Idag har vi varit i Lugano
och det blev en riktigt trevlig och stämningsfull sångandakt. Det var fullsatt (knôkfullt) i den lilla kyrksalen, några nya enligt Dianas pappa, som håller reda på sådant. Vi hade
nästan samma program som förra året med sånger på italienska, tyska, franska,
svenska, norska, surmiran, gaeliska och shona. När det var sånger på språk som
våra åhörare inte förstod, så gav Marlene en kort sammanfattning av innehållet
och sen kunde vi, som t ex i Pröysens julekveldsvise hoppa över ett par verser.
Det var Rickard som sjöng den till Pierres gitarrackompanjemang. Vi fick bjuda
på tre extranummer, det blev När juldagsmorgon glimmar, en sång om julstjärnan
på gaeliska och Glory in the highest. För att sedan kunna sätta punkt, så
avslutade vi med att alla i kyrkan sjöng Stilla natt tillsammans, men på var
sitt språk. Det var mäktigt men lite lurigt att spela till, det blir lite
varierande frasering.
Nu blir det ingen gudstjänst där
förrän på nyårsdagen. Församlingens präst bor i Bolzano och där skall de ha
gudstjänst på juldagen. Det lär vara 350 km Lugano-Bolzano och lägg därtill all
jultrafik Det är nog klokast att han håller sig hemma.
Vi har diskuterat hur vi
skall göra med pepparkaksbaket, vi har två paket färdig deg. Det blir nog mest
bockar av degen, men tröttnar vi på att kavla så kanske det blir ett litet pepparkakshus
också.
Nu laddar vi för morgondagen.
Jag skall infinna mig i butiken klockan tio, Elvy kommer vid ettiden. Som
vanligt så går jag i mina platta bekväma skor, resten av ”personalen” går i
pumps med skyhöga klackar hela dagen – och överlever. Det skulle jag aldrig
göra. Finns det något som betyder mycket för mitt välbefinnande, så är det att
ha bekväma skor.
En bekväm säng är inte så
dumt det heller. Det är sängdags nu.
