hinna se oss om lite så får vi väl räkna med tre veckor. Sylvia och Andrew skall vara med på något event för kanalbåtar i Bristol och de tycker att det är rätt jobbigt att ta båten dit och sen hem bara för några dagar. Man får ju t ex ta båten genom Caen Hill Flight, 29 slussar på 3 km och det tar en hel dag. David är ju som alltid riktigt entusiastisk och han har visst redan fått löfte av Rickard att han skall hänga med. Nåja, man klarar ju båten på två man också.

David kommer hem på torsdag och det ser vi verkligen fram emot. Nu skall han inte ut på fler långresor. Han planerar att sitta hemma några veckor och skriva på redogörelser för teamets iakttagelser. Pierre är just nu någonstans i Valais och kollar upp berget kring en av de stora kraftverksdammarna. Han har fått erbjudande om ett projektjobb i Norge. Det finns flera platser där berget ”sitter löst”, inte enbart vid Åkerneset. Han skulle nog gärna sticka iväg några månader, det här är ju hans specialitet, att undersöka rasrisker. Vi får se hur det blir, än är det ju snö där. Jag har googlat en del på det här, först var det Åkerneset, sen var det en fjällsida bortåt Tafjord, och så den branta fjällsidan mellan Aurland och Flåm. Värst är det förstås när det blir ett stort skred ner i en fjord men man är även orolig för berg som rasar ner mot lera som är övermättad efter regn. Många hus, ja hela bostadsområden ligger så till att konsekvenserna kan bli enorma om berget börjar röra på sig och sätter fart på leran. Det här är ett spännande område och Pierre berättar gärna. För ordningens skull så frågar jag David vad det är han håller på med, men det är inte så enkelt att förklara. Men den globala uppvärmningen ställer till det. Vattenreservoarer som varit ”rena” får en förändrad biologi och i u-länderna har man inte teknik att rena vattnet. Sen är det vattentäkter som förstörs av det stigande havsvattnet och på andra ställen försvinner grundvattnet, bland annat i delar av Tibet. Det är också ett spännande ämne, men mest skrämmande.

Vad händer det här då? Jo en norsk medborgare togs vid italienska gränsen med 170000 € i bilen. ”Böterna” för detta är att staten beslagtar halva summan. Sen läste jag att en undersökning visar att tyska medborgare som bor och arbetar i Schweiz inte känner sig diskriminerade. Undersökningen anses bevisa att schweizarna är toleranta mot andra nationaliteter.... Nähä, men hur är det med kroater, turkar, marockaner o s v? Rubriken till artikeln lyder ”Schweiz ist nicht fremdenfeindlicher als andere Länder”.

Annat som man kan läsa om i tidningarna på nätet är t ex att elever med huvudduk inte släpps in i klassrummet (det var i Appenzell) och att man vill göra sig av med anställda som bär huvudduk, t o m en dam som arbetat som städare på en industri i St Gallen i nio år! Sånt här spelar ju de mest extrema islamska grupperna i händerna och jag undrar om inte syftet med sånt här är att skapa en osund polarisering. Nej, Schweiz är sig inte likt efter den olycksaliga folkomröstningen.

Ekumenik, rökelse och lite mera

Idag har det regnat hela dagen, men det har varit ett riktigt vårregn, termometern visade på +16 vid tvåtiden på eftermiddagen. Nu börjar det se grönt ut lite här och var. Jag har en del vårlökar som får sprida sig fritt under valnötsträdet och de blommar nu. Det är egentligen den enda ”trädgård” som jag har, förutom vinet och minikiwin på terrassen. Ingendera av dem har slagit ut ännu, men det är på gång.

Jag förstår att våren är på gång i Sverige också men det är väl farligt tidigt? Det var någon tidning på nätet där läsarna hade sänt in bilder på vårblommor. Krokus och snödroppar i Sala, det är väl rekord?

I söndags ägnade vi oss åt ekumenik. Julia, Leo och Stephan var med när vi samlades uppe i Orselina klockan elva. De hade hoppat över mässan för den sakens skull och vi hade en fin stund tillsammans. Nu har vi lovat att följa med till mässan en söndag. Jag vet inte om jag klarar av det, när de börjar vifta med rökelsekaren så börjar jag hosta. Egentligen så är rökelse ett samlingsnamn för olika blandningar av hartser och doftande oljor. Det som används i KK är ”olibanum” vilket skall vara ren harts från ett speciellt träd. Men det är lika illa, jag hostar i alla fall.

Mitt värsta minne av ett sånt hostanfall är från en skolresa till Canterbury, där vi fick en riktigt grundlig guidning i katedralen. Vi hade sett kapellet där Thomas Beckett blev mördad och satt nere i kryptan, där hans kista stod innan Henrik VIII hade brutit med Rom. Sen såg han till att kistan togs bort och kvarlevorna brändes. Vi skulle få en mer grundlig genomgång av vad som hänt. Det var riktigt spännande. Då kom en verger (en lekman som gör tjänst i kyrkan) och gick runt och viftade med ett rökelsekar och så var den dan förstörd för mig. Jag fick återhämta mig utanför katedralen medan de andra lyssnade till den intressanta berättelsen.

Man har faktiskt diskuterat det här med rökelse i mässan, astmatiker eller de med andra luftrörs- och lungproblem kan i bästa fall sitta längst ner i kyrkan, andra väljer att utebli från mässan. Alternativet är att man använder något annat än vanlig rökelse vilket många vänder sig mot.

Men det är läge för förändringar just nu. Francis, påven alltså han har rensat upp bland en rad regler och traditioner. När de konservativa bland kardinalerna och prästerskapet protesterar, så säjer han bara att regler kan ändras eller att nu gör jag på det här viset. Protokollet kring påvens liv, både officiellt och mer privat har byggts på med regler och ceremonier i det oändliga och nästan inget har tagits bort. Hans företrädare, Ratzinger var en mästare i att snoka reda på gamla traditioner och lägga till dem i ceremonielet och dessutom så såg han till att bygga upp en påvlig garderob med dräkter och hattar som fanns avbildade på gamla målningar. Han lär ha sett riktigt löjlig ut i några av dem. Francis vägrar att klä ut sig och han använder inte heller de röda skor som Ratzinger använde och lät tillverka i olika storlekar till sina efterträdare.

Det verkar som om Francis blivit påvens namn. Det är ju den engelska versionen av Francesco, men även italienarna använder det. Det kan vara så att det känns mer passande, han är informell och behöver omnämnas med ett informellt namn. Och förresten, han vill egentligen inte kallas för påve, han talar om sig själv som biskop av Rom, vilket ju är en helt korrekt benämning. Den mannen är Guds gåva till katolska kyrkan, för att inte säja till hela kristenheten. Hoppas bara att han inte går samma öde till mötes som Johannes Paulus. Han ville se en fattig kyrka, han skämdes över hur många präster levde ett liv i lyx och han hade aviserat en revision av Vatikanbanken. Han gjorde en rivstart av sitt pontifikat men det blev kort, bara 33 dagar och det finns väl ingen som längre tror att han dog en naturligt död. Inte ens Leo :-))

Kantonsregeringen här har bestämt sig för att stifta en särskild lag för Ticino för att kunna genomföra åtgärder för att motverka de "negativa konsekvenserna av avtalet med EU om fri rörlighet". Nu börjar det. Man talar om att undanta arbetstagare med särställning (annars skulle nog sjukvården och de finansiella instituten rasa samman) men arbetstagare inom andra yrken, inte minst service och produktion skulle omfattas av de här motåtgärderna. Nu kan Bern tydligen inlägga ett temporärt veto mot förslaget, men det betyder tydligen endast att genomförandet skjuts upp ett halvår. Sen vill man på federal nivå försämra villkoren för akademiker som arbetar i Schweiz och kraftigt begränsa antalet. Det skulle speciellt drabba de olika vetenskapliga center som finns i Zürichområdet. Men begriper de inte att man dränerar Schweiz på forskare och universitetslärare?

Då undrar förstås jag om David skulle påverkas av detta. Han är ju forskare och det skulle inte göras något undantag för dem som arbetar i de internationella organisationerna i Schweiz. (David är hydrobiolog men också knuten till en FN-organisation som jobbar med frågor kring vattenförsörjningen relaterade till den globala uppvärmningen.) Pierre säjer att han själv naturligtvis blir av med jobbet och så går det till någon bonde i Glarus. (Pierre är en högt kvalificerad geolog som jobbar med rassäkring i bergen.) Jag är ju inte arbetskraftsinvandrare, så jag omfattas sannolikt inte av de här tänkta restriktionerna, men det vete sjutton om jag vill stanna här om de ultranationalistiska strömningarna kommer hit, så som de utvecklats i Ungern och håller på att utvecklas i Österrike.

OS? Jag jobbar på dagarna. Men det är roligt att Sverige fått så många medaljer.

Sol och vår och släktträd

Idag har det varit en riktigt fin vårdag, +12 som mest på eftermiddagen. Regula och jag har varit ute och promenerat, först längs piazzan (som inte är ett torg utan den öppna platsen längs med sjön) och ner till småbåtshamnen. Det ligger märkligt nog fortfarande en hel del snö på golfbanan. Sen satt vi ute i solskenet på en av restaurangerna vid piazzan och åt lunch, soppa och focaccia, sköljde ner det med ett glas vin och bestämde oss för att nu är det vår. Sen gick vi upp till Monte Verita, men där fanns det faktiskt fortfarande lite snö här och där, men å andra sidan hade några vårblommor kommit upp bland fjolårslöven. Sen gick jag hem och jobbade ett par timmar.


Resultatet av folkomröstningen diskuteras överallt och även om ledarna för ja-alternativet på olika sätt försöker att förlöjliga EU:s information om vad som kommer att ske om man bryter avtalet, så börjar nog folk i allmänhet dra öronen åt sig. Man får ju komma ihåg att ja-sidan hade bara 0,3% övervikt och nog tror jag att resultatet blivit ett helt annat om de som röstade varit fullt medvetna om konsekvenserna.


Nu på morgonen när jag öppnade mailboxen fanns det ett mail från Elvy. Nu hade släktforskaren redovisat resultatet, både för Elvy och Alice. Jag var naturligtvis mest nyfiken på mina förfäder. Men det var inga sensationer. Det var folk från Hälsingland, på mormors sida var det hemmansägare, skogsarbetare, en smed, ett par timmermän och någon hade varit till sjöss och hemförde en brud från Danmark. Beklagligtvis dog den danska bruden innan hon hann att reproducera sig, det hade väl varit bra med lite nytt blod när man under flera generationer hade hittat sina partner i ett såpass begränsat och glesbefolkat område som Hälsingland. Det var korrekt att någon som tjänstgjort vid Dalregementet hade träffat sin tillkommande i Stora Tuna, men den mannen befann sig i utkanten av släktträdet och de friska gener som kvinnan medförde, det hade inte påverkat mina förfäder. På morfars sida såg det lite annorlunda ut, där fanns det storbönder och skogsägare och till och med brukspatroner och ett par präster, men en del av detta kände vi redan till. Det som är värt att notera, är att familjerna på mormors sida inte varit särskilt barnrika, att uppseendeväckande få barn hade dött i späd ålder, att några av mina förfäder hade presterat goda resultat vid husförhören och att bara två fall av kriminalitet hade registrerats, en man i Färila hade stulit hästskosöm och en yngling hade vid ett besök på en skogsauktion uppträtt berusad, slagit ner en annan man och tagit hans fickur och två riksdaler. Morfars förfäder hade antingen varit ännu mer laglydiga eller också var det så - mest troligt - att de tillhörde en samhällsklass där prästerna inte var så benägna att notera avvikelser från gällande moralregler. Släktforskaren hade som längst kommit ner till 1640-talet, i flera andra fall bara till mitten av 1700-talet.


Då var Alices släktträd mera spännande och bjöd på vissa överraskningar. Hon hade anor från trakterna söder om Växjö och ner mot Blekinge, vilket är klassiskt utvandrarland. Hennes förfäder utvandrade senare än vad hon hade trott, det var 1881 som de begav sig till Minnesota. Sedan flyttade de till Kanada, det visste Alice sen tidigare. Men det som var okänt och helt oväntat, det var att Alices morfars mor kom från en gård belägen strax öster om Arbrå och att hon som tonåring tillsammans med en jämnårig hade begett sig först till Östergötland och sen till Småland för att söka plats. Där hade hon gift sig med en betydligt äldre bonde. När släktforskaren sen fördjupade sig i Alices hälsingska ursprung, så hamnade han i Los, där vi haft släktingar – men det var betydligt senare än när Alices förfäder bodde där. Det är bara att konstatera att världen är liten och att det inte är något nytt påfund att människor flyttar omkring. Sen är det ju spännande med Alices norska förfäder, de kommer från Tessungdalen, Uvdal och Numedal, områden som jag känner till rätt väl.


Nu har jag rätt bra koll på hur mitt ursprung ser ut. På min pappas sida härstammar jag från Sörmland, Sorunda och Mariefred. Min farmors morfar som var tyghandlare kom till Sverige från Fontaine de Vaucluse i Frankrike, men han var redan där gift med en svensk-norsk dam. Min släkting Peter som har släktforskat en hel del har inte lyckats få klart för sig varför hon hamnade i Frankrike. På min mammas sida är det äkta hälsingeblod. För en del år år sedan läste jag Jostein Gaarders Maya. Boken utspelar sig på Taveuni, ön utanför Fiji där datumgränsen går mitt genom ön och i likhet med hans andra böcker så spelar tid och rum en stor roll för handlingen. Där finns en man på besök och ett av hans personliga trauma, förutom att han förlorat en liten dotter, det är att en ändlöst lång genetisk kedja kommer att ta slut med honom om han dör barnlös. Jag hade aldrig tidigare funderat i de banorna, men sen dess dyker tanken upp någon gång ibland. Det känns ju lite ojuste mot de skötsamma släktingarna i Hälsingland och de inte fullt så skötsamma förfäderna i Sörmland som ändå reproducerat sig att jag plötsligt sätter stopp för den här genetiska kedjan. Men sånt är livet, och jag tror inte att någon bryr sig. Det finns tillräckligt många genetiska kedjor i omlopp här i världen.

Ytterligare en folkomröstning - tyvärr.

Förra veckan var det bara jobb och jobb. Med god arbetsdisciplin plus dåligt väder så ligger jag nu före i min planering och kan passa på att njuta lite av det fina vädret som är utlovat tills i morgon och på onsdag. Sen börjar det regna igen...

Det är verkligen roligt att ha Diana och Yves här igen. Förra lördagen hade vi välkomstfest för dem. Vi var sexton personer här hemma hos mig vilket betyder att huset var fullt. Pierre lagade maten och jag fick städa efteråt. Sen var vi hos Regula på söndag, och det känns bra att vi blir några fler när vi har våra "holiness meeting". Pierre är mycket noga med att det inte skall heta samlingar eller något annat mer neutralt. Vi är ju två man kort just nu, Yvette jobbar på ett kryssningsfartyg. Sist vi hörde av henne var båten på väg till Samoa. Inte så väldigt långt (relativt sett alltså) från David som just nu lämnat Vanuatu för Fiji. Igår var vi uppe i Orselina, då var det holiness meeting på Pierres hemmaplan. Då var det solsken och +8 här nere vid sjön, uppe i Orselina var det +2 och alldeles ovanför tomten så började snötäcket. I natt hade det snöat rejält i den låglänta delen av Ascona som ligger vid Maggias utlopp och i hela Locarno. Här hade det inte kommit något, i alla fall inget som låg kvar när klockan var sju. Det är ett märkligt väder.

Ännu märkligare är resultatet av gårdagens folkomröstning om restriktioner för EU-medborgare att bo och arbeta i Schweiz. JA-sidan vann med 0,3 % vilket innebär att regeringen nu har tre år på sig att förhandla om förändringar i det avtal som i stort sett jämställer boende och arbete i Schweiz med det som gäller inom EU. Det kommer inte att bli någon lätt match, EU har ett helt batteri av åtgärder och restriktioner som i värsta fall kommer att göra Schweiz till en isolerad ö mitt i Europa. Vi är beroende av arbetskraft utifrån, vi är beroende av import från EU:s medlemsländer. Bryssel har påpekat att Schweiz inte kan plocka russinen ur kakan i avtalet med EU, ett avtal som inte enbart innebär skyldigheter utan också ger Schweiz tillgång till unionens inre marknad – trots att man inte är medlem.

Det är det ultrakonservativa, högerpopulistiska och rasistiska SVP (schweiziska folkpartiet) som drivit den här frågan fram till ett referendum. Man ser invandringen som orsaken till bostadsbrist och hyreshöjningar, att skolorna inte har kapacitet att undervisa när de får ta emot så många elever från andra länder och att de som kommer till Schweiz utnyttjar sjukvården mycket mer än schweizarna själva. Man talade också om att trycket på landsvägar och järnvägar blir alltför stort! Nej-sidans argument var i första hand att invandringen behövs för att ekonomin ska kunna fungera och expandera när en allt större del av schweizarna går i pension. De sakliga ekonomiska argumenten som nej-sidan framförde kom i skymundan för argumenten om skolor, sjukvård och hyreshöjningar, trots att nej-sidan lätt kunde visa att ja-sidans argument var överdrivna och i flera fall felaktiga.

Och det värsta av allt, Ticino var den kanton som hade störst andel ja-röster. 68,2 ja och 31,8 nej. Appenzell Innerrhoden och Schwyz som kom tvåa och trea på hade 63,5 och 63,1% ja-röster. I kantonerna i västra Schweiz och Zurich var det flest nej-röster, men tyvärr räckte det inte med stödet i dessa folkrika kantoner. Det är 60 000 italienare som reser över gränsen för att jobba i Ticino – och även om kantonen anses vara den ”fattigaste” i Schweiz, så har vi ingen arbetslöshet här.

En anledning till den massiva uppslutningen, inte enbart här i Ticino kan vara att Kroatien blev medlem i EU förra året och schweizarna älskar att skylla allt från rödljuskörning och snatteri till rån och mord på kroaterna.

Jag tror inte att en omförhandling eller att en hävning av avtalet med EU påverkar mig eller D&P. Vi har bott här så länge att vi t o m kan ansöka om schweiziskt medborgarskap. Men det vill vi inte.

Det är otäckt att se hur de nyfascistiska idéerna i Ungern och Österrike nu sprider sig till Schweiz. Sen ligger vi ju inklämda mellan Frankrike och Italien som också har sina extremhögerpartier. Sverige har sina ulvar i fårakläder, Sverigedemokraterna. Förstår inte svenskarna hur deras dolda agenda ser ut? Norge har Fremskrittspartiet som kallas för populistiskt, men blir det ett allmänt uppsving för extremhögern i Europa så kommer de nog att följa med på det tåget. Jag talar alltså om det som i klartext bör kallas för fascism.

Jag hörde nyss på radion att SVP inte kommer att acceptera treåriga förhandlingar med EU. Man vill införa ett kvotsystem för invandring omgående, 80 000 per år och då skall alla som arbetar som chefer och experter i internationella organisationer och företag räknas med och något tillskott till kvoten som ersättning för de utlänningar som flyttar från Schweiz kommer man inte att acceptera. SVP lever i sin egen värld, de förstår inte att arbetsplatser inom turistnäringen och restauranger, sjukvård, renhållning och många fabriksjobb snart kommer att stå tomma.

Jag har naturligtvis tänkt tanken att flytta till Sverige om politiken utvecklas i fel riktning, men jag har mina vänner här, jag har mitt hus och egentligen så trivs jag väldigt bra här, både med klimatet och den lite mer lättsamma attityden som läcker över hit från italienska sidan.

Nu hoppas jag – och många med mig - på att EU sätter ner foten och att man gör det snabbt och med kraft. Någon i SVP i Ticino som heter Rusconi hade sagt på radion idag, att bråkar EU med Schweiz så kommer alla medborgare från EU-länder i Ticino att utvisas. Då blir det nog ganska tomt här.

Det regnar...

Här har det regnat, det regnar nu och kommer att regna... För några dagar sen när det var minusgrader, kom det en hel del snö men den har nog smält bort nu. Just nu är det faktiskt +5 på nordsidan men på natten blir det minusgrader. I slutet av nästa vecka har man t o m varnat för föhnvind norr om Alperna. Är det våren som är på gång???

Vi drabbas inte av de ”riktiga” föhnvindarna här, men när de varma vindarna kommer söderifrån kan det bli kraftiga lufttrycksfall, ibland exceptionellt hög luftfuktighet utan att det blir nederbörd och många känner sig lite mindre väl till mods av det. Men de här varma vindarna är ju förebud om att det kommer att bli vår så småningom, så jag klagar inte.

Förkylningen har gett med sig, men det var en riktig pärs. Nu har jag satt igång med mitt uppdrag. Det är ett stort jobb, som kräver en viss arbetsdisciplin. Jag jobbar må-fr 8-11 och 14-18. Det passar mig bra och då hinner jag göra lite annat och samtidigt rensa hjärnan mitt på dagen.

Elvy reser hem till Toronto på söndag. Besiktningsmannen hittade bara ett par saker som måste rättas till, tre väggkontakter hade inte jordning (trots att all el byttes ut för ett par år sedan) och så var golvbrunnen i det ena badrummet inte utbytt mot en reglementsenlig sådan när man renoverade där. Så nu är allt klart och det tycker jag känns skönt. Elvy fick en sån lägenhet som hon ville ha, i ”rätt'” del av Uppsala.

Jag skall ha hela sällskapet här i kväll, det blir en liten välkomstfest för Diana och Yves. Pierre kommer hit i eftermiddag och lagar maten. Vi vågade inte chansa med att vara uppe i Orselina om det blir minusgrader fram mot midnatt. Det är alldeles för branta backar dit upp – och ner. Sen är vi hos Regula på söndag och det är verkligen glädjande att Diana och Yves vill ansluta sig till vår lilla grupp. Jag tror att jag nämnt det tidigare, under tiden som de bodde i Zürich så gick de till Zenti (Centralkåren) ibland.

Lotta och Dwight är på Nya Zeeland, kommer hem i mitten av februari. Lisa och Robbie är i London och ordnar med ett boende där. Katie kommer att byta universitet och läser i London från i höst och ”lilla” Alexandra har hittat en utbildning i England som hon absolut skall söka in till så småningom. Det är en utbildning inom säkerhetsbranschen. Man skall antingen vara polis för att söka in där, eller ha läst juridik i tre år. Det kanske kan verka lite ”James Bond” men det är en seriös utbildning – som det är tragiskt att den finns och att den behövs i en allt mer osäker värld. Alex har sagt sedan hon var 5-6 år att hon skall bli polis, men nu tycker hon att det här verkar mer intressant. Hon kommer alltså att börja läsa juridik i London till hösten. Med anledning av detta, så har Robbie skakat fram en lägenhet ur bolagets bestånd, belägen i St John's Wood  och nu är de där för att börja göra i ordning den. Samuel läser juridik i Zürich och har inga planer på att läsa i England.

Vi skall ha en övningshelg så snart David är hemma igen, det lär bli i början av mars och då kommer Diana och Yves att vara med. Rickard är kvar på Geilo, han sitter inne och läser böcker. Det har varit rätt ruskigt väder med mycket blåst, för att inte säja storm. Nu går det in i en ”lugnare” period med mindre vind och mera snö. Nåja, det finns en snöslunga så han klarar sig nog.