Nu börjar det kännas att det är jul!

 

Dags för ett nytt inlägg i bloggen. Jag deltar lite halvhjärtat i julförberedelserna, annars redigerar jag redan skrivet och skriver nytt. Jag har kommit in i en jobbperiod, kan det bero på att mörkret och det inte särskilt inbjudande vädret utanför påverkar mig. Ärligt talat finns det inte så mycket annat att göra.

Rickard har rest tillbaka till Ascona nu i veckan, han har tillbringat en tid på Geilo. Han säjer att folk är rätt oroliga efter alla covidutbrott, både med nya och gamla virusstammar. Det var inte så problematiskt att ta sig hem men han snabbtestades när planet landade i Zürich och fick order om att testa sig fem dagar senare. Stämningen i Norge är ganska hysterisk, men bättre det än att folk inte bryr sig. I Ascona verkar man vara ”lagom” försiktiga, det fungerar med munskydd och avstånd. Vaccinmotståndarna är fortfarande aktiva men håller sig på vissa platser med sina plakat och talkörer.

Jordskalvet i närheten av Bergamo kändes av även i Ascona. I Lugano har man konstaterat sprickor i några hus men inget allvarligt. Nu undrar man om det blir ytterligare skalv, det skall ha varit så att skalv i nordligaste Italien skapat relativt kraftiga efterskalv rätt långt uppe i Ticino. Marken där är inte alltid helt lugn, jag har känt av skalv några gånger men mest som darrningar i marken och att fönsterrutorna börjat ”sjunga”.

Jag vet inte när jag reser hem igen, en del av det material som jag fått ta del av är enklare att hantera om jag är här och enkelt kan ta de kontakter jag behöver.

Men nu är det snart jul, uterummet ser ut som en sagoskog och utomhus har vi många olika ljusslingor som lyser upp i mörkret. Frysen är fylld med julbaket och så vitt jag kan förstå skall det lagas mat och städas kommande vecka. Jag förstår att jag förväntas hjälpa till.