Allt mellan himmel och jord.

Tisdag kväll hade Sveriges Television ett mycket intressant program, Efter floden. Det handlade om de sötvattenreserver som jorden har och hur vi hanterar dem. Mycket av det som sades har jag hört av David, det här är hans forskningsområde, men en del var nytt.

Vi som bor i de länder i Europa där det finns gott om sjöar, vi har förstås svårt att ta till oss hur enormt viktiga sötvattensreserverna, inklusive grundvattnet är i stora delar av världen. Det som skrämde mig mest var nog hur det intensiva jordbruket i USA håller på att tömma grundvattenreserverna i mellanvästern. När de är slut, så är det slut.

Igår var det Kulturfrågan Kontrapunkt på tv, ett riktigt bra program. Två lag tävlar i konst, litteratur och musik. Vardera laget består av tre experter inom dessa områden och det är inga lätta frågor. Men – när man sitter framför tv:n och plötsligt kan svaret på någon fråga, då stiger självförtroendet. Dessutom lär man sig lite.

Drottning Elizabeth har accepterat Boris Johnsons begäran att stänga ner parlamentet under fem veckor. Så vitt jag kan minnas gjorde Charles I så vid två tillfällen 1640, den period som kallas korta och långa parlamenten. Han avrättades senare och sedan var det Rickard Cromwell som stängde ner och upplöste parlamentet ett  par decennier senare. Han fick behålla huvudet men sedan gick det inte så bra för honom. Hur kommer eftervärlden att bedöma Johnson om han nu genomför en hård brexit med alla de konsekvenser det kommer att få? Statskupp? Kanske inte, men näst intill.

Nu börjar protesterna att komma, kan det vara lagligt att stänga ner parlamentet? Vi får se...

Det är en märklig tid vi lever i. USA, Ryssland, Syrien, Brasilien.... Och så kommer det ut en bok som skall bevisa att Gud finns. Maj hade sett reklam om den. Det var teologer och filosofer som åtagit sig att bevisa att Gud finns. Men det finns ingen som sysslar med kosmologi och teoretisk fysik som medverkar i boken vilket jag anser är en brist. Vågar man inte ställa de svåra frågorna? Rädd att någon redan troende skall börja fundera?

Jag behöver ingen bok som förklarar för mig att Gud finns, jag vet att han finns. Men – jag är också öppen för att Gud inte är exakt sådan som klassisk kristendom framställer honom och definitivt inte sådan som konservativ väckelsekristendom och på senare tid, trosförkunnelsen visar upp honom, Jag tror att han är större än så och mycket mera mystisk och samtidigt inte alls mystisk.

Punka.

Vi fick besök av Bea igår. Hon hade kört från Kramfors på morgonen och var halvvägs när hon kom till oss, Då var det tid för en paus och middag. När hon skulle köra hemåt  upptäckte vi att höger framdäck var alldeles platt. Att fylla på däcket med den medföljande reparationsgrejen det var inte tillrådligt, Bea hade 30 mil hem. Elvy ringde Sven Erik, de har utrustning för att laga däck i företagets verkstad.  Han hämtade däcket och lagade det. Sedan ville han inte släppa iväg Bea utan att han hade kollat de andra däcken också så hon fick följa med honom till verkstaden. Då visade det sig att vänster  framdäck hade förlorat mycket av lufttrycket så det blev reparation av det också.

Hon blev förstås sen hem, men var väldigt tacksam att Sven-Erik hade hjälpt henne, annars hade hon förmodligen blivit stående någonstans på vägen hem till Högåsen

Men vi fick lite mer tid att umgås och det var positivt. Eller inte... Bea var inte glad åt deras nya ledare. Det hade inte varit så bra där hon varit tidigare heller. Det är trist när det blir så.

I dag har jag satt i gång på allvar med uppdraget. Började klockan åtta och höll på fram till lunch. Nu har det varit eftermiddagsfika och jag tänkte nog fortsätta en stund till. Jag behöver få en uppfattning om tidsåtgång och hur jag skall dela in dagen. Förmiddagens pass, drygt fyra timmar var för långt. Men man får ”flyt” ibland och då glömmer man bort tiden och sen plötsligt så är man alldeles tom i skallen. Det är ett tag sedan jag jobbade på det här viset.

Nu har vi fikat och jag avslutar dagens jobb, måste njuta av det fina sensommarvädret.

Lördagsgodis.

Nu har jag varit på förlaget och vi har dragit upp riktlinjerna för projektet. ”Vi” är alltså tre som samtliga distansjobbar. Vi har också två ”experter” som kommer att hjälpa till vid behov, Vad projektet handlar om? Sorry, det kan jag inte berätta, Det kan vi ta om tio månader när det är klart.

Vi kommer nu, att sitta på var sitt håll och jobba med bestämda avsnitt, men för att resultaten inte skall spreta för mycket, så skall vi träffas om fem veckor för att stämma av. Sedan skall vi ha videokonferenser med jämna mellanrum. Det kommer att bli ett intressant sätt att jobba på.

Nu stannar jag i Sverige fram till dess vi har träffats igen. Jag hoppas att vi sedan kan klara av köpet av hytta innan jag reser hem till Ascona. Blir det resa till Geilo så skall jag faktiskt ta tåget dit. Måste testa.

Nu finns det gott om svamp i skogen. Elvy och Alice har plockat massor av kantareller och nu blir det kantarellpaj.

Allsång i uthuset.

Det var inte planerat något särskilt i lördags kväll, men det blev en rolig allsångskväll. Göran och Inger hade besök av släktingar som hört talas om aktiviteterna i uthuset och då blev det i all hast bestämt att BG skulle ta med dragspelet och Villy sin fiol och så budades det per telefon. Vi blev sjutton stycken, inte dåligt när en del redan hade planerat för annat och några var bortresta. Jag har inte berättat att sångbladen numera är ersatta av en bildskärm och videoprojektor. Urvalet av sånger är enormt numera. Nåväl, det blev en riktigt trevlig kväll, typ ”där får vi sitta var minut och sången den tar aldrig slut”. Det som gjorde att kvällen ändå avslutades, var att sångrösterna tog stryk. Tänk att de gamla sångerna både sprider ett budskap och så mycket glädje!

I eftermiddag åker jag ner till Uppsala. Vi skall träffas på förlaget tisdag klockan nio och sedan räknar de med att vi behöver tre dagar för planering av projektet. Jag övernattar förstås i Uppsala, hoppas att det inte blir problem med tågen, Pendling Uppsala-Stockholm-Uppsala  är inte något av mina favoritnöjen.

Elände, bara elände....

Janne, vår astronom, var här i eftermiddags. Han hade tråkiga nyheter men vi försökte trösta honom med blåbärspaj och kaffe.

Den globala uppvärmningen leder till att mer av  havsvattnet stiger upp i atmosfären, det är väl ingen nyhet. Det medför naturligtvis att det blir betydligt mer moln men också att själva atmosfären blir tätare. Antalet nätter med molnfri himmel kommer att bli betydligt färre och även när det är stjärnklart så kommer det att vara svårare att göra observationer p g a att atmosfären blir som ett filter. (Hoppas att jag har återgett detta någorlunda korrekt nu.)

Detta är inget som kommer att ske i en avlägsen framtid, man börjar märka det redan nu. Ytterligare en effekt av den globala uppvärmningen – snart sagt allt påverkas av den.

Som om detta inte var tillräckligt att oroa sig för, dessutom svajar världsekonomin och den globala kapprustningen fortsätter. Alice och Elvy kollar noteringarna på ett par olika börser, det är nog inte så att de direkt oroar sig men vill ändå veta vad som händer.  Sen frågar de mig som är ekonom ”i botten” vad jag anser och jag anser ingenting. Däremot har jag synpunkter på världspolitiken och kapprustningen. 

Och så är det massturismen. Nere i länderna kring Medelhavet har man tröttnat på horderna av turister som går i land från kryssningsfartygen, fyller redan trånga stadskärnor och inte spenderar en cent i land. Allt finns att få på fartyget. Städerna har marknadsfört sig som turistmål i många år nu, ekonomin är beroende av turismen men då var det turister som bodde, åt, drack och köpte souvenirer i städerna. Nu är alltså situationen en helt annan.

I Norge är det liknande problem, kryssningsfartygen lägger till, passagerarna går i land och det blir helt enkelt för mycket folk på liten yta. Ingen köper något och de ”vanliga turisterna” drar sig undan från platser som t ex Olden, Geiranger och Flåm. Sedan skall det i ärlighetens namn säjas att de ”vanliga turisterna” som till mycket stor del kommer med husbilar från kontinenten, de ställer också till det, parkerar lite var som helst, respekterar inte avspärrningar där man inte får ställa bilen över natten och dessutom all nedskräpning som husbilsturismen för med sig. Rickard berättade att ett sällskap med två husbilar hade tömt sitt toalettavfall i ett dike i på Rv40. Plus alla dem som uträttar sina behov bakom närmaste buske. Det är något som har gått fel, hur skall man komma tillrätta med problemen? Då kanske en rejäl global lågkonjunktur kan ge lite andrum både kring Medelhavet och i Norge.

Jag har inte hört att man klagar på turisterna här i Hälsingland. Det står husbilar på timmervägarna, det händer förstås att de slänger sitt skräp i naturen när de kör iväg. Maj och Benny var i Järvsö för ett par veckor sedan, då kom det två bussar med asiater. Då stod det en äldre man och såg storögt på dem och imiterade Sven Jerring ”Japaner, japaner, japaner...”

Sen kväll, det får bli några rader....

Efter frukost drog Jen och Nigel vidare söderut. Innan de kör sista biten mot Ulricehamn, så skall de besöka Skara och se på glasfönstren i domkyrkan där. Det är någon i Nigels släkt som restaurerar sådana fönster, hoppas att det finns möjlighet att ta bilder eller kanske få en broschyr om de vackra fönstren. Vi stod där en gång och kollade allt, och när vi gick ut från kyrkan så småningom hade jag riktigt ont i nacken. Vi måste identifiera alla de bibliska berättelserna innan vi kunde gå därifrån.

Kyrkan skall ha brunnit för 60–70 år sedan. Det var där som i Notre Dame, det började brinna när man höll på med renoveringsarbeten.

Det har inte varit något lysande väder under de dagar som Jen och Nigel var här, men de var nog nöjda med att få ta det lugnt också. Inne i det stora växthuset/uterummet är det behaglig temperatur även om det regnar och blåser och alla växterna bidrar förstås till att det känns trevligt att vara där.

Elvy är självförsörjande med flera olika sorters sallad, tomater av olika storlek och kulör och små decimeterlånga minigurkor. Vinrankorna har tagit sig bra, men det är inte så mycket druvor ännu, de planterades förra året.

Sommaren är inte slut ännu.

Det är ruskväder men vi tror väl på fina dagar framöver också. Folk har fortfarande semester och vi får besök i morgon av Cilla, Håkan och två av deras barnbarn. De är ute på husbilssemester och är på väg söderöver. Tisdag kommer Jen och Nigel hit, också på väg söderöver. 

De har kört sin husbil genom Tyskland, Tjeckien, Polen, Baltikum och Finland, tog färja Vasa-Umeå och tänkte stanna ett par nätter innan nästa etapp som blir till Dwight och Lotta i Västergötland. Det är en lång resa, de skall ju hem till Ronco också. Men det verkar som om de är vana vid långa avstånd från USA Det skall bli spännande att höra vad de har upplevt.

Klimatångest och miljömedvetenhet

Nu sitter jag i undantagsstugan och allt känns hemvant och bra. I går kväll såg vi ett TV-program om modeindustrins smutsiga baksida och tidigare under dagen fick vi klart besked om att vi bör bl a minska vår köttkonsumtion drastiskt.

Jag tror inte att det räcker. Och trots att jag flög Gardermoen – Arlanda i onsdags , så vet jag att det hade varit klimatsmartare att ta tåget hela vägen. Men det tar sån tid...

Vattnet håller på att ta slut också. Det känns lite ovant att tänka på det, varken i Ticino, Geilo eller Hälsingland är det en bristvara. I Ticino är det kapaciteten hos vissa vattenverk som är problemet, inte brist på vatten. Bevattningsförbud i Sverige får stora rubriker Det finns platser där grundvattnet höll på att sina förra sommaren, men det gällde bara delar av landet, i sydöst och på Gotland och Öland. Sen finns det kommuner (t o m rika kommuner) som inte har byggt ut sitt ledningssystem i takt med att kommunen växt, men de får liksom skylla sig själva.

David har hållit på och forskat om jordens färskvattentillgångar hela sitt yrkesverksamma liv. Han hade tänkt sig att gå i pension nu, men jag har hört att man vill att han skall vara med i en grupp som i ett globalt perspektiv skall se på hur tillgången på vatten kommer att se ut när temperaturen stiger och glaciärerna smälter. Så det blir nog ingen pension i brådrasket.

 Jag vill ha konkreta råd om vår livsmedelskonsumtion. Mindre eller inget kött, men vi kan inte ersätta köttet med sojaprodukter, då finns det snart ingen regnskog kvar i Amazonas. Var odlar man kikärter? Risodlingar är visst inte det optimala för miljön heller, hur är det med veteodlingarna som blir till bulgur? Vilket är bäst, olivoljan från medelhavsländerna eller svensk rapsolja? Varför får inte de svenska bönderna vettigt betalt för havre när det är ett bra livsmedel?

Jag minns att när jag var hos mormor så köpte vi glass i halvliters pappersförpackningar, mu skall all glass vara förpackad i plasttråg. En del är tunn engångsplast, andra förpackas i burkar som kan göra tjänst i hushållet ett bra tag men vårt behov av plastburkar är inte oändligt. De flesta slängs nog.

Elvy berättade att när hon läste om att matavfall inte kommer att få slängas bland soporna, så kollade hon hur mycket matavfall det blev i hennes enpersonshushåll.  Det blev praktiskt taget inget. Grönsaksrens, äggskal hamnar i varmkomposten, utom under kallaste vintern, det är mycket ovanligt att hon får några rester av lagad mat. Torrt bröd får fåglarna året om.

Återstår tidningar och förpackningar av olika slag och det som kallas restavfall som kan brännas, t ex ett par trasiga sockar. Räkskal skall tydligen också vara restavfall. Elvy är definitivt ingen miljöbov. Men när vi talar om det så suckar hon och säjer ”då skulle du se hur det var i Toronto, där åkte allt i soptunnan”.

Då återstår kläderna. Jag har kläder så jag klarar mig i flera år, undantaget underkläder, sockar och ett och annat par strumpbyxor. Det gäller att inte falla för något som är snyggt. Enligt Regula så är allt okej numera, korta eller långa kjolar, smala eller vida byxor, oversizade eller tighta plagg. Modeindustrins svar på detta är färger och mönster. Det är det som kan få oss på fall, hur miljömedvetna vi än är. Nu är det så att jag har nästan enbart marinblått, rött, vitt och beige i min garderob. Plus de obligatoriska jeansen som kan vara i mycket skiftande blå toner. Så jag behöver inte falla för vare sig nya färger eller de hiskliga blommiga mönster som vi sett i sommarklänningarna i år. Och jag passar helt enkelt inte i storblommigt. Det håller Regula med om och jag litar på hennes omdöme.

Elvy har velat sätta upp solpaneler på garaget, men det står i  nord-sydlig riktning och därför var det inte så smart att sätta upp dem där. Nu blev det några få solpaneler på sydsidan av uthusets tak. De sitter där som test, hur många soltimmar blir det egentligen?

Nu förbereder Alice, Maj och Elvy för lördagens kräftskiva. Det blir förutom kräftor med tillbehör även den numera obligatoriska västerbottenostpajen. Kräftskalen skall nog också betraktas som restavfall?

Och så fick jag veta att nu är det tid för eftermiddagskaffe så det är bäst att jag trycker på publicera!

Gardermoen onsdag eftermiddag.

Nu sitter jag på Gardermoen och väntar på att få fortsätta resan. Jag kom hit strax innan halv fyra och planet till Arlanda går 1910. Hoppas jag. Sen stannar jag i Uppsala över natten, annars hade det blivit midnatt innan jag kom fram.

Nästa besök i Norge kommer att bli när vi tar över hytta. Det här skall bli spännande. Elvy tycker förstås att jag är helgalen som köper tillbaka hytta, men det tycker inte jag. Saker och ting har förändrats och då inte minst sommarklimatet i Ascona. Om jag kommer att fortsätta arbeta för förlaget, så är det utan tvivel så att jag sommartid kan vara mer produktiv uppe på Geilo än i hettan i Ascona.

Jag vet inte om det blir mer än det här projektet, men jag är i alla fall försörjd under tio månader. Jo, det blir nog jobb i fortsättningen också, men kanske av lite mer tillfällig art än det var tidigare. Då var jag inte anställd, men hade ett kontrakt som alltid garanterade en viss inkomst även om uppdragen ine kom på löpande band.

Flygplatser är intressanta platser att sitta och iaktta människor.  Här sitter en mamma med två barn som är jättearga för att de inte får ta upp sin padda. Mamman förklarar att då kommer batteriet att vara slut när de sitter på planet. Hela cafeterian vet att mamma är dum och att pappa är snällare för han kan fixa så inte batteriet tar slut. Lite längre bort sitter ett par som passerat tonåren för många år sedan och – jag kan inte komma på ett annat uttryck än att de grovhånglar. De märker inte att folk stirrar.  Jag skall inte stirra mera , väluppfostrad som jag är.

Nu är det två timmar till planet lyfter. Jag vågade inte chansa på ett tidigare plan, det brukar vara segt i säkerhetskontrollen och det var det nu också. Jag har i alla fall extrabatteri till min laptop så jag kan sysselsätta mig.

Nu händer det något, en man ur flygplatspersonalen tar kontakt med det hånglande paret och när de reser sig för att följa md honom ser jag att de är rejält onyktra båda två. Undrar om de får följa med sitt flyg?

Nej, nu får jag röra på mig. Om en och en halv timma går planet. Lång väntan men det var så knapp tid mellan tåget och det tidigare planets avgångstid att jag inte vågade chansa – och det hade troligen inte gått. Sist jag reste passade det bättre. Men det var ett tag sedan.

Måndag på Geilo

Här åskar det och kommer en del regn. Vi får väl se hur det utvecklar sig över kvällen.

Grillfesten i lördags blev en riktigt trevlig tillställning, det verkade vara mangrann uppslutning av dem som bor här i husen. Rickard känner den del av dem, men för mig var det mest okända ansikten. Vi hade köpt marinerad fläskfilé som levereras med en liten knapp mitt på köttstycket så man vet när det är färdigt. Praktiskt.

Man kan grilla nästan allting, kött, fisk, grönsaker, frukt och bröd. Plus marshmallows som rullas i hackade nötter. Förutom köttet hade vi grillpinnar med grönsaker och svamp och jag tror att vi var de enda vuxna som hade alkoholfritt öl, Några herrar var ganska runda under fötterna redan innan grillningen började och Rickard befarade att han skulle få rycka ut om någon brände sig, men det hände inget dramatiskt.

Erin och Ted började sin rundtur på Vestlandet lördag morgon. Så de missade grillfesten. Missade kanske är att ta i men det hade varit roligt att höra deras kommentarer om grillfest på norska. De kör den här turen söderöver, skall bl a till Setesdal där Teds farfarsfar utvandrade ifrån. Sen kommer de tillbaka hit ett par dagar och kör en nordlig tur, Teds farfarsmor kom från en ö utanför Ålesund. Släktingarna som äger lägenheten här de är i Spanien, har lägenhet där också men bor annars i Oslo.

Jag talade med Elvy nyss, man hade varnat för kraftig åska och skyfall i Hälsingland men hittills hade det varit lugnt,  lite regn och  muller på avstånd. Jag fick veta att det skulle bli kräftskiva i uthuset på lördag. Jag är inte sådär extatiskt förtjust i kräftor, men gemenskapen runt bordet är säkert riktigt trevlig och så är det ju en äktsvensk tradition. Eller?

En skaplig deal.

Nu har vi kommit överens med ägarna till ”min hytte”. Rickard och jag tar över den 50-50. Det finns vissa fördelar med ett sådant arrangemang, men sedan, innan vi tar över, så måste det finnas ett avtal mellan Rickard och mig. Övertagandet blir någon gång under hösten. Fortsättning följer.

De som har lägenheten intill Rickard har han knappt sett till, men vi hörde onsdag kväll att det kom någon dit. Nu var det inte ägarna, utan släktingar till dem, Erin och Ted, ett par som bor i New York. De ringde på och hade några frågor om praktiska saker torsdag förmiddag. Sen träffade vi dem när vi var och handlade – det kan inte ha varit lätt att hitta rätt saker i butiken. Jag minns hur det var när jag kom till Ascona.

Igår kväll var de inne hos oss och det blev intressanta samtal, om Norge, EU och Trump. De är demokrater och hade Trump hört vad de sade om honom så hade han haft material till många ilskna tweets. Det de hoppas på nu, är att det mot alla odds går att starta en riksrättsprocess, men de var samtidigt oroliga för att om han blir frikänd i en sådan, så sitter han ännu säkrare. De gillar Bernie Sanders och Elizabeth Warren och är ganska positivt inställda till Kamala Harris. Sanders som president tror de ändå inte på p g a hans ålder och för att hans idéer är alltför radikala för att kunna genomföras. Det skulle t ex behövas en revolution för att kunna starta en allmän sjukförsäkring av nordisk modell.

De berättade en del om Trumps alla lögner och hur nyhetsmedia inte hinner att utreda och bemöta det han påstått förrän det kommer en ny lögn som kräver deras uppmärksamhet. Taktik?

Vi hade ju läst om Trumps försök att få ASAP Rocky fri och att han trodde att Sveriges statsminister kunde lägga sig i domstolens arbete. När det inte fungerade så kom han med konkreta hot mot Sverige. Domstolar som är självständiga gentemot politiken, det tyckte de var något att sträva efter.

Nu väntar Elvy på att jag skall komma till Hälsingland. Jag har köpt biljett till på onsdag och planerar att stanna t o m 19 augusti. 20-22 augusti är det samling på förlaget och sen reser jag raka vägen hem till Ascona. Elvy har lockat mig med att Janne skall starta en riktig studiecirkel i astronomi i början av september. Även om det verkar superintressant så måste jag resa hem. Det blir mer arbetsro när jag sitter ensam. Det händer hela tiden så många trevliga saker runt Elvy och hennes vänner så jag blir lätt distraherad.

Det sker så mycket dramatiskt i Norge, båtolyckor, drunkningar, störtregn som förorsakar stora ras, klättrare som omkommer vid Trollveggen. Däremot har det varit tyst om Veslemannen några dagar. Det är bara några kilometer mellan Trollveggen och Mannen. Och så var det en trailerchaufför som körde nedåt på Trollstigen. Det var ”lite väl trångt” i hårnålskurvorna, han raserade vägkanterna, däcken slets av och till slut så körde han på fälgarna. Sen skall vi inte tala om vanliga trafikolyckor, särskilt på de smala vägarna på Vestlandet.

I kväll blir det grillning här utanför huset. Man tar med sig det man vill äta och dricka, men det blir också tipspromenad och underhållning.