Nu blir det nog vinter.

Nu är jag framme i ett just nu snöfritt Hälsingland. Reste hemifrån halv åtta igår och framme vid sextiden.  Nu har jag haft sovmorgon, vaknade halv nio. Då var det fortfarande ganska mörkt ute. Idag är det vilodag, i morgon skall jag köra till Järvsö och träffa Erik, som kan allt om Färila och Los. Han skall få den information som jag har om mina förfäder och sen får vi se vad han kan finna som relaterar till dem.

Man brukar säja att på järnvägsstationer och flygplatser träffar man på gamla bekanta. Det har hänt mig ett par gånger och igår hände det igen. Jag satt och läste när en man ställde sig framför mig och frågade ”är du möjligtvis Maria från Sale”. Frågan var ju lite lustigt ställd, det är ju många år sedan jag bodde där, men jo, det stämde. Jag kände inte igen honom, han hade anlagt skägg, men så kom hans fru fram och henne kände jag igen med en gång. De berättade att de hade varit och hälsat på sin dotter Sharon, min studiekamrat från universitetet. som nu bor i Zürich, surprise, surprise! Vi läste ekonomi samtidigt och gjorde några uppgifter tillsammans. När jag sedan började läsa i London, förlorade vi kontakten.

Vi hade inte så lång stund på oss, de var på väg att boarda, var på väg till hennes bror, som numera bor i Madrid. Jag fick Sharons mailadress och telefonnummer och nu har jag mailat henne.

Adventsförberedelserna är i full gång här. Det blir adventsfest i uthuset lördag eftermiddag och på söndag är det adventskaffe i kyrkan efter gudstjänsten. Maj och Elvy bakar, Alice och Anne sitter i uterummet och gör bordsdekorationer av sådant som de hämtat ute i naturen. Jag har varit inne i köket och provsmakat.

Jag var tveksam till Elvys idé om att odla sallad och kryddgrönt i uterummet men det fungerar utmärkt. Morötterna har varit tröga att få igång men de börjar växa, åtminstone det som är ovan jordytan. Allt får förstås extra ljus.

Det faller lite blötsnö och termometern håller sig på nollan. I morgon skall det bli något kyligare och komma snö. Då blir det vinterkörning till Järvsö. Tur att Elvy har rejäla dubbdäck.

Kort lägesrapport.

Jag är fullt upptagen med skrivandet, överraskad av att det går så lätt – ibland. Jag är väl medveten om att det kommer att kännas trögt ibland också men hittills har det flutit på bra.

Nu har jag tre spår i min berättelse, ett för morfars bakgrund och ett för mormors och ett tredje spår för de mer allmänna delarna av berättelsen. Sen gäller det att sammanfoga dem, men det är ett senare problem, ett mycket senare problem.

Nu reser jag till Hälsingland på tisdag, kommer att träffa några intressanta och kunniga personer där. Sen reser Elvy och jag hit den 18 december, för att fira jul här. Elvy reser hem efter helgperioden och jag reser till Geilo och sätter mig att skriva där under några veckor. Jag hoppas förstås att det kommer att bli tillfälle till skidåkning också.

Mina vänner här tycker att jag är helt hopplös, ”gått i ide” säjer Lotta. Men i kväll är det födelsedagskalas för Nigel och i morgon sjunger vi i kyrkan och så blir det soppa hemma hos Dianas föräldrar efteråt.

Rapport från skrivarstugan. Eller rättare sagt arbetsrummet.

Nu har jag kommit igång riktigt bra med skrivandet. Jag har skrivit en av de berättelser som jag känner till bäst, jag jobbar förstås inte kronologiskt. Sen får jag troligen justera min berättelse när den skall vävas in i den större historien. Nu skall jag fortsätta med en liknande berättelse, men från en annan tid.

Jag kommer att resa tillbaka till Sverige i slutet av november. Martin har ordnat så att jag får träffa en person som har god koll på förhållandena i nordligaste Hälsingland, min mormors farfars far kom från Los och hans son flyttade först till Färila och sedan till en av de stora hälsingegårdarna där han så småningom blev ”rättare”, förman i jordbruket.

Jag har lite problem med att räkna släktleden bakåt, får göra små partiella släkttavlor så jag inte trasslar in mig i fel generation. Elvy har utförliga släkttavlor, med förklaringar och beskrivningar, på både mormors och morfars sida, jag får ta kopior och studera dem noga. Nu får inget bli fel.

Mina vänner här tycker att jag borde ta fler pauser i skrivandet, men det är svårt att avbryta när jag har kommit in i ett verkligt flow. Söndag skrev jag inget. Då var vi först i kyrkan i Lugano och sedan var det middag och gemenskap hemma hos Jen och Nigel.

Lotta och Dwight har kommit hem från England och de delgav mig en del intressant arméskvaller och några mer seriösa nyheter. Jag undrar hur många internationella rörelser av den storleken som det finns, där man har en sådan god personkännedom och engagerar sig i vad som händer även på andra sidan jordklotet.

Nu skall jag återgå till skrivandet, eller rättare sagt skall jag först läsa en artikel i en hembygdsförenings ”jultidning” 1954. Martin har kopierat och mailat över den till mig. Han kommer att vara en ovärderlig hjälp! ”Du skriver på boken som jag aldrig kom mig för att skriva,” säjer han.

Helgon och själar.

I år blev det ingen ljuständning på alla själars dag, uppe i det lilla ödekapellet. Vägen har rasat under regnovädret för några veckor sedan. Det hade regnat hela dagen och var alltså ingen bra dag för ljusmanifestationer.  Men vi kunde ändå minnas våra bortgångna familjemedlemmar och vänner när det var alla själars dag.

I fredags var det alla helgons dag, men det är en dag som firas i kyrkorna med särskilda mässor, många platser har sina lokala helgon och andra har ”riktiga” helgon, alltså de som är kanoniserade. Jag tycker att det är mest intressant med de lokala helgonen. En del av dem har definitivt levt och uträttat något viktigt, antingen i egen kraft eller genom gudomligt inflytande. Andra får vi nog betrakta som sagofigurer.

En av dessa är Araia, en kvinna som själv var fattig, men som ändå delade med sig till dem som hade det ännu sämre ställt. När hon gick hem till dem med det hon kunde avstå, kom änglarna och lämnade över mer till henne så att hennes gåva blev mycket större. Det finns en väggmålning uppe i bergsbyn, en mager kvinna i grå kappa som tar emot en korg av en ängel. Saga eller inte, det är den vacker tanke bakom berättelsen.

Idag hade kyrkans kör övat in ett program med sånger om himlen. Vi var där och lyssnade och det var ett fint program, kören har verkligen utvecklats. Vi är förstås där och sjunger ibland, men nu vill vi inte inkräkta för mycket, särskilt inte i de ordinarie gudstjänsterna.

Har jag berättat att Yvette har kommit hem till oss? Inga spännande resor uppe i de arktiska farvattnen eller runt Antarktis. Nu skall hon jobba som sjuksköterska i Lugano.  Hon är en tillgång i vår kör, är snudd på professionell solist, en riktigt fin mezzosopran.  Vi har blivit ombedda att sjunga vid kyrkans två julmarknader, den första är den 29 november och nästa är den 16 december. Vid det första tillfället blir det juldekorationer och hantverk, vid det andra blir det mer av ätbart har jag förstått. Snart är det jul. Faktiskt.

I morgon skall jag börja skriva på allvar. Jag har talat med Jenny, en av dem som jobbar på förlaget, hon har arbetat på distans ett par år nu. Hon har sina uppdrag med deadline, det har ju inte jag men jag tror att jag skall ta efter hennes arbetsdisciplin. Nu kräver mitt arbete en större portion inspiration och jag får ta en paus när det går tungt med skrivandet, men ändå. Om jag får göra en paus i skrivandet, har jag en hel del dokumentation att läsa igenom och vissa saker får jag förmodligen försöka kolla via nätet eller ha korrespondens med t ex hembygdsföreningar så att allt blir så korrekt som möjligt. Det här skall bli spännande!