Snart är det 2022

 

Då var julen över för den här gången. Inte riktigt förstås. Idag är det tisdag och vardag igen.

Vårt julfirande tillsammans med Alice, Villy, Maj, Benny och Janne var lugnt och städat och riktigt trevligt. Fille var förstås med också. Julkaffe med massor av hembakat klockan två och det stora julbordet klockan fem. Vi var i uthuset, det har inte blivit använt på länge nu. Men där är det gott om plats när vi bara är sju. Vi spelade julklappsspelet och jag fick till slut ett badlakan med julmotiv. Min insats var en stickad mössa med en ledlampa över pannan. Mycket praktisk, jag har en sådan själv. Förutom att den kan vara bra att ha vid promenader när det mörknat så tar man på sig den om man skall leta efter något smått som försvunnit på golvet.

Juldagen var vi på gudstjänst i kyrkan och jag är förstås gnällig och kritisk, men jag blir inte klok på den här församlingen. Var det så bra att slå samman två församlingar från olika samfund? Varför kan man inte behålla en pastor? Varför hälsar inte medlemmarna på varandra annat än med en liten avmätt nick och ett ”god dag”? Är det så att jag från början är bortskämd med min uppväxt på The Salvation Army i Sale och den generösa attityden i den lilla kyrkan i Lugano? Handlar det om lokal kultur att inte visa alltför mycket känslor eller rättare sagt nästan inga alls?

Söndag kväll skajpade jag med Lotta, Dwight och Rickard. De vill att jag kommer hem till Ascona. Jag har varit borta tillräckligt länge nu. Jag sade att jag avvaktar till efter trettonhelgen och får sedan kolla upp hur man löser resandet med covidpass och tester. Och om man kan räkna med att det finns något plan som startar även om man har köpt biljett...

Jag hörde nyss på radion att flygkaoset i Europa kommer att fortsätta minst en, kanske två veckor till. Villy känner en man som suttit fast på en flygplats i Texas sedan den 23 december. Man har gång på gång sagt att nu kommer det ett inrikesflyg så att ni kan ta er till någon internationell flygplats så folk har stannat kvar där. Han är inte ensam, de har ockuperat ett par rum, sett till att få mat och har tydligen blivit intervjuade på någon av de stora tv-kanalerna.

Det kanske är lugnast att stanna kvar här ett par veckor till. Jag har ju allt jag behöver och hinner jobba mycket.

Nu börjar det kännas att det är jul!

 

Dags för ett nytt inlägg i bloggen. Jag deltar lite halvhjärtat i julförberedelserna, annars redigerar jag redan skrivet och skriver nytt. Jag har kommit in i en jobbperiod, kan det bero på att mörkret och det inte särskilt inbjudande vädret utanför påverkar mig. Ärligt talat finns det inte så mycket annat att göra.

Rickard har rest tillbaka till Ascona nu i veckan, han har tillbringat en tid på Geilo. Han säjer att folk är rätt oroliga efter alla covidutbrott, både med nya och gamla virusstammar. Det var inte så problematiskt att ta sig hem men han snabbtestades när planet landade i Zürich och fick order om att testa sig fem dagar senare. Stämningen i Norge är ganska hysterisk, men bättre det än att folk inte bryr sig. I Ascona verkar man vara ”lagom” försiktiga, det fungerar med munskydd och avstånd. Vaccinmotståndarna är fortfarande aktiva men håller sig på vissa platser med sina plakat och talkörer.

Jordskalvet i närheten av Bergamo kändes av även i Ascona. I Lugano har man konstaterat sprickor i några hus men inget allvarligt. Nu undrar man om det blir ytterligare skalv, det skall ha varit så att skalv i nordligaste Italien skapat relativt kraftiga efterskalv rätt långt uppe i Ticino. Marken där är inte alltid helt lugn, jag har känt av skalv några gånger men mest som darrningar i marken och att fönsterrutorna börjat ”sjunga”.

Jag vet inte när jag reser hem igen, en del av det material som jag fått ta del av är enklare att hantera om jag är här och enkelt kan ta de kontakter jag behöver.

Men nu är det snart jul, uterummet ser ut som en sagoskog och utomhus har vi många olika ljusslingor som lyser upp i mörkret. Frysen är fylld med julbaket och så vitt jag kan förstå skall det lagas mat och städas kommande vecka. Jag förstår att jag förväntas hjälpa till.

 

Mest politik.

 

Jag fick en förfrågan från Lotta via sms om det inte händer något i Sverige. Jo, det gör det nog, vi har ju fått en ny statsminister och oppositionen tycks leta i minsta vrå efter att hitta lik i garderoben hos de nya ministrarna. Först var det Annika Strandhäll som inte haft så bra koll på sina räkningar. Det har trasslat till sig i och med att hennes sambo först inte mådde så bra och sedan tog livet av sig, men sådana småsaker är inget gentemot några futtiga räkningar som gått till kronofogden – och som sedan blivit betalda. Sen har vi den nya civilministern Ida Karkiainen som kanske har gjort en nazistgest på en fest när hon var femton år gammal, hon minns inget av detta. En annan minister har tydligen klappat en partikollega på rumpan i samband med en fest på partikongressen nyligen. Han har bett om ursäkt och damen med rumpan verkar inte vara så upprörd, i alla fall inte lika upprörd som pressen. Nu undrar jag bara, kräver borgerligheten i Sverige att man skall kliva rakt in i Rosenbad från söndagsskolbänken?

Annika Strandhäll tillträdde som miljöminister för några dagar sedan, efter en miljöpartist. Nu kräver liberalernas partiledare att hon skall lämna besked om slutförvaring av kärnbränsle senast till lusse, annars kommer hon minsann att begära misstroendevotum, tydligen påhejad av kristdemokraternas Ebba Busch. Även kallad Ebba Brun. Jag blir väl ansedd som rasist, men liberalernas partiledare är något av det mest misslyckade och frånstötande som jag sett i svensk politik. Skall man inte få mer än två veckor på sig att lämna besked om en så viktig fråga som var och hur man skall förvara använt kärnbränsle?

Nu inför man nya restriktioner och råd för att förhindra ett nytt stort utbrott av vår vän Covid19. Jag har just lyssnat till en presskonferens på tv. Måste ge socialministern Lena Hallengren beröm för hur hon tacklar situationen. Jag hoppas att folk är lydiga och finner sig i de olika regler och begränsningar som kommer, inte minst därför att den här omgången skall vi vara mycket, mycket bättre än Norge.

Och en sak till – måtte Sverige slippa en blå-brun regering!!!

Här har vi det lugnt, i Elvys krets är nog de flesta politiska partierna företrädda. De två kristdemokraterna BG och Irene skäms för sin partiledare, Göran tycker att statsministern borde snygga till sig i håret och Marita saknar Jan Björklund och kommer att rösta på annat parti nästa val. Inga stora känslostormar när det gäller politiken alltså.

Julförberedelserna pågår i lugn takt, jag har en bestämd känsla av att allt på den kulinariska sidan som kan förberedas är klart, juldekorationerna ligger uppackade och kontrollerade och Elvy planerar att sätta upp julgardinerna i köket nu till helgen. Det är bara julstjärnor, inga tomtar på dem så det är väl ok.  Vi firar jul tillsammans med Maj, Benny, Alice, Villy och Janne samt Fille förstås. Det är planerat så i alla fall.

Busväder och mörker gör att jag ägnat en hel del tid åt att redigera sådant som jag skrev i början av min nya karriär som succéförfattare.  Just nu är det -15 men det har varit kallare, som lägst -18. De närmaste dagarna kommer det att bli en rätt rejäl temperaturstegring, men fortfarande minusgrader så snön får vi behålla och det skall komma mer...

Vad är det för fel med traditioner?

 

Adventsstakarna står i fönstren, farstukvisten och garaget har fått elektriska istappar (riktigt snyggt) och uthuset har en ljusgirlang runt ingångsdörrarna. Elvy har haft julbelysning längs infarten, men den krånglar och förresten så finns det lyktstolpar där så jag tycker nog att det kan räcka.

Idag har vi varit på adventsgudstjänst i kyrkan. Ingen kan begripa varför man skall byta ut invanda och älskade sånger mot nya och okända. Hosianna, den insåg man väl att man måste sjunga, men varför ta bort Gå Sion, den begriper inte jag. Men traditionalisterna tog skadan igen vid kyrkkaffet. Då hämtade BG ett dragspel och delade ut sångböckerna så alla fick sjunga Gå Sion. Exakt samma sak hände för två år sedan, men då hade församlingen en annan pastor. Vad är det för fel på Gå Sion???

Det finns en sak som jag saknar, den traditionella adventskransen som man får hemma i Ascona. Den är sötslibbig, dryper av fett och man blir kladdig om fingrarna men den är tradition och hör till första advent och ingen har för avsikt att ändra på det.

För övrigt går allt sin gilla gång här. Jag kan räkna med att få den tredje sprutan innan jul, troligen om två veckor. Sedan får vi nog förbereda oss på att det kommer att bli en fjärde och en femte spruta också. Jag undrar förstås om det här nya utbrottet i Sydafrika kommer att ställa till det för mig, jag hade tänkt mig att resa hem efter helgerna. Men sk-t samma, jag kan stanna här. Dessutom tror jag att risken att smittas av något nytt och värre (om det nu verkligen är så) den är större i Schweiz än i Hälsingland.

Nu laddar vi för advent!

 

Igår var det livat här hos oss! Dragspelarna har inte haft så mycket att göra på sistone, det har varit några gudstjänster på fäbodar i somras och framträdande på en hembygdsfest. Men nu tyckte de att det var dags att börja öva igen. Det var BG, Sven-Erik, Marita, Villy och förstås också Elvy. Dessutom hade Sven Erik tagit med ett rätt så bra elpiano som han tyckte att jag skulle spela på. Alice och Irene var med så att vi andra skulle kunna få både kaffe och mat.

Vi startade klockan elva med andakt som Villy ansvarade för och sedan var det ”kyrkkaffe” och två timmars övning, sedan söndagsmiddag och vi höll faktiskt på till klockan var fem. Sen var rösterna slut och dragspelarna hade träningsvärk. Jag var med och stöttade upp med pianot i en del av repertoaren. Det var mest gamla läsarsånger men också några av de nyare andliga ”örhängen” som t ex Han är min sång och min glädje. Vi hade så roligt, hoppas nu att det blir möjligt att genomföra de arrangemang som de är inbokade för under vintern.

Jag gjorde ett par video och skickade över till Nigel. Han svarade med en gång, var riktigt avundsjuk. Nigel har faktiskt övat på sitt dragspel ett par åt nu och jag tycker han är riktigt duktig. Dwight har fått låna mitt lilla dragspel, det som Elvy gav mig, men han har problem med basarna. Men han övar. Förmodligen behöver en fullvuxen karl ett fullvuxet dragspel.

Man får nog säja att vintern har gjort entré. Kallt och mörkt och ibland ganska halt faktiskt. Jag jobbar på och det känns på något sätt enklare att skriva när jag har ”lokalfärg” runt mig.

I morgon skall Elvy starta julbaket. Då kommer Maj hit, de gör julkakor av traditionellt slag och kommer att ge dem till äldre-äldre (jo, de säjer så, själva är de bara äldre) som de skall åka runt med nu till första advent. En fin tanke.

Det känns att det lackar mot jul. Utebelysningar av de mest varierande slag har redan kommit upp och även om alla inte är så smakfulla, så skingrar de mörkret. Vi skall sätta upp våra nu i veckan. Ja, d v s BG kommer hit och hjälper oss.

 

Mörketiden...

 

Dom säjer så i Norge vill jag minnas. Nu är det mörkt, om solen visar sig, så går den upp klockan åtta och ner kvart över tre. Men skymningen kommer mycket tidigare och är det dessutom mulet... Ja ni förstår.

Elvy har övertygat mig om att jag måste ta en vitamintablett vid frukost och nu när det är som mörkast, skall den kompletteras med en D-vitamintablett. Dessutom bör man inte äta alltför grovt bröd till frukost, det reducerar nyttan av vitaminerna. Säjs det och jag gör som jag blir tillsagd. Det är lugnast så.

Jag har disciplinerat mig och jobbar mellan tio och halv ett, sedan är det lunch och så fortsätter jag fram till klockan tre eller kanske lite längre. Jag tycker att jag har fått ganska mycket gjort sedan jag kom hit. Kan det vara så att ”lokalfärgen” gör mig effektivare?

En dag var vi i Gävle. Martins brutna arm fick opereras. Brottet var väl inte så allvarligt men man bedömde att det inte skulle läka ordentligt utan ett ingrepp. Han fick stanna över natten och sen åkte Villy och Alice dit och hämtade honom. Nu mår han rätt bra men är förstås irriterad över att han måste ha hjälp av Märtha med ett och annat.

Jag har varit hemma hos Janne två gånger och under erfaren ledning har jag fått bekanta mig med delar av himlavalvet. En kväll var det riktigt, riktigt stjärnklart fram till midnatt, då mulnade det på riktigt rejält. Den andra gången var det inte någon lika magisk stjärnhimmel men med teleskopets hjälp kunde jag se en hel del. På sätt och vis är det lite enklare om man inte ser myriader av stjärnor, så som det var första gången. Nu får vi hoppas på klart kallt vinterväder, det är då man ser bäst. Och fryser mest.

Jannes två katter, Rigel och Maia är kolossalt trevliga. Keliga och samtidigt två personligheter. Rigel är otroligt sällskaplig medan Maia kräver att man skall fjäska lite för henne, då kommer hon och man förstår verkligen att det är en ynnest att hon kommer upp i knät. 

Svensk politik ser ut att bli spännande. Damen som leder Vänsterpartiet (hon med det svåra namnet) tycks ha ett enormt självförtroende. Jag tänker på ordspråket ”den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket.” Skulle hon bereda väg för en ärkekonservativ regering med M, KD och SD så lär väl hennes ranking sjunka högst betydligt. Jag undrar vad Jonas Sjöstedt tänker...

Söndag kväll.

Igår var det alla helgons dag och i det här lutherska landet minns man de bortgångna då. Har det något att göra med svensk demokrati, alla är helgon oavsett om de skulle blivit kanoniserade eller inte. Och förresten blir man ju inte kanoniserad i den lutherska kyrkan heller... Alltså är Alla helgons dag en demokratisk dag, där demokratin fungerar även på ”den andra sidan”. 

Idag är det Alla själars dag enligt svenska kyrkan och det är då som man skulle minnas de bortgångna. Men nu har folkviljan bestämt något helt annat.

Det var många ljus tända på kyrkogårdarna som vi besökte. Alfta, Ovanåker, Hanebro, Bollnäs och Arbrå. Vi har släktingar i Ovanåker, Alfta och Hanebro, var i Bollnäs och Arbrå åt en gammal dam som Elvy känner, hon orkade inte följa med. Men vi tog bilder till henne.

Det mörknar fort och när vi körde hemåt från Ovanåker så var det faktiskt lite kusligt. Man varnar för vilt som plötsligt dyker upp på vägen och det är helt ok, men man känner oro när man kör genom skogspartier och jag vet inte om det är så nyttigt heller.

Igår var vi också på gudstjänst i kyrkan och det var parentation över dem som gått hem både under 2020 och 2021. Idag var det kyrkfri dag och vi var några som var hemma hos Maj och Benny och åt lunch. Vi är lite bekymrade för vår ”ålderman” Martin. Han har brutit höger underarm, snavade på en kringblåsande björkruska häromdagen. Brottet är rätt komplicerat och det krävs operation på sjukhuset i Gävle. Märtha har slutat köra bil så vi får hjälpa dem med inköp och transporter. Elvy tycker att det är skönt att veta att hon behövs. Så kan man se på det också.

Jag jobbar på och vissa saker känns mycket mer relevanta att skriva om nu när jag befinner mig i Hälsingland. När jag satt hemma i Ascona kändes det stundtals som om jag skrev om ett främmande land.

Natten mellan måndag och tisdag kan kanske bli stjärnklar. Då är jag uppe hos Janne och kollar universum genom hans nya teleskop. Spännande!

 

  

Hemma i Hälsingland

 

Det känns faktiskt som om jag har kommit hem.  Kom till Arlanda/Uppsala torsdag kväll utan förseningar. Elvy mötte mig där och på fredag ville hon ha med mig och köpa några vinterplagg. Sedan körde vi hit upp på lördag och jag installerade mig i min skrivarstuga. Igår var vi i kyrkan och sedan hemma hos Alice och Villy på ”kyrkkaffe”. Sedan återstarten efter att restriktionerna upphört så har man inte kommit igång med kyrkkaffet efter gudstjänsten. Det är mycket som inte är som tidigare och nog kan man fundera över om alla ”traditioner” är värda att behållas.

Janne har satt i gång igen med studiecirkeln i astronomi, onsdag blir det samling här hos oss. Det skall bli intressant, men jag vet att jag har missat en hel del. De kommande dagarna är det molnigt men till helgen kan det ljusna upp och då kanske vi kan få se stjärnhimlen. Det har gått en serie på tv, ett gäng kändisar har seglat över Atlanten och i något avsnitt har man talat om hur magiskt det är att kunna se hela himlavalvet utan ljusstörningar. Janne hade funderat på om en äldre icke-kändis kunde få följa med på nästa seglats.

Jag har sett på schweizisk tv hur någon reste till ön St Helena för att uppleva stjärnhimlen. Det är nog större chans för Janne att ta sig dit än att få vara med om en kändisseglats.

Idag har jag låtit jobbet vila och nu får jag se om det blir något gjort i morgon och kommande dagar. Jag känner mig lite slö, kan det bero på luftombytet? Lördag blir det kyrkogårdsturen. 

 

 

Söndag kväll i Ascona.

 

Sista söndagen med mina vänner på ett tag. Vi har varit här hemma hos mig, Dwight fick ansvara för dagens samling och sedan blev det cateringmiddag här. Hade jag haft mera ansjovis så hade de nöjt sig med Jansson, men tyvärr, ansjovisen var slut.

Nu minimerar jag skrivandet, det får bli förberedelser för att huset skall stå tomt här ett par månader. Viss tillsyn blir det, det har Jen och Nigel lovat.

Vädret har varit skapligt och jag har försökt att städa upp på tomten. Jag tycker nog att det har blivit lite mindre av valnötter i år, kan bero på att det var riktigt dåligt väder en period i våras. Nu ligger de och torkar och den som kommer hit får förse sig. Valnötterna måste torka några veckor, det finns en tunn hinna innanför skalet, kring själva nöten och den smakar riktigt illa, bittert eller beskt innan den försvinner spårlöst.

Jag känner att jag har varit så upptagen med mitt arbete sedan jag kom hem att det har varit tur att mina vänner tagit tag i mig och sett till att jag stängt av min pc, rest mig upp och varit social eller t o m fått lite motion. Det blir nog annorlunda, både socialt och fysiskt när jag kommer upp till Hälsingland. Elvy och hennes vänner är fullvaccinerade, några av dem har t o m fått tre sprutor så de umgås nästan som vanligt, men mest i uterummet som är lite större än samlingslokalen i uthuset. Det skall bli skönt att träffa dem alla, jag är så tacksam för att alla har klarat sig från att bli sjuka.

Det var dagens rapport, nästa gång jag skriver här så är jag högst sannolikt i Hälsingland, i min egen lilla skrivarstuga.  

 

Lite av varje. Och så börjar julen tränga sig på....

 Dags för en lägesrapport. Det fina höstvädret har, med någon dags undantag, hållit i sig men nu ser det ut att bli ändring.

Jag tog en promenad nu på förmiddagen för att handla på Coop och upptäckte att butikerna i centrum, inte alla men många av dem hade startat julen, både inne i och utanför butiken. Det verkade inte vara så stor brist på billigt krafs från Kina som man påstår. Eller också var det fjolårets grejor som inte blev sålda p g a restriktionerna. Trist att se hur de börjar kommersen två månader innan julhelgen.

I söndags hade församlingen i Lugano fått låna en större frikyrka, för att alla skulle kunna komma. Ovaccinerade satt uppe på den lilla läktaren.  Först var det gudstjänst och sedan församlingsmöte där man skulle diskutera en eventuell försäljning av kyrkan och om man i så fall skulle kunna anta något av de två förslag som kommunen hade lämnat. Vi var ganska många, för det var inte enbart registrerade medlemmar som var välkomna utan även andra intresserade. Ett av förslagen är bra för det finns busshållplatser i närheten och det kommer att bli en rätt stor parkeringsplats där. Problemet är bara att där finns en del hus som skall rivas, oavsett om det blir en kyrka där eller inte, så en ny kyrka kan tidigast bli klar om ett år. Den betalar företagen som vill komma åt området där den lilla kyrkan står nu. De hade t o m tagit fram skisser på bygget. Det andra förslaget ligger något mer centralt, tomten är inte riktigt så stor och det blir därför färre p-platser. Där skulle man kunna börja grovplanera redan nu. Där blir det en kyrka som är något mindre också.  Om församlingen godtar det första budet så kan man omgående få använda en samlingssal i en skola hela söndagarna, men för övrigt blir församlingen ”hemlös”. Det slutgiltiga beslutet ligger förstås hos styrelsen.

Ja, för övrigt jobbar jag på, har bokat biljett till Arlanda nästa torsdag, den 28.10. Avresa från Zürich 1715, anländer Arlanda 2010.  

 

Riktigt behagligt höstväder faktiskt.

 

Vädret har förändrats, nu har vi milt och soligt höstväder och det ser ut att förbli så minst en vecka framåt. Det medför att jag inte alltid har samma arbetslust, men det gäller att ta vara på de fina höstdagarna. Då promenerar vi (Regula, Annemarie och jag) uppe i parken på Monte Verita. Sedan går vi hem till Regula och fikar, hon bor alldeles invid parken.

Pierre kom fram till Santiago ett och ett halvt dygn försenad. Zürich – Paris fungerade helt enligt tidtabellen, sen skulle han till Sao Paulo (inte Rio som jag trodde) och där fanns det först inget plan till Santiago, det stod någon annanstans med motorkrångel och när det kom ett plan så hade de ingen pilot som kunde köra p g a arbetstidsregler. Nu skall Pierre vara i Santiago några veckor, det är fortfarande vinter uppe i bergen så något geologiskt fältarbete är inte möjligt. I stället sammanställer de resultaten från förra sommaren och planerar för nästa.

Rickard skall resa tillbaka till Geilo. Han vill passa på innan gränsen till Norge stängs igen. Kanske lite väl pessimistiskt? Idag har regeringen Solbergs sista förslag till  budget presenterats. Mindre pengar till järnvägarna för underhåll och utbyggnad men mer till flyget. Jag får det inte att gå ihop. Dessutom dyrare tobak och snus (det tackar de svenska gränshandlarna för!), dyrare diesel och bensin, det blir dyrare att köpa bilar som drivs med fossila bränslen och även hybridbilar, vissa lättnader i avgifterna för elbilar tas bort (det finns för många nu!). Hytteskatten höjs men räknas samman på något vis med inkomster i Norge så jag vet inte hur det kan  påverka mig och så höjs skatten rejält för de största och dyraste bostäderna.

Erna Solbergs f d kompis, Sylvi Listhaug i Fremskrittspartiet rasar över miljarderna som går till bistånd och klimatarbetet och menar förstås att pengarna måste stanna i Norge och komma ”vanligt folk” till godo.

Man räknar med att det kommer att ta ett år för den nya regeringen med Jonas Gahr Störe från Arbeiderpartiet som statsminister, att rätta till de värsta knasigheterna i det budget som blir regeringen Solbergs sista.

Jag skall ärligt säja att svensk och norsk politik intresserar mig mer än politiken här i Schweiz.

Jag räknar med att resa till Sverige någon av de första dagarna i november och stanna där minst över jul- och nyårshelgen.

Nu är det dags för lite lunch, jag tar en portion frysmat, köttfärsbiffar med svampsås och klyftpotatis. Den kunde lika gärna ha kommit från en frysdisk på Ica som från Migros.

Regn, mera regn...

 

Fredag kväll hade vi avskedskalas för Pierre, lördag eftermiddag tog han tåget till Zürich för att påbörja sin resa söndag morgon, först till Paris och sedan till Rio och därefter till Santiago.

Igår var vi samlade i Bellinzona hos Julia, Leo och Stephan. Då var det minnesdag för ett lokalt helgon, Andana som vårdade de sjuka under digerdöden och själv inte blev smittad. Leo hade letat reda på en gammal berättelse om henne, där man också berättade om de under som hon säjs ha utfört efter att digerdöden ebbat ut. Sant eller inte så var det en intressant berättelse som säjer mycket om katolskt tänkesätt i gamla dagar. Hon blev inte kanoniserad så man kan nog misstänka att en del av alla de märkliga ting som tillskrivs henne inte har ägt rum.

Det är riktigt ruskväder idag men det blev inte så kraftigt regn här som man har varnat för. Nu regnar det värst nere i trakten av Genua och Savona, men regnet skall troligen dra sig norrut. Prognoserna säjer att här kan det komma 40–50 mm regn idag och i morgon omkring 100 mm. Effekten av så mycket regn blir ju våldsam i kuperad terräng. Det betyder nya ras, nya vägskador och allmän kalabalik uppe i bergen.

Sverige har varit på tapeten i både tidningar och tv här nu. Det handlar förstås om bomben i Göteborg. Man tror allmänt att Sverige är en lugn plats på jorden men så är det inte längre. Nu på morgonen ägnade en tidning några rader åt konstnären Lars Wilks död och antydde att det skulle vara ett islamistdåd, vilket polisen i Sverige inte tror. Men det är ju mer spännande än ett exploderande däck. Sanningshalten får komma i andra hand.

Det blir nog ingen utevistelse idag. Det är bara att jobba på.

 

 

Hösten smyger sig på.

 

Dags att ta mig samman och skriva något här. Jag jobbar för fullt, har bestämt mig för att ha vissa avsnitt klara innan jag reser till Hälsingland i slutet av månaden. Anledningen till det är, att då kan både min lokala ”expert” och min förläggare ta del av det jag skrivit. Men det finns mycket mera att skriva om och det som vi gissade kunde bli en bok om 250 – 300 sidor, det blir mera, men jag vet inte hur mycket. Historier rullas upp i berättelserna och knyts samman på det mest oväntade sätt.

Vad händer mer här då? Inte så mycket. Det mest spännande är förstås att Luca har skaffat sig en flickvän och hon var med honom till söndagens samling. Hon heter Isabel och är hudterapeut, katolik och spelar basket. Så mycket vet jag just nu.  Det där med hudterapeut är förstås intressant, hon och Regula hade massor att tala om och vad jag kunde förstå så blev hon överraskad när ”vår Regula Huber” också är Helene Huber, en riktig kändis i skönhetsvårds- och stylingbranschen. Luca hade avsiktligt inte nämnt det.

Även om Regula sålt sin verksamhet och pensionerat sig, så dyker hon ibland upp i reportage i damtidningarna och är känd för att hon fortfarande stylar en hel del kändisar. Men i vår grupp så är hon inte Helene Huber utan Regula.

Men för övrigt, inget intressant att berätta. Jo, Pierres avresa till Chile har blivit framflyttad , han reser från Zürich söndag morgon och i morgon kväll skall vi ha avskedskalas för honom.

Inte stjärnklart i Hälsingland.

 

Jag pratade med Janne igår kväll, Janne är vår amatörastronom. Amatör är kanske att förringa hans kunskaper men han har aldrig jobbat inom rymdvetenskapen.

Janne hade förstås läst vad jag skrev om stjärnhimlen i Chile och han var lindrigt uttryckt, avundsjuk på Pierre – som ju inte är astronom utan geolog dessutom. Janne har ju t o m ett eget litet observatorium och två olika slags teleskop där, men det har varit få tillfällen att beskåda stjärnhimlen sedan nätterna började bli mörkare. Det har mest varit molnigt. Vi får hoppas att det klarnar upp nu när hösten kommer.

Janne har tagit hand om två hem- och herrelösa katter. Först Rigel och sedan Maia, uppkallade efter två stjärnor. Troligen kommer de från samma familj, som gav  sig av utan att sörja för katterna. Nu är de väl hemmastadda hos Janne, har femstjärnig service och egen ingång. Happy end alltså.

Vi samlades alltså hos Jen och Nigel igår. Yves hade en tråkig nyhet, församlingen i Lugano kommer med största sannolikhet att bli av med sin lilla kyrka. Den ligger inklämd mellan två stora, kommersiella byggnader som sedan länge sett lystet på marken där kyrkan ligger. De vill bygga ihop de här två husen.  Nu har kommunen börjat blanda sig i ärendet och har erbjudit mark och företagen har erbjudit en rätt hyfsad ekonomisk kompensation. Problemet är bara att marken som erbjudits ligger rätt avsides. Men man kommer inte att acceptera det erbjudandet, det är alla i församlingen eniga om.

Och om någon undrar, Jansson tog snabbt slut.

Avbrott eller rättare sagt ras-skadat.

 

Internet för min pc har varit stendött sedan söndag kväll. Nu har linan till omvärlden börjat fungera igen. Jag tänkte först att skriva något här via min telefon men det kändes lite väl bökigt. Vad har hänt? En kombination av effekterna av det myckna regnandet tidigare, dagvattenledningar som rasat ihop och skulle lagas samtidigt som man måste åtgärda ett ras på en gata strax ovanför mig. För övrigt samma gata där Regula bor. Man hade dels vissa svårigheter att lokalisera brottet, som visade sig sedan vara två brott och skulle också reparera kabeln i konkurrens med dem som åtgärdade de andra problemen.

Nu har vi ganska normalt sensommarväder här, minst +20 på dagarna och faktiskt en och annan oväntad regnskur också. Solen skall gå upp klockan sju och ner halv åtta men dagarna blir inte så långa eftersom upp- och nedgång inträffar bakom ett och annat högt berg.

Jag jobbar på och måste nog säja att jag har varit ganska flitig. Men då kan man ta en och annan ledig dag när man kan göra en utflykt. Resandet blir förstås ganska begränsat men vi har varit uppe i Tamaro och beundrat den intressanta kyrkan Santa Maria degli angeli, ett av Mario Bottas arkitektoniska mästerverk. Googla gärna på Mario Botta så kan ni se bilder på hans verk, kyrkliga och profana. En del av våra favoriter bland vandringslederna har varit helt eller delvis avstängda så det har vi hoppat över men kompenserat det med ett par turer med Davids och Pierres båt.

Pierre skall resa tillbaka till Chile den 4 oktober, Då är det fortfarande snö uppe i bergen men de skall tydligen skrivbordsjobba i Santiago tillsammans med chilenska geologer under några veckor. Pierre säjer att det han saknar mest från Chile, är stjärnhimlen. Utan teleskop kan man se myriader av stjärnor och med ett enkelt sådant kan man se många galaxer. Visst låter det spännande!

Lotta och Dwight kom hem i onsdags. De hade tänkt att stanna lite längre i Sverige men har nu lånat ut sitt hus till en familj som bor i närheten av Blidsberg, vars hus måste genomgå en större reparation. Jag har bara talat helt kort med Lotta, hon var här med lite matvaror som jag hade beställt. Hon tycker att precis som här, präglas allt i Sverige av pandemin, men folk i allmänhet verkar ta saken med förstånd. Det gör man ju inte här.

På söndag skall vi samlas hemma hos Jen och Nigel. Då skall vi också ha knytkalas och eftersom jag högst sannolikt kommer att tillbringa julen i Sverige, så får jag göra min årliga Jansson nu i stället. Janssons frestelse är gott, men jag kan inte riktigt förstå mina vänners besatthet över denna enkla rätt. Potatis, lök, ansjovis och grädde. Ja, det är tydligen ett vinnande koncept-

 

Vi har varit på utflykt.

Dags att samla mig och skriva något här.

Vi har alltså varit på utflykt. Vi, det är Jen, Nigel, Diana, Yves, Pierre, David, Marlene och jag. Vi fick låna ett hus i utkanten av St Moritz, körde dit i onsdags och kom hem igår kväll. Huset tillhör Nigels grannar, det är stort och har t o m fungerat som pensionat tidigare. Vi hade skaplig tur med vädret, två riktigt fina dagar och bara en eftermiddag med regn. Vad gör man i St Moritz? Det finns turstigar, faktiskt riktigt välskötta och reparerade efter allt regnande, det finns en promenadväg runt sjön, i centrum finns det många exklusiva butiker och prisnivån på restaurangerna är hög. Det säjs att St Moritz har kommit lite i skymundan de sista decennierna och att det är ett lite äldre klientel som söker sig dit. Jag vet inte om det stämmer, men vi såg faktiskt två brittiskregistrerade Rolls Royce, en Bentley och en Jaguar plus en Jaguar med finska skyltar.

Vi köpte med oss mat och lagade själva men var på kafé två gånger. Priserna var i högsta laget men bakverken var superfina och ganska väl tilltagna. När jag skriver att det var dyrt, så jämförde vi med vad motsvarande kostar hemma hos oss i Ticino. Men det var en intressant tur och som sagt, vi hade tur med vädret.

Nu får jag börja samla mig och fortsätta jobba. Jag talade nyss med Elvy och allt var sig likt uppe i Hälsingland utom att en äldre man i Ockelbo antagligen har mördat sin sambo. Nu har kyrkan börjat ha gudstjänster igen, men inte i söndags. Då samlades den vanliga gruppen i uterummet.

Det är fortfarande sommarvarmt här men ganska mulet. Den kommande helgen skall det bli väderomslag och regn.

Lördag kväll.

 

Nej, jag har inte slutat blogga. Men jag har inte haft något särskilt att skriva om. Hyggligt sommarväder, fortfarande semestertider men skolorna skall just börja och nu har man problem med hur man skall hålla covidsmittan borta från skolorna. Jag tror inte att det går.

Nu är praktiskt taget alla som jag känner vaccinerade två gånger, ett par tonåringar har faktiskt fått sin första spruta och nu behöver de bara vänta fyra veckor på spruta nummer två.

Jag vet inte var det kommer ifrån, men någonstans så har man för avsikt att prioritera ”vanliga” patienter om det är fullt på IVA, de som har valt att avstå från vaccination och insjuknar kommer alltså inte vårdas där. Tufft, men hur har det varit tidigare, ”vanliga” patienter har faktiskt avlidit i brist på IVA-plats. Nu för man en diskussion om det är oetiskt att göra denna prioritering. En absolut majoritet av dem som valt att inte vaccinera sig är s k antivaxxare som i sin tur spridit budskapet om den farliga vaccineringen och skrämt upp andra. Man kanske får stå sitt kast.

Och så var det Afghanistan.  Eländes elände och hur kommer det att sluta? Fullt krig mellan IS och talibanerna, som kanske i största hemlighet kommer att få stöd av USA.

Skrivandet flyter på. Det har blivit en hel del mindre utflykter upp i bergen, vi hade tänkt oss att köra upp i Verzasca och vandra. Det är så otroligt vackert där. Men sedan fick vi höra att när vädret är fint, så är det en milslång bilkö och efter Lavertezzo är det hart när omöjligt att parkera bilen.

Det har varit lite obehagligt att läsa om alla dödsolyckor uppe i bergen. Dels beror det på att rasriskerna är större i år än på länge på grund av regnandet, dels också på att oerfarna klättrare har gett sig i kast med alltför svåra klättringsleder. Det är förstås dödsolyckor där varje åt men inte i samma utsträckning som nu.

Planeringen för hösten är att jag skall vara en duktig flicka och jobba på, sedan skall jag resa till Hälsingland i november-och stanna där över jul och nyår. Om man nu får resa in i Sverige. Men dom är inte lika hysteriska som norrmännen.

Lotta och Dwight har varit på Geilo. De hade inga problem med att komma in i Norge via Svinesund men när de har varit inne i butiker eller varit på restaurang så har de fått visa upp sina vaccinationsintyg. Som tur var, hade de dem på papper... En gång blev Dwight tvungen att visa upp sitt pass också.

I morgon samlas vi uppe i Orselina. Vägen dit upp  har blivit lagad, det har varit ras på flera ställen. Först lagade man det provisoriskt och sedan rasade det vid nästa regnväder. Lotta och Dwight är i Sverige, Regula och Annemarie är i Solothurn men sedan tror jag att alla andra kommer.

Long time no see.

 

Det var en dryg vecka sedan jag skrev här, det har bara inte blivit av när det inte händer något särskilt. Åtminstone inte här i Ascona.

Jag jobbar på med boken, har massor av info som måste värderas så det har inte blivit några ”sidor” skrivna, däremot har jag massor av anteckningar som jag måste kontrollera  med info från andra källor. Det är tidsödande men intressant. Det har spridit sig bland folk med intresse för hembygden och historia att jag håller på och skriver och jag har fått en del förfrågningar om när boken kommer ut. Jag kan bara svara att det vet jag inte. Jag vet bara att jag kommer att få den förlagd. Det är en förmån som inte alla kan påräkna.

Jag blev lite orolig när jag hörde att det skulle komma mycket regn över Hälsingland, men det blev ju inte så farligt. Gästrikland fick ta den värsta smällen. Elvy hade inte märkt något mer än att det är en stora sjöar på gräsmattan framför huset och på fälten ner mot landsvägen. Båda husen har s k torpargrund och nu på förmiddagen hade BG kollat tak, väggar och golv med en fuktmätare och det var tydligen lugnt. Regnet hade ändå varit så kraftigt att det hade slagit in vid vädringsfönstren i uterummet men där kan man ju faktiskt spilla lite på golvet utan att det blir problem. Uthuset ligger en liten aning högre än de andra husen och hade klarat sig men i garaget var det blött på golvet. Så den här gången gick det bra. Någon hade kallat det för ett femtioårsregn men jag misstänker att det inte kommer att dröja femtio år tills något sådant här händer igen.

Här har sommaren återkommit. Det har varit några regndagar men inte mer än att det är till nytta för växtligheten. Här skall vi normalt ha sommar minst en månad till, även om kvällarna blir mörkare.

Det har förstås också tagit en hel del tid att ha koll på läget i Afghanistan den sista veckan. Här var det någon politiker som generöst förklarade att Schweiz skall ta emot tiotusen flyktingar. Men det var nog lite förhastat, politisk enighet finns nog inte - just nu i alla fall.

Nu var dagens lunchrast över, åter till arbetet!

 

 

Nu är det allvar!

 

Vädret har blivit bättre, mer sommarlikt. Pandemin har väl gått åt rätt håll. Det var det om detta.

Nu blir det miljö. Wolfgang Hansson, krönikör i Aftonbladet skriver så här;

 

Efter FN:s senaste klimatrapport kan man konstatera en sak.

Vi går med öppna ögon rakt in i apokalypsen.

Alla vet vad som behöver göras men ingen förmår att åstadkomma det.

 

Kommer den här larmrapporten att förändra något? Vanligt folk kanske kör bil lite mindre eller t o m köper en elbil. Vanligt folk kanske funderar två gånger innan de köper en ny soffa. Vanligt folk kanske kollar märkningen i det nya plagget som man tänker köpa och konstaterar Made in China, nej då köper jag inte det. Vanligt folk kanske väljer att äta mindre kött och mer grönt.

 

 Jag är vanligt folk, jag tänker mig för två gånger innan jag tar bilen för att handla. Men så som vädret har varit, så har jag tagit bilen rätt ofta. Jag är vanligt folk, jag tänker numera på vad jag köper och jag kollar två gånger i klädförrådet innan jag köper nytt. Jag är vanligt folk och jag köper betydligt mer frukt, grönsaker och rotfrukter än kött. Och så vidare.

 

Men hjälper det när makthavarna och kapitalisterna först och främst tänker på sin makt eller sina bokslut? Hjälper mina små ”uppoffringar” när Kina är fullt av kolkraftverk som spyr ut rök? De förändringar som måste göras är så stora att politiker som skulle kunna införa dem, med dessa undertecknar sin politiska dödsdom.

 

Det som behövs är globala beslut. Vem skall genomföra dem? En kommande världsregering? Jag tror inte det. De förändringar som måste till är så stora att vi inte förstår konsekvenserna av dem.

 

Men genomför vi dem inte, så kommer största delen av Afrika att inte kunna producera mat till innevånarna, Sibirien kommer att tina upp och skynda på uppvärmningen, stora delar av kustnära områden kommer inte att vara beboeliga på grund av höjningen av havsytan.

Apokalyps, det låter som något ut Bibeln... Johannes uppenbarelse. Ta inte allt som står i den bokstavligt eller kronologiskt. En del är undergångspoesi. Men resultatet av den globala uppvärmningen det blir en apokalyps.

Apokalyptik avser en viss uppfattning om Guds slutgiltiga seger över ondskan vid världens eller historiens slut, domedagen, apokalyps, ragnarök eller dylikt.

Det står så i Wikipedia.

Jag kommer kanske inte att få stå till svars för godiset jag snattade eller de lögner som jag använt mig av. Jag kanske får stå till svars för överdriven konsumtion.

 

Tisdagens ovädersrapport.

 

Idag regnar det rejält, i morgon skall det regna lika mycket. Sedan kan det bli ett par dagar med lite bättre väder innan de verkligt stora vattenmängderna kommer till helgen. Lågtrycken verkar inte flytta på sig. Många av de mindre vägarna är avstängda, röjningsmanskapen har tydligen fullt upp med att hålla huvudvägarna öppna för trafik. Det fungerar ändå inte något vidare.

Märkligt nog så är det fortfarande många som ger sig ut på vandringar i bergen och som räddarna får söka efter. Det skall finnas fyra personer bara här i Ticino som man inte lyckats hitta nu under de senaste dagarna. Men det har varit uppe i norra Ticino, här omkring är det väl lite svårare att villa bort sig.

Nu kommer åskan tillbaka och med åskan kan hagelstormarna komma. Jag har bilen i carport så jag är inte så bekymrad, men för dem som har bilar stående ute kan en hagelstorm bli en mycket dyrbar affär.

Jag sitter inne och jobbar så vädret påverkar mig inte så mycket. Men det är viktigt att ha laptopen fulladdad plus ett reservbatteri som jag köpte häromdagen. Jag köpte också en laddningsbar pannlampa och en lite större som kallas för arbetslampa. Sen har jag laddat med några gammaldags stearinljus också.

Det var dagens väderrapport. Jag har inget mer intressant att berätta.

Bättre väder på nationaldagen.

 

Idag har vi haft riktigt fint väder. Inte så varmt, kanske +20 och i det närmaste vindstilla. Vi har avverkat ett stillsamt nationaldagsfirande här hos mig. Pierre hade tänkt att vi skulle vara uppe hos dem, men vägen upp till Orselina är i dåligt skick. Jordras och stenras, som överallt alltså. Här i min närhet är det så tättbebyggt och det finns så många stödmurar runt tomterna att vi inte har de problemen. Men det är blött...

Det var Pierre och David som stod för maten, lövbiff med grillade grönsaker, Pierres hemliga sås och rösti. Pierre var själv inte så nöjd, utbudet i butikerna har påverkats av vädret men jag kan försäkra er att det var såå gott. Jag har aldrig ätit grillade paraguayos tidigare men med lite salt och chiliflakes var det en helt ny upplevelse. Desserten bestod av Pierres tolkning av Matterhorn, ett glassberg med flagga på toppen. Jag känner verkligen att vi har saknat Pierres kreativa matlagning. Han reser inte tillbaka till Chile förrän i slutet av september så han skall nog få glädja oss fler gånger!

Varför blev Pierre geolog? Han är en fantastisk kock.

Det går bra, ja över förväntan för Schweiz i OS. Tre guld, fyra silver och fem brons – än så länge. Schweiz är på 15 plats ii medaljligan, Sverige på 26. Just nu i alla fall. Danmark ligger på 33 och Norge på 35 plats.

Jag är inte så nationalistisk när det gäller sport, tycker att de som gör de bästa prestationerna är värda sina medaljer. Men visst hoppas jag att de svenska fotbollstjejerna vinner guld.

Ytterligare en väderrapport.

 

Vi har fått både regn, hagel och åska plus riktiga stormbyar. Fortfarande är området kring Lugano mest utsatt men nu börjar allt regn här att förorsaka ler- och stenras. Det är stopp på många mindre vägar även här omkring. Den här stormen heter Ferdinand och...

Här försvann strömmen igår kväll, det kom ett par rejäla åskknallar när jag började skriva.

Idag har vi fått veta att ikväll, alltså lördag kväll kommer det att åska och regna och blåsa intensivt. Man varnar för jordras och uppmanar alla att stanna hemma. Jag trotsar uppmaningen men kör bara bort till Jen och Nigel som bjuder på middag. Rickard är där också, han har inspekterat Lotta och Dwights hus.

Som ni ser så har jag inget mer spännande att berätta än att vi har ett bedrövligt väder. Här i Ticino har vi varit relativt förskonade hittills, tidigare har eländet drabbat den norra halvan av Schweiz.

I morgon är det den schweiziska nationaldagen. Firandet kommer att bli betydligt mer dämpat än vanligt, dels p g a pandemin men mest på grund av vädret.

Väderrapport

 

,Natten till onsdag vräkte regnet ner under några timmar. Trots att jag kategoriserade regnet som ett skyfall, så var det ännu mer intensivt på andra platser i Ticino, mest nere i trakten kring Lugano. De var värst drabbade sedan tidigare och nu rapporterar man om nerrasade hus, ler- och stenras på vägarna och träd som fallit omkull. Så illa blev det inte här.

 Jag hade tidigare, som en försiktighetsåtgärd tagit bort kartonger med sådant som jag är rädd om, ur förrådet. Jag har alltså ett suterränghus och i det nedre etaget, mot bergssidan finns det ett förråd. För några år sedan isolerades det om, det var fuktigt därinne efter en period med häftigt regn. Klockan ett på natten bar jag ut allt som fanns i förrådet. På morgonen var det riktigt fuktigt därinne. Lyckligtvis inget vatten på golvet. Nu får det stå öppet så får vi se vad som händer.

På förmiddagen åskade det rejält och det kom några riktigt häftiga skurar. Nu på eftermiddagen har det åskat rejält men inte kommit en droppe vatten, inte här i alla fall.

I morgon skall det bli uppehållsväder och sol.

Mera regn och lite juridik

 

Vi fick vår del av regnvädret nu i helgen, i Gambarogno som ligger just utanför Locarno, kom det 80 mm på 24 timmar och nere i utkanten av Lugano kom det dubbelt så mycket. Jag tror att det kom lite mindre här, men det är bara en halvmil fågelvägen till Gambarogno.

Just nu regnar det och jag hör att det mullrar, men det är på avstånd. De kommande dagarna verkar det som om vi får en hel del regn, så då kan jag koncentrera mig på skrivandet och redigerandet. Men frågan kvarstår – kommer den här sommaren att bli den sämsta i mannaminne?

Jag talade med Elvy för ett par timmar sedan, i Hälsingland var det +25 och lite lätta moln. Om ett par dagar skall det komma regn och det är välkommet. Det handlar förstås om svamp och lingon...

Där har det hänt, eller rättare sagt håller på och händer något otrevligt. En ensamstående dam, 90+ dog för en tid sedan. För några år sedan brukade hon vara med på samlingarna i uthuset, men sedan satte hälsan stopp för det. Elvy och Maj brukade besöka henne. Hon efterlämnade ett testamente där behållningen i dödsboet skulle gå till ett missionsprojekt. Banken hade hjälpt henne att skriva testamentet i september 2019, så det var helt ok utformat och hon hade inga syskon. Nu dyker ett par kusinbarn upp och påstår att det skall finnas ett nyare testamente där de skall ärva henne. Damen hade aldrig med ett ord nämnt de här kusinbarnen, såvitt Elvy vet har de aldrig besökt henne och personalen på äldreboendet har aldrig sett till några släktingar. Kusinbarn har ingen arvsrätt, så de ärver enbart om det finns testamente. Nu börjar de blanda in Elvy och Maj, påstår att de skulle ha rivit sönder ett nyare testamente. Elvy har kontaktat advokat och tänker slå tillbaka, det finns visst något som heter falsk tillvitelse. Fortsättning följer kanske...

Klockan är just nu kvart över ett och jag börjar bli hungrig. Det blev inget elvafika, tomt i bullburken. Nästan varje dag äter jag enportions djupfryst mat. Den är förvillande lik samma mat som finns i Sverige. Men man blir mätt. Matlagning är inte min favoritsysselsättning.

Aldrig nöjd...

 

Tjugosex grader varmt, vindstilla och mulet nu när klockan är 2215. Vi märker inte av regnet som härjar norr om alperna, just nu mest i Österrike. Här i Schweiz är det högt vatten i de flesta vattendrag, sjöarna har svämmat över sina bräddar. Vägar har raserats, vattnet har trängt in i många hus och det är skador för miljarder, men ändå så är Schweiz lyckligt lottat jämfört med hur det blivit i Tyskland. Här i Ticino har vi inte märkt så mycket av ovädret, Maggia har blivit betydligt bredare och vattenståndet i Lago Maggiore är något högre än normalt, men inte så att det har uppstått några nämnvärda skador.

Prognoserna hade förutspått åskskurar under eftermiddagen så det var ingen gudstjänst i Pregassone idag. Men det kom ingen åska. Vi var några som samlades hos Jen och Nigel, först hade vi en informell samling och sedan blev vi bjudna på middag. Idag var det amerikansk barbeque. Vi började också att tala om att vi saknade våra kanalturer och bestämde oss för att börja planera för en tur nästa sommar. Då borde väl alla vara vaccinerade? David har prickat av vilka kanaler som vårt kanalsällskap har rest på – alla har ju inte varit med överallt  - men  vi har inte klarat av Kennet & Avon Canal och några av de kortare kanalavsnitten i norra Midlands plus The Great Ring, men den är det nog ingen som är så sugen på.. Jag röstar för K&A förstås,

Lotta och Dwight reste till Sverige och efter en helt odramatisk biltur genom Tyskland,  Danmark och via Öresundsbron till Sverige, så kom de på lördagen till Lottas släktingar som bor på en gård i sydligaste Halland. När de kom dit, så fick de veta att en släkting på Lottas mammas sida skulle fylla hundra nästa lördag (alltså igår) och det skulle bli ett stort släktkalas någonstans i Uppland. Man hade hyrt en idrottshall och en pensionerad smittskyddsläkare som är gift med en släkting hade åtagit sig att ordna allt på ett smittsäkert sätt. Det var klart att Lotta och Dwight inte ville missa detta.

Idag ringde Lotta och berättade att det hade varit hundratolv deltagare på  kalaset, släktingar och en del ingifta också förstås. Lotta hade träffat släktingar som hon inte hade sett sedan hon var barn och en hel del hittills helt obekanta släktingar också. Plus sådana som hon kände väl och som det var extra roligt att träffa. Nu har en lite trängre krets i släkten träffats idag också..

När de ändå är så pass långt norrut i Sverige, så kör de upp till Hälsingland i morgon- Gissa om jag är avundsjuk som inte kan vara med! Jag har verkligen en fot här och en fot i Hälsingland. Är jag här, längtar jag dit och tvärtom. Aldrig nöjd alltså.

 

Fotbollssöndag

 

Om vi börjar med vädret så är fortfarande den sydliga halvan av Ticino förskonat från det värsta vädret, men det har förstås kommit en hel del (= alldeles för mycket) regn.

Vi kunde genomföra vår asado i fredags, det var först senare på kvällen som regnet och åskan brakade loss. Det regnade så mycket att det var otäckt att köra de branta backarna ner från Orselina. Asadon bestod av marinerad kyckling, dels naturellt, starkt kryddat oxkött och marinerat d:o. Sen tyckte inte Pierre att det var riktigt rätt sorts korvar som han hade fått tag på, men vi andra som inte har varit i Chile vi tyckte att chorizo och sobrasada var helt okej. Jag trodde att asado var något argentinskt, men enligt Pierre så skiljer sig bara kryddningen avsevärt och i Argentina äter man majskolvar till, i Chile potatissallad. Vi var tolv stycken och all maten gick åt. Jag var mätt lördag morgon också, nöjde mig med en mugg kaffe till frukost.

Utomhusgudstjänsten i Pregassone idag gynnades av ”lagom” väder. Det var roligt att träffa vännerna från kyrkan i Lugano, det var väldigt länge sedan sist. Några av medlemmarna har flyttat högre upp men å andra sidan har några nya sökt sig till gemenskapen. Tills vidare blir det gudstjänster utomhus, man avvaktar tills myndigheterna kommit med rekommendationer om allmänna sammankomster.

Nu laddar vi för fotbollen. Rickard och Marlene kommer hit. På sätt och vis hoppas jag att England vinner, men deras supporter beter sig så osportsligt. Hoppas att vi slipper förlängning och straffsparkar bara!

Busväder.

 

Då har ovädret kommit till oss. Det har varit värst med regn och hagel  i den norra delen av Ticino, A2 har varit stängd på grund av ett ras. A2 är den nationella beteckningen på E35 och söderut från Gotthard och ner genom Leventina har det korkat till sig ordentligt. Det skall gå att ta sig förbi raset nu men trafiken får finna sig i att köra långsamt.

När de började varna för eventuell hagelstorm, så såg alla som kunde till att deras bilar hamnade under något slags tak. Jag kände mig oerhört priviligierad som har en carport.

I västra kanton Bern och uppe i Jura har haglet förstört i stort sett alla bilar som stod utomhus utan skydd. Skörden har blivit ödelagd och många hus har fått skador. Det var förstås inte konstigt att folk i alla fall försökte rädda sina bilar idag. Just nu har de blåst faran över men det kan säkert komma mer.

Vädret är så oförutsägbart och liknar inte något som man är van vid här. Områden i Frankrike brukar ibland råka ut för skyfall och översvämningar på sommaren, men inte här.

Vägar uppe i bergen är avstängda, vandringsleder har rasat och det har dessutom varit flera dödsolyckor uppe i bergen. Den som inte har trott på den globala uppvärmningen tidigare får nog ändra åsikt nu. Det är helt nya typer av vädersystem, vädret tar nya vägar och är betydligt intensivare. Då har de det lugnare uppe i Hälsingland.

Det enda som kan vara något positivt med ovädret är att jag har fått skrivit en hel del och redigerat ännu mer.

Lotta och Dwight överraskade oss genom att köra norrut redan igår. Jag fick sms på kvällen då var de nästan i Würzburg. De planerade att köra nästan till danska gränsen idag, jag kanske får sms med positionsangivelse.

Om vädret tillåter så skall det bli gudstjänst i Pregassona som ligger strax utanför Lugano. Jag tror jag har nämnt det tidigare, ett par medlemmar i kyrkan har en trädgård som faktiskt påminner lite om en amfiteater. Det skall bli roligt att komma dit om... Det är ju det här med vädret.

Pierre betraktas som frisk och David har flyttat hem igen. OM, ja just det OM vädret tillåter så skall vi grilla i morgon. Pierre har samlat info om hur en riktig sydamerikansk asado skall vara, så nu får vi väl äta rejäla köttstycken. Och jag som nästan är vegetarian. Men bara nästan.

Nu plingade det till i telefonen. Lotta och Dwight är nästan framme vid gränsen till Danmark, skall bo på B&B och allt har gått bra. I morgon skall de stanna till i Christiansfeld innan de fortsätter mot Sverige. Jag har rekommenderat det och det har också Rickard. Herrnhutarnas gamla stad och den fascinerande Gudsåkern där församlingens medlemmar sedan slutet av 1700-talet alla ligger begravda med ansiktet mot öster så att de på uppståndelsens morgon omedelbart kan se här Jesus kommer tillbaka.

Och nu har det börjat ösregna igen. Men ingen åska. Just nu i alla fall.

KATASTROF!

 

Igår satt jag och skrev ett inlägg till bloggen. Klockan var ungefär halv sex och plötsligt så blinkade det till på skärmen. Nu är inte det något ovanligt, här i Ascona lär vi ha dubbelt så många störningar på elnätet som i Locarno, på andra sidan av Maggia.

(Maggia är alltså vattendraget som rinner upp nästan uppe vid  Airolo och som rinner ut i Lago Maggiore just mellan Locarno och Ascona. Maggia är max 75 meter bred och ganska grund.)

Det blinkade till ytterligare ett par gånger och sedan var det svart. Totalt strömlöst i hela huset. Klockan sex skulle åttondelsfinalen mellan ”Nati” det schweiziska landslaget och Spanien starta. Ett par minuter senare ringde Rickard. ”Har strömmen gått hos dig också?” Ett par minuter senare ringde Nigel.

Nu är jag inte så hysteriskt fotbollsintresserad så jag kunde väl tänka mig att göra något annat än att sitta framför tv:n om det skulle bli ett långvarigt strömavbrott. Telefonen skulle säkert plinga till om det blev mål. En stund senare hade jag ingen kontakt med yttervärlden via min telefon heller. En liten stund senare gick jag ut och då kunde man faktiskt höra att folk satt i sina bilar och lyssnade till matchen på radio. Öppna bildörrar förstås, det var varmt ute. Fotboll skall ses på tv, inte lyssnas på i radio, det är min åsikt.

Jag var mest orolig för kyl och frys, jag har inte hunnit bunkra upp med så många petflaskor ännu. Förklaring: Både kyl och frys är i fullhöjd hos mig, så ”better safe than sorry” fyller jag sommartid tomma petflaskor och har som kylreserv i de stora skåpen. Dessutom sparar man väl lite el på det viset.

Jag satte mig på balkongen och tog med en bok och en pannlampa, om nu elavbrottet skulle bli långvarigt. Solen går officiellt inte ner förrän vid niotiden men dels går den ner bakom bergen, dels blir det ganska fort mörkt. Sen märkte jag att pannlampan inte hade så mycket lyskraft så den kunde jag skippa. Gick in och letade reda på en ficklampa som lyste lite bättre, När klockan var halv åtta och strömmen fortfarande inte hade kommit tillbaka så satte jag mig i bilen och lyssnade på lokalnyheterna. Dessutom 1-1. Det var strömavbrott i Ascona och Ronco. Brissago, som ligger närmast gränsen till Italien hade klarat sig. När det började mörkna såg jag ljusen tändas borta vid Locarno och på andra sidan sjön. Fortfarande ingen telefonförbindelse. När klockan var tio gick jag och lade mig. Det var så man hade det innan elektriciteten fanns och man kanske också måste spara på fotogen eller talgdankarna.

Kvart över två vaknade jag av att telefonen plingade hysteriskt. Alla nyheter som lagrats under kvällen forsade nu bara in. Då först fick jag veta att Schweiz hade förlorat matchen men kämpat väl. Fortfarande ingen el i nätet. Jag vaknade vid femtiden och då hade strömmen kommit tillbaka och sedan dess har vi haft ström i ledningarna. Nu är pannlampan och den laddningsbara ficklampan beredda om strömmen skulle försvinna igen.

När jag började skriva igår så tänkte jag ha funderingar på regeringskrisen i Sverige, förskräckas över att polis blivit skjuten till döds och tala om vad jag anser om Ebba Busch. Nu slipper ni det och får alltså en skildring av vad som sker i vårt moderna samhälle när strömmen går. Först nu på morgonen kom jag på att jag kunde ha tagit fram laptopen och kollat om den kunde vara min livlina till civilisationen. Så smart är jag!

 

Åska, pandemi och politik.

 

Dagarna går och jag har kommit in i en jobbperiod. Det är mycket som funnits i mitt huvud angående det jag har skrivit, men jag har inte haft tid (eller lust) att ta itu med det. Just nu är jag riktigt produktiv, vädret har varit ”både och” den senaste tiden. Men vi har inte drabbats vare sig av åska, stormar eller ösregn, så som det har varit i den norra och västra delen av Schweiz. Nu varnar de för att det skall bli ett häftigt åskväder över Jura under tidig kväll, men det ser ut som hela norra halvan av Schweiz – från nordöst till sydväst kan få uppleva nya åskväder.

Lotta och Dwight planerar för resa till Sverige nästa vecka. Det går att köra genom Tyskland men sedan ställer Stena Line till det. De tar bara ombord svenska medborgare både från Kiel och Rostock.  Ett plus är att de inte behöver tänka på att boka färja, det är ju hela tiden dagsnoteringar på vad som är tillåtet. Men som det är nu, så får de köra genom Tyskland, övernatta på lämpligt ställe och sedan köra genom Danmark via Jylland, Fyn, Själland och Öresundsbron. De kallar det för transit så det gäller väl att ha bilen fulltankad och ha med något att äta i bilen. Det är 35 mil Flensburg-Malmö.

De frågade Rickard om han ville följa med men han är så nöjd med att vara hemma i Ascona. När det går att resa till Norge igen, det vet ingen.

Pierres hemresa från Chile blev några dagar försenad och sen blev han rekommenderad att vara i karantän och ta inte mindre än två nya test under en vecka, innan man kunde blåsa faran över. Det var säkert förståndigt då det far omkring flera av de nyare virusvarianterna på den sydamerikanska kontinenten. David laddade huset med mat och hämtade Pierre i Geneve.  Han fick sitta i baksätet och David hade munskydd... Sen levererade David honom i deras gemensamma bostad, körde bort till institutionen där han jobbar, duschade och tvättade kläderna och sov på en turistsäng i sitt arbetsrum tills veckan hade gått. Det kan verka överdrivet, men en av Pierres kolleger, som reste hem till England några dagar innan hade insjuknat, trots att han var vaccinerad, och det var en av de ”ovanliga” virustyperna visade det sig. Men numera umgås vi nästan som vanligt och lyssnar till Pierres berättelser från Anderna.

Tänk, när jag skriver här så handlar det hela tiden om pandemin, Det känns som om världen till viss del står stilla. Men nu får vi se vad som händer i Sverige. Statsministern har avgått och nu gäller det för riksdagens trevlige talman att sy ihop en regering igen. Mitt tips: Stefan Löfven klarar sig den här gången också. Det borgerliga blocket är nog tacksamma för det, för hade det blivit nyval så hade förmodligen Liberalerna åkt ur riksdagen. Deras partiledare Nyamko Sabuni är rent ut sagt otrevlig. Sedan blev det lite dumt när man började tala om att liberalerna spelade Svarte Petter med regeringsmakten.

Nu när jag sitter här långt ifrån Sverige, så skall jag säja vad jag tycker om partiledarna. Vänsterns partiledare verkad vara helt enkelt korkad. Miljöpartiets två språkrör är trevliga och kunniga. Stefan Löfven är har en räv bakom vart öra, en slug förhandlare men också en jordnära politiker. Annie Lööv är så principfast att man måste beundra henne men samtidigt, hur spelar hon spelet?  Liberalernas ledare har jag redan sågat jäms med fotknölarna. Moderatledaren litar jag inte alls på. Han gick till val 2018 på att han skulle vara den vuxne i rummet men det löftet har han inte uppfyllt, han uppträder snarare tvärtom. Kristdemokraternas lilla nippertippa retar gallfeber på många, även de i Elvys bekantskapskrets som tidigare röstat med KD. Hon har inte deras, och inte heller mitt förtroende. Sist då Sverigedemokraterna. Finns det ingen av de som röstat på SD som genomskådar honom?  

Detta var alltså dagens analys av den politiska situationen i konungariket Sverige. Nu skall jag ta fram något kallt att dricka.

Hälsning från åsklandet.

 

Nu skall jag inte lura er. Vi i Ticino har varit förskonade från de värsta åskvädren, de som i flera omgångar härjat vilt i atmosfären över centrala och östra Schweiz. Det har varit många bränder, både i hus och ute i naturen, det rikliga regnet (understatement) har gjort att vägar rasat, vandringsleder underminerats och inne i tätorterna har brunnslock tryckts upp underifrån och farit i väg. Träd har fallit över både mindre och större vägar och många trafikolyckor har förorsakats av detta eller helt enkelt av att man inte respekterat den akuta risken för vattenplaning. Kaos alltså. Men inte här.

Här får vi räkna med en hel del regn den kommande veckan och termometern kommer att visa på +25-30 grader dagtid.  

Jag har kommit igång med att jobba, en fördel av dåligt väder. Jag försöker att vara disciplinerad, vaknar klockan sju, börjar jobba klockan åtta. Jobbar fram till tolv och sedan blir det siesta fram till dess att temperaturen sjunker lite. Då jobbar jag ett par timmar till. OM nu inte någon av mina vänner pockar på uppmärksamhet förstås.

I kväll har jag faktiskt jobbat från halv sju till halv nio. Plus fyra timmar på förmiddagen. Då kan det väl vara ok med något kallt att dricka och slötitta på TV en stund. Det händer faktiskt inte så mycket här... livet har definitivt inte återgått till det normala. De som går ut och äter på kvällen, de går hem tidigare och nere på piazzan är det ganska lugnt efter tio på kvällen.

Så det blir en rätt avslaget inlägg på bloggen.

En vecka då det hänt en hel del.

 

Tisdag var jag på vårdcentralen och blev testad.

Onsdag skolavslutning ute på skolgården. Det kom lite lätt regn, men programmet kunde ändå genomföras. Idas sommarvisa, tal av rektor, avtackningar och till slut en vers av Den blomstertid nu kommer. Eleverna fick glasspinnar och sedan var det sommarlov.

Ordinarie lärare har studiedagar några dagar framåt men jag slipper förstås.

Vi körde ner till Uppsala torsdag förmiddag, hade med oss mat så att vi slapp att gå i butiker där, smittoläget i   Uppsala är bättre nu  men fortfarande inte bra. På kvällen fick jag testsvar, negativt förstås.

 Fredag morgon körde Elvy mig ut till Arlanda. Jag fick betala för övervikt på mitt bagage men det hade jag räknat med. Annars var det inga problem vare sig där eller vid ankomsten till Zürich. Jag hade vaccinationsintyg på engelska. testsvaret i telefonen och kunde dessutom styrka att jag är bosatt i Schweiz. Däremot så skulle jag ta ett nytt test max 48 timmar efter inresan. Men det var ingen som nämnde något om hur jag skulle rapportera resultatet...

Nu är jag hemma och det är inte så enkelt att ”landa” efter att ha tillbringat drygt ett halvår i Sverige. Dwight hämtade mig på stationen i Locarno, det fanns mat i kylskåpet och huset kändes fräscht och nystädat. Jag har inget att klaga över. Bara att det mesta känns ovant.

Det fanns en del mat i kylskåpet när jag kom hem, men jag fick ändå handla igår. Jag kom in på Coop och kände mig bortkommen. Tänk så lätt man vänjer sig av med vardagliga ting. Till slut fick jag med mig det jag skulle ha.

Här är det fortfarande ”husförsamling” som gäller. Kyrkan i Lugano kommer troligen inte att ha öppet förrän till hösten. Men det finns en utmärkt plats för friluftsgudstjänster, medlemmar som bor i Pregassona, strax utanför Lugano. har något som kan  liknas vid  en amfiteater i sin terrasserade trädgård. Vi var där förra sommaren och nu skall de samlas där framöver. Jag vet inte vilka restriktioner det finns för sådana arrangemang, kanske maxtal deltagare? Idag har vi varit uppe hos David. Det var skönt att vara tillsammans med de andra, den gemenskapen har jag saknat.

Pierre kommer hem från Chile på onsdag. Teamet skall inte resa tillbaka dit förrän i början av september, men han har ändå en hel del jobb att göra under tiden. Det finns mätningar och resultat som skall bearbetas. 

Här talar man fortfarande om linbaneolyckan vid  Mottarone, Den enda överlevande, en femårig pojke har fått lämna sjukhuset i Turin för vård på en ort i Italien där han har släktingar. Det pågår fortfarande undersökningar om varför olyckan skedde, men svaret är enkelt. Ekonomisk vinning får styra över säkerheten. Det är flera olika saker som man medvetet har slarvat med och besiktningsresultat som förfalskats. Jag hoppas att de ansvariga får ett rejält straff, inte minst för att andra ägare av linbanor skall avhålla sig från att spela med människors liv för ekonomisk vinning. Och tills vidare får INGEN upp mig i en linbana, inte ens i Schweiz.

I morgon skall jag ta itu med boken igen. Men först av allt så måste jag gå igenom vad som är gjort och göra en plan för fortsättningen. Jag är faktiskt riktigt sugen på att sätta i gång nu. Det enda som kan bromsa mig lite är vädret. Idag har det varit +32 och de kommande dagarna ser det ut att vara nästan lika varmt. Jag är inte van vid sån tropisk hetta – ännu.

Grillkväll.

Rickard kom lyckligt och väl fram till Zürich i torsdags, hans vaccinationsintyg kontrollerades av tre personer – de hade inte sett något sådant tidigare. Men han blev insläppt och kom hem till Ascona på kvällen. Dwight hämtade honom i Bellinzona. Där får man oftast byta om man skall resa till Locarno.

Mina elevers matteprov blev godkänt och så fick de också visa vad de lärt på våra lektioner i engelska. Uttalet imponerade och talet, även om det var enkla frågor som de skulle svara på, det flöt på riktigt bra. Så jag får väl anta att jag har gjort skäl för min lön.

I morgon blir det gudstjänst i kyrkan. De första femtio släpps in och anvisas platser minst en meter från varandra, in- och utpassering får ske successivt. Man får inte stanna och samtala på p-platsen, varken före eller efter gudstjänsten.

Som en liten protest kommer de som brukar samlas i vårt uterum inte att gå dit. Det blir nog lite av en ”avskedsföreställning” för mig också. Sen vill några av dem träffa pastorn och ta reda på varför man agerat som man gjort under den här långa tiden då det inte varit någon verksamhet och ingen möjlighet att ha telefonkontakt.

Nu grillas det här. Janne, Maj, Benny, Alice, Villy och Anne är här.  Det blir något kanadainspirerat och det luktar enris. Det var inga små köttbitar som de laddade upp med. Plus sallad och kall öl.

Nu kan jag inte klaga på vädret.

 

Ja, då var det ordnat med min hemresa. Det blir fredagen den 11 juni och vi kör ner till Uppsala torsdag. Elvy har inte varit i sin lägenhet på länge så det blir inget extra besvär att köra mig dit ner. Planet lyfter klockan åtta och om allt går enligt planerna skall jag vara i Locarno kvart över tre på eftermiddagen.

Nu börjar jag räkna dagarna. Först skolavslutningen på onsdag och sedan till Uppsala torsdag och så hemma i Ascona på fredag.

Nu på förmiddagen har jag ”ledigt” – mina elever ”examineras” i matte av sin ordinarie lärare. Igår var det svenska och jag vet att det gick bra. Jag är väl lite mer osäker på matten, det är inte mitt favoritämne. Det är ju egentligen inte eleverna som examineras utan det är om jag lyckats ge dem förväntade kunskaper, trots att vi hållit på med distansundervisning sedan mitten av januari.

Rickard reser idag. Det var tydligen riktigt pyssligt att få ihop det med resan från Gardermoen, han får använda nästan hela dagen för att ta sig till Zürich. Han har ett vaccinationsintyg och har tagit ett test som han fick svar på sent igår kväll. Det är lite knepigt med vaccinationsintyg men det är avfattat på engelska och underskrivet av en doktor och en vaccinationsansvarig i kommunen. Det är bara att hoppas att det fungerar. Jag har redan fått mitt intyg, det är också på engelska och så får jag ta en test onsdag morgon innan jag går till skolavslutningen. Så det löser sig nog. Hoppas jag.

Ute är det +22, lätta moln och så ser det ut att bli de närmaste tio dagarna. Nu är det sommar, åtminstone enligt SMHI:s årstidskarta.

Fredag kväll.

 

Nu väntar jag bara på att det skall bli tisdag och spruta nummer två. Det är så märkligt hur detta vaccin dominerar våra tankar, våra samtal och vår planering. Sen blir det allt mer troligt att det så småningom kommer en spruta nummer tre som är laddad med motgift mot de mer exotiska varianterna av covid 19.

Skolterminen lider mot sitt slut och den kommande veckan skall mina elever göra informella kunskapstester, det är matte och svenska som står på programmet men de vill också göra ett kunskapstest i engelska för de är övertygade om att de kan betydligt mer än sina klasskamrater. Det har hänt att jag har undervisat på engelska och deras vilja att ”prata engelska” har varit stor. Sen skall de själva skriva vad som varit bra, mindre bra och svårt under den här terminen. Det skall bli spännande att läsa.

Rickard reser hem till Ascona torsdag nästa vecka. Han måste ha med sig vaccinationsintyg och ett max 48 timmar gammalt negativt test för att bli insläppt utan karantänskrav. Då räknar jag med att samma bestämmelser gäller för mig. Ingen av oss är turister, vi bor ju i Schweiz.

Nu har våren, eller kanske försommaren kommit. Jag räknar med att det kommer att bli en hel del utejobb i morgon.

 

 

 

Send the fire!

 

Idag är det pingstdagen. För tolv år sedan ville David och Pierre att Marlene och jag skulle följa med till pingstgudstjänsten i den ekumeniska, engelsktalande församlingen i Lugano. Läs inlägget från den 1 juni 2009 så förstår ni.

Den dagen blev startpunkten för något nytt, vår husförsamling började sedan så sakteliga växa och det växte fram en andlig gemenskap mellan oss. Nu är vi nitton, även om Pierre, Rickard och jag har inte varit – kunnat vara – med i gemenskapen på ett tag. Jag hade gärna varit med dem idag, men man kan inte få allt man vill.

Vi hade också en ”husförsamling” här idag. Så länge som kyrkan de flesta av dem tillhör, inte har någon verksamhet så är det rimligt att vi kallar oss för husförsamling. Eller uterumsförsamling. Idag var vi femton. Jag vet inte om det är tillåtet men nu efter att vaccinationerna kommit igång så vill man vara tillsammans. Med munskydd och respektfullt avstånd, men tillsammans. Jag hade ställt ett krav, vi skulle börja med att sjunga ”Sänd din eld” och det gjorde vi. Bättre pingstsång existerar inte! Den skrevs av William Booth 1894 och den håller fortfarande. Men den skall sjungas på melodin Tucker, inte på den där klämkäcka marschvisemelodin som någon klåfingrig person försökt modernisera den med.

https://www.youtube.com/watch?v=O-ynpLrEV-U

Och nu till något helt annat. Det finns en lång linbana mellan Stresa som ligger nere vid Lago Maggiore och  Mottarone som gissningsvis ligger på 1500 m ö h. Turen skall ta tjugo minuter skriver Corriere del Ticino. Gondolen var nästan framme vid Mottarone när den störtade ner i ett oländigt bergparti, ett stort fall. Orsaken skall ha varit ett kabelbrott. Det har varit lite olika uppgifter om döda och skadade, just nu skall det vara 13 döda samt två barn som flugits till sjukhus i Turin.

Stresa ligger inte så långt från Ascona, det kan väl vara fem mil och vägen dit följer Lago Maggiores strand. Jag har inte åkt med den aktuella linbanan och även om jag inte har höjdskräck så tycker jag att det är lite läskigt med linbanorna, kanske speciellt i Italien.

Sen var det ju detta med Eurovisionen. Det var en märklig final och jag har läst i ett par schweiziska tidningar att det var orättvist, kanske t o m fusk att inte Djon´s Tears vann. Var det inte orättvist att inte den lilla fransyskan som var mer fransk än självaste Edit Piaf, att inte hon vann? Jag hade förstås hoppats på Island. Tusse får ursäkta.

Nu var det ett italienskt band med det märkliga namnet Måneskin som vann och då får vi väl nöja oss med det. Till nästa år. Och Storbritannien fick noll plus noll poäng. Dom bryr sig inte. Är med bara för att dom måste.