Helgon och själar.

I år blev det ingen ljuständning på alla själars dag, uppe i det lilla ödekapellet. Vägen har rasat under regnovädret för några veckor sedan. Det hade regnat hela dagen och var alltså ingen bra dag för ljusmanifestationer.  Men vi kunde ändå minnas våra bortgångna familjemedlemmar och vänner när det var alla själars dag.

I fredags var det alla helgons dag, men det är en dag som firas i kyrkorna med särskilda mässor, många platser har sina lokala helgon och andra har ”riktiga” helgon, alltså de som är kanoniserade. Jag tycker att det är mest intressant med de lokala helgonen. En del av dem har definitivt levt och uträttat något viktigt, antingen i egen kraft eller genom gudomligt inflytande. Andra får vi nog betrakta som sagofigurer.

En av dessa är Araia, en kvinna som själv var fattig, men som ändå delade med sig till dem som hade det ännu sämre ställt. När hon gick hem till dem med det hon kunde avstå, kom änglarna och lämnade över mer till henne så att hennes gåva blev mycket större. Det finns en väggmålning uppe i bergsbyn, en mager kvinna i grå kappa som tar emot en korg av en ängel. Saga eller inte, det är den vacker tanke bakom berättelsen.

Idag hade kyrkans kör övat in ett program med sånger om himlen. Vi var där och lyssnade och det var ett fint program, kören har verkligen utvecklats. Vi är förstås där och sjunger ibland, men nu vill vi inte inkräkta för mycket, särskilt inte i de ordinarie gudstjänsterna.

Har jag berättat att Yvette har kommit hem till oss? Inga spännande resor uppe i de arktiska farvattnen eller runt Antarktis. Nu skall hon jobba som sjuksköterska i Lugano.  Hon är en tillgång i vår kör, är snudd på professionell solist, en riktigt fin mezzosopran.  Vi har blivit ombedda att sjunga vid kyrkans två julmarknader, den första är den 29 november och nästa är den 16 december. Vid det första tillfället blir det juldekorationer och hantverk, vid det andra blir det mer av ätbart har jag förstått. Snart är det jul. Faktiskt.

I morgon skall jag börja skriva på allvar. Jag har talat med Jenny, en av dem som jobbar på förlaget, hon har arbetat på distans ett par år nu. Hon har sina uppdrag med deadline, det har ju inte jag men jag tror att jag skall ta efter hennes arbetsdisciplin. Nu kräver mitt arbete en större portion inspiration och jag får ta en paus när det går tungt med skrivandet, men ändå. Om jag får göra en paus i skrivandet, har jag en hel del dokumentation att läsa igenom och vissa saker får jag förmodligen försöka kolla via nätet eller ha korrespondens med t ex hembygdsföreningar så att allt blir så korrekt som möjligt. Det här skall bli spännande!