Bara några rader...

Håkan har synpunkter på att jag nämner två damers ålder här. Damerna bryr sig inte. En heldag på rea i Milano, med tågresa dit i arla morgonstund och hemkomst vid halv elvatiden på kvällen, det är en prestation, t o m en idrottsprestation. Jag är ett tillförlitligt vittne, jag har varit med ett par gånger.

Ålder, vad är det mer än ett par siffror? Jag fyllde 45 för ett par månader sedan, några av mina allra bästa vänner är i sjuttioårsåldern och jag tror inte att någon av oss reflekterar över åldersskillnaden – om nu inte någon känner sig manad att förklara något som hände innan jag ens var påtänkt. Å andra sidan intar jag ibland rollen som ”kloka gumman” i samtal med någon av mina yngsta vänner när något behöver förklaras eller belysas.

Vad är det för skillnad mellan 2017 och 2018? Ingen, enligt min mening. Ja, sjuan blir en åtta förstås. Nyårslöfte? Nej.

Mormor hade ett stående nyårslöfte, att inte avge något sådant.

Det har varit full rulle i affären fredag-lördag. Jag är ganska mör/tung/öm i fötterna. Idag har det regnat, men nu har vi tre dagar med sol framför oss. Jag hoppas att det blir stjärnklart i morgon kväll, det bränns av fyrverkerier överallt och vi sitter högt uppe i Orselina på första parkett och beskådar härligheten alldeles gratis.

Tre dagar kvar av 2017.

Vi, d v s Elvy och jag, känner oss rätt tacksamma över att vi inte befinner oss i Hälsingland just nu. Det verkar vara kaos, först massor av snö, sedan smältvatten på vägarna och minusgrader med blixthalka i kväll. Maj hade lyckats ta sig hem från Hudiksvall igår, men det tog dubbelt så lång tid som normalt. Benny skall stanna i Sundsvall tills de kör ut honom. Det är visserligen nollgradigt här, men ingen snö och även om det blir en och annan minusgrad i natt, så blir det inte halt.

Jag jobbade i onsdags och nu har jag lovat att komma i morgon och på lördag, Ianella vill ha lite ledigt. Nyårsafton firar vi med knytkalas uppe i Orselina. Där har man den allra bästa utsikten över alla fyrverkerier som skjuts upp, både på den här sidan och på andra sidan sjön.

Idag tog vi en lång långpromenad, nödvändigt efter julhelgens kulinariska utsvävningar. Regula och Annemarie kommer hem på onsdag och Elvy tänker stanna här så länge att hon och Regula kan ta en dagstur med tåg ner till  Milano och ägna sig åt shopping. Deras reor börjar 5 januari och håller på minst en månad. Jag avstår gärna från en sådan utflykt, har inte samma energi och uthållighet som Regula (69) och Elvy (73). Dessutom har jag allt jag behöver. Och en hel del till.

Mycket mat den här julen.

Några rader hinner jag väl med att skriva, vi har haft ett fullspäckat program de senaste dagarna.

Lördag kväll var det fullt hus här med gäster som åt svenskt minismörgåsbord och mycket Jansson. Julaftonen var vi först i Bellinzona hos Julia, Leo och Stephan och fick äta ”fastebrödet”. Deras farmor som bodde uppe i Graubünden bakade sådant, i det hemmet fastade man på julaftonen. Sen kom en grupp barn från deras kyrka och sjöng julsånger för oss. Jättesöta ungar som sjöng mycket bättre än man skulle kunna tro med tanke på deras ålder, 4 – 8 år.

Kvällen tillbringade Elvy, Marlene, Luca, Rickard och jag hemma hos David och Pierre. Pierre hade utlovat en kulinarisk överraskning. Han hade gjort en helt vegetarisk julmåltid. Fråga mig inte om hela menyn, det jag minns just nu, det var sprouts uppträdda på pinne som grillades och en gryta med kålrot - som ju ibland kallas rutabaga och ibland swede på engelska. Och så var det nässelbröd, bakat i gjutjärnsgryta. Kvällen avslutades med att vi som vanligt såg på midnattsmässan från Peterskyrkan och spanade efter Marlenes mamma och den här julaftonen även efter Lucas föräldrar. De satt på vip-plats och återkom i bild flera gånger.

Juldagens eftermiddag var det stor amerikansk julmiddag hemma hos Jen och Nigel och deras främmande från USA, vi var fjorton till bordet. En stund senare var det tårta och kaffe och lite senare på kvällen ett rent barbariskt bord med hur mycket julgodis som helst. Jag har knappast hämtat mig ännu.

Jen och Nigel har kontakt med mamman och barnen som bodde i mitt hus en tid i somras. De har fått lite olika besked om vad som hänt hennes man och hans bror som stridit med IS, det senaste är att mannen är död, men inget besked om brodern, även om han troligtvis också är död. Så länge de inte har fått detta bekräftat, så känner hon sig inte helt säker. Brodern hade ju talat om att han hade fått i uppdrag att döda den otrogna hyndan och hennes barn.

Idag har vi varit hos Rickard och vad har vi gjort där - jo ätit. Han hade utlovat en mager fiskmiddag, det blev fiskgryta med skaldjur och grönsaker och alldeles nybakat bröd. Rickard är en man med  många talanger, förutom att han är brännskadespecialist så är han snickare, murare, målare och rätt duktig bilmekaniker. Och kock.

Dwight och Lotta firar jul hos Lisa och Robbie i London där de nu slagit sig ner efter en snabb kovändning; försäljning av huset som de köpte och knappt hann flytta in i. De kom på för sent att de skulle känna sig isolerade(?) ute på landet, några mil från London. De bodde hemma hos Peter i Kensington ett tag medan de letade ny bostad i London. Nu har de flyttat in i en tillbyggd och nybyggd penthousevåning i utkanten av Hampstead. De skall ha en fantastisk utsikt över London därifrån.

Elvy har haft kontakt med några av sina vänner, i Hälsingland är det ishalka och snöstorm. Maj är hos sin syster i Hudiksvall och hade tänkt köra hemåt nu på kvällen, de planerna har hon fått skrinlägga och Benny som är hos sin son i Sundsvall, han ringde och var bekymrad för att han inte vågade köra hemåt, han hade ju lovat Elvy att sköta snöröjningen. ” Blir det alltför eländigt, så har ju Sven-Erik en snöplog” sade Elvy. Då påminde Benny henne om att Sven-Erik och Marita faktiskt var på Gran Canaria. Jag tror inte att han behöver vara bekymrad, det är uppfartsvägen som kan vålla lite problem, men han får väl pulsa i snön och ta fram snöslungan ur garaget. Jag tror att det är betydligt värre i Norge, där är flera fjällövergångar stängda och över andra är det kolonnekjöring.

Jag förstår att Elvy tycker det har varit intressant med julfirande här, men igår beklagade hon sig över att hon inte kunde se Fanny och Alexander, som gick på svensk tv. Hon har förstås hört talas om filmen, men aldrig haft tillfälle att se den. Det var hela historien, fem timmar. Jag såg den någon gång när jag bodde i Sverige, men SÅ lång var den inte då. Den kanske finns på dvd? En helkväll med Bergman i Uppsalamiljö, popcorn och cola...

Jag skall jobba i butiken i morgon, men sedan vet jag inte hur det blir resten av veckan. Julhandeln är en sak, då handlar man till familjen, till nyår köper man små presenter till kolleger, grannar o s v. Det brukar vara rätt bra tryck i butiken då också. Sophia har ett stort urval av små presenter som kommer fram i butiken morgon. Vi får se hur det blir.

Dat har regnat av och till de senaste dagarna, i morgon skall det komma riktigt mycket regn. Sen ser det ut att bli rätt skapligt, för årstiden skapligt väder med eftermiddagstemperatur på 6-8 plusgrader och mest uppehåll.

Julstök.

Pepparkaksdoften är intensiv, Elvy passar de sista plåtarna medan jag skriver här. Vi har ett hundratal hälsingebockar i tre storlekar. Ja, det är förenklade, stiliserade hälsingebockar men det är ändå ett väldigt  pyssel. Det är nog mest för vår egen skull som vi håller på och kämpar med att göra dem.  

Det är full rulle i butiken, jag hjälper till med lite av varje, Regula sköter avdelningen för kläder och hon är helt makalöst bra på att välja ut passande outfits till kunderna och dom köper... Där ser man vad personlig service betyder. Jag kan inte fatta att man kan köpa kläder på internet utan att ha provat!

I måndags var det lite trögt med inslagning för Elvy, men tisdag lossade det rejält. Hon gör sådana fina paket, kunderna får betala vad de anser att det är värt och nu finns det faktiskt en riktigt rejäl slant till julfesten för de handikappade barnen. Det är nog smart att lämna priset öppet, folk vill ju inte framstå som snåla i juletid. Det har kommit många 10-francssedlar i hennes burk.

Vi får ta kvällarna till hjälp, igår städade vi och gjorde julfint och i morgon måste vi förbereda för lördagens ”svenska” fest. Jansson är huvudnumret, denna enkla rätt med potatis, lök, ansjovis och grädde. Alla gillar den. Dessutom blir det riktiga köttbullar, rödbetssallad, frankfurter-bläckfiskar, ost och bröd. Till det serveras öl. För den som inte vet vad Jansson är, så heter den egentligen Janssons frestelse och det finns lite olika historier om dess ursprung, men receptet skall  vara minst hundra år gammalt. Frankfurterbläckfiskarna får ersätta svensk prinskorv, man delar en frankfurter i tre delar och snittar ett kryss i ena ändan på korvbitarna. När man sedan steker dem så sprätter bitarna isär och har man livlig fantasi så kan man kanske tycka att de ser ut som små bläckfiskar.

Vi jobbar till klockan fyra på lördag, gästerna  kommer klockan sju, men vi  skall  nog hinna med att få iordning vårt svenska  miniatyr-julbord. Och nu återgår jag till köket.

I morgon börjar juljobbet!

Idag har vi varit i Lugano och det blev en riktigt trevlig och stämningsfull sångandakt. Det var fullsatt  (knôkfullt) i den lilla kyrksalen, några nya enligt Dianas pappa, som håller reda på sådant. Vi hade nästan samma program som förra året med sånger på italienska, tyska, franska, svenska, norska, surmiran, gaeliska och shona. När det var sånger på språk som våra åhörare inte förstod, så gav Marlene en kort sammanfattning av innehållet och sen kunde vi, som t ex i Pröysens julekveldsvise hoppa över ett par verser. Det var Rickard som sjöng den till Pierres gitarrackompanjemang. Vi fick bjuda på tre extranummer, det blev När juldagsmorgon glimmar, en sång om julstjärnan på gaeliska och Glory in the highest. För att sedan kunna sätta punkt, så avslutade vi med att alla i kyrkan sjöng Stilla natt tillsammans, men på var sitt språk. Det var mäktigt men lite lurigt att spela till, det blir lite varierande frasering.

Nu blir det ingen gudstjänst där förrän på nyårsdagen. Församlingens präst bor i Bolzano och där skall de ha gudstjänst på juldagen. Det lär vara 350 km Lugano-Bolzano och lägg därtill all jultrafik Det är nog klokast att han håller sig hemma.

Vi har diskuterat hur vi skall göra med pepparkaksbaket, vi har två paket färdig deg. Det blir nog mest bockar av degen, men tröttnar vi på att kavla så kanske det blir ett litet pepparkakshus också.

Nu laddar vi för morgondagen. Jag skall infinna mig i butiken klockan tio, Elvy kommer vid ettiden. Som vanligt så går jag i mina platta bekväma skor, resten av ”personalen” går i pumps med skyhöga klackar hela dagen – och överlever. Det skulle jag aldrig göra. Finns det något som betyder mycket för mitt välbefinnande, så är det att ha bekväma skor.

En bekväm säng är inte så dumt det heller. Det är sängdags nu.

Vädret börjar rätta till sig här, men inte norr om alperna.

Det blev ett riktigt mysigt lussekaffe i onsdags och Elvy hade med sig en DVD med filmer om lusse/luciafirande från 1800-talet och fram till vår tid. Nu tycker samtliga (utom jag) att det skall vara obligatoriskt för alla med lucialinne och annan traditionell utstyrsel till nästa år. Hoppas att dom glömmer bort det tills dess. Lussekatterna och pepparkakorna tog slut. Nu skall vi baka hälsingebockar till jul, jag köpte med mig färdig pepparkaksdeg och det gjorde Elvy också. Det lär bli en hel del hälsingebockar.

Sophia hörde av sig och frågade om jag kunde jobba i butiken nästa vecka. Regula är redan i full gång och Elvy har erbjudit sig att stå där och göra snygga paket på eftermiddagarna. Hon har gått kurs i paketinslagning i Toronto. Det var tydligen vanligt att damer med de färdigheterna stod i lite elegantare butiker och mot en avgift gjorde fina julklappspaket. Pengarna gick sedan till olika välgörande ändamål. Sophia tände på idén och hon kände till någon grupp med frivilliga som ordnar med julfest för handikappade barn på trettondagen så inkomsterna kommer att gå dit.

Jag har bara ett bekymmer, vi måste få tid att laga mat till lördagens julfest här hos mig. Huvudattraktionen blir som vanligt Janssons frestelse, men vi vill ha lite annan  svensk julmat också.

Julaftonen tillbringar vi traditionsenligt hos David och Pierre. Det blir nog Marlene, Luca, Rickard, Elvy och jag. Då sitter vi där, mätta och dästa och ser på midnattsmässan från Rom och kollar in när  vi ser Marlenes mamma som alltid sitter på vip-plats och i år är även Lucas föräldrar med där. Marlene och Luca är kusiner och de har släktingar som har viktiga positioner i Vatikanen. Därav placeringen.

Jen och Nigel får släktbesök från USA, de skall landa ungefär vid den här tiden och Jen och Nigel har rest upp för att ta emot dem. Det råder en viss osäkerhet trots allt om den annars så punktliga järnvägstrafiken fungerar, så de har väl en plan B om något oförutsett skulle inträffa. På juldagen blir det stor amerikansk julmiddag hos dem, för oss som inte har rest bort eller har andra förpliktelser. Men det är några dagar till dess och det är väl bäst att vi äter en hälsosam lågkalorikost den kommande veckan.

På söndag är det vår tur att ha sångandakten i Lugano. Vi skall öva här i morgon, repertoaren finns men den har vilat ett år och behöver nog fräschas upp.

Nu skall vi göra iordning lite lunch och sedan skall vi gå ner till centrum och kolla julhandeln. GÅ alltså, att hitta en parkeringsplats det är omöjligt. Folk ställer sina bilar på de mest omöjliga ställen och alla respekterar inte att det finns en bilfri del av den gamla stadskärnan.  Så vi går.

Inte mer busväder nu, tack!

Elvy kom hit igår, ordentligt försenad och trött. Först var det en mindre försening från Arlanda och sedan var flera tåg från Zürich inställda på grund av snökaoset. Men hon var uppe halv nio idag och efter ett par muggar kaffe så var vi igång med lussekattsbaket. Vi har ”riktiga” lussekatter till kaffet ikväll och en annan dag skall vi göra saffranssnäckor med rött och grönt zitronat i fyllningen, dem skall vi ha till jul. När jag ändå var i Lugano i lördags gjorde jag en avstickare till Ikea i Grancia och köpte pepparkakor och några flaskor glögg, som passande nog heter Vintersaga, så det blir nog ett bra lussefirande ikväll. Jag har luciasånger på CD som får står för stämningen.

Ovädret var ingen vintersaga. Det smetiga snöslasket vägrar ge med sig och i natt var det flera minusgrader och sedan blev det ett par plusgrader men nu har det fryst på igen. Min bil står i en carport men på förmiddagen såg den ut som om den var glaserad.  Det gick inte att få upp dörren till förarplatsen, jag fick hämta en hårtork för att tina upp dörren och sedan satte jag in en gammal kupévärmare som fick stå ett par timmar innan jag lyckades fösa bort isen på bilen så jag kunde köra iväg och handla. Jo, jag vet att ni som bor i Sverige fixar ni sådant här utan problem, men här är vi inte förberedda och inte utrustade. Elvy ville hjälpa till, men jag sade att jag fixar det här själv. Vilket jag gjorde, men det tog tid.

Prognoserna för vädret fram till jul talar om ett mer normalt ”vinterväder”, någon minusgrad nattetid om det är klart väder och 5-8 plusgrader på eftermiddagen. Tack för det!

Nu är det vinter här, blötvinter.

Trevlig och tydligen också lönsam julmarknad i ”vår” kyrka i Lugano i lördags. Det var mycket folk och enligt Diana så kom det människor som hon aldrig sett i kyrkan tidigare. De hade gjort handaffischer med info om kommande aktiviteter och nu får vi se om det kommer några nya nästa söndag, då är det vår tur att ha sångandakten.  Pengarna som kom in skall användas till belysning i kyrksalen. Det är tämligen månljust där nu.

Igår var vi hos Jen och Nigel, först hade vi vårt ”holiness meeting” och sedan gemensam middag. Det var riktigt busväder ute, så vi satt kvar och pratade länge och hade det riktigt trevligt tillsammans.  Busvädret bestod i kraftigt snöblandat regn. Längre upp i bergen så snöade det. När David och Pierre skulle hem, så hade de problem att ta sig upp i de branta backarna mot Orselina. Nu på morgonen var det vitt överallt, men det var ingen vacker vintersnö utan en vit kladdig massa. Nu regnar det, är +5 och det är bara att hoppas att kladdet försvinner.

Vi var ovanligt många igår, nitton stycken. Våra nya vänner, Fiona och John är verkligen ett fint tillskott till vår grupp. De kommer från Irland, men har bott i Bern sedan 2013. Fionas morföräldrar kommer från Rom, men de flyttade till Irland när morfadern fick något uppdrag inom KK. De levde i storfamilj när Fiona växte upp och det betyder att hon talar italienska. John kommer från en anglikansk familj som bodde på Nordirland. Han började arbeta inom transportbranschen och hamnade i Dublin. Han har haft ett jobb med internationella transporter i Bern och nu skall han jobba här, med trafiken till och från Italien vid Chiasso. Fiona är sjuksköterska och börjar jobba på ett privat sjukhus efter nyår.

Det värsta snöfallet igår kom nog längre upp i norr, flygplatsen i Zürich var tidvis stängd och de klarade inte att hålla vägen förbi Liechtenstein öppen. Dagens prognos talade om kraftigt snöfall i Ticino, men här nere vid sjön regnar det rejält just nu. Tisdag skall det komma ännu mera snö. Då får vi se hur det går när Elvy skall ta sig hit i morgon. Det har utfärdats varning om snökanon över Uppland, jag hoppas att den håller sig ute vid kusten. Tar Elvy sig bara till Zürich så brukar SBB klara av att hålla järnvägsspåren snöfria.  

Vi blir faktiskt fler och fler, fullt hus snart!

Fortfarande riktigt fint väder, minst +10 på eftermiddagen och solen skiner. Nästa vecka skall det bli kallare, varning för att kvicksilvret kryper ner under nollan på natten. Men vem har en termometer med kvicksilverpelare nu för tiden?

Det måste vara extremt pinsamt för Svenska Akademien med avslöjandet om ”kulturprofilen” så här strax innan Nobeldagen. Jo, det skrivs en del om det i tidningarna här också. Jag läste nyss ett inlägg i AB där man föreslog att man skulle avskaffa kungahuset och samtidigt även akademien i dess nuvarande form. Akademien har valspråket Snille och smak, det verkar vara överspelat för länge sedan.

Kungahuset skall vi bara inte tala om, jag såg att Madeleine bevistade barndopet förra veckan iförd blekrosa persianpäls och matchande klänning under. Priset för utstyrseln lär ha varit astronomiskt. Stackars Sofia fick kritik för att hon hade folkdräkt, hemsydd av släktingar i Älvdalen på 50-talet. Enligt en surkärring i någon av kvällstidningarna så var passformen inte perfekt och dessutom bröt hon mot kungahusets traditioner. Jag har den uppfattningen att folkdräkt alltid är rätt, men att det finns lokala traditioner som gör att man får justera detaljer för särskilda tillfällen, t ex byta ut sjalen och förklädet mot svarta d:o till begravning. Jag skulle faktiskt vilja ha en folkdräkt. Det finns fina folkdräkter i Hälsingland, men jag har fastnat för sorundadräkten. Den är baserad på en bevarad dräktkultur från 1700-talet och är en raffinerad mix av röda toner.

Skall jag kommentera Trumps senaste utspel, erkännandet av Jerusalem som Israels huvudstad? Det lär inte ha bidragit till freden i området. Fundamentalisterna applåderar förstås, ett okritiskt förhållandesätt till staten Israel är väl närmast obligatoriskt i de kretsarna. Dessutom börjar man tala om att det är inledningen till uppfyllandet av någon profetia. Men såvitt jag kan förstå, så har man tagit fram det argumentet vid alla stora politiska händelser som berört staten Israel. Nej, jag föraktar inte Bibelns profetior Men dem som använder dem i politisk argumentation har jag inte så mycket till övers för!

Skall vi ta något positivt till slut? Under tiden som jag varit i Sverige har husförsamlingen fått två nya medlemmar. Det är ett ungt irländskt par, grannar till Luca. Hon kommer från en katolsk familj, han från en anglikansk. De har nyss flyttat hit från Bern och brukade gå till en internationell engelsktalande kyrka i Bern, men den upphörde med verksamheten i våras. Sedan har de varit i en vineyardförsamling, men kände sig inte hemma där. Jag träffade dem en stund i går kväll och jag tror att de kommer att bli ett värdefullt tillskott  till  vår gemenskap.

På lördag har de julmässa i kyrkan i Lugano, Jen håller på och bakar amerikanska julkakor och Regula och Annemarie gör julgodis. Jag orkar inte bidra med något, får väl åka dit och köpa istället. Söndagen har vi helt för oss själva, vi skall samlas hos Jen och Nigel. Det skall bli skönt att få sitta ner och dela gemenskapen med mina vänner, gamla och nya.

Nu är jag hemma igen!

Solen skiner och det är +12 på nordsidan av huset. Om en liten stund skall jag sätta mig med en mugg kaffe ute på balkongen och bara njuta. Även här märks det att det är den mörka årstiden, solen står inte så särskilt högt över bergen på andra sidan sjön. Men den värmer, åtminstone här på sydsluttningen.

Och om någon undrar, så gick resan hit helt enligt planerna. Rickard mötte mig på stationen i Locarno och körde mig hem, Regula hade handlat lite mat åt mig och Nigel hade tvättat min bil och laddat batteriet. Jag har snälla vänner!

I eftermiddag skall jag först ta hand om alla valnötter som ligger och torkar och sedan får jag nog städa. Eller också städar jag i morgon förmiddag. Det ser ut att bli lika fint väder i morgon. Man får ta vara på de fina dagarna, tids nog kommer vår så kallade vinter här också. 

Jag skall nog vara nöjd!

Jag fick ett SMS från Cilla idag. ”Nu har du fått ett anfall av förändringsbacillen igen.”

Förändringsbacillen är något som drabbar oss alla ibland. Det kan handla om stora saker, byta yrke, bostadsort eller små saker som att byta hårfärg. När jag drabbas av den, så vill jag märkligt nog göra något annat än det trevliga och fria jobb jag har, men man kan bli trött på att allting går som på räls också. Det blir inga utmaningar på det viset. Jo, det händer att jag vill flytta också, Jag råkar ha flera ställen att bo på, huset i Ascona, hytta på Geilo, lägenheten här i Uppsala och min nya lilla undantagsstuga där uppe i Hälsingland. Nåja, lägenheten här den tillhör ju Elvy och jag ockuperar bara det rum som en gång varit jungfrukammare, men eftersom jag inte är husjungfru så kan jag röra mig fritt i hela den rymliga våningen. Så varför är jag missnöjd?

Drömmer jag om något helt annat? Ett jobb med fasta tider mellan åtta och halv fem? Nej knappast. Men att ha trevliga kolleger, det är en bonus. Hemma i Ascona, där jag sitter ensam och jobbar, har jag en grupp mycket goda vänner, men jag bollar ju inte knepigheter i mitt jobb med dem. Jag hör ibland någon av dem säja ”om jag fått leva om mitt liv...” men så brukar jag inte tänka.

De alternativ som funnits har antingen varit sådant som jag inte själv  har kunnat styra över eller också helt medvetna val. Men ibland så funderar jag över mitt val av ekonomistudier. Företagsekonomin födde ett intresse för nationalekonomi som i sin tur gjorde mig nyfiken på det större perspektivet i internationell ekonomi, statskunskap och politisk historia. Sedan kom jag på att det var roligt att uttrycka mig i skrift och så hamnade jag där jag är idag, som översättare, redigerare och med den ”fina” titeln förlagsredaktör. Söker jag på förlagsredaktör, så stämmer inte mina arbetsuppgifter helt med vad en sådan gör. Men något skall dom väl kalla mig för.

Nu är min månad på förlaget över för den här gången. Nästa gång blir det antingen före eller efter påsk, alltså mars eller april. I morgon skall jag ta det lugnt, ta en tur till bokhandeln och mataffären på förmiddagen och städa lite på eftermiddagen. Söndag kommer Anki och Peter hit, vi skall gå till kyrkan och så skall vi laga mat tillsammans i det nya köket. De funderar på att byta ut sitt kök, det är från 70-talet och ganska opraktiskt. Då kan det nog  vara bra att se hur det blivit här.

Måndag morgon blir det buss till Arlanda, sedan flyg till Zürich och tåg till  Locarno, Rickard har lovat att hämta mig  på stationen. Sedan är jag hemma!