Hösten smyger sig på.

 

Dags att ta mig samman och skriva något här. Jag jobbar för fullt, har bestämt mig för att ha vissa avsnitt klara innan jag reser till Hälsingland i slutet av månaden. Anledningen till det är, att då kan både min lokala ”expert” och min förläggare ta del av det jag skrivit. Men det finns mycket mera att skriva om och det som vi gissade kunde bli en bok om 250 – 300 sidor, det blir mera, men jag vet inte hur mycket. Historier rullas upp i berättelserna och knyts samman på det mest oväntade sätt.

Vad händer mer här då? Inte så mycket. Det mest spännande är förstås att Luca har skaffat sig en flickvän och hon var med honom till söndagens samling. Hon heter Isabel och är hudterapeut, katolik och spelar basket. Så mycket vet jag just nu.  Det där med hudterapeut är förstås intressant, hon och Regula hade massor att tala om och vad jag kunde förstå så blev hon överraskad när ”vår Regula Huber” också är Helene Huber, en riktig kändis i skönhetsvårds- och stylingbranschen. Luca hade avsiktligt inte nämnt det.

Även om Regula sålt sin verksamhet och pensionerat sig, så dyker hon ibland upp i reportage i damtidningarna och är känd för att hon fortfarande stylar en hel del kändisar. Men i vår grupp så är hon inte Helene Huber utan Regula.

Men för övrigt, inget intressant att berätta. Jo, Pierres avresa till Chile har blivit framflyttad , han reser från Zürich söndag morgon och i morgon kväll skall vi ha avskedskalas för honom.

Inte stjärnklart i Hälsingland.

 

Jag pratade med Janne igår kväll, Janne är vår amatörastronom. Amatör är kanske att förringa hans kunskaper men han har aldrig jobbat inom rymdvetenskapen.

Janne hade förstås läst vad jag skrev om stjärnhimlen i Chile och han var lindrigt uttryckt, avundsjuk på Pierre – som ju inte är astronom utan geolog dessutom. Janne har ju t o m ett eget litet observatorium och två olika slags teleskop där, men det har varit få tillfällen att beskåda stjärnhimlen sedan nätterna började bli mörkare. Det har mest varit molnigt. Vi får hoppas att det klarnar upp nu när hösten kommer.

Janne har tagit hand om två hem- och herrelösa katter. Först Rigel och sedan Maia, uppkallade efter två stjärnor. Troligen kommer de från samma familj, som gav  sig av utan att sörja för katterna. Nu är de väl hemmastadda hos Janne, har femstjärnig service och egen ingång. Happy end alltså.

Vi samlades alltså hos Jen och Nigel igår. Yves hade en tråkig nyhet, församlingen i Lugano kommer med största sannolikhet att bli av med sin lilla kyrka. Den ligger inklämd mellan två stora, kommersiella byggnader som sedan länge sett lystet på marken där kyrkan ligger. De vill bygga ihop de här två husen.  Nu har kommunen börjat blanda sig i ärendet och har erbjudit mark och företagen har erbjudit en rätt hyfsad ekonomisk kompensation. Problemet är bara att marken som erbjudits ligger rätt avsides. Men man kommer inte att acceptera det erbjudandet, det är alla i församlingen eniga om.

Och om någon undrar, Jansson tog snabbt slut.

Avbrott eller rättare sagt ras-skadat.

 

Internet för min pc har varit stendött sedan söndag kväll. Nu har linan till omvärlden börjat fungera igen. Jag tänkte först att skriva något här via min telefon men det kändes lite väl bökigt. Vad har hänt? En kombination av effekterna av det myckna regnandet tidigare, dagvattenledningar som rasat ihop och skulle lagas samtidigt som man måste åtgärda ett ras på en gata strax ovanför mig. För övrigt samma gata där Regula bor. Man hade dels vissa svårigheter att lokalisera brottet, som visade sig sedan vara två brott och skulle också reparera kabeln i konkurrens med dem som åtgärdade de andra problemen.

Nu har vi ganska normalt sensommarväder här, minst +20 på dagarna och faktiskt en och annan oväntad regnskur också. Solen skall gå upp klockan sju och ner halv åtta men dagarna blir inte så långa eftersom upp- och nedgång inträffar bakom ett och annat högt berg.

Jag jobbar på och måste nog säja att jag har varit ganska flitig. Men då kan man ta en och annan ledig dag när man kan göra en utflykt. Resandet blir förstås ganska begränsat men vi har varit uppe i Tamaro och beundrat den intressanta kyrkan Santa Maria degli angeli, ett av Mario Bottas arkitektoniska mästerverk. Googla gärna på Mario Botta så kan ni se bilder på hans verk, kyrkliga och profana. En del av våra favoriter bland vandringslederna har varit helt eller delvis avstängda så det har vi hoppat över men kompenserat det med ett par turer med Davids och Pierres båt.

Pierre skall resa tillbaka till Chile den 4 oktober, Då är det fortfarande snö uppe i bergen men de skall tydligen skrivbordsjobba i Santiago tillsammans med chilenska geologer under några veckor. Pierre säjer att det han saknar mest från Chile, är stjärnhimlen. Utan teleskop kan man se myriader av stjärnor och med ett enkelt sådant kan man se många galaxer. Visst låter det spännande!

Lotta och Dwight kom hem i onsdags. De hade tänkt att stanna lite längre i Sverige men har nu lånat ut sitt hus till en familj som bor i närheten av Blidsberg, vars hus måste genomgå en större reparation. Jag har bara talat helt kort med Lotta, hon var här med lite matvaror som jag hade beställt. Hon tycker att precis som här, präglas allt i Sverige av pandemin, men folk i allmänhet verkar ta saken med förstånd. Det gör man ju inte här.

På söndag skall vi samlas hemma hos Jen och Nigel. Då skall vi också ha knytkalas och eftersom jag högst sannolikt kommer att tillbringa julen i Sverige, så får jag göra min årliga Jansson nu i stället. Janssons frestelse är gott, men jag kan inte riktigt förstå mina vänners besatthet över denna enkla rätt. Potatis, lök, ansjovis och grädde. Ja, det är tydligen ett vinnande koncept-

 

Vi har varit på utflykt.

Dags att samla mig och skriva något här.

Vi har alltså varit på utflykt. Vi, det är Jen, Nigel, Diana, Yves, Pierre, David, Marlene och jag. Vi fick låna ett hus i utkanten av St Moritz, körde dit i onsdags och kom hem igår kväll. Huset tillhör Nigels grannar, det är stort och har t o m fungerat som pensionat tidigare. Vi hade skaplig tur med vädret, två riktigt fina dagar och bara en eftermiddag med regn. Vad gör man i St Moritz? Det finns turstigar, faktiskt riktigt välskötta och reparerade efter allt regnande, det finns en promenadväg runt sjön, i centrum finns det många exklusiva butiker och prisnivån på restaurangerna är hög. Det säjs att St Moritz har kommit lite i skymundan de sista decennierna och att det är ett lite äldre klientel som söker sig dit. Jag vet inte om det stämmer, men vi såg faktiskt två brittiskregistrerade Rolls Royce, en Bentley och en Jaguar plus en Jaguar med finska skyltar.

Vi köpte med oss mat och lagade själva men var på kafé två gånger. Priserna var i högsta laget men bakverken var superfina och ganska väl tilltagna. När jag skriver att det var dyrt, så jämförde vi med vad motsvarande kostar hemma hos oss i Ticino. Men det var en intressant tur och som sagt, vi hade tur med vädret.

Nu får jag börja samla mig och fortsätta jobba. Jag talade nyss med Elvy och allt var sig likt uppe i Hälsingland utom att en äldre man i Ockelbo antagligen har mördat sin sambo. Nu har kyrkan börjat ha gudstjänster igen, men inte i söndags. Då samlades den vanliga gruppen i uterummet.

Det är fortfarande sommarvarmt här men ganska mulet. Den kommande helgen skall det bli väderomslag och regn.