Snart är det 2022

 

Då var julen över för den här gången. Inte riktigt förstås. Idag är det tisdag och vardag igen.

Vårt julfirande tillsammans med Alice, Villy, Maj, Benny och Janne var lugnt och städat och riktigt trevligt. Fille var förstås med också. Julkaffe med massor av hembakat klockan två och det stora julbordet klockan fem. Vi var i uthuset, det har inte blivit använt på länge nu. Men där är det gott om plats när vi bara är sju. Vi spelade julklappsspelet och jag fick till slut ett badlakan med julmotiv. Min insats var en stickad mössa med en ledlampa över pannan. Mycket praktisk, jag har en sådan själv. Förutom att den kan vara bra att ha vid promenader när det mörknat så tar man på sig den om man skall leta efter något smått som försvunnit på golvet.

Juldagen var vi på gudstjänst i kyrkan och jag är förstås gnällig och kritisk, men jag blir inte klok på den här församlingen. Var det så bra att slå samman två församlingar från olika samfund? Varför kan man inte behålla en pastor? Varför hälsar inte medlemmarna på varandra annat än med en liten avmätt nick och ett ”god dag”? Är det så att jag från början är bortskämd med min uppväxt på The Salvation Army i Sale och den generösa attityden i den lilla kyrkan i Lugano? Handlar det om lokal kultur att inte visa alltför mycket känslor eller rättare sagt nästan inga alls?

Söndag kväll skajpade jag med Lotta, Dwight och Rickard. De vill att jag kommer hem till Ascona. Jag har varit borta tillräckligt länge nu. Jag sade att jag avvaktar till efter trettonhelgen och får sedan kolla upp hur man löser resandet med covidpass och tester. Och om man kan räkna med att det finns något plan som startar även om man har köpt biljett...

Jag hörde nyss på radion att flygkaoset i Europa kommer att fortsätta minst en, kanske två veckor till. Villy känner en man som suttit fast på en flygplats i Texas sedan den 23 december. Man har gång på gång sagt att nu kommer det ett inrikesflyg så att ni kan ta er till någon internationell flygplats så folk har stannat kvar där. Han är inte ensam, de har ockuperat ett par rum, sett till att få mat och har tydligen blivit intervjuade på någon av de stora tv-kanalerna.

Det kanske är lugnast att stanna kvar här ett par veckor till. Jag har ju allt jag behöver och hinner jobba mycket.