Och så har det blivit måndag.

Det blev en riktigt fin dag i Hirsta igår. Någon ”fäbod” var det inte utan en välbevarad gammal skogsgård och Hirsta var det gamla namnet som inte längre är i bruk. Gården hade gått i arv i många generationer och föräldrarna till nuvarande ägare hade tagit upp en gammal tradition att ha gudstjänster där. Det hade skett i hemlighet även då konventikelplakatet fortfarande var i kraft, men hade senare utvecklats till att människorna i trakten, som hade långt till kyrkan samlades till gudstjänster på gården.

Den nuvarande ägaren, som inte bor på gården utan i Falun har sett till att det hållits några gudstjänster där under sommaren och även utvecklat det till en dag i det fria, med gudstjänst klockan elva och ett sångprogram på eftermiddagen. Vi var trettiotvå på gudstjänsten och cirka åttio under eftermiddagens ”minns du sången”. 

Gudstjänsten leddes av en präst från svenska kyrkan och inleddes naturligtvis med ”O store Gud”.

Sedan var det dags för medhavd lunch och god gemenskap och vid halvtretiden strömmade folk till.. Förutom våra tre dragspelare och Villy med fiolen, så kom det en familj från Rättvik, mamma, pappa och två tonårsdöttrar som stod för sången. Det var bara gamla sånger som framfördes och som vi andra fick vara med och sjunga i. Det var en härlig stämning och nästan myggfritt.

FIlle var förstås med och han vilade sig i skuggan för det mesta. Men Fille har en favoritsång – det är BG som har lärt honom den. När man sjunger O sällhet stor, så sjunger Fille med i de sista raderna i verserna, ”Halleluja, halleluja, halleluja vår Gud.” Han vet när det är dags för honom att komma in i sången – och att sluta. Det väckte förstås visst uppseende och efteråt så fick vi samlas en gång extra och sjunga O sällhet stor medan Fille blev filmad.

Filmade under dagen gjorde också Alice och nu skall hon redigera och skicka över resultatet till Toronto. Exotiskt så det förslår!

Idag har det varit en vanlig arbetsdag och nu märks det att terminen snart är slut. Man får verkligen skärpa sig för att hålla uppe intresset under lektionerna. En dag i förra veckan lyckades jag fånga intresset en stund genom att berätta om terminssystemet i de engelska skolorna och hur man har lov, Idag lärde jag ut en del meteorologiska termer och hur man talar om vädret. Jag tror att lite om Glastonburyfestivalen och legenderna kring området där kan fånga intresset och så har vi ju kanalerna. Varför de kom till, varför de förföll och hur de används idag. Jag funderar mycket på de här ”sista kvarten” inslagen – det är ju hela fyra lektionsdagar kvar.

Svalare idag, ännu lägre temperatur i morgon, men sedan återkommer sommarvärmen.