Idag är det
pingstdagen. För tolv år sedan ville David och Pierre att Marlene och jag
skulle följa med till pingstgudstjänsten i den ekumeniska, engelsktalande
församlingen i Lugano. Läs inlägget från den 1 juni 2009 så förstår ni.
Den dagen
blev startpunkten för något nytt, vår husförsamling började sedan så sakteliga
växa och det växte fram en andlig gemenskap mellan oss. Nu är vi nitton, även
om Pierre, Rickard och jag har inte varit – kunnat vara – med i gemenskapen på
ett tag. Jag hade gärna varit med dem idag, men man kan inte få allt man vill.
Vi hade
också en ”husförsamling” här idag. Så länge som kyrkan de flesta av dem
tillhör, inte har någon verksamhet så är det rimligt att vi kallar oss för
husförsamling. Eller uterumsförsamling. Idag var vi femton. Jag vet inte om det
är tillåtet men nu efter att vaccinationerna kommit igång så vill man vara
tillsammans. Med munskydd och respektfullt avstånd, men tillsammans. Jag hade
ställt ett krav, vi skulle börja med att sjunga ”Sänd din eld” och det gjorde
vi. Bättre pingstsång existerar inte! Den skrevs av William Booth 1894 och den
håller fortfarande. Men den skall sjungas på melodin Tucker, inte på den där
klämkäcka marschvisemelodin som någon klåfingrig person försökt modernisera den
med.
https://www.youtube.com/watch?v=O-ynpLrEV-U
Och nu till
något helt annat. Det finns en lång linbana mellan Stresa som ligger nere vid
Lago Maggiore och Mottarone som
gissningsvis ligger på 1500 m ö h. Turen skall ta tjugo minuter skriver
Corriere del Ticino. Gondolen var nästan framme vid Mottarone när den störtade
ner i ett oländigt bergparti, ett stort fall. Orsaken skall ha varit ett
kabelbrott. Det har varit lite olika uppgifter om döda och skadade, just nu
skall det vara 13 döda samt två barn som flugits till sjukhus i Turin.
Stresa
ligger inte så långt från Ascona, det kan väl vara fem mil och vägen dit följer
Lago Maggiores strand. Jag har inte åkt med den aktuella linbanan och även om
jag inte har höjdskräck så tycker jag att det är lite läskigt med linbanorna,
kanske speciellt i Italien.
Sen var det
ju detta med Eurovisionen. Det var en märklig final och jag har läst i ett par
schweiziska tidningar att det var orättvist, kanske t o m fusk att inte Djon´s
Tears vann. Var det inte orättvist att inte den lilla fransyskan som var mer
fransk än självaste Edit Piaf, att inte hon vann? Jag hade förstås hoppats på
Island. Tusse får ursäkta.
Nu var det
ett italienskt band med det märkliga namnet Måneskin som vann och då får vi väl
nöja oss med det. Till nästa år. Och Storbritannien fick noll plus noll poäng.
Dom bryr sig inte. Är med bara för att dom måste.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.