Politik, Putin och gamla läsarsånger.

 

Det händer så mycket här i världen att man knappast kan följa med. Valet i Sverige är förstås en bagatell i sammanhanget men i vilken riktning kommer Sverige att utvecklas? Kan politiken få stopp på skjutningarna och all annan kriminalitet? Respekten för liv och för andras egendom verkar bli allt mindre, sociala medier flödar över av hat och desinformation.

Samtidigt gör man i tv reklam för alla dessa betalkanaler där våld är en självklar ingrediens i publiksuccéerna. Där det är underhållning att se alla slags grova brott. Kom inte och påstå att inte det påverkat utvecklingen.

Hur blir det med Sverigedemokraterna? Kommer de att manipulera sig till stor makt i regeringen utan att vara med som ministrar och därmed slippa ta ett tydligare ansvar för vad som händer – om man inte lyckas så bra.

Hur stark kommer oppositionen att bli? Det finns möjligheter för sittande regering att reducera deras inflytande högst väsentligt, även om det inte sker med demokratiska medel. Och vad kommer den falukorvsviftande ”krist”demokraten att kunna ställa til med?

Och så har vi Putin. Nu blir det alltmer tydligt att även om han skulle känna sig pressad av att ”specialoperationen” går dåligt, så har han en samling hökar bakom sig som är beredda att gå nästan hur långt som helst. Nu skall det tvångsrekryteras nya soldater som kommer att bli kanonmat om väst ger Ukraina ännu mer och bättre vapen. ”Vi måste skydda vårt land” säjer han. Från vad? Skydda Ryssland från Putin och hans vänner borde vara det mest effektiva sättet att skydda landet.

Torka, översvämningar, smältande glaciärer och djurarter som utplånas. Svält och utbrott av svåra sjukdomar. Allt drabbar de fattiga värst.

David hade egentligen pensionerat sig, men blev ”inkallad” för att ta prover på smältvattnet från glaciärer i alpområdet. Just nu är han i Vorarlberg och lite vid sidan av det egentliga uppdraget fann de på ett ställe bitar av ett träslag som nu analyserats. De bedöms vara minst mellan 10 och 20 000 år gamla och är från ett lövträd.

Igår kväll letade jag efter en norsk sång på YouTube, ”Mitt liv er lik en reise”.  Jag hittade den förstås och upptäckte sedan att i den högra listen på sidan fanns det flera sånger med Calle Öst. Ett av mina fina barndomsminnen var när jag fick följa med mormor på stugmöte där han sjöng.  Jag var det enda barnet som var med och han uppmärksammade mig lite extra. Jag fick sjunga tillsammans med honom i Sjung Halleluja. Han sjöng verserna och sedan fick jag var med och sjunga refrängen. Nu sjöng vi tillsammans via YouTube.

Sjung halleluja, det blir bättre och bättre dag för dag, synes vägen stundom lång, så stäm upp en jubelsång, sjung, ja sjung halleluja.

Sen var det en sång som hette ”Jag vill ha mycket mer”. I en av verserna sjunger han ”- och nog är jag tacksam för Andens dop, att få tillhöra pingstfokets saliga hop...” Då blev det liv i tanterna!

Och så var det ”Vi skall fara bortom månen”. Den kunde alla barn i trakterna kring Edsbyn, oavsett om de kom från troende hem eller inte. Trots att den publicerades på 1960-talet var den lika populär tjugo år senare.

Nu när jag har skrivit boken, så har det varit många tillfällen när jag känt stor tacksamhet mot mina morföräldrar. Mormor var glad och nyfiken på allt nytt, morfar var mer stillsam och en mycket ansvarskännande person. De var gedigna kristna.

På söndag är det gudstjänst i den nya kyrkan i Lugano. Det har framställts önskemål om sång från vår grupp. Jag avstår den här gången, känner mig alldeles för ringrostig. Måste nog plocka fram några fler gamla läsarsånger på YouTube och sjunga med så jag får lite fart på stämbanden.

Hemma igen!

 Resan hit gick helt utan problem, allt skedde enligt den tidtabell som jag hade noterat. Jen och Nigel hämtade mig vid tåget i Locarno och vi åt pizza tillsammans när vi kommit hem till mig. Dessutom hade de köpt hem, så jag hade till frukost lördag morgon.

Jag har ju inte varit hemma i Ascona på flera månader men jag märkte med en gång när jag kom in i butiken hur mycket dyrare maten hade blivit. Om jag sedan skulle jämföra det med svenska priser så skulle jag gå ut ur butiken utan att ha köpt något! Men nu får jag gilla läget och inte köpa hem onödigheter. Som tur är, så har jag ett skapligt lager av viner i mitt källarförråd. Jag tror inte att det blir så bra kvalitet på den här årgången, alltså 2022, skyfall och hagel har växlat med långa perioder med extremt höga temperaturer.

Nu har jag väl kommit till rätta någorlunda, gått några promenader både nere i stan och i områdena häromkring. Det har hänt en hel del under sommaren, butiker har stängt och ett par nybyggen verkar ha stått stilla. Om det sistnämnda beror på väder  eller ekonomi, det vet jag inte.

Jag hade hoppats att vi kunde vara med på gudstjänsten i den nya kyrkan i Lugano  på söndagen men de hade åkt på utflykt till en "systerkyrka" i Milanotrakten. Det är fantastiskt att deras nya kyrka nu är klar och den lilla församlingen kan växa. För det har den alla förutsättningar att göra.

Idag är det ungefär tjugo plusgrader och nästan kav lugn, men mulet. Nu skall jag ta en promenad upp till Monte Verita. Det är fortfarande sommar här, men ser ändå rätt höstlikt ut eftersom mycket av växtligheten skiftar i gult.

 

- och nu reser jag hem till Ascona!

 Jag är faktiskt klar med boken, satt och läste allt en sista gång förra veckan. Nu får min redaktör säja vad hon tycker - men  jag har ju sedan länge fått ok för publicering vilket kommer att bli hösten 2023.

Jag har bokat biljett på fredag 1550, framme i Zürich 1815 förhoppningsvis. Elvy skall till Uppsala och se till lägenheten så hon kör mig till Arlanda i god tid och när planet landat finns det bra tågförbindelser till Locarno. 

Det är EVIGHETER sedan jag var hemma. Det var i april som jag reste till Geilo. sedan till Hälsingland, därefter till Geilo igen och nu senast tillbaka till Hälsingland. Jen och Nigel har sett till mitt hus och vänner till dem från USA bodde där under några veckor, Vännernas familj ansåg att de var helgalna som gav sig iväg till Europa med ett krig alldeles inpå knutarna. 

Kriget har förändrat mycket och i Schweiz är många oroliga inför vintern. Om det skulle bli en dramatisk energikris så reser jag tillbaka till Hälsingland, Elvy har bergvärme och frikostigt med solceller. Men jag vet inte hur mycket el de producerar under den mörkaste tiden på året.

Det skall bli skönt att komma hem igen. Än så länge är det fortfarande sommartemperaturer i Ticino - förutsatt att det är solsken. Vinskörden är i gång och det verkar som om man har fått en nästan normal skörd trots omväxlande störtregn, torka och hetta, 

Nästa gång vi härs blir det från Ascona.