Nu 1830, är det +33 på nordsidan av huset.

Det är skönt att vara hemma igen men det tar lite tid och ibland lite tankemöda innan jag är inne i invanda rutiner igen. Torsdag kväll var jag hemma hos Regula, hon sitter med en gipsad arm sedan två veckor, ett resultat av att hon skulle ägna sig åt lite trädgårdsskötsel i den brantaste delen av tomten. Annemarie är i Solothurn så resten av vännerna har fått hjälpa till med både det ena och det andra och på fredag blev det min tur att ta hand om henne. Det gör jag så gärna, jag handlade, städade (lite) och på kvällen kom Nigel och hämtade oss, det blev grillning på deras terrass.

Idag har det varit +30 och vindstilla så David tyckte att vi skulle ta en tur med båten men det var faktiskt lika varmt på sjön som på land. I morgon är det gudstjänst i Lugano och Pierre tror att de förväntar sig att vi skall medverka med sång. Det har varit ganska rörigt med turordningen, 

kommunikationen fungerar inte så bra mellan prästen i Bolzano och Dianas pappa, som är ordförande i församlingen. 

Daniel, prästkandidaten har flyttat till  en församling i Ravensburg, det är synd för han var omtyckt av församlingen i Lugano. Det är trist om det skulle komma grus i maskineriet nu när det har blivit nytt liv i församlingen och fler och fler kommer till gudstjänsterna.

Nu har jag ett oväntat fokus på mig – jag antas vara väldigt splittrad inför tisdagens åttondelsfinal. "Kan du bestämma dig för vilket lag du håller på?" Jag är inte ett dugg splittrad, håller på Sverige men samtidigt tycker jag att bästa laget skall vinna och då är det på grund av deras prestationer på planen, samspelet, offensiver och försvarsspel. Det är inte kul när en så pass viktig match avgörs av straffar, varken under ordinarie speltid eller efter förlängning.

Hemma igen!

Start från Arlanda 1020, alltså en halvtimma försenad. Landade i Zûrich  en halvtimma senare än beräknat, 1245. Det är ovanligt, för de brukar köra in eventuella förseningar. Men jag var i alla fall hemma som planerat, d v s  halv fem. Här är det strålande sol, inte ett moln i sikte och +30   I början av nästa vecka kan det komma lite regn, det ser ut att vara väldigt torrt i naturen.

Huset var i perfekt ordning, tack för det Maj och Benny!

Min bil gick igång utan problem och jag har varit och handlat och nu skall jag ta det lugnt och läsa färdigt ”Den lilla bokhandeln runt hörnet” (Jenny Colgan) som jag köpte på Arlanda. Det är en trevlig feelgood-bok.

Innan jag reste, så frågade BG om han och Irene kunde få vara här ett par veckor efter att jag återvänt till Sverige och sedan hakade Sven-Erik och Marita på och tänkte vara här samtidigt och då skulle de köra hit ner. Jag avrådde bestämt från detta, att köra tvärs igenom Tyskland t o r under semestersäsongen är inget jag rekommenderar. Det är faktiskt 220 mil hit. Och 220 mil hem igen. Men gubbarna är envisa..

.

Hörde just på radion att Sverige vann över Mexico med 3-0. Kul!

Och nu är midsommar över för den här gången.

Vädret var det lite si och så med men vi firade midsommarafton i alla fall. Benny och Göran hade t o m gjort en liten midsommarstång som de reste på gräsmattan framför huset och medan gästerna anlände så spelade Villy fiol och BG dragspel. Det var små grodorna och Vi äro musikanter och lite mer i den stilen, men det var ingen som började dansa. Men å andra sidan var det inte så gott om plats mellan uterummet och perennrabatten heller.

Menyn var den klassiska, matjessill, gräddfil, gräslök, potatis och sallad, hårt tunnbröd och herrgårdsost. Det starkaste att dricka som fanns på bordet var folköl. Lite senare blev det kaffe och en helt överdådig jordgubbstårta.

Vi var överraskande många, tjugofem stycken så det var rätt trångt inne i uthuset. Men stämningen var hög. Carina, Reinhold och Janne hade kommit från Stockholm och Rolf från Västerås.

Janne, som är intresserad av astronomi har funderingar på att flytta hitåt om han kan få tag i ett hus utan störande ljuskällor i närheten. Sven-Erik har varit ute och letat och nu har Janne sett på ett hus som borde uppfylla hans krav. Det är ett större fritidshus med året-runt standard som inte ligger alltför långt från en allmän väg. Tyvärr går det inte att bedöma ”mörkret” just nu, men kanske i slutet av augusti. Huset ägs av ett dödsbo så det verkar inte vara något problem med dröjsmålet inför en eventuell försäljning. Det är intressant att så många vill återvända till hembygden när de blivit pensionärer.

Det är en sak som förbryllar mig – varför har kyrkorna så få gudstjänster över sommaren? Pastorer och de som sköter sången och musiken skall förstås ha semester och en del av församlingsmedlemmarna är också bortresta, men långt ifrån alla. Dessutom dyker det kanske upp någon som har sina rötter i församlingen som gärna vill komma till en gudstjänst. Detta kom på tal när vi träffades hemma hos Vanja och Kjell igår eftermiddag. Kjell hade en gång i tiden tagit upp det med pastorn i sin församling men hade inte mötts av någon förståelse. Man behövde ha en pastor och några som stod för de musikaliska inslagen, annars kunde man inte annonsera om gudstjänst. Rolf berättade att det var en liten församling i Bergslagen som annonserade om ”samling  söndag klockan 11” och så fick de som kom stå för programmet. Det fanns alltid någon som kunde spela gitarr eller nödtorftigt ackompanjera på pianot och så var det fritt för den som ville säja något.

Det är så det fungerar i vår husförsamling – om inte den ambitiöse Pierre är inblandad. Han vill ha ordning och reda och struktur på det som sker. Hade vi inte haft Pierre så hade vi å andra sidan inte haft den gedigna och sunda undervisning i helgelseläran som vi har fått. Det är rätt märkligt, för katolikerna som är med i husförsamlingen så är det inget kontroversiellt med den

Och nu till något helt annat. Rektorn på den skola där jag jobbat, ringde mig på förmiddagen. Den lärare som jag vikarierat för hade skickat mail på midsommarafton och begärt att få tjänstledigt nästa läsår för att gå en utbildning i Skottland. Nu ställde rektor frågan om jag var intresserad av att fortsätta vikariera. Han reserverade sig dock för att han måste annonsera ut vikariatet, men då skulle annonsen rikta sig till en behörig lärare med och det höll han för 99% uteslutet att det fanns någon sådan som ville hoppa på det här vikariatet, som är på deltid. Jag behövde inte fundera, jag var intresserad, mycket intresserad. Men – då fick han ringa till rektor på gymnasieskolan och tala om att han tänkte lägga beslag på mig.

Så om inget mycket oförutsett inträffar, så kommer jag att vara engelsklärare på deltid under hela läsåret 2018-19. Sen får vi se, jag kanske återvänder till Ascona eller stannar i Sverige – åtminstone ett par år till.

I morgon tar jag tåget ner till Uppsala och vid femtiden på onsdag är jag hemma i Ascona igen.

En riktigt ruskig torsdag.

Idag har det regnat hela dagen och termometern visar just nu på hela åtta plusgrader. Det som gör eländet lite bättre, det är att Elvy bakar bullar och att det är utlovat kaffe och bulle om en stund.

Märkligt nog så klarade vi oss undan det massiva regnområdet när vi körde hit i går, det låg ett stycke söder om oss hela tiden. Vi hade både sol och lite regnstänk under resan. Vi körde via Gol, Hönefoss, Kongsvinger, Torsby, Rättvik och hem. Det blev några mil längre men tog ungefär samma tid, så det kan nog vara en minst lika bra väg som den vi valde att köra till Geilo.

På måndag kommer målarna till Majs och Bennys hus. De skulle egentligen ha börjat redan i måndags men det var några av de utvalda tapeterna som inte hade kommit fram. Därför var vi och inspekterade huset på förmiddagen och det kommer att bli ett riktigt trevligt hem för dem. De hoppas att de kan börja med inflyttningen måndagen därefter, alltså den 2 juli. Fille har först varit lite tveksam men sedan upptäckte han att det fanns en cockerspanieldam tvärs över gatan så det blir nog bra.

I morgon är det midsommarafton och så vitt jag kan förstå så blir det alltså en typisk svensk midsommar, gråväder och kyligt. Maj har förberett för midsommarfest i uthuset, nypotatis och matjessill och till kaffet blir det jordgubbstårta. Där blir det nog som vanligt hög stämning och behaglig temperatur.

Jag reser hem till Ascona i mitten av nästa vecka, troligen på onsdag. Sedan stannar jag där tills i slutet av juli. Jag vill inte köra genom Tyskland i semestertrafiken så det gällde att redan nu boka plats på biltåget Lörrach - Hamburg.

Jag kollade alltså och upptäckte det fanns bara enstaka biljetter kvar både till biltåget och färjan så nu är det bokat och betalt. Jag reser onsdag 1.8 från Lörrach, tar färjan i Kiel torsdag kväll och kommer till Gbg fredag morgon. Det är förstås många som reser då så det var väl tur att jag kollade. Men ärligt talat så gillar jag inte att ha något som är bestämt så långt i förväg. Jag är förstås bortskämd med att ha möjlighet att improvisera. Men den här gången gick det inte.

En sak till – igår var det ett program på UR, ”Kanaler, båtar och kärlek” där det gamla skådespelarparet Tim Rice och Prunella Scales körde Kennet and Avon canal. Vi skulle ha gjort det för några år sedan, men det blev inte av, så det var fint att i alla fall få se ett program om kanalen. Och naturligtvis längtade jag efter att få göra en kanaltur, det är några år sedan jag hade tillfälle att vara med. 

Jag får nog höra med David nu när jag kommer hem om det kan gå att planera en kanaltur nästa år – men ”nästa år” känns förstås väldigt avlägset.

Geilo tisdag kväll.

Det kändes ganska konstigt att komma hit till Geilo och inte köra upp till Kikut och hytta där. Men samtidigt är det skönt att slippa ha de praktiska bekymmer som alltid följer med ett hus där man inte bor permanent. De nya ägarna är inte här just nu, men vi körde i alla fall upp till hytta och såg oss om och allt verkade vara sig likt.

Förutom söndag, då det regnade, så har vi haft blå himmel och solsken, men det har varit kyligt och frisk vind. Vi har ändå gjort dagsturer, det finns en hel del att se här även om allt inte är de trestjärniga upplevelser som det skrivs om i turistbroschyrerna.

I fredags var Elvy på shoppingtur, hon köpte två jackor och ett par lättare vandringskängor som hon håller på att gå in nu. Då kom jag på att eftersom jag lämnar en del fjällkläder här så köpte också jag ett par kängor att ta med. Har man vant sig vid att ha kängor när man är ute i skog och mark, så är det definitivt det bästa att ha på fötterna, gympaskor har för mjuka sulor. Kombinationen shorts och kängor med grova strumpor som sticker upp ovanför skaftet, ger ett intryck av att här kommer det en verklig friluftsmänniska...

Det har skrivits en hel del om ett par ”mirakelpredikanter” som verkar här i Norge. De erbjuder sina tjänster via telefon och ber för sjuka mot en avgift, en av dem tar fjorton kronor i minuten. En av dem har sett Gud ”hela” en trasig mobiltelefon, väcka upp ett dött barn och hela en undulat... Nu har helsedirektoratet (som förmodligen är samma sak som socialstyrelsen) reagerat och utreder skojeriet.

Det som är positivt med Norge, det är att kristendomen har ett starkt fäste här. Men det öppnar också upp för aktiviteter av det här slaget. Rickard är inte nådig i sin kritik av de här skojarna – och det finns fler av dem. Han har sett hur de agerar, både när han jobbade på sjukhus och som distriktsläkare. Betala och jag skall se till att du blir frisk, jag ber för dig.

Vi har en Gud som kan göra under, sjuka kan bli helade men det sker inte per telefon för 14 kronor i minuten.

Imorgon kör vi hemåt igen och funderar på att välja en annan väg än den vi körde hit, men det finns inte så många alternativa vägar heller och vi vill undvika Oslo.  Det vill man, oavsett tid på dygnet är trafiken där bedrövlig och skulle man köra in genom någon bomstation så kommer det ett kravbrev på posten så småningom. Vi får se hur det blir.

Geilo fredag morgon.

När vi startade igår så var det molnigt och lite kyligt, alltså perfekt bilväder. Men det var när vi startade... när vi kom västerut i Dalarna, så började det regna och sedan var det mer eller mindre regn hela tiden. Mest mer. Men vi klarade resan på tio och en halv timma, inklusive ett par fikapauser.Idag skiner solen men det är ganska kyligt ute. 

Vi tar det lugnt idag, men i morgon tänkte vi ta en tur över Hardangervidda ner till Vöringfossen och kanske lite längre, det beror på vädret.

Elvy vill göra ett besök i sportaffärerna här –  som visst har de ett helt annat utbud av jackor och kängor än vad hon har på hemmaplan. Priserna varierar förstås, inget är billigt här. 

Sommarlov.

Igår var det skolavslutning. Först samling i klassrummen och sedan tillsammans ute på skolgården. . Solsken, lite kylig vind och inledning med Idas sommarvisa och avslutning med en vers av Den blomstertid nu kommer. Däremellan avtackning av två ur personalen som går i pension och ett kort tal av rektor. Från och med idag har jag alltså sommarlov! Och idag regnar det.

Nu har man gjort rovdjursinventering, den omfattar hela Gävleborgs län, där Hälsingland ingår. Antalet vargar har minskat och björnarna blir bara fler och fler.

I lördags såg Sven-Erik en björnhona med tre ungar, det var på en mindre väg en bit väster om Järvsö. De har en bekant som har fritidshus i närheten och där har en björn försök ta sig in i ett uthus, på en sida var träpanelen alldeles sönderskrapad. De har aldrig haft något ätbart därinne, men upptäckte sedan ett getingbo mellan panelen och innerväggen. Kan det ha varit getingboet som björnen försökte få tag i?

Det känns lite obekvämt att ta långa skogspromenader nu, ingen har sett björn i närområdet, men man kan aldrig känna sig helt säker. 

Idag kom Maj och Benny hem från Ascona. Elvy och jag hade bestämt oss för att inte tala om det så Fille hörde, utan se om han kände på sig att något var på gång och hur han reagerade när de dök upp.

Tåget skulle vara framme klockan ett och jag tog bilen för att hämta dem och Elvy lagade middag under tiden.

Inte ett ord om vad jag verkligen skulle göra utan jag tog med mig de båda tygkassarna som vi brukar ha med till affären. När jag hade åkt, så satte sig Fille på dörrmattan och vägrade flytta på sig och hon märkte att han blev alltmer spänd, gnydde lite och brydde sig inte om att Elvy försökte locka med en smakbit av kycklingfilén. När jag svängde in på uppfartsvägen då började denna annars så exceptionellt väluppfostrade hund att skrapa på ytterdörren. 

När Maj och Benny kom ur bilen, då rusade han på dem, hoppade och skällde och visste inte till sig av lycka. Fille har inte vantrivts här hos oss, men när hans älskade matte kom, då blev han så lycklig och husse Benny fick också sin del av uppmärksamheten. Nu får Fille ha dem för sig själv, Elvy och jag kör till Geilo i morgon bitti.

Jag var naturligtvis nyfiken på hur Maj och Benny hade haft det i Ascona, inte minst hur vädret hade varit. Enligt mina andra vänner har det bara regnat och regnat och regnat, men enligt Benny stämmer det inte alls, det har varit fler dagar med fint väder än med regn, och det har bara varit fem dagar med dagsregn. Inte så illa med tanke på att de varit där i en och en halv månad,

De har blivit väl omhändertagna av mina vänner och då är det särskilt Jen och Nigel som sett till att det hänt trevliga saker. Dessutom har de varit i Florens, Rom, Genève och Bern. Dessa ambitiösa människor har även, vilket jag nog nämnt förut, jobbat hårt med italienskan och vill gärna lära sig mer nu.

Som sagt, i morgon kör vi till Geilo för att hämta bondeskåpet och en del andra grejor, stannar där tills i mitten av nästa vecka om vädret blir skapligt – vilket det ser ut att bli. Det är sextio mil om man kör via Mora och Elverum och beräknas ta tio timmar. Tur att vi är två som kan turas om att köra!

Åskväder.

Det påstås att detta är den sista dagen med högsommarvärme, nu kommer det in svalare luft och lite efterlängtat regn. Nu på eftermiddagen var det +28, sedan kom det mörka moln, regn och ett rejält åskväder och då sjönk temperaturen.

Men vi har uterummet och det är en härlig känsla att sitta här och iaktta vädret. Tomaterna trivs bra , minigurkorna har redan börjat ge skörd och en nyinköpt hängkorg med jordgubbar blommar för fullt.

Igår bjöd vi hit Märta – hon som jag skrev om för en tid sedan, som envetet håller fast vid att hon är kommunist. Det blev en riktigt intressant eftermiddag, vi hade inte samma åsikter om allt, men faktiskt om en hel del. Märta var mycket intresserad av hur det fungerar i Kanada, både med politik och samhället i stort. Naturligtvis diskuterade vi G7-mötet också. Märta anser att man skall hålla Ryssland utanför så länge Putin är president. Trump och Putin är lika goda kålsupare båda två och hon undrade om det skulle komma något gott ut av mötet mellan Trump och Kim Jong Un. Dessutom hann vi med att diskutera svensk inrikespolitik, Märta är förvånansvärt välinformerad och även om hon själv placerar sig på yttersta vänsterkanten, så har hon respekt för partiernas åsikter. Med undantag för Sverigedemokraterna förstås.

Och inte blev det bättre idag när en mätning, Aftonbladet och Demoskop presenterade Sverigedemokraterna som näst största parti, de har gått om Moderaterna. Men det var EN mätning.

I morgon är det sista undervisningsdagen. Tisdag är det avslutning och för att nu växla in på ett annat spår, onsdag kommer Maj och Benny tillbaka från Ascona och torsdag kör Elvy och jag till Geilo.

Dagen efter den urvattnade nationaldagen.

Vi ”firade” nationaldagen med att se på ett folkdanslag och lyssna till en välsjungande barbershopkvartett som framförde några av de klassiska sommarsångerna. Sen fikade vi, gott hembakat av idrottsföreningens damer. På kvällen såg vi på firandet från Skansen på tv. Hur positiv programledaren försökte vara och hur bra en del av de musikaliska inslagen var, så känns firandet lite påtvingat.

Maj och Benny lämnar Ascona tisdag morgon och kommer tillbaka hit på onsdag. De mailade i måndags och frågade om vi kände till om något studieförbund hade kurser i italienska. Vi får ta reda på det, men då blir det först till hösten förstås. Göran tycker det är ambitiöst, de klarade sig ju gott med engelska.

Annars är det sig likt här, även om det blivit betydligt svalare och kommer att förbli så ett par dagar till vilket vi faktiskt inte har något emot. Men sedan kommer sommarvärmen tillbaka. Det skall bli spännande att se hur den här sommaren blir.

Nu har jag två undervisningsdagar kvar plus skolavslutningen på tisdag. Jag hade gärna varit med på studiedagarna som lärarna har onsdag-fredag, men vi måste ge oss iväg till Geilo torsdag morgon, Rickard är där nu men reser till Oslo och kongressen nästa torsdag och vi vill ju gärna stanna på Geilo några dagar innan vi reser hem igen.

Det var allt för idag, nu blir det eftermiddagsfika.

Och så har det blivit måndag.

Det blev en riktigt fin dag i Hirsta igår. Någon ”fäbod” var det inte utan en välbevarad gammal skogsgård och Hirsta var det gamla namnet som inte längre är i bruk. Gården hade gått i arv i många generationer och föräldrarna till nuvarande ägare hade tagit upp en gammal tradition att ha gudstjänster där. Det hade skett i hemlighet även då konventikelplakatet fortfarande var i kraft, men hade senare utvecklats till att människorna i trakten, som hade långt till kyrkan samlades till gudstjänster på gården.

Den nuvarande ägaren, som inte bor på gården utan i Falun har sett till att det hållits några gudstjänster där under sommaren och även utvecklat det till en dag i det fria, med gudstjänst klockan elva och ett sångprogram på eftermiddagen. Vi var trettiotvå på gudstjänsten och cirka åttio under eftermiddagens ”minns du sången”. 

Gudstjänsten leddes av en präst från svenska kyrkan och inleddes naturligtvis med ”O store Gud”.

Sedan var det dags för medhavd lunch och god gemenskap och vid halvtretiden strömmade folk till.. Förutom våra tre dragspelare och Villy med fiolen, så kom det en familj från Rättvik, mamma, pappa och två tonårsdöttrar som stod för sången. Det var bara gamla sånger som framfördes och som vi andra fick vara med och sjunga i. Det var en härlig stämning och nästan myggfritt.

FIlle var förstås med och han vilade sig i skuggan för det mesta. Men Fille har en favoritsång – det är BG som har lärt honom den. När man sjunger O sällhet stor, så sjunger Fille med i de sista raderna i verserna, ”Halleluja, halleluja, halleluja vår Gud.” Han vet när det är dags för honom att komma in i sången – och att sluta. Det väckte förstås visst uppseende och efteråt så fick vi samlas en gång extra och sjunga O sällhet stor medan Fille blev filmad.

Filmade under dagen gjorde också Alice och nu skall hon redigera och skicka över resultatet till Toronto. Exotiskt så det förslår!

Idag har det varit en vanlig arbetsdag och nu märks det att terminen snart är slut. Man får verkligen skärpa sig för att hålla uppe intresset under lektionerna. En dag i förra veckan lyckades jag fånga intresset en stund genom att berätta om terminssystemet i de engelska skolorna och hur man har lov, Idag lärde jag ut en del meteorologiska termer och hur man talar om vädret. Jag tror att lite om Glastonburyfestivalen och legenderna kring området där kan fånga intresset och så har vi ju kanalerna. Varför de kom till, varför de förföll och hur de används idag. Jag funderar mycket på de här ”sista kvarten” inslagen – det är ju hela fyra lektionsdagar kvar.

Svalare idag, ännu lägre temperatur i morgon, men sedan återkommer sommarvärmen.

Tropisk värme i Hälsingland

Det råder uterumsfeber här. Elvy har fått sitt uterum på plats, Alice och Villy bygger isolerat uterum längs hela baksidan av huset. För att inte förlora så mycket ljus blir även taket på uterummet i glas, vilket väl gör att det trots tillbyggnadens storlek kommer att se rätt luftigt ut.  Plattan är klar och nu sätter hantverkarna upp förstärkningar på husväggen där glaspartierna skall fästas. Irene och BG bygger också uterum, men det blir som en vinkel ut från huset med glas på tre sidor. Det gäller att ta vara på dagsljuset även under den kalla årstiden och visst ger möjligheten att ha gröna växter året om en behaglig känsla.

I veckan   fick vi broschyren ”Om krisen eller kriget kommer”. Mycket läsvärd, sådana borde alla länder ge till sina innevånare. Nu skall vi också göra en del av det som vi rekommenderas att göra, det finns sådant som är enkelt och elementärt  –  vi börjar där.

Men för övrigt så är det mest reklam från tv-firmor i brevlådan. Nu MÅSTE vi ha en storbilds-tv för att se matcherna i fotbolls-VM. Men tänk om Sverige åker ut efter gruppspelet...  I andra sammanhang så talas det om måttfull konsumtion, återanvändning och riskerna med allt avfall som vi sprider omkring oss. Men icke när det gäller elektronik! Villy köpte en ny tv för två år sedan. Nu fick han mail från butiken med budskapet byt ut din gamla omoderna tv mot en med knivskarp bild och nya möjligheter att få tv on demand. Villy har nu avslutat sin kundrelation med butiken.

Men det är viktigt att vi tar vara på alla tomma förpackningar, lämnar tidningarna i pappersinsamlingen, pantar flaskor och burkar och smakar och luktar på maten för att veta om den är ätbar trots att den passerat sitt bäst-föredatum. Men elektronik av alla de slag, den är ok att konsumera i obegränsad utsträckning och att byta ut bara för att tillverkarna har gjort lite förändringar av sina produkter.

Igår regnade det en stund och vi hörde en del åskknallar, men det var på avstånd. Bortåt Ockelbo och Gävle hade det visst blixtrat och dundrat rejält på eftermiddagen. Det är så torrt i markerna att ett blixtnedslag kan starta en skogsbrand även om det regnar under åskvädret.

Gårdagens tv-händelse var förstås finalen av Let´s dance. Det var en välförtjänt seger för Jon Henrik och det är synd att fredagskvällarnas trevliga underhållning är över för  den här säsongen. Vi hade synpunkter på Elvys dubbelgångares klädsel. ”Har hon sytt den själv” kommenterade Anne den gula klänningen. Och så hade båda domardamerna märkliga halsprydnader. Kombination av halsband för överdekorerad knähund ägd av excentrisk miljonärska och rysk storhertiginna klädd till fest..

I kväll blir det samling i uthuset. Det blir knytkalas och naturligtvis allsång, gamla läsarsånger och Taube. Villy brukar bli ombedd att sjunga Fritjof och Carmencita som solo, men sen sjunger ändå alla med. Alla kan texten. Huldas Karin är ett annat av hans slagnummer, men den texten får han framföra solo.

När jag växte upp hade vi ett hembiträde som kom från Jamaica. Hon hette Ebrevita Wilson. Pappa brukade sjunga sången på svenska men bytte förstås ut Carmencita mot Ebrevita, som är ett mycket ovanligt förnamn. Det tog flera år innan hon kom på hur texten verkligen var och då kvitterade hon med att säja att pappa hette ju inte Fritjof heller, han hette ju Ingemar. 

I morgon skall vi till en plats som heter Hirsta och som skall ligga någonstans i sydligaste Hälsingland. Där brukar man ha fäbodgudstjänst några gånger varje sommar och i år börjar de tidigt. Det är våra dragspelare plus Villy som blivit inbjudna. Gudstjänst klockan elva och på eftermiddagen blir det ”Minns du sången” med fler solister och så blir det förstås allsång. Vi har sökt på Google och kartor efter Hirsta, men hittar det inte. Men det är lugnt, både BG och Sven-Erik har varit där tidigare.

Medan jag skrivit har jag sneglat på Stockholm Marathon. Vilka prestationer – jag blir trött bara av att se på löparna... För ungefär tio år sedan deltog jag och några vänner i ett välgörenhetslopp som startade på Monte Verita och efter diverse kringelkrokar och upp och ner slutade vid Rotondan i Locarno. Vi skall ha varit drygt 300 som startade och jag fick ett diplom där det stod att jag hade kommit i mål som nummer 228. I lokalpressen stod det sedan att 40 deltagare hade brutit loppet. Men jag slutförde det i alla fall och det var mitt livs första och enda försök att delta i sådana övningar. Raska promenader, gärna med hund är mycket trevligare.