Fredag kväll.

 

Nu väntar jag bara på att det skall bli tisdag och spruta nummer två. Det är så märkligt hur detta vaccin dominerar våra tankar, våra samtal och vår planering. Sen blir det allt mer troligt att det så småningom kommer en spruta nummer tre som är laddad med motgift mot de mer exotiska varianterna av covid 19.

Skolterminen lider mot sitt slut och den kommande veckan skall mina elever göra informella kunskapstester, det är matte och svenska som står på programmet men de vill också göra ett kunskapstest i engelska för de är övertygade om att de kan betydligt mer än sina klasskamrater. Det har hänt att jag har undervisat på engelska och deras vilja att ”prata engelska” har varit stor. Sen skall de själva skriva vad som varit bra, mindre bra och svårt under den här terminen. Det skall bli spännande att läsa.

Rickard reser hem till Ascona torsdag nästa vecka. Han måste ha med sig vaccinationsintyg och ett max 48 timmar gammalt negativt test för att bli insläppt utan karantänskrav. Då räknar jag med att samma bestämmelser gäller för mig. Ingen av oss är turister, vi bor ju i Schweiz.

Nu har våren, eller kanske försommaren kommit. Jag räknar med att det kommer att bli en hel del utejobb i morgon.

 

 

 

Send the fire!

 

Idag är det pingstdagen. För tolv år sedan ville David och Pierre att Marlene och jag skulle följa med till pingstgudstjänsten i den ekumeniska, engelsktalande församlingen i Lugano. Läs inlägget från den 1 juni 2009 så förstår ni.

Den dagen blev startpunkten för något nytt, vår husförsamling började sedan så sakteliga växa och det växte fram en andlig gemenskap mellan oss. Nu är vi nitton, även om Pierre, Rickard och jag har inte varit – kunnat vara – med i gemenskapen på ett tag. Jag hade gärna varit med dem idag, men man kan inte få allt man vill.

Vi hade också en ”husförsamling” här idag. Så länge som kyrkan de flesta av dem tillhör, inte har någon verksamhet så är det rimligt att vi kallar oss för husförsamling. Eller uterumsförsamling. Idag var vi femton. Jag vet inte om det är tillåtet men nu efter att vaccinationerna kommit igång så vill man vara tillsammans. Med munskydd och respektfullt avstånd, men tillsammans. Jag hade ställt ett krav, vi skulle börja med att sjunga ”Sänd din eld” och det gjorde vi. Bättre pingstsång existerar inte! Den skrevs av William Booth 1894 och den håller fortfarande. Men den skall sjungas på melodin Tucker, inte på den där klämkäcka marschvisemelodin som någon klåfingrig person försökt modernisera den med.

https://www.youtube.com/watch?v=O-ynpLrEV-U

Och nu till något helt annat. Det finns en lång linbana mellan Stresa som ligger nere vid Lago Maggiore och  Mottarone som gissningsvis ligger på 1500 m ö h. Turen skall ta tjugo minuter skriver Corriere del Ticino. Gondolen var nästan framme vid Mottarone när den störtade ner i ett oländigt bergparti, ett stort fall. Orsaken skall ha varit ett kabelbrott. Det har varit lite olika uppgifter om döda och skadade, just nu skall det vara 13 döda samt två barn som flugits till sjukhus i Turin.

Stresa ligger inte så långt från Ascona, det kan väl vara fem mil och vägen dit följer Lago Maggiores strand. Jag har inte åkt med den aktuella linbanan och även om jag inte har höjdskräck så tycker jag att det är lite läskigt med linbanorna, kanske speciellt i Italien.

Sen var det ju detta med Eurovisionen. Det var en märklig final och jag har läst i ett par schweiziska tidningar att det var orättvist, kanske t o m fusk att inte Djon´s Tears vann. Var det inte orättvist att inte den lilla fransyskan som var mer fransk än självaste Edit Piaf, att inte hon vann? Jag hade förstås hoppats på Island. Tusse får ursäkta.

Nu var det ett italienskt band med det märkliga namnet Måneskin som vann och då får vi väl nöja oss med det. Till nästa år. Och Storbritannien fick noll plus noll poäng. Dom bryr sig inte. Är med bara för att dom måste.

 

 

Våren sviker oss.

 

Det är kyligt, regnigt och blåsigt men det är i alla fall grönt ute. Idag har det varit uppehåll och solen har tittat fram vid några tillfällen, men stämmer prognosen så skall det regna mer eller mindre varje dag en vecka framåt. Det är en liten tröst att hemma i Ascona är det inte så varmt som det brukar vara i maj.

I kväll är det den andra omgången av semifinalen till Eurovision. Nej, det heter väl inte så men ni vet vad jag menar. I tisdags var det den första omgången och plötsligt kändes det som om allt var som vanligt igen. Jag är egentligen inte intresserad, tycker att de flesta bidragen är ganska kass, men det kändes som ett hopp om att nu är det nog snart slut med eländet. Vem som vinner? Ingen aning men Tusse är väl bra?

Den första juni får jag min andra spruta och när skolavslutningen har varit, så reser jag hem. Det är fortfarande ganska osäkert vad som krävs för att bli insläppt i Schweiz. Rickard har både ringt och skickat SMS och han får olika besked. Kollar man på nätet så blir man inte så mycket klokare heller.

Elvy tycker att jag kan stanna här och på sätt och vis vill jag det också men nu har jag varit hemifrån ett halvår och jag saknar mina vänner. Dessutom saknar jag  bland annat mina kläder och utsikten över Lago Maggiore. Pierre hoppas att han kan komma hem i sommar, Då är vädret för kallt för deras arbete. Han är medlem i ett forskningsteam som håller till i Anderna i södra Chile. Hela teamet är vaccinerade, det blev de redan i slutet av februari och sedan i påskveckan. Pfizer.

Det är märkligt hur vi har fått helt nya saker att tala om och meddela varandra. Vaccinet knyter samman människor numera.” Jaså, du har fått Moderna... jag fick Pfizer och min mamma som är 80+ hon fick Astra Seneca.” Detta var delar av en konversation häromdagen.

Nu är det klockan strax nio så jag får gå över till Elvy och se på semin tillsammans med henne. Hon har en del roliga och träffsäkra kommentarer till det vi ser.

Lite allmänna funderingar söndag kväll.

 

Nu har det blivit söndag igen. Våren kommer smygande. I morgon skall det komma rejält med regn men sedan blir det uppehållsväder och minst femton plusgrader.

I morgon börjar jobbet igen efter fyra dagars ledighet. Nu börjar vi räkna ner, 24 kalenderdagar till skolavslutningen eller 18 skoldagar om man så vill. ”Mina elever” skall få vara med på skolavslutningen som kommer att ske utomhus. Deras föräldrar fick båda sin första spruta den fjärde maj, så nu skall det väl snart bli ett någorlunda normalt liv för familjen. Jag talade med deras pappa och han menade att till midsommar så skall de få träffa släkt och vänner utomhus. Efter en så lång isolering har man inte några stora krav. Då får vi bara hoppas att det blir fint väder till midsommar!

Idag har det varit samling i uterummet. I dag var vi elva. Maj och Benny ansvarade för ”programmet” och Inger och Göran för kyrkkaffet. Vi har vår lilla husförsamling, men alla de som är medlemmar i samma kyrka väntar förstås på att få mötas där. Man träffas ibland så där spontant ute på samhället, men ingen vet något om framtiden. Göran hade talat med någon i styrelsen som hänvisade till pastorn. Göran ville veta om de hade börjat med någon planering för sommaren. Svaret var nej. Det är ju inte tillåtet med samlingar just nu, men så kommer det inte att förbli i all evighet och några planer för hur man skall starta upp igen, det måste man ju ha. Det kanske inte är min sak, men jag förstår inte hur pastorn och styrelsen bara kan stänga ner allt och bli onåbara.

Här måste jag berömma Frälsningsarmén, både här i Sverige och internationellt, där många kårer sänder via nätet eller You Tube. Elvy och jag har varit med på många olika platser och fått uppleva olika gudstjänsttraditioner. Det tackar vi för.

Det är konstigt, trots att jag har fullt upp på dagarna så har jag inte så mycket att skriva om här. Vår tillvaro blir begränsad av pandemin och jag måste ju vara tacksam för att jag under de senaste månaderna har haft en intressant arbetsuppgift. 

Nu har min bok kommit i skymundan, men det skall det bli ändring på. Jag har hur mycket material som helst, men måste ändå begränsa mig till det som var min ursprungliga idé, vad som hänt i min släkt och även sådant som berört dem, personligt eller mer allmänt. Sen har jag material till att komplettera med annat, t ex samhällsförändringar eller hur det var att klara av livet under första och andra världskriget.

Det var allt för idag.

 

V som i Vaccin, Väder och Växter.

 

Igår ringde Rickard och frågade om vi hade några planer för sommaren. Nej, det var inget skämt. Rickard är optimist.

Rickard var hemma i Ascona några veckor i höst och sedan reste han via Sverige till Geilo i slutet av oktober. Det har inte gått någon nöd på honom där, han har läst många böcker, promenerat och åkt skidor och umgåtts med Rasmussens och några andra. Men nu börjar han längta bort.

Mina närmaste planer är, att när jag har fått två doser vaccin och vi har haft skolavslutning, så reser jag hem till Ascona. Jag förstår hur Rickard känner det. Även om man har allt man kan begära och är omgiven av trevliga människor så har det här blivit en påtvingad ”exil”.  Jag vill gärna ta en tur till Geilo, men det får nog bli någon gång på sensommaren. OM... det finns en massa OM just nu.

I Ascona och Locarno vaccineras det för fullt, men det är tydligen ingen ordning på hur det sker. En granne till Lotta och Dwight hade varit på två ställen med ett par dagars mellanrum och fått vaccin av två olika fabrikat. Han ville vara säker på att inte bli smittad och hade tydligen planerat att göra samma manöver när det var dags för spruta två. Sen skiljer sig uppgifterna kraftigt om hur många som vaccinerats i Ticino. Då är det bättre ordning i Sverige trots att man gnäller över både brist på vaccin och ”patienter”.

Det är roligt att se när det är fler människor som kommer till matbutikerna. Jag träffade Ture, han hade inte varit och handlat själv på länge. Ture klagade över att han inte hittade i butiken och det stämmer, man har flyttat om en hel del och även fått mer energisparande kyl- och frysförvaring. Ture köpte färdigrätter från frysskåpen och han valde enbart förpackningar med bild på Leif Mannerström. (Kaka söker maka.) Hoppas han inte blir besviken.

Vi har köpt färdiga pajer från Dafgård. Dom har bild på Mannerström och vi har inte blivit besvikna. De kostar några få kronor mer än pajer från andra producenter men skillnaden är stor. Både formatet och smaken.

Vädret har varit riktigt eländigt, minusgrader på nätterna, regn och blåst och några få plusgrader på dagarna. Idag har det varit uppehåll och solen har visat sig ibland. Det skall bli varmare nästa vecka men också en hel del regn. Man kan inte få allt som man vill.

Maritha har fört väderdagbok i många år och enligt henne har det hittills varit sämre väder än normalt under senare delen av april och fram till nu. Men vi har växthuset/uterummet. Där drivs det upp plantor och förra årets uteväxter har fått rejäl fart. Dessutom, jag tror jag nämnt det tidigare, så har vi två tomatplantor som överlevt vintern. Den ena började blomma för ett par veckor sedan och Elvy har varit bi och nu börjar det komma små kart. Säjer man kart om tomater? Den andra har inte börjat blomma, men ser fräsch och pigg ut. Det är visst olika sorter.

Nu väntar vi bara på att restriktionerna skall lättas så att fler kan komma till söndagarnas samlingar. BG och Irene säjer att reglerna om utearrangemang då borde tolkas så, att man vid tjänligt väder kan sitta ute på deras stora gräsmatta och ha friluftsgudstjänst. Medtag egen bekväm stol och tumstock!