onsdag 13 juni 2018

Sommarlov.



Igår var det skolavslutning. Först samling i klassrummen och sedan tillsammans ute på skolgården. . Solsken, lite kylig vind och inledning med Idas sommarvisa och avslutning med en vers av Den blomstertid nu kommer. Däremellan avtackning av två ur personalen som går i pension och ett kort tal av rektor. Från och med idag har jag alltså sommarlov! Och idag regnar det.

Nu har man gjort rovdjursinventering, den omfattar hela Gävleborgs län, där Hälsingland ingår. Antalet vargar har minskat och björnarna blir bara fler och fler.

I lördags såg Sven-Erik en björnhona med tre ungar, det var på en mindre väg en bit väster om Järvsö. De har en bekant som har fritidshus i närheten och där har en björn försök ta sig in i ett uthus, på en sida var träpanelen alldeles sönderskrapad. De har aldrig haft något ätbart därinne, men upptäckte sedan ett getingbo mellan panelen och innerväggen. Kan det ha varit getingboet som björnen försökte få tag i?

Det känns lite obekvämt att ta långa skogspromenader nu, ingen har sett björn i närområdet, men man kan aldrig känna sig helt säker. 

Idag kom Maj och Benny hem från Ascona. Elvy och jag hade bestämt oss för att inte tala om det så Fille hörde, utan se om han kände på sig att något var på gång och hur han reagerade när de dök upp.
Tåget skulle vara framme klockan ett och jag tog bilen för att hämta dem och Elvy lagade middag under tiden.

Inte ett ord om vad jag verkligen skulle göra utan jag tog med mig de båda tygkassarna som vi brukar ha med till affären. När jag hade åkt, så satte sig Fille på dörrmattan och vägrade flytta på sig och hon märkte att han blev alltmer spänd, gnydde lite och brydde sig inte om att Elvy försökte locka med en smakbit av kycklingfilén. När jag svängde in på uppfartsvägen då började denna annars så exceptionellt väluppfostrade hund att skrapa på ytterdörren. 

När Maj och Benny kom ur bilen, då rusade han på dem, hoppade och skällde och visste inte till sig av lycka. Fille har inte vantrivts här hos oss, men när hans älskade matte kom, då blev han så lycklig och husse Benny fick också sin del av uppmärksamheten. Nu får Fille ha dem för sig själv, Elvy och jag kör till Geilo i morgon bitti.

Jag var naturligtvis nyfiken på hur Maj och Benny hade haft det i Ascona, inte minst hur vädret hade varit. Enligt mina andra vänner har det bara regnat och regnat och regnat, men enligt Benny stämmer det inte alls, det har varit fler dagar med fint väder än med regn, och det har bara varit fem dagar med dagsregn. Inte så illa med tanke på att de varit där i en och en halv månad,

De har blivit väl omhändertagna av mina vänner och då är det särskilt Jen och Nigel som sett till att det hänt trevliga saker. Dessutom har de varit i Florens, Rom, Genève och Bern. Dessa ambitiösa människor har även, vilket jag nog nämnt förut, jobbat hårt med italienskan och vill gärna lära sig mer nu.

Som sagt, i morgon kör vi till Geilo för att hämta bondeskåpet och en del andra grejor, stannar där tills i mitten av nästa vecka om vädret blir skapligt – vilket det ser ut att bli. Det är sextio mil om man kör via Mora och Elverum och beräknas ta tio timmar. Tur att vi är två som kan turas om att köra!