Punka.

Vi fick besök av Bea igår. Hon hade kört från Kramfors på morgonen och var halvvägs när hon kom till oss, Då var det tid för en paus och middag. När hon skulle köra hemåt  upptäckte vi att höger framdäck var alldeles platt. Att fylla på däcket med den medföljande reparationsgrejen det var inte tillrådligt, Bea hade 30 mil hem. Elvy ringde Sven Erik, de har utrustning för att laga däck i företagets verkstad.  Han hämtade däcket och lagade det. Sedan ville han inte släppa iväg Bea utan att han hade kollat de andra däcken också så hon fick följa med honom till verkstaden. Då visade det sig att vänster  framdäck hade förlorat mycket av lufttrycket så det blev reparation av det också.

Hon blev förstås sen hem, men var väldigt tacksam att Sven-Erik hade hjälpt henne, annars hade hon förmodligen blivit stående någonstans på vägen hem till Högåsen

Men vi fick lite mer tid att umgås och det var positivt. Eller inte... Bea var inte glad åt deras nya ledare. Det hade inte varit så bra där hon varit tidigare heller. Det är trist när det blir så.

I dag har jag satt i gång på allvar med uppdraget. Började klockan åtta och höll på fram till lunch. Nu har det varit eftermiddagsfika och jag tänkte nog fortsätta en stund till. Jag behöver få en uppfattning om tidsåtgång och hur jag skall dela in dagen. Förmiddagens pass, drygt fyra timmar var för långt. Men man får ”flyt” ibland och då glömmer man bort tiden och sen plötsligt så är man alldeles tom i skallen. Det är ett tag sedan jag jobbade på det här viset.

Nu har vi fikat och jag avslutar dagens jobb, måste njuta av det fina sensommarvädret.