Gardermoen onsdag eftermiddag.

Nu sitter jag på Gardermoen och väntar på att få fortsätta resan. Jag kom hit strax innan halv fyra och planet till Arlanda går 1910. Hoppas jag. Sen stannar jag i Uppsala över natten, annars hade det blivit midnatt innan jag kom fram.

Nästa besök i Norge kommer att bli när vi tar över hytta. Det här skall bli spännande. Elvy tycker förstås att jag är helgalen som köper tillbaka hytta, men det tycker inte jag. Saker och ting har förändrats och då inte minst sommarklimatet i Ascona. Om jag kommer att fortsätta arbeta för förlaget, så är det utan tvivel så att jag sommartid kan vara mer produktiv uppe på Geilo än i hettan i Ascona.

Jag vet inte om det blir mer än det här projektet, men jag är i alla fall försörjd under tio månader. Jo, det blir nog jobb i fortsättningen också, men kanske av lite mer tillfällig art än det var tidigare. Då var jag inte anställd, men hade ett kontrakt som alltid garanterade en viss inkomst även om uppdragen ine kom på löpande band.

Flygplatser är intressanta platser att sitta och iaktta människor.  Här sitter en mamma med två barn som är jättearga för att de inte får ta upp sin padda. Mamman förklarar att då kommer batteriet att vara slut när de sitter på planet. Hela cafeterian vet att mamma är dum och att pappa är snällare för han kan fixa så inte batteriet tar slut. Lite längre bort sitter ett par som passerat tonåren för många år sedan och – jag kan inte komma på ett annat uttryck än att de grovhånglar. De märker inte att folk stirrar.  Jag skall inte stirra mera , väluppfostrad som jag är.

Nu är det två timmar till planet lyfter. Jag vågade inte chansa på ett tidigare plan, det brukar vara segt i säkerhetskontrollen och det var det nu också. Jag har i alla fall extrabatteri till min laptop så jag kan sysselsätta mig.

Nu händer det något, en man ur flygplatspersonalen tar kontakt med det hånglande paret och när de reser sig för att följa md honom ser jag att de är rejält onyktra båda två. Undrar om de får följa med sitt flyg?

Nej, nu får jag röra på mig. Om en och en halv timma går planet. Lång väntan men det var så knapp tid mellan tåget och det tidigare planets avgångstid att jag inte vågade chansa – och det hade troligen inte gått. Sist jag reste passade det bättre. Men det var ett tag sedan.