Snart är det jul

Nu har jag jullov! Det blev en riktig spurt förra veckan eftersom Erik kom med en ny version av de två avslutande avsnitten på mitt sista uppdrag. Men nu är det klart! Nu får jag börja med det som brukar kallas för julförberedelserna. De består i lite extra städning och att jag tar fram några juldekorationer och stryker ett par dukar. I år blir vi inte så många, Marlene skall fira med släkten i Bellinzona, Yves och Diana reser till hans föräldrar i Vaud, Pierre reser till Southampton och kvar blir Regula, David och jag. Jag behöver alltså inte göra en enorm Jansson den här julen. Bara en liten, den stora sparar vi till nyårsafton. Jennifer och Nigel reser till i Rom, de hade bokat en resa till dit när de fortfarande var i USA.

Men tro inte att jag är sysslolös! Sophia hade helst sett att jag hjälpte till i butiken förra veckan, men det gick ju inte. Men på torsdag och fredag och lördag och måndag och tisdag förmiddag plus de återstående fyra vardagarna av 2014 så återfinns jag i butiken. Det skall bli riktigt roligt faktiskt. Förra året var vi på Geilo så då blev det inget butiksjobb för mig. Sophia skall utöka med en större klädavdelning och då vill hon ha hjälp av Regula med att planera inköpen och kanske att hon ställer upp och jobbar i butiken också ibland. Regula hade ett rätt hektiskt liv så länge som hon hade sitt företag, men nu känns det som om hon har vilat sig tillräckligt. Då kanske det är lagom med de uppgifter som Sophia har åt henne.

André Cox träffade påven, eller Francis som man allt oftare kallar honom, i fredags i Vatikanen. Då överlämnade generalen ett ex av den nyligen utkomna boken Conversations with the Catholic Church. David har bett sin syster skaffa den, han letade på SP&S hemsida men där fanns den inte. Ibland blir jag nästan desperat när jag tänker på hur mycket energi det går åt för en del kristna att bekämpa och ifrågasätta katolska kyrkan. Då är samtal med FA och KK en ljuspunkt.

I Ticino är trettondagen helgdag och då är vi bokade för sång i ”Dianas kyrka”. Nu jobbar vi på What shall I bring to my Saviour på italienska. Det går sådär, just nu kommer jag inte ens ihåg hur den börjar. Sorgligt... Men vi har ju tid på oss.

Kan inte politikerna i de demokratiska partierna i Sverige börja med lite ”ekumenik”? Varför är det så låsta positioner? Annie Lööf har ju inte den personliga mognad som man skulle kunna förvänta sig av en partiledare och det känns som om Kinberg Batra kommer att hoppa på samma tåg som Lööf. Björklund tiger och Hägglund verkar försvinna in i skuggorna allt mer. Och Löfvén sträcker ut handen men det verkar de inte vilja se. Och Sverigedemokraterna gör fadäs på fadäs. Det kan man ju vara lite glad åt.

Lite av varje

Elvy ringde halv tio, då skulle hon strax kliva ombord på planet. Sen är hon hemma rätt tidigt på eftermiddagen, lokal tid alltså. Jag reste med det direktflyget när jag var i Toronto förra året, det var skönt när man inte behövde byta. Stora obekanta flygplatser är inget som jag gillar. Springa och leta, köa och vara orolig för att inte bagaget kommer fram... Av de flygplatser som jag frekventerar tycker jag sämst om Arlanda. Där är det SÅ rörigt och ingen att fråga.

Elvy verkar gilla Ascona och mina vänner gillar Elvy. Regula och Elvy fann varann snabbt, de var på shoppingtur till Milano en dag och kom hem med väldigt många påsar... I lördags hade vi officiell välkomstfest för Jennifer och Nigel uppe i Orselina. Pierre hade för en stund lämnat alla rasbranter och lagat till en av sina berömda trerätters middagar. Leo och Elvy pratade konst, nästa gång hon kommer hit skall han ta med henne till Florens. Leo, Stephan och Julia kommer nog att ta hand om Jennifer och Nigel, de har tydligen en del kunskaper som kan användas i deras företag. Det verkar som om de snabbt har acklimatiserat sig här och har även fått kontakt med ett par av grannarna.

Elvy och jag har gått igenom Alf-Bertils efterlämnade saker. Det var inget som hon kände igen, förutom en del gamla fotografier. Sen var det förstås kul att visa upp fotografierna från en fest för länge sedan där Luc, Regulas ex sitter tillsammans med sin nya och Alf-Bertil och en dam som heter Arielle. Regula frågade Luc om han kände till dem och Luc berättade att de var medlemmar i samma golfklubb i Neuchâtel och att det troligen var bilder från någon medlemsfest där. Alf-Bertil hade troligen ett förhållande med Arielle och jag hade tänkt att söka upp henne och höra lite mer om deras relation. Men så flyttade Arielle till Nyon, så det blev aldrig av. Elvy skulle gärna träffa henne och få veta lite mer om Alf-Bertils liv här i Schweiz.

Sen gick vi igenom det som jag tog vara på efter mormor, bland annat några gamla fotoalbum. Där finns det ett bröllopskort med mormors föräldrar, ett mycket bleknat fotografi på hennes tre bröder och ett på hennes pappa. Nu har jag bett Elvy att skriva ner vad hon vet om mormors och morfars bakgrund. Mormor lämnades bort när hennes mamma dött i spanska sjukan, hon var då sex år. Nu fick hon det riktigt bra med sina nya föräldrar, så varken Elvy eller jag har hört henne klaga på det som hände. Det är kanske att ta i att säja att morfar blev utfryst av sin familj när han efter att han blev bekant med mormor och anslöt sig till pingstvännerna, men deras relation blev ansträngd och han hade inte så mycket kontakt med dem sedan.  

Här skiner solen och det är väl +10 mitt på dagarna. Det har kommit högst måttliga mängder med regn, men Pierre är fortfarande orolig för en hel del platser, vattnet som mättat marken rinner inte undan som det borde.

Den politiska situationen i Sverige gör mig orolig. Vi har försökt följa med så gott det går, men egentligen vet väl ingen om det trots alla hårda ord förekommer kontakter mellan vänstern och alliansen. Det lär ju finnas vissa möjligheter att manövrera ut SD så att de inte kan ifrågasätta varenda ny budget. Erik har frågat – detta var innan regeringskrisen, om jag kunde tänka mig att jobba på förlaget i mars. Nu, när jag fick veta att det skall bli val igen den 22 mars, så har jag sagt att jag gärna kommer. 

Jag hatar dessa brunskjortor, förklädda i prydlig kostym!!!

Elvy kom hit i lördags eftermiddag, och sen dess har det inte varit många sysslolösa minuter. Vi har varit i Orselina på söndagsmiddag, har varit ute på sightseeing och sett oss om i både Ascona och Locarno. Som tur är, så har det varit uppehållsväder nästan hela tiden. Idag är Elvy och Regula på shoppingtur i Milano. Det går utmärkt att ta tåget på morgonen och vara framme vid tiotiden och hem igen vid sjutiden på kvällen. Resan Locarno-Milano tar drygt två timmar. Jag avstod från att följa med, tror inte/vet att jag är riktigt på deras våglängd när det gäller shopping.

Det är jätteroligt att Elvy har kommit hit och har fått träffa mina vänner. Sen var det lite extra kul att få veta att Jennifer ursprungligen kommer från Cape Vincent, som ligger på den amerikanska sidan där St Lawrencefloden rinner ut från Ontario och ungefär tre timmars körning från Toronto.

I på fredag ser det ut att bli riktigt fint väder, då skall vi köra runt hela sjön och på hemvägen så kör vi över Indemini och Alpe Neggia så får Elvy se den fantastiska utsikten över sjön mot Ascona och Locarno. Pierre har kollat och vägen är helt okej, annars är det ju många mindre vägar som fortfarande inte har blivit iordninggjorda efter regnen.

Elvy stannar här tills måndag eftermiddag. Tisdag förmiddag går det direktflyg till Toronto.

Och så måste jag hålla mig uppdaterad hela tiden om regeringskrisen i Sverige. Jag HATAR dessa brunskjortor som håller på att ta över hela Europa. Och jag begriper inte varför inte alliansen kan hjälpa till att försöka stoppa dem. Och Kinberg Batra har jag inget som helst förtroende för. Hon är lika snipig och arrogant som hon ser ut. Jag vet, man skall inte döma folk efter utseendet men jag tror att jag har väldigt rätt den här gången. Blir det extraval så reser jag till Sverige och anmäler mig som valarbetare. Seriöst alltså. Jag står inte ut med den smygande normförskjutning som sker innan de bruna partierna sedan får allt mer makt. Och är det inte så att järnrörsmaffian utnyttjar att Åkesson är sjukskriven? Kommer han någonsin tillbaka som partiledare? Hjälpa flyktingarna i närområdena... sätt SD:s riksdagsmän i en tältby innanför den Turkiska gränsen över vintern!!! Turkiet härbärgerar mer än en miljon flyktingar just nu.

Relativt torrt, men allt är faktiskt relativt.

Vad har hänt sen jag skrev här sist? Jag har varit riktigt flitig, väl medveten om att deadline inte är alltför långt borta. Dessutom har jag städat, Elvy kommer hit på lördag och stannar en vecka. Det skall bli riktigt roligt att få visa min värld och presentera mina vänner för henne.

På söndag är det första söndagen i advent och för varje dag så kommer det upp fler och fler ljusslingor. Jag ser härifrån att de håller på att montera upp något på taket på huset till höger nedanför mig, hoppas bara att det inte blir så som det var på ett av husen uppe på Regulas gata förra året. De hade tomte med släde, två renar, julgran och två änglar uppe på taket, alla med invärtes belysning. Nej, det blir nog bara en ljusslinga. Hoppas jag. När jag kom hit för tolv år sedan så ljuspyntades det bara nere i centrum. Jag kände mig riktigt exotisk med mina adventsljusstakar. Sen dess har det blivit mer och mer och mer. Och det spelar ingen roll vilken religion man har. De rika araberna som bor längre ner mot sjön har hela kitet med julkrubba och änglar och stjärnor.

Vi har inte haft något regn att tala om den här veckan men det är fortfarande blött överallt och här och där så rasar marken. Pierre har haft fullt upp och David har inte hört honom nämna Mannen (fjället i Romsdalen) en enda gång.

Jennifer och Nigel håller på att acklimatisera sig och jag tror att de tycker det känns rätt okej här. De har lärt sig massor av italienska medan de väntade på att få uppehållstillståndet, jag är verkligen imponerad! Det känns som om de är på samma nivå som jag var efter att ha bott här ett par år.

I söndags var vi i ”Dianas kyrka” i Lugano och sjöng. Det var trevlig stämning trots att det var domsöndagen och alla tackar och tycker att det är så roligt när det blir lite körsång i gudstjänsten. Nästa gång skall vi nog sjunga på italienska. På något sätt har David fått italienska texter till ”What can I bring to my Saviour” och ”There is beauty in the name of Jesus” och vi får väl försöka oss på någon av dem.

Och nu är kaffet urdrucket och jag får fortsätta jobba ett par timmar till.

Blötare

Nu hoppas vi att prognoserna håller, att det från i morgon inte skall bli mer regn under den kommande veckan. Vi har fått nog nu. Här regnar det och uppe i bergen snöar det. Uppe i Leventina har det kommit 30-40 cm nysnö. Nu blir inte situationen normal bara för att regnet upphör, det finns ju enorma tillrinningsområden uppe i bergen och den mesta snön kommer nog att smälta.

Marken är så mättad av allt regnande, att den nästan beter sig som kvicklera. De två rasen nere i vid Lugano och det sista, i Varese på den italienska sidan har krävt sex dödsoffer och det finns ett par kritiskt skadade personer på sjukhus. De tappar fortfarande från Verzascadammen och husägare nere i Gordola har protesterat för att de får in vatten i sina hus, Det kärva beskedet till dem blev att de fick välja, antingen vatten inne eller risk för att dammen skulle kunna rasa. Pierre är från idag engagerad tillsammans med en schweizisk geolog att se över de brantaste områdena i Locarnoregionen. Det har skett många ras, men det är ju enbart de med döda eller skadade som kommer fram i press och TV.

Jennifer och Nigel anlände till Zürich som planerat, men tåget hit blev en timma försenat p g a rasrisk i Leventina – då var det regnet som hade ställt till det. Som tur är, så ligger lägenheten som David hyrt åt dem ganska långt från de översvämmade områdena, men det var förstås inget odelat positivt välkomnande för dem. Vi försökte ta skadan igen med en liten stillsam välkomstfest hemma hos Regula i lördags kväll. Lägenheten var till belåtenhet och grannen intill kom in och önskade dem välkomna med en blombukett. Sen dess har de ägnat sig åt att komma över jetlag och packa upp sina väskor. Deras övriga tillhörigheter kommer först vid månadsskiftet.

Nu ser jag fram emot några dagar med uppehållsväder och t o m en del sol. Det är bara att hoppas att ovädret håller sig lite längre söderut, men det är ju inte så kul för dem som bor i nordligaste Italien. Där svämmar det över rejält. Nu skall jag ta bilen och köra upp till Marlene och hjälpa henne med något som hon kört fast i. Hoppas bara att det är något som jag kan...

Blött

Det regnar fortfarande och kommer att göra så hela dagen. I morgon blir det uppehållsväder och man har förhoppningar om att sjön inte kommer att stiga mer. Vattnet har t o m dragit sig tillbaka lite från piazzan. Om jag förstod saken rätt, så har vattnet sjunkit undan lite här i den norra delen av sjön, medan vattennivån har stigit betydligt i den södra, italienska delen. Och Ticino, floden alltså kan inte ta emot mer vatten.

Det har skett flera vägras, men inte på de större vägarna. Hålet uppe på Via Eco är fortfarande inte lagat tillräckligt bra så att D&P vill köra där. De hade kört ner till Via Palocci på en gångstig så de kunde komma iväg och proviantera. Problemet var bara att det var flera som kommit på samma idé, och stigen var inte nog bred för att mötas på... Det hade varit en rätt upprörd diskussion om vem det var som skulle backa. Till slut hade Pierre sagt att om föraren av den mötande bilen nu inte hade tillräcklig körskicklighet för att backa nedför 20 meter så skulle Pierre gärna rädda honom ur den här brydsamma situationen genom att backa uppför hundra meter. Den där diskussionen skulle jag velat lyssna till!

Och det talas klimatförändringar i radio och på TV. Det är nog så att man måste råka ut för något sådant här för att förstå att det inte bara är tomt prat. Rickard hade läst i någon norsk tidning på nätet att bankerna börjar bromsa nyinvesteringar i skidorter, det är bara de på riktigt hög höjd som känns säkra för dem, Sognefjellet till exempel. Det lär finnas lite blötsnö uppe på Kikut och Geilotoppen, men inte alls nog för att åka på och inga liftar är igång. Man brukar ladda för första advent som start på skidsäsongen, men då måste marken vara frusen för att det skall vara någon idé att sätta på snökanonerna. För en del år sedan så satte man på dem ändå, det lär ha kostat miljoner och även om snökanonerna gick hela natten så höll snön att åka på bara för några få timmar.

Och så har frågan om det är möjligt att slå samman kantoner kommit upp på dagordningen igen. Schweiz har 26 kantoner, en del av dem är mycket små och kan inte upprätthålla den service som man har rätt att vänta sig. Men här är den lokala, kulturella dimensionen och självbestämmandet viktigare. Samtidigt som man beklagar sig över de svårigheter som inte minst sjukvården har i de minsta kantonerna, så kämpar man emot att ens påbörja utredningar om samarbete mellan kantonerna. Det är en bymentalitet som inte har sitt motstycke någonstans i Europa.

Vatten, mera vatten och ännu mera vatten.

Nu flödar det över i Lago Maggiore, nere i Verbania stiger vattnet in i centrum och nu börjar det bli problem här också. Delar av Ascona och Locarno är byggda på de sediment som under århundradena kommit med Maggia från bergen och det är samma förhållanden i Verbania, där är det San Bernardino som fört med sig sediment som man byggt staden på. Det finns lite olika uppgifter om högt vattnet stigit, allt från 3 till 5,5 meter har rapporterats. I Locarno evakuerar de ett mindre sjukhus som ligger nära sjön. Verzascadammen är full och då måste man tappa ur. Det finns en övre gräns som inte får överskridas, så kan det hända riktigt obehagliga saker.

Lago Maggiore och Ticino rinner så småningom ut i Po och där kan man inte ta emot mer, där är det redan översvämmat... Stora delar av Norditalien står under vatten. I alla nyhetssändningar så tar man upp frågan om detta är ett resultat av den globala uppvärmningen, De flesta experter inom olika områden anser det och är oroliga. Får man sådant här väder upprepade gånger så måste man se över dammar, broar och vägar och bygga om dagvattenledningarna på många ställen.

Torsdag och fredag skall det bli uppehåll, men vad spelar det för roll när vattnet ändå kommer från bergen och sen inte har någonstans att ta vägen? Från sent på fredag kväll och fram till onsdag nästa vecka skall det sen regna nästan oavbrutet.

Det är tur att jag bor så pass högt, Regula och Marlene bor ännu högre för att inte tala om D&P som nästan har himlen runt hörnet. Diana och Yves är de som bor lägst, men ändå tillräckligt högt för att känna sig säkra. Stiger vattnet i sjön mer, så blir det problem i vår ”gamla stad”. Piazzan är redan översvämmad. Jag undrar hur det ser ut på golfbanan? Den ligger alldeles vid vattnet.

Regnig måndag

Så är det vardag igen efter en riktigt rolig och givande övningshelg i Biel, eller rättare sagt Magglingen. Vi tog tåget till Biel fredag kväll och startade sen klockan tio lördag förmiddag. Vi hann med massor, hade övningspass på ungefär en timma och sen mellan dem var det ordnat med andra aktiviteter, förutom fikapauser, så var det ett par bibelquiz och även om inte vädret var det allra bästa, så tog vi ett par promenader. Diana vann ett bibelquiz och Regula det andra. Jag fick skämmas, hade bara sju rätt av tjugo frågor på det som handlade om GT, det andra som handlade om NT gick lite bättre, tretton rätt av tjugo. Igår fick vi sen sitta ner och lyssna till Dwight och Lotta som talade om att vara jordens salt, men att salt också skapar törst som måste släckas. Efter lunchen så fortsatte vi att öva, och sen tog vi tåget hem kvart i fem, var hemma vid nio.

Dwight hjälpte oss sju från Ticino att öva in fyra nya, lugna sånger som vi kan ha i ”Dianas kyrka”. Vi har ju blivit ombedda att komma dit igen. Dwight har kontakt med en kyrka som vill att vi kommer dit i början av nästa år, det gäller bara att hitta en söndag som passar.

Torsdag kväll landar Jennifer och Nigel Johnson i Zürich. Sen övernattar de på flygplatsen innan de reser hit. David fick av en händelse höra att det fanns en möblerad lägenhet att hyra, de som bor där skulle resa till Chile på ett halvår. Den ligger rätt centralt i Locarno så vi hoppas att de blir nöjda. Diana och Yves har fortfarande inte hittat sitt drömhus. De hade ett på gång, men i sista minuten så började ägaren, en fransk dam att krångla. Hon skulle plötsligt sälja huset helt möblerat och ville ha orealistiskt mycket betalt för inventarierna. Jag trodde faktiskt att köpet var klart och Yves var inte måttligt irriterad över att de under en hel månad inte hade bevakat marknaden, det var ett hus uppe i Brione som de gärna hade velat kolla.

Nu har Marlene kommit igång med distansstudierna. Hon hade först lite svårt att strukturera upp sin tid, men när jag berättade hur jag fick tänka och planera, så gjorde hon ungefär likadant. Skall man jobba ensam hemma så måste man se det som om man har arbetstider.

Elvy planerar att komma hit i början av december, sen reser hon till Toronto över jul och nyår. Det är ju en fördel att kunna resa direkt från Zürich till Toronto utan byte. Jag frågade om hon började längta tillbaka till Toronto, men hon försäkrade att det gjorde hon inte, tvärtom så oroade hon sig lite för att ge sig i kast med storstadsstressen nu när hon känner att hon har varvat ner ordentligt. Och så hade hon råkat se en bil som hon tyckte att jag skulle se på, det var en Jeep, Renegade Trailhawk. Jag kollade på nätet och den såg ju ut att vara en bil i min smak, men så vitt jag kan förstå, så finns den inte på den europeiska marknaden ännu. Och vad kostar den??? Som tur är har jag skapliga vinterdäck till mitt gamla skrälle, det får nog hänga med fram till våren.

Och Mannen har inte rasat ännu. Pierre börjar misströsta. När vi var i Magglingen så kollade han livekameran minst en gång i halvtimman.

Och här regnar det och regnar och regnar. Nere i Lugano är det översvämningar, men nu börjar vattnet stiga upp mot kanten på piazzan även  här i Ascona. Det skall regna till och med onsdag, sen är det uppehåll torsdag och kanske också fredag, men sätter regnet igång igen. Jag såg på yr.no att Skandinavien skall få en mild vinter och att uppe i alperna skall det komma extremt mycket snö, den värsta kylan kommer att finnas i Ryssland. Vi får väl se om dom får rätt.

Och nu åter till arbetet. Jag kan ju inte framställa mig som ett gott exempel för Marlene om jag sen börjar slarva.

Naturen tar över.

Nu har det gått en vecka sedan jag skrev här, det har varit en vecka med mycket jobb, Erik skickade över tre artiklar som det var riktigt bråttom med. Vädret har varit helt ok för den sortens sysselsättningar, men jag har också större jobb med deadline att ta hand om. Och i morgon klockan 1704 tar vi tåget till Biel. Vi är inte framme förrän efter nio, men då är vi på plats och kan börja öva tidigare på lördag. Det skall bli riktigt roligt att träffas och vi kommer att vara fulltaliga, d v s alla tolv.

Det är inte enbart Norge som drabbas av naturkatastrofer, i Alto Malcantone som ligger ungefär halvvägs mellan Locarno och Lugano utlöstes ett stort lerras igår kväll. Det drog med sig ett hus där en kvinna och hennes treåriga dotter befann sig, båda dog. Nu har man stängt av ett par vägsträckor där och i närheten, marken är övermättad efter den sista tidens regnande. Man talade om en ”explosion” av lera och enligt Pierre är det en målande beskrivning, antingen blir det glidande lera eller också ett extremt snabbt förlopp om det är brant. I just det här området har det inte varit några skred på många, många år, träden som stod i branten har funnits där i minst hundra år. Nu börjar man vakna till liv när det gäller riskerna med leran, hittills har det varit alltför stort fokus på ras från bergssidor. Nu inser man att klimatförändringarna är ett faktum och att man måste kartlägga var de värsta områdena finns. I Norge har man bättre koll, därför att där vet man var det är det kvicklera, vilket är mycket farligare än ”vanlig” lera. Men nu blir jorden förändrad av regnet och även om markytan är torr, så finns det mer vatten i jorden än tidigare. Allt enligt Pierre.

I dag är det bara lätt duggregn, sen blir det ett par dagar med uppehåll och nästa vecka kommer det att regna massor igen.

Mannen har ännu inte rasat, tvärtom så verkar eländet stabilisera sig och de evakuerade kan ändå inte flytta hem. Pierre har fullt sjå med att både följa utvecklingen i Norge  och hålla sig uppdaterad om vad som händer här.

Och nu återgår jag till mitt arbete. Det blir väl mer att skriva om efter övningshelgen

Seigmannen

Pierre är knappast att tala med för närvarande, Mannen (fjället alltså) i Romsdalen vägrar envist att rasa så som geologerna tänkt. Han kollar norska tidningar med hjälp av översättningsprogram, NGU:s hemsida, diverse andra mindre kända bloggar i ämnet och mellan varven så grämer han sig över att han reste hem nu när det händer verkligt intressanta saker i Norge.

Nu har fjället fått nytt namn, Seigmannen, d v s sega gubben. Laban Seigmenn är godis i Norge, små gelegubbar i varierande kulörer. Det ser ut som om de står med lyfta händer, så i vissa kretsar kallas de för pinsevenner.

Det är betydligt värre med flommen på Vestlandet. Jag brukar vara i Flåm minst en gång varje sommar och när jag såg filmen som man tagit från helikopter kunde jag naturligtvis snabbt relatera till hur det har sett ut. Det är en tragedi för det lilla samhället och nu är stränderna så underminerade av det framforsande vattnet att geografin kommer att bli helt förändrad.

Vi har ju skyfall här också och vattendrag uppe i bergen som svämmar över, men det blir rätt lokala skador. När regnvädren kommer in från Atlanten, späckade med fuktighet och möter fjällen, så blir ju effekten en helt annan. Flåmsdalen är väl en och en halv mil lång, bergsidorna är jättebranta, tillrinningsområdena är stora och även vid mycket måttlig nederbörd finns det många fossefall som kastar sig ned för bergsidorna.

Det lilla samhället Undredal är helt isolerat, vägen dit har rasat på flera ställen. Som tur är, kan man komma dit med båt. Jag undrar förstås hur det har gått med alla getterna som finns där. Undredal är känt för getosten och för att man varje sommar har en geitostfestival.

Och visst undrar jag också hur seg Mannen är.

"höjder och berg försvinna"

Rickard och Pierre kom lyckligt och väl fram till Biel, men inte förrän torsdag eftermiddag. Det var busväder och långa köer på autobahn så de fick övernatta på ett sunkigt motell någonstans mellan Frankfurt och Heidelberg. Men det var nog lika bra det, för på onsdagskvällen kom det in ett oväder över nordvästra Schweiz med storm och hällregn och nerblåsta träd och ledningar. Dessutom kom årets första snö uppe i Magglingen. Det hade gungat rejält hela vägen från yttre Oslofjorden och ända tills man fick lite lä vid Stora Bält. De hade visserligen gått och lagt sig i anständig tid, men det gick inte att sova, det knakade och brakade i båten. Som tur är, så har ingen av dem anlag för sjösjuka.

Det har inte jag heller, men jag blir så trött i kroppen av att ständigt parera gungningarna, både när man går, sitter och ligger med för den delen. Det värsta jag varit med om i den vägen, det är en tur från Lerwick till Bergen i början av 90-talet. Färjan var inte så stor, när vi lämnade Lerwick blåste det styv kuling, när vi kom halvvägs var det storm. Lyckligtvis västlig vind, så färjan fick ta vågorna i aktern.

Här är vädret rätt okej, halvklart och +11. Uppe i bergen har det kommit en hel del snö.

Pierre är rätt sur över att han inte är kvar i Norge och får vara med uppe i Romsdalen. Nu räknar man med att raset kommer att ske den här veckan, kanske i morgon om det kommer så mycket nederbörd som beräknat. Området är nu evakuerat, inte bara människor och djur utan också inventarier och jordbruksmaskiner. Järnvägen genom Romsdalen är stängd, men det verkar som om vägen (Ev 136) fortfarande är öppen. Det här skredet (40 000 – 120 000 kubikmeter) är bara en liten bagatell jämfört med stora skredet som kommer att utlösas i en inte alltför avlägsen framtid - nu talar vi kanske om ett sekel – men då kommer sannolikt hela Romsdalens norra del att spärras av för gott.

Pierre har sett hur många farligheter som döljer sig i det natursköna norska landskapet. En del av dem är kända av allmänheten, andra talar man lite tyst om för att inte skapa panik. Och så handlar det om inkomster från kryssningsfartygen. Åkernesremna är känd och där verkar det som om rederierna litar på övervakningen, men den stora bergväggen ut mot fjorden mellan Aurland och Flåm verkar vara mindre känd. Nu behöver det ju inte vara så att berget rasar mitt på kryssningsfartygen, det är effekten på vattnet i de trånga fjordarna som är den stora faran. Där kan man tala om tsunami!

Pierre kom hit i fredags kväll och hade med sig molter, römme, brunost, rökt makrill, makrill på tub och flatbröd. Och en form att göra brynost i. Brynost är såvitt jag kan förstå, Östfolds variant av den bohuslänska äggosten. Men jag gör riktig äggost i den. Hur jag har lärt mig göra äggost? Jo, när jag bodde i Stockholm, så bodde det en dam som härstammade från Bokenäset i våningen under. En gång mötte jag henne på parkeringen och hon kånkade på massor av mjölk och ägg och jag frågade naturligtvis vad hon skulle ha allt det till. Då blev jag inbjuden att vara med om tillagningen av äggost, hon skulle göra flera till en fest i något bohuslänskt sällskap. Hon skulle ha björnbärssylt till, jag tycker att det blir ännu mer exotiskt med molter. Och björnbärssylt finns faktiskt att köpa här. Vi har en liten äggostform i hytta, till den behöver man bara två liter mjölk, tre deciliter römme och fyra ägg. Det blir 8 bitar, Den här formen klarar 10-12 portioner.

Det är inte svårt att göra äggost, vad som behövs är massor av tålamod och att man passar mjölkblandningen väldigt noga, den skall värmas mycket långsamt.. Det var jag sysselsatt med i lördags. Och sen packade jag ostmassan i formen. Det blev en del över, som jag packade i en vanlig sil. Då har jag till kaffet idag och i morgon.

Vi samlades här igår och efter vårt ”holiness meeting” blev det rökt makrill med kokt potatis och sås av crème fraiche och finhackad dill och så äggost med molter till dessert. Exotiskt så det förslår!!!

Det var första gången på länge som alla var samlade. Det kändes skönt att få sitta ner tillsammans, men samtidigt kändes det lite ovant. Nu skall vi ha övningshelg i Biel om två veckor, det ser jag verkligen fram emot. Sen var vi visst ”bokade” för en gudstjänst i Lugano i november. Och så planerar Elvy att komma hit en vecka i november. Det skall bli roligt att visa henne hur jag har det och att hon kan träffa mina vänner.

Nu är klockan halv tio, dags att börja dagens jobb.

Några rader innan jag lägger mig

Nu börjar allt återgå till det normala igen. Marlene och Regula är tillbaka i Ascona, Pierre och Rickard är just nu ute på havet med färjan till Kiel. Jag fick sms för ett par timmar sedan, det gungade rejält ute på Skagerack. De kommer till Kiel i morgon förmiddag och hoppas hinna till Biel på kvällen.

Marlene har börjat sina distansstudier. Efter en vecka så tycker hon det är jobbigt, allt är ju så ovant för henne. Jag har varit där och försökt hjälpa henne, men kurslitteraturen och allt som finns på nätet är på franska. Nåja, jag har nog ändå lyckats räta ut en del frågetecken. För mig känns det som ett bra sätt att studera, man distraheras inte av alla aktiviteter som inträffar när man bor i ett studentkollektiv. När jag gick på LSE, så bodde jag i studentkollektiv i St John´s Wood den första terminen. Det var förstås roligt, men det blev alldeles för mycket störningsmoment (fester, pub-besök o s v) som gjorde att man var tvungen att sitta uppe på nätterna och läsa för att hinna med. Sen köpte pappa lägenheten i Vicarage Gate till mig och då blev det betydligt lugnare.

I söndags var vi i Bellinzona, inbjudna av Marlenes mamma. Först var det mässa, sen en mycket god lunch och efter det så var vi på en eftermiddagskonsert, det var en grupp elever från en katolsk skola i Slovenien som var på besök. De var 12-14 år och förutom sin kör så hade de en stråkkvartett och de var riktigt duktiga.

Nu blir det övningshelg i Biel 8-9 november. Sen kommer Johnsons från Albany hit veckan därpå. David har hyrt en möblerad lägenhet i Locarno åt dem, det var en ren tillfällighet att han fick reda på att de som bor där skulle resa till Chile på ett halvår. Så det löste sig bra.

Nu är jag trött, det här får räcka för ikväll.

Lite av varje.

Idag regnar det inte och om jag nu vågar tro prognoserna så har vi en vecka med uppehållsväder framför oss. Helt otroligt! Dessutom med sommartemperaturer.

Jag har varit ute på en långpromenad, regnet har verkligen ställt till det. Grusgångarna uppe på Monte Verita var knappt framkomliga, där fick man vackert hålla sig till asfalten. På gatorna finns det stora högar av grenar, löv och mer svårdefinierbar bråte som hade fastnat här och där och städning pågår. Jag undrar vart alla löven från mitt stora valnötsträd tog vägen när det stormade. På min tomt finns de i alla fall inte.

Jag fick reklammail från Gudrun Sjödén idag. Bland alla färgglada vinterkläder så hade hon bland inredningstextilierna en länk till ”hemma i Hälsingland” och då kände jag att jag längtade dit. Men det var enbart sommarbilder, jag vet allt hur det är där under den mörka årstiden. Min morfars föräldrar hade en gård som inte var tillräckligt stor för att räknas som hälsingegård, men jag har sett svartvita fotografier på hur det såg ut därinne. Det var nog inte så färgglatt då som på de här bilderna men de förmedlade ändå en känsla.

Nu har det kommit siffror på nedgången av antalet utländska studenter i Schweiz. Det är ett resultat av att man sagt att antalet utländska studenter och även forskare i Schweiz skall regleras. Sen vill man straffbeskatta utländska arbetare i Schweiz, vilket i högsta grad strider mot de överenskommelser som gjordes när Schweiz gick in i EES-avtalet. Och ett förslag om statliga insatser i Västafrika mot Ebola har fått kritik, det finns de som tycker att det räcker med att schweiziska Röda Korset finns där. Sorgligt!

Nej, jag följde inte upp vem som fick litteraturpriset. Har aldrig hört talas som honom. Det hade inte Marlene heller, Desto mer intressant var det med fredspriset. Men hur tacklar en sjuttonåring en sådan utmärkelse? Hon har ju, trots sin ålder redan blivit helgonförklarad, fått tala i FN och fått andra priser. Hon är väl värd priset, men man lägger ett tungt ansvar på henne nu. Hur påverkar det hennes säkerhet? Talibanerna är ju kapabla till vad som helst.

Pierre kommer till Geilo på fredag och sen planerar de att köra hit nästa vecka. Rickard berättade att det hade kommit lite snö även på Kikut och att det är minusgrader på nätterna oc hg halkvarning på fjällövergångarna. Det är höstfärger i fjället och Hallingskarvet har fått sin vita mössa. Och här är det just nu +20 och växlande molnighet. Jag tror att jag föredrar Ascona, jo det gör jag.

Regn, mera regn och mycket mera regn!

Det regnar och regnar och regnar... Och som omväxling vräker regnet ner stundtals. Sedan i torsdags har jag inte varit ute mer än en snabb förflyttning från ytterdörren till carporten och så språngmarsch från bilen in i butiken för att handla hem lite mat. Vi är ändå förskonade från de värsta effekterna av regnandet, värst har det varit nere kring Lugano, där har många vägar drabbats av ras och jag hörde på radion nu att flera byar fortfarande är helt isolerade, det går inte ens att ta sig dit med bandvagn. Gerra, som ligger tvärs över sjön från mig räknat, har drabbats av tre stora ras på den branta vägen uppför berget. Det har varit problem uppe i Valle Maggia, det kom alldeles för mycket vatten från bergssidorna och Maggia kunde inte svälja allt. David har vackert fått hålla sig hemma, det var ras på Via Eco och några andra vägar däruppe.

Marlene stannade en dag extra i Genève så hon kommer först ikväll. Diana och Yves kom hem från Kreta natten mellan lördag och söndag, planet var sju timmar försenat och sen fick de vänta tills på morgonen för att kunna ta sig hit. SBB hade i alla fall varit nästan punktliga, trots vädret. Så det har varit några dagar i nästan total isolering för mig, tur att det ändå finns telefon och internet. Och jag har förstås fått gjort en hel del.

Och mitt i all denna förskingring, Rickard och Pierre är fortfarande kvar i Norge och Regula är i Solothurn, så mailade Dwight och frågade när vi kunde ha en övningshelg. Mitt förslag var 1-2 november. Nu skall Dwight och Lotta hålla sig hemma ett tag, de är rätt trötta på allt resande. Det sista besöket i Australien var tydligen rätt påfrestande, de fick vara med som sakkunniga när man internt försökte reda ut en hel del saker i samband med de uppmärksammade skandalerna på ett par barnhem och ett par andra övergreppssaker. Det har funnits en stor kommission som utrett förhållandena, men så fanns det en hel del saker att ta i mer internt. Även om händelserna ligger rätt långt tillbaka i tiden, så måste man gå till botten med en hel del och det har framkommit info om några hittills okända övergrepp på tonåriga tjejer..

Elvy ringde och berättade att stolarna till matsalen hade kommit nu på förmiddagen och att det blev riktigt snyggt med röda stolar. I fredags hade hon köpt ett överkast till min säng, det blev ett blått med lite gröna inslag. Det kommer säkert att bli snyggt. Mattan är beige och blå och gardinerna är svagt beige med vitt tryck. Elvy frågade om jag tyckte det var ok att hon köpt det utan min medverkan. Jag har absolut inget emot det, jag blir bara så vankelmodig när jag skall välja. Dessutom har Elvy säker känsla för nyanser. Hon ser med en gång om något inte stämmer och hon kan ha en nyans i minnet när hon är ute och handlar. Sån är inte jag.

Nu ser jag att det blixtrar på andra sidan sjön. Det är nog bäst att jag klickar på ”sänd” och förbereder mig på att elektriciteten kan försvinna. Hoppas att jag hinner brygga en mugg kaffe först.

Högtidsdag för bokmalar

Nu har det gått en vecka och jag har lagt all (nästan all) min energi på mitt uppdrag. Det har varit några regniga dagar, men milt. Nu har vi tydligen en regnig period framför oss. Just nu är det bara David och jag som är här hemma. Marlene är i Genève, kommer hem söndag kväll, Regula har rest till Solothurn för att hjälpa sin ex-svägerska som verkar få allt större problem med sin ledgångsreumatism. Ex-svägerskan har i vanliga fall hjälp av sin syster, men hon är på semester i Turkiet just nu. Pierres hemresa är fördröjd, så vitt jag kan förstå är han fortfarande uppe i Troms och sen skall han göra ett besök i Romsdalen där ett stort stycke klippvägg börjar hänga allt mer löst. Diana och Yves är också på semester, de lyckades – som nyanställda på var sitt håll - ändå få en vecka tillsammans och är nu på Kreta. Men det har ändå inte varit lugnt här, en granne har bestämt sig för att bygga upp sin sluttande tomt i terrasser vilket både medfört en del sprängning och mycket borrande i berg och ett stort antal bilar som har levererat betong och annat byggmaterial.

Jag ”skypade” med Elvy igår och hon gick runt med sin Ipad och visade hur det såg ut i våningen nu när hon fått det mesta på plats. Det är väl bara stolarna till matsalen som saknas. Jag vill att hon skall komma hit och se hur jag har det, men det får bli någon gång i november. Hon har skaffat sig mycket att göra!

Nu är det en halvtimma till att namnet på nobelpristagaren i litteratur tillkännages. Jag hoppas på Svetlana Aleksejevitj, det gjorde jag förra året också. T o m här i Schweiz spekulerar man över vem det kan bli. Men det finns ju ingen schweizare med bland kandidaterna. Det är inte konstigt, landet är uppdelat i tre språkområden och någon typiskt schweizisk litteratur finns knappast. Jo, det skulle vara de som skriver på rumantsch (rätoromanska) då. Jag känner till två, Claudia Cadruvi och Arno Camenisch men just nu kan jag inte komma på titeln till någon av deras böcker. Men jag tror att Cadruvi jämsides med mer litterära prestationer också gett ut ett par kokböcker.

Jag kanske återkommer med kommentarer till vem som fått priset. Men nu skall jag fixa till lite kaffe.

Mest negativa synpunkter idag..

Jag följer det som skrivs på Frälsningsarméns blogg Blod och Eld. Ibland kan kan jag inte hålla mig utan kommenterar. Nu har jag lust att göra det, men tänker avstå eftersom den person som har tagit rollen av självutnämnd profet och lärare verkar vara helt innesluten i sin lilla bubbla och inte tar till sig motargument. Nu är muslimerna hans speciella varnings- och hatobjekt. Jag undrar hur många muslimer han känner? Om han röstade i valet så var det antingen på KD eller SD. Skillnaden kan för somliga vara hårfin.

Det är synd, för sådana där ordsvamlare skrämmer bort de vardagsnära personerna som brukar göra inlägg. Han avhåller sig från allt som enligt hans mening är synd, så till viss del kan man väl ursäkta honom, han får ingen input av hur samhället fungerar. Det var länkat till en intervju med generalen som jag kollade. Han upplevde sin kallelse när han var på väg in att se en James Bondfilm. Och han gillar fortfarande James Bondfilmer. Undrar om han såg den intervjun.

Hur i allsin dar tror han att folk skall dras till kyrkan när ”de redan frälsta” lever i en sluten värld med sina egna normer och begränsningar? Känns uttrycket ”holier than thou” igen?

I morgon presenterar Löfvén sin regering. Det skall bli intressant. Nu har jag lite mer koll på vilka personerna bakom namnen är. Jag såg Riksmötets öppnande igår. Sen kom Regula hit på kvällen och jag försökte övertyga henne om att hon skulle sätta igång med stylingfirma i Stockholm. Det finns en enorm marknad i riksdagen. Eller skall vi kalla det för förbättringspotential? Helsvarta strumpor är högsta mode, det råder det inget tvivel om. Eller klänningar med småflickssnitt och rynkade kjolar. Sen såg jag en bild på vänsterpartisten som dagen innan bar en t-shirt med texten SD=rasister. Det var modigt gjort. Nye talmannen gör ett sympatiskt intryck. Han lyckas utstråla både värme och professionalitet. Den förre var enbart professionell. Och SD-mannen i folkdräkt såg inte bekväm ut.

Det var allt för idag. Det kändes skönt att få lasta av mig lite. Det som stör mig mest är förstås den självutnämnde "profeten".  

Det är fortfarande sommar.

Nu har de flyttat fram den regniga perioden till nästa vecka. Det krävs alltså en viss självdisciplin för att sitta inne och jobba. Men nu har jag jobbat i tre timmar och tyckte det var dags för en liten paus - vilken inkluderade en mugg kaffe och ett par kex.

I söndags var vi i Lugano och deltog i gudstjänsten i Dianas föräldrars församling. Det var skördehögtid och gemensam middag efteråt. Församlingen är liten, 85 medlemmar och de har ingen egen kör, så vi var ombedda att sjunga två sånger. Vi var bara fem, David, Regula,Yves, Diana och jag, men det gick ändå rätt bra. Vi ägnade en stund på lördagskvällen åt att öva in ”Bringing in the sheaves” som vi tyckte skulle passa och fräschade upp ”Tell me the story of Jesus” som vi har tränat på tidigare i en lite mer komplicerad variant, men nu sjöng vi den rakt av med tvåstämmigt i kören. Nu applåderar man inte i den kyrkan, men vi fick mycket positiv feedback efteråt. De vill gärna att vi kommer tillbaka, men problemet är att det är en italienskspråkig församling och vi har inga sånger på italienska på vår repertoar. Men visst kan vi som bor här i Ticino komma och sjunga någon gång. Till och med på italienska. Kanske. De har gudstjänst varannan söndag, den nye prästen delar sin tjänst mellan Lugano och två mindre platser på andra sidan gränsen.

Marlene tog tåget till Genève söndag morgon. Det tar sex timmar med tåg! Först gör man upp individuella kursplaner för alla deltagare under den här veckan och de får också jobba in sig på datatekniken. Nästa vecka är det gemensam kursstart och veckan därefter får de resa hem och jobba på egen hand. En del av kurslitteraturen är på engelska, det skall bli spännande att se hur den är. Jag tror inte att jag klarar av att tillgodogöra mig innehållet i den som är på franska. Jag behärskar bara de klassiska bank- och börstermerna på franska. På LSE hade vi enbart engelskspråkig kurslitteratur.

Elvy låter inte gräset gro under fötterna, vi talades vid via Skype igår. Hon har börjat på en kurs i krokiteckning och tillsammans med Anita skall hon gå på en serie föreläsningar om Uppsala förr och nu. Anita deltar i en promenadgrupp tillsammans några vänner, två gånger i veckan blir det en två timmars promenad och där är Elvy med. Anita hade också visat Elvy att det finns något som heter Litteraturbanken, där svenska klassiker finns att tillgå i digital form. Elvy, som varit lärare i svenska och engelska en gång i tiden, hade förstås kastat sig över denna digitala skatt. Jag skall in där och kolla också. Böcker har kort livstid numera och klassikerna finns sällan att få tag i.

Och nu återgår jag till arbetet.

Lite av varje...

Nu har sommaren kommit tillbaka. Det är behagliga temperaturer både natt och dag. Vinskörden är i full gång, här odlas mest merlot. Trots att det varit så bedrövligt väder periodvis under sommaren,  blev det en god skörd. Men – för det finns alltid ett men - Drozophila suzukii, som är en asiatisk variant av den vanliga fruktflugan, har förstört en del av skörden. Till skillnad från den vanliga fruktflugan, som föredrar fallfrukt och annan lätt fermenterad frukt och bär, så gillar den här lilla gynnaren växande bär och frukt och lägger sina larver inuti frukten. Jag hörde att den också har gett sig på de kommersiella körsbärsodlingarna i nordöstra Schweiz. Det är där man får bären till den fantastiska mörkt blåröda sylten. Synd – och nu kommer väl ändå mer bekämpningsmedel att spridas i naturen.

Jag försöker att koncentrera mig på mitt uppdrag, men det är lite svårt när solen skiner. Nästa vecka ser mindre lovande ut, så jag får jobba igen då. I eftermiddag skall Regula och jag gå en vandringsled vid Indemini, en pittoresk gammal by uppe vid Nucleopasset. Det är högt uppe i bergen, rakt över sjön härifrån. Det är fortfarande lite dis, men förhoppningsvis försvinner det tills i eftermiddag. Hur som helst så får vi ett par timmars välbehövlig motion.

David har haft kontakt med Jennifer och Nigel Johnson. De har fått positivt förhandsbesked om uppehållstillstånd här, men stannar naturligtvis kvar i USA tills det är helt klart vilket lär bli senast i början av november. De har sålt sitt hus och bor tillfälligt hos släktingar ute på landet i Massachusetts, fördriver tiden med trädgårdsarbete och italiensk språkkurs. David är ute och spanar efter en lägenhet åt dem, han skulle se på en 2,5:a i ett privathus i Gordola nu på förmiddagen.

Diana och Yves letar hus. De har sett på många objekt, men har bestämt sig för att inte köpa förrän det känns helt perfekt. De bodde i Brissago innan de flyttade till Zürich, men nu känns det mer rätt med Locarno, annars blir det för långa jobbresor. På tal om Brissago så var det en äldre herre som i tisdags lyckades köra över en stenmur, bilen föll femton meter ner på en parkeringsplats. Lyckligtvis (?) var det bara bilen och gubben som förolyckades. Det fanns annars en hel del människor på parkeringsplatsen.

There is no place like home.

Huset stod kvar (fattas bara annat) och nötterna satt kvar på valnötsträdet men det var nästan avlövat. Det har varit riktigt busväder flera perioder i augusti och september. Vid ett par tillfällen har det varit stormvindar över sjön, vilket är rätt ovanligt. Lotta och Dwight har bott här under två perioder i sommar så huset var välstädat och Yves har varit här och sett till huset och sopat entrésidan så huset har inte sett obebott ut. Summa summarum: jag kände mig välkommen hem.

Onsdag kväll ringde Marlene och berättade att hon blivit antagen till en distansutbildning i ekonomi på ett relativt nytt universitet i Genève som jobbar med nya undervisningsformer. Marlene läste företagsekonomi i två år men tröttnade och började jobba som flygvärdinna. Hon tröttnade på det efter några år och så hamnade hon på resebyrån. Men nu är det dags att gå vidare. Fördelen med den här distansutbildningen är tydligen, förutom att hon får ta del av föreläsningar och kan kommunicera med fakulteten via internet, också att hon snabbt kan ta sig igenom det hon läst tidigare och tenta av det och sen fortsätta för att få sitt ”dipl.” som är så betydelsefullt här.

För ett par år sedan så var jag rätt trött på mitt jobb. Jag funderade på olika sätt att gå vidare men hur det nu var så dök det upp lite roligare uppdrag och här sitter jag nu... Förslaget om att jag skulle jobba någon månad då och då i Stockholm kanske inte är så dumt. Det som oroar mig mest, det är om det verkligen går att arbetspendla mellan Uppsala och Stockholm. I teorin fungerar det nog, men i praktiken? Det går massor av tåg, men kommer dom fram?

Marlene, Regula, Diana, Yves och David är hemma och Pierre kommer om ett par veckor, beroende på vädret i Troms och Finnmark. För att nu fortsätta med positionslistan så är Lisa och Robbie i London, de skall se till att Katie och Alexandra, (i all synnerhet den senare) kommer igång med studierna där. Lotta och Dwight är i Australien på något slags konferens och Rickard är på Geilo. Han stannar där tills Pierre är klar, och så kör de hit tillsammans. Så nu vet ni det.

I torsdags kväll kom Marlene, Regula och David hit. De hade med sig bilder från kanalresan. Fick anstränga mig för att inte verka alltför avundsjuk. Vart kommer nästa års resa att gå? David hade med sig en nyinköpt karta över kanalsystemen där körtiderna inklusive slussning vid normala förhållanden fanns angivna. Nu händer det ju saker hela tiden, inte minst när det köar upp i slusstrapporna, men det kan nog vara en bra hjälp för planeringen. Vi har fått löfte om att använda båten två veckor i september.

I går kväll samlades vi över en ett par piodadella på Osteria Vacchini. Diana och Yves, Julia, Leo och Stephan var också med. Det otvungna sättet att samlas ”på lokal” är något som jag saknar i Sverige. Man kan ju gå på krogen och ”umgås” men det är inte alls samma sak. Det är mer civiliserat och otvunget här. Det finns förstås de som går till ”vår” osteria för att ragga, men det är ljusår från ”krogkulturen” i Sverige. Rättelse: krog-okulturen.

Nu har jag en hel långpanna med Jansson i ugnen. Det luktar gott i hela huset. Jag fick order att ta med ett större parti ansjovis från Sverige. Hela gänget är på ingående. Jansson och ett glas kall öl blir lördagens festmåltid.

Vädret är inget vidare, +18, molnigt och lite regn av och till. Det lär bli betydligt mer av den varan i kväll och i morgon. Men sen ser det bättre ut.

”Hvad hvilja socialdemokraterna?”

Mäster Palms ord är väl minst sagt högaktuella nu, vad har Löfvén i kikaren egentligen? Bryr han sig om oss som röstade på honom i förhoppning om att det skulle bli ett steg åt vänster i politiken? Han är förstås en slug och erfaren förhandlare, men han har inte fått mandat av väljarna till vilka manövrar som helst. Sen förolämpar han omgående Jonas Sjöstedt och börjar dra sig mot mitten. Jan Björklund kan jag till nöds acceptera, men absolut inte Annie Lööf. Men ingen av dem verkar vara intresserad. Ännu.

Att Reinfeldt är uträknad, det kan man väl glädjas åt, men vad kommer efter? Anna Kinberg Batra som talade om att stockholmare är smartare än lantisar? Det var i slutet av 1990-talet, när jag bodde i Stockholm, som hon kläckte ur sig den här grodan. Jag minns att t o m ett par moderata urstockholmare på förlaget tyckte att det blev för magstarkt.

Idag har jag varit på förlaget. Det talades mycket politik vid kaffeautomaten. Det fanns en stor tillfredsställelse över att Sverige får en ny kulturminister. SvT:s avgående chef Eva Hamilton var ett namn som dök upp gång på gång. Det enda parti som talat om kulturen under valrörelsen är SD, men då med knätofs som den viktigaste komponenten.

Erik presenterade flera intressanta uppdrag och jag kommer att vara sysselsatt fram till årsskiftet med två av dem. Ett fick jag med mig redan nu. Sen frågade han om jag kunde tänka mig att jobba någon månad då och då i Sverige nästa år. Nu har jag varit borta från Ascona så mycket både förra året och i år, så jag känner mig lite rotlös. Men en fördel med att tillbringa lite mer tid i Sverige skulle faktiskt vara att då får jag arbetskamrater, något som jag saknar när jag sitter och jobbar hemma i Ascona. Jag har i alla fall fått betänketid. Och vintern vill jag inte tillbringa i kalla norden.

Jag hann förstås med lite shopping också. Hos Gudrun Sjödén. Vågade knappast inte visa Elvy vad jag köpt. Elvy tycker att det är ”barnkläder.” Jag har försökt förklara att när jag sitter ensam hemma och jobbar, så känns det bra att ha kläder som piggar upp. Jag funderade på en parkas med hönor, men insåg att jag har tillräckligt med ytterplagg - även sådana som piggar upp. Sen gjorde jag en snabbtur in i en skoaffär och köpte ett par svarta boots som bara hade 3-4 cm hög klack och ett par svarta ballerina med lite bling-bling på. Skor är billigare i Sverige än hemma hos mig. Dessutom är urvalet av lågklackade skor större.

Jag reser hem i morgon, 0945 från Arlanda. Kommer jag med tåget kvart i två, så är jag hemma kvart över fem och då är det bara ett byte, på stationen i Zürich. 

Valdag i Uppsala

Igår kom ordföranden i föreningen och hälsade på. Elvy träffade honom en gång i samband med köpet, men sedan har de inte setts. Elvy frågade varför sammanslagningen av lägenheterna hade skett och han berättade att det var en ogift professor som flyttade in i den ena och en nybliven änka i den andra när huset var nytt. Tycke uppstod, och istället för att leta en rymligare bostad på annat håll, så slogs de båda lägenheterna samman. Det krävdes tillstånd för att göra så, och det var en hel del turer innan det blev klart. Badrum nummer två och klädvårdsrummet har kommit till senare, man offrade ett sovrum mot gården för detta. Och han var övertygad om att mitt rum varit jungfrukammare. En gång i tiden hade det även funnits en separat köksingång där, men den är numera igensatt. Det borde man ju förstå ut att pigan inte fick använda herrskapets entré.

På kvällen var Anita här och fick se hur fint det blivit. Det var en kväll som skulle vara ”valfri”, Anita var förargad över att man gått ifrån seden att lördagen innan valet skall vara fri från valdebatter. Vi hade så mycket annat att prata om, inte minst hur det är att komma tillbaka till Sverige när man bott utomlands många år. Och så åt vi svenska kräftor.

Idag är det valdagen, men vi har faktiskt redan röstat. Jag har ett röstkort i Ascona, så jag fick beställa ett nytt kort och sen fick jag ”förtidsrösta” igår och då passade Elvy på att rösta samtidigt.

2006 och 2010 röstade jag i London och nu i Uppsala. 2002, när jag just flyttat till Ascona missade jag att rösta, vilket fortfarande grämer mig.

Vädret är riktigt fint, inbjuder till en tidig söndagspromenad i den långa rad av parker och grönområden som finns på den här sidan av Svartbäcksån. Det är väl bara Linnéträdgården av de mer namnkunniga som ligger på andra sidan.

Kanalfararna lämnar Manchester idag. Det går direktflyg till Zürich. Det blir lite krångligare för Rickard som skall resa till Geilo. Han får byta på Kastrup och kommer inte i tid till Gardermoen för att hinna med eftermiddagståget. Det får bli hotellnatt i Oslo för honom. Det hade, trots förseningarna varit en lyckad tur, vackert väder hela tiden och omväxlande omgivningar – allt från lummig grönska till spöklika övergivna industriområden. Det var intressant att komma till York, även om de fick moora en timmas promenad från stadskärnan. Och i York gör de kommers av vikningarna. Plasthjälmar med horn, mjöd på pubarna, vildsvin grillade över öppen eld.

Skottarnas omröstning om självständighet präglade press och tv. I England blir man förstås panikslagen om folkviljan säjer ja, det finns mycket pengar i nordsjöoljan. Vad jag inte kände till är att om det blir nej till självständighet, så finns det en stark rörelse på Shetland som förordar union med Norge. Det låter riktigt spännande. Det finns de som lär sig norn (ibland felaktigt kallat norse), det gamla nordiska språket som talades på Shetland och Orkney och man hävdar den gamla sanningen att man har lika långt till Bergen som till Edinburgh. Med tanke på kravet om ett fritt Katalonien, så känns det inte alls omöjligt att gränserna i Europa kommer att ändras – förhoppningsvis utan våldsamheter, folkviljan får avgöra.

Rapport från en pigkammare.

Nu är vi i Uppsala igen. Vi lämnade en halvfärdig våning och kom tillbaka till något som är jättefint, både stilrent och hemtrevligt. Stilrent därför att det är skandinavisk design och hemtrevligt därför att det är en hel del varma färger som kontrasterar mot vita väggar och ljusa träslag. Dessutom har Elvy haft med sig tavlor och några antika möbler som gör sitt till för att skapa variation.

På väg hit så var vi inne på banken i Bollnäs och gjorde upp köpet av ”sommarhuset”. Bankmannen var lite konfunderad över att Elvy inte skulle ha några lån på huset och försökte förklara fördelarna med ränteavdrag. Elvy fick honom att förstå, på ett vänligt sätt, att hon inte riktigt spelade i den divisionen...

Idag har de varit här och installerat TV och ljudanläggning. Det var lite komiskt, killarna som var här försökte gång på gång säja till mig ”men det här kan förstås du”. Jag förklarade att jag har ingen kunskap om sådant här, till slut sa jag att jag har en stationär pc och en tjock-tv. (Det var förstås lögn, men jag kunde inte motstå frestelsen.) Då försökte de få mig intresserad av att köpa bättre grejor i deras butik, men då sa Elvy ”min dotter bor inte i Sverige”. Då ”förstod” en av killarna och sa ”så du jobbar i något u-land”. Jag nickade lite och så var den saken utagerad och Elvy fick (försökte) lära sig alla finesser...

Nu på eftermiddagen har vi varit och köpt krukväxter. Det blev genast lite mer ”bebott” då. Vi har fikat på balkongen in mot gården, det var nästan för varmt där. Det kan kanske t o m bli för varmt för de ”bollkryss” som står där. Roligt namn på chrysantemum, bollkryss...

Jag har ju ett eget rum här – den gamla jungfrukammaren intill köket. Det är ett litet rum, 6-7 kvadratmeter. Här finns en garderob och ett smalt skåp med hyllor och jag anar att de har funnits med sedan huset var nytt. Sen har jag en säng, ett sängbord och en byrå med spegel och en stol. . Räckte det för herrskapets piga så räcker det väl för mig. Man kanske inte får skriva piga. Det var ju någon vänsterpartist som använt ordet tjänstefolk när man talade om rut-avdrag och det blev visst rabalder om detta. Men vad är de som jobbar åt de rika, om dom inte är tjänstefolk?

Cilla har en släkting som tog jobb i ett av de här hemtjänstföretagen och hon blev behandlad som ja, välj mellan piga och tjänstefolk, av en familj på Banérgatan i Stockholm. Hon fick inte säja du och när hon städat färdigt skulle frun i huset kolla hennes fickor och väska. Nu skall det säjas till företagets heder att de bröt kontraktet med familjen efter tre veckor.

På tisdag skall jag till förlaget och träffa Erik. Jag reser sen hem nästa vecka, nu behöver jag faktiskt komma hem och se till huset. I Ticino finns det inget rut-avdrag. Där betalas tjänstefolket kontant med mer eller mindre hederligt intjänade pengar.

Vi följde utfrågningen av oppositionen i TV4 igår via Anitas utlånade tjock-tv. Det blev ett bra komplement till SVT:s partiledarutfrågningar. Debatterna kanske har sitt värde, men för oss, som inte är så initierade när det gäller allt som hänt, då blir det rörigt och pajkastning. En sak är säker, vi har båda samma tre partiledare som ligger i absoluta bottenläget, Reinfeldt, Åkesson och Lööf. Elvy gillar Björklund och Löfven, jag håller på Löfven och Sjöstedt. Och vi blev inte alls ledsna när vi nyss hörde att FI kanske har chans att komma in i riksdagen.

I kväll skall vi se debatten – på på stor platt-tv. Men inte blir politiken bättre för det.

Hej då Hälsingland!

I morgon reser vi tillbaka till Uppsala. Gardinerna där är upphängda, möblerna på plats och på torsdag kommer de och installerar tv och ljudanläggning. Det som saknas är de röda stolarna till matsalen, de kommer v 40.

Det känns lite trist att lämna Hälsingland, vi har haft sånt härligt väder och plockat massor av kantareller och en hel del lingon. Det ser ut som om hösten låter vänta på sig. Vi hade en sån fantastisk kväll här i fredags, vi blev femton och det var trångt och roligt och saligt. Vi fick öppna ett par fönster i salen, så fåglarna och skogens alla djur bjöds på ett gediget urval av sånger ur den klassiska frikyrkliga repertoaren. Det kanske hördes till grannarna också.

Kanalfararna skulle egentligen avsluta sin resa idag, men det hade tagit längre tid än planerat, dels har de nog varit tidsoptimister, dels var det två slussar som var under reparation som fördröjde dem och gjorde att de inte kommer tillbaka till Ashton-under-Lyne förrän på torsdag. Det är ju tur att de har hyrt båten från en privatperson, det spelade ingen roll med dröjsmålet för han skulle inte ha båten själv förrän till helgen. De har haft fint väder, inte en regndroppe men däremot har det varit rätt blåsigt en del dagar. Leo & Co körde samma kanaler i juni. De var ute i fjorton dagar och tyckte ändå att det blev lite stressigt på slutet.

På tal om båtar, så är Yvette ute på sin första resa med ”Sydpolsexpeditionen” nu. Det här är tydligen ett mycket speciellt kryssningsfartyg. De skall till sydliga farvatten och går runt jorden på sydliga breddgrader två gånger under en kryssningssäsong. Vägen ner från New York går nu via Azorerna, Ascension, St Helena, Tristan d´Acunha, Sydgeorgien och Falklandsöarna till någon hamn i södra Argentina – det är en mer ”vanlig” kryssning. De skulle egentligen ha besökt Kap Verde också, men med tanke på ebolaepidemin hoppar man över den ögruppen. När sedan de här specialkryssningarna kommer så har de har tillstånd att göra flera besök på Antarktis och så blir det diverse andra strandhugg. Det är passagerare som har specialintressen som får följa med, marinbiologer, meteorologer, fotografer, filmare o s v. Fartyget har tillstånd att besöka några öar som vanligtvis är förbjuden mark. Det låter jättespännande, håller ni inte med om det?

Nu skall jag gå upp och packa mina tillhörigheter och sen skall vi göra i ordning i köket. Det kan dyka upp små möss inomhus och därför skall de specerier som skall vara kvar läggas i glas- eller plåtburkar. Elvy räknar med att komma hit igen till allhelgonahelgen.

Det är kul att se hur Elvy mer och mer acklimatiserar sig här. Hennes brytning har nästan helt försvunnit och man kan inte tro att hon levt i en storstad i 35 år. Hon kan och vet saker om livet på landet som jag inte har en aning om. Jag frågade om hon inte längtar efter sina vänner i Toronto men hon avfärdade det med att när vi kommer till Uppsala så kan hon träffa dem via Skype. Jo, det var en sak som hon saknade, det var sin frisör. Men hon får väl gå runt och testa dem som finns i Uppsala.

Mera kantareller!

Fortsatt sagolikt sensommarväder och det verkar finnas nästan hur mycket kantareller som helst. I förmiddags plockade vi drygt fem liter och nu har vi rensat och stekt dem tillsammans med finhackad lök och så får de hamna i frysen och sedan väl inpackade följa med till Uppsala. Idag åt vi pannbiff med kantarellsås till lunch. Eller middag som man säjer här. Middag och kvällsmat, så heter det här. Middagen bör intas vid ettiden och kvällsmaten vid sex-sju på kvällen. Så var det när Elvy växte upp och så är det fortfarande. Menyerna har förändrats en hel del, Elvy påstår att ugnspannkaka, med eller utan fläsktärningar och så lingon till, det var en mycket ofta förekommande rätt till kvällsmaten. Så hon gjorde det igår och så hade vi alldeles pinfärska rårörda lingon till. Det var gott.

Vi har hittat det läge där modemet fungerar inomhus. Märkligt nog så är det på övervåningens baksida, den som faktiskt i vårt tycke vetter bort från civilisationen. Står man i fönstret i övre hallen, som jag gör nu så fungerar det faktiskt.

I kväll kommer hela det gamla gänget hit. Då blir det sång och spel. Bengt-Göran tar förstås med sig dragspelet, Villy har med sig fiolen och Britt gitarr. Elvy förbereder en stooor Quiche Lorraine i långpannan och så blir det sallad till och sen kaffe med tårta. Vi blir nog minst tolv stycken och då blir det trångt och saligt här. Bengt-Göran påstår att man visst kan sitta ute, myggen flyr när han spelar. Men det tror jag inte på. Dessutom har jag kommit till det stadiet nu att myggbetten finns, men kliar inte så mycket, man blir väl så fullmatad med myggift att något slags immunitet inträder.

Det var den sista partiledarutfrågningen igår, med centerledaren. Vi lyckades inte frammana någon entusiasm för henne. Hon är för perfekt, ler på rätt ställe, har ett antal väl inövade små miner. Varken Elvy eller jag har något emot unga kvinnor som tar för sig i politiken, men hon är som en mekanisk barbiedocka. Synd att inte Gudrun Schyman får vara med om en utfrågning!!!

Och nu stänger jag fönstret och går ner till Elvy och erbjuder min hjälp med hushållsbestyren. Men jag tror nog att jag föreslår att vi brygger lite kaffe först. Solväggen lockar!

Tankar på taket.

Ni skulle inte tro det om ni fick se mig IRL! Nu sitter jag på garagetaket och där fungerar modemet.

Men inte inne på andra våningen, inte ens i ett öppet fönster. Tur att det är fint väder. Jo, här är det +20, strålande sol och nästan vindstilla. Vi får behålla det här fina vädret några dagar till och tar vara på varenda minut. Elvy är och provianterar och efter lunch så skall vi gå ut och leta mer kantareller. Det har stått i tidningarna a att det är ett ovanligt bra år för Karl Johan, men några sådana har vi inte sett till. Och det gör inget, kantareller är mycket trevligare.

Jag har gjort en ny bekantskap också, Vattenlingon. Man tar de finaste lingonen och sköljer dem extremt väl, sista gången med lite ättika i vattnet. Man kokar upp vatten och när det är kallt lägger man lingonen i små glasburkar och fyller på vatten. Burkarna skall stå svalt, lingonen brukar vara färdiga till jul och då använder man dem som tillbehör till kötträtter. Vi hittade lingon i en svag sydsluttning och de var stora och fullmogna och då sa Elvy ”vattenlingon” och jag fattade inget. Men nu vet jag.

Gardinerna blev riktigt fina. Jenny mailade och frågade vad jag menade med min beskrivning. Den var väl lite torftig... men det är inte så lätt att beskriva. Gardinerna är i vitt, lite strukturvävt tyg med ett glest mönster i ljust beige. Kappan är i samma material men har betydligt tätare mönster. Fattar ni? Köpt i metervara i butik i Uppsala. Var det något mera?

Nu gör Elvy inget mer åt huset förrän till våren. Då skall det tapetseras och målas och sen är frågan om köksinredningen skall få vara kvar eller bytas ut. Den är i alla fall inte ”original”. Till våren måste också avloppsbrunnen bytas ut. De tidigare ägarna fick anstånd eftersom de skulle sälja huset, men nu måste det ske. Först hade de tänkt att köpet skulle träda i kraft vid årsskifte, men nu blir det fr o m den första oktober, alla papper skall skrivas onsdag nästa vecka.

Igår kväll kom det ett sms från kanalfararna. Då var de i York och valde mellan att köra norrut till Ripon och sen på återvägen ta den kortare Rochdale canal eller köra söderut och ta den långa Leeds&Liverpool canal men inte köra så långt som till Liverpool utan vända österut vid Wigan. Vädret har varit förvånansvärt fint och det ser ut som det fortsätter så en tid framöver.

Nu ser jag att Elvy kommer. Bäst att kliva ner från taket.

Ovanlig arbetsplats!

Sitter i eftermiddagssolen på en stubbe halvvägs ut till landsvägen, måste testa om modemet till laptopen fungerar här. Ingen tokig skrivplats alls. De sista dagarna har vi haft riktigt fint sensommarväder, vi har plockat kantareller, och lingonen börjar mogna.

I Ascona har man haft allt annat än fint väder. Det har regnat och det har stormat. Jag undrar hur det har gått med mina valnötter. Om man nu får tro yr så ser det ut att bli mer normalt väder för årstiden framöver.

Ett par mil öster om Ascona, på den italienska sidan dog fyra klättrare uppe på Monte Disgrazio i söndags. De hade insett att det inte gick att ta sig upp på toppen och var på väg att vända. Det var storm, tät dimma, minusgrader och snöblandat regn när de föll ner i en spricka. En vecka tidigare så omkom ett tyskt par i samma område.

Det är lite märkligt, ”ingen” är hemma just nu. David, Regula och Marlene är i England, Pierre är i Norge och jag sitter här i skogen. Leo, Stephan och Julia är i Berlin och förkovrar sig i digital teknik. (Eller något liknande...)

Jag får sms från kanalfararna, vädret är fint och de har kört Huddersfield Canal (med den långa tunneln) och sist jag hörde av dem var de på väg via Leeds norrut mot York.

Vi såg programmet om Estonia i måndags. Elvy mindes knappt vad som hänt, kanadensiska tidningar kanske inte skrev så mycket om olyckan. Jag minns mera, vi hade flera tv-apparater i olika uppehållsrum på LSE. De brukade vara inställda på rena nyhets- och ekonomikanaler men det sändes direkt från räddningsarbetet många gånger under dagen.

Och så har det varit fler partiledarintervjuer. Lövén gjorde ett seriöst intryck, jag tror att han kan klara förhandlingar med MP om deras hjärtefrågor. MP kan säkert klara en svekdebatt genom att framhålla att situationen i världen har förändrats så påtagligt på senare tid. Elvy tyckte att han gav ett ansvarsfullt intryck och att han visade prov på en trubbig, försiktig charm, inget publikfrieri alltså. Sjöstedt fick godkänt av Elvy, han gav ett trovärdigt intryck. Jag tycker han är bra, behövs som salt i den politiska förruttnelsen.

I kväll skall vi sätta upp gardiner i ”salen”. Det är ett högst ordinärt vardagsrum, men den kallades för salen när Elvy var barn och då heter den så nu också. Det är tre fönster, ett mot framsidan, ett lite större på gaveln och ett på baksidan. Rummet badar i ljus och det gäller att bevara det, men samtidigt skydda lite mot solen. Det blir kappa och vita bomullsgardiner som har ett vävt mönster i ljust beige. De är färdigsydda så när som på att de skall läggas upp. Med förenade krafter och Majs symaskin skall det nog gå bra.

...................

När jag kollade på norska nyheter, så läser jag att det varit en otäck sprängolycka vid Tröo strax öster om Geilo. Om jag hr förstått det rätt, så var det vid en järnvägsundergång som var under konstruktion. Två döda, en saknad och flera skadade och ingen förstår hur en dynamitladdning kunde explodera så där utan vidare. Sånt skall inte hända i fredliga Geilo, det värsta som händer där är fulla danskar.

Lördag förmidddag

Nu sitter jag hemma hos Maj och snyltar på hennes internetuppkoppling. Elvys smartphone med Telia som operatör fungerar uppe vid huset men inte laptopmodemet. Kommer man halvvägs ner till landsvägen fungerar det. Det går visst att lösa men känns inte som om det är högprioriterat just nu.

Vi kom hit i onsdags och ägnade torsdagen åt att fixa till lite i huset. Nu är sovrummen möblerade och försedda med nya överkast, mattor och gardiner. Det var faktiskt riktigt krångligt att få samman en större byrå och två mindre, som också får fungera som sängbord. Men vi fick hjälp av Bengt-Göran som tydligen har rätt stor erfarenhet av Ikeas platta paket. Igår fick trädgården sig en uppsnyggning. Det var inte så mycket jobb, lite ogräs, fixa till kanterna vid grusgången och skyffla ogräs på gången. Perennerna som planterades i maj har tagit sig riktigt bra och buskarna som planterats för att få lite avskärmning mot garageväggen ser ut att trivas.

Nu i eftermiddag skall vi på grillfest hos Marita och Johnny. De bor ”ute i skogen” så det är anbefallt heltäckande klädsel, värdfolket står för elektroniska myggfällor runt grillplatsen. Elvy har ändå för säkerhets skull köpt en flaska myggspray. Det blir inga grillkvällar nu, det är alldeles för kyligt vid 19-tiden. I går morse var det bara +6. Och väldigt mycket dagg. Hösten är på gång.

Jag har ju recenserat de tidigare partiledarutfrågningarna. Nu har vi lyssnat till Jimmie Åkesson och Jan Björklund. Åkesson är så välpolerad och vältalig, populist ut i fingerspetsarna. Det är det som gör honom så farlig. Han har naturligtvis en dold agenda, man skall inte förledas att tro något annat.

Björklund gör ett trevligt intryck, sen går våra åsikter om honom isär. Jag tycker förstås också att man skall ha ordning och reda i skolan men sen tycker jag att det verkar finnas en hök gömd bakom hans vänliga uppsyn när det gäller försvarsfrågan. Elvy tycker att det är självklart att Sverige skall gå med i NATO. Hon graderar partiledarna efter om hon skulle tycka att det var okej att tillbringa en längre flygresa med någon av dem i stolen bredvid. Det är faktiskt ett rätt intressant sätt att se på dem. Björklund får gärna sitta där, Hägglund med för den delen, men Reinfeldt och Åkesson vill hon definitivt inte ha intill sig.

Melanie, Marlene, Regula och David reser till Manchester idag och Rickard är redan där. Andrew har ordnat med en båt som finns i Ashton-under-Lyne, en bit öster om Manchester. Det är någon av hans ”båtbekanta” som hyr ut den. De skall vara ute i tio dagar och jag är förstås lite avundsjuk som inte kan vara med. Nu hoppas jag förstås att de får bra väder. Nästa vecka ser ut att bli helt ok.

Nu ropar Maj att elvakaffet är klart. Det luktar hembakat i huset, kan det vara äpplekaka?

Det drar ihop sig till val.

Det blev inget besök i Stockholm, Erik hade rest till Frankfurt. Men Uppsala är inte så tokigt det heller, förutsatt att regnet håller sig borta. Igår var det intensivt inredningsjobb för Elvy medan jag var ute och såg mig om i trakterna runt Uppsala. 

Nu på förmiddagen har vi varit på Ikea och köpt en del saker som vi skall ha med oss i morgon. Bland annat tre platta paket. Jag hoppas att någon av herrarna kan hjälpa oss att montera. Jag blir fruktansvärt stressad när jag ser alla bitar och skruvar. Nu sitter Elvy och stämmer av de sista detaljerna tillsammans med inredaren. Jag hör att de diskuterar gardinupphängning. 

Först tänkte jag att jag kan inte stanna i Sverige över valet, det kan ju inte hjälpas att jag längtar hem. Men sen, när partiledarintervjuer och debatter drog igång på TV så insåg jag att här hade jag ett gyllene tillfälle att lyssna in hur man uttrycker sig idag, inte minst när ekonomiska frågor avhandlas. Jag vet att min svenska är korrekt men känner ibland att den inte är riktigt up to date. Nu lyssnar jag på allt som bjuds och gör lite noteringar. Det har hittills varit tre partiledarintervjuer. Göran Hägglund var menlöst trevlig att lyssna till och fullkomligt ointressant. Statsministern verkade väldigt trött och hade absolut inget nytt att komma med, slingrade sig och upprepade samma saker gång på gång. I förrgår var det Gustav Fridolin och han var faktiskt en frisk fläkt. Ung, trevlig och kunnig. Enda plumpen i protokollet var det här med lärarlönerna som man inte fick grepp om. Han kanske inte hade det själv heller. Men för övrigt riktigt, riktigt bra. I kväll är det Jimmy Åkesson och... Men jag skall lyssna på honom också. (Jag tänkte skriva att jag skulle lyssna till honom, men sen kände jag att jag skall inte lyssna till, jag skall lyssna på honom. Det sista uttrycker väl en viss distans?)

Som sagt, nu går turen till Hälsingland i morgon. Inredaren vill ha två veckor på sig att göra klart, så vi återkommer troligen hit innan 14 september. Sen har jag tänkt resa hem om det nu inte blir något riktigt kaotiskt parlamentariskt läge, för då stannar jag nog lite till. Och en sak kan jag säja fullkomligt sanningsenligt, politik är mycket roligare i Sverige än i Schweiz!

Idag är jag lite negativ, kan bero på vädret.

Vi är kvar i Uppsala, inredaren och Elvy har lite mer att bestyra innan vi kan åka upp till Hälsingland. Jag hade funderingar på att ta en dagstur till Bea och Lasse i (eller rättare sagt utanför) Kristinehamn, men regnet hann före. I dag kan de komma ut med bilen men de fick ta det mycket försiktigt, prio ett var att handla mat. Och mer regn lär det komma.

Elvy och Anita skall till Stockholm och en konstutställning i morgon. Jag avstår. Elvy kan inte förstå att jag inte är mer intresserad, men jag skäms inte för att tala om att mitt intresse för konst slutar med de stora mästarna på 1600-talet. Jag imponerade lite när jag berättade om att jag var på en vernissage i Rom för några år sedan. Men Claudio Turcato hade hon aldrig hört talas om.

Jag funderade på att gå till kåren här i morgon, kollade på deras hemsida men det var ingen information inlagd, försökte ringa angivet nummer men inget svar. Jag har en bestämd obehaglig känsla av att FA i Sverige är på dekis, jag har ju armévänner här som börjar dra öronen åt sig, talar om inkompetent ledarskap och många dåliga beslut. Och att verksamheten blir allt mer anonym om det inte gäller insamlingar. Jenny säjer HA vilket inte betyder Hells Angels utan Hemliga Armén. Hon berättade om sin släkting som bor på Malta och som förgäves under de två veckor han var i Sverige försökte få kontakt med någon på den kår där han växte upp. Han var egentligen bara intresserad av att få se lokaliteterna och höra lite om verksamheten. Detta var i maj-juni så man kan knappast skylla på semestrar och såvitt jag vet så är det ingen liten kår.

Man lever i tron att Sverige är ett fredligt land, men man ser ju hur det lurar bruna spöken i vassen. Just nu demonstrerar Svenskarnas Parti i Malmö, och naturligtvis finns det bråkmakare bland motdemonstranterna, sådana som enbart är ute för att använda våld. Och polisen kan inte förhindra det. Jag undrar vad som kommer att hända efter valet om det blir dött lopp mellan blocken. Jag litar inte en sekund på försäkringar om att Reinfeldt inte kan tänka sig att ta stöd av SD. Den bruna smittan sprider sig norrut i Europa...

Nu laddar vi för att resa till Hälsingland på onsdag. Det ser ut att bli rätt skapligt väder där en tid framöver. Jag tror att jag skall ta en tur ner till förlaget, om Erik finns på plats måndag eller tisdag. Det är rätt spännande att ta tåget till Stockholm, för det som finns på resmålet naturligtvis men också för att se om man överhuvud taget kommer fram.

Måndagskväll i Uppsala

Nu är jag i Uppsala och när jag testade, så fungerade bredbandet trådlöst! Det ingår tydligen tillsammans med ett otal tv-kanaler i våningen. Nu vet jag inte riktigt hur det fungerar, om man måste kryptera, men det här blogginlägget går ju ändå rakt ut på nätet. Och det viktigaste är just nu att man har tillgång till internet för nödvändig information.

Jag har märkt mer och mer under det senaste året att jag tänker på Sverige som hemma, faktiskt på samma sätt som jag tänker på Ascona som hemma. Lite kluven på sätt och vis men man kan väl vara hemma på två olika platser också? Nu har jag ju inget ”hem” i Sverige, men jag har ett eget rum. Den f d jungfrukammaren blir nu mitt rum i Elvys våning. Möblerad med en säng och en golvlampa.

Det var spännande att komma hit och se vad inredaren hade gjort. Våningen är långt ifrån färdiginredd, men det går att bo här. Alla väggar är ljusa och fräscha, en del dörrar och andra snickerier var lite skavda och allt sådant är åtgärdat nu. Jag tror att jag nämnt att det fanns ett rum som hade tapet med blommor i regnbågens alla färger och himmelsblått tak. Den färgsättningen är historia nu, tack och lov. Inredaren skall rådgöra med Elvy i morgon och på onsdag och sen reser vi nog till Hälsingland.

Vi har ett köksbord och två stolar till låns och på det ligger ett antal möbelkataloger och pärmar med förslag på olika inredningsstilar och färgkombinationer. Först tyckte jag det var jättespännande att bläddra i dem men efter en timma blev jag enbart stressad. Elvy har lite mer tålamod med sådant här. En sak har vi redan blivit eniga om, i matsalen skall det bli ett stort rektangulärt bord i ljust trä med sex ”Y-chairs” till. Nu är bara frågan om det skall bli svarta eller kinaröda stolar. Jag håller på kinaröd, jag hittade faktiskt en sådan på en loppis i Locarno för rätt många år sedan, jag tror inte att någon visste vilken dyr stol det var, Jag betalade 30 CHF för den, ungefär 225 svenska kronor. Den står i min hall nu och ser välkomnande ut tillsammans med ett litet rött runt bord på vilket det står en telefon av äldre modell. Retro alltså. Matbordet skall bli så stort att sex personer kan sitta där bekvämt och så skall det ha utdragsskivor för ytterligare två kuvert. Det kommer säkert att bli trevliga middagar vid det bordet.

Alice har lyckligt och väl kommit hem till Toronto. Som jag har förstått det, så har Alice blivit helhjärtat ”svorsk” på de två månader som hon varit här. Och hon hade faktiskt ingen övervikt på sitt bagage. Men det var visst på håret. Blir det en eländig vinter i Toronto så har hon två rejäla lusekoftor att ta på och en tovad broderad grå cape, inköpt i Finland. Bland annat.

För att nu övergå till ett helt annat ämne, så kanske Pierre kommer att stanna i Norge längre än beräknat, man oroas mycket över vad klimatförändringarna (läs:regnet) kan ställa till med i kuperad terräng framöver. Det har redan, trots att det var riktigt fint väder en lång period i somras, visat sig att jordmassor ger sig av lite här och var. Och märkligt nog, så har David fått erbjudande om att vara med i ett forskningsprojekt i alpländerna som faktiskt tangerar Pierres ämnesområde. Det handlar om hur vattenförsörjningen kommer att se ut i framtiden när det blir allt vanligare med stenras och att jordmassor flyttar på sig. (Ungefär så var det.) Nu är det alltså verklighet att klimatförändringarna kommer att påverka oss mer, och kanske snabbare än experterna trott. Det har regnat kopiöst mycket i Ticino den senaste tiden, även om det också varit en del riktigt fina dagar. Men regnar det så kommer det massor av vatten. Det är förresten inte enbart södra Europa som råkar ut för överraskningar. Jag läste på nätet att någon plats i Västsverige, på ett mycket begränsat område, hade fått 80 mm på drygt två timmar.

Och så är det val snart. Både Elvy och jag får rösta. Jag har beställt ett dublettröstkort för att kunna rösta i Sverige, andra val har jag ju fått rösta på ambassaden. Elvy jobbar på för att ta in så mycket information som möjligt om de olika partierna. I går såg vi på skattedebatten i tv. Anita har lånat ut en gammal tjock-tv. Nu är det inte bilden som avgör utan budskapet, men igår kunde man nog läsa mellan raderna av deltagarnas kroppsspråk och miner. Vi var eniga om att centerpartiets representant var riktigt osympatisk, att Anders Borg verkar vara trött och att han kommer att få en tuff match mot socialdemokraternas Magdalena Andersson som är mycket piggare och som kunskapsmässigt och strategiskt definitivt inte är underlägsen Borg, och som lyckas framföra sina åsikter så folk förstår. Som det är nu så dissar vi båda centern, kristdemokraterna och sverigedemokraterna. Övriga partier har vi lite olika synpunkter på.

Norge är ett farligt land.

Mitt uppdrag blev klart för en stund sedan, nu återstår bara den sista genomläsningen men den måste jag vänta med tills i kväll eller i morgon. Det fungerar så att när man får ett tidsmässigt avstånd, så upptäcker man alltid något som kan uttryckas bättre. Men – då tänkte jag att nu tar jag en kopp kaffe och en bulle och sen tar jag en promenad och fräschar upp hjärnan lite. Men vad hände då? Jo, det kom en riktigt rejäl störtskur och när den upphört så fortsatte regnet. Det ser ganska grått ut här, Hallingskarvet är gömt bakom moln och... det blir nog ingen promenad. Rickard är på Ustaoset och hjälper Verena att montera upp en ny duschkabin. Verena är en schweizisk dam som bor i Norge sedan många år tillbaka och som har hytte på Ustaoset.

Nu har Alice och Elvy avslutat sin rundtur. Jag frågade var i Finland de varit, men fick till svar ”du kan väl inte begära att vi skall komma ihåg de där konstiga namnen”. Finland fick i alla fall klart godkänt, folk var trevliga och hjälpsamma, maten var exotisk men god och städerna överraskande vackra. De övernattade i Haparanda, förundrades över att det fanns ett stort Ikea där och fortsatte sen via Luleå till Arvidsjaur. Resan gick sen till Vilhelmina och Östersund och tillbaka till Hälsingland. De hade kört nästan 2200 km! Jag antar att när man bott i ett så vidsträckt land som Kanada har man helt annan relation till avstånd. Jag som bor i lilla Schweiz tycker att avstånden både i Sverige och Norge är stora.

Jag hade fel, det är den 16, nu på lördag som Alice reser hem. Jag reser till Uppsala på söndag.

Ni har förstås läst något om den hemska olyckan vid Nigardsbreen. Om inte, så var det ett tyskt par som tillsammans med sina barn trotsade både varningsskyltar och avspärrningar och gick fram till brekanten. Breen ”kalvade” och ett stort isblock föll över föräldrarna som dog mitt framför sina barn. Jag tror barnen var 6 och 8 år. Nu skulle man kunna tro att en sån här händelse avskräcker andra från att göra sådana här dumheter, men två dagar efter så var det en tysk (!) dam som tillsammans med ett litet barn gav sig upp på brekanten. Bara en kort stund efter att man fått ner dem helskinnade kom det ett sällskap om fem personer som skulle ge sig upp på breen. Nationalitet? Gissa!

En tysk tidning hade mage att anklaga personalen på brecentret för dödsolyckan, de skulle naturligtvis ha patrullerat längs avspärrningarna om det var farligt att gå innanför dem. Det händer ständigt olyckor med tyska turister. Belgien och Holland ligger också i topp på olycks- och tillbudslistan. Det verkar som om man tycker att det är helt naturligt att samhället skall ställa upp med ögonblickliga och kvalificerade hjälpinsatser när folk bär sig dumt, rent idiotiskt åt.

För några veckor sedan var det en rysk kvinna som inte respekterade varningsskyltar och staket utan föll i Vöringfossen med ett totalt fall på 182 meter varav den sista delen är ett lodrätt fall på 145 meter. Ett par grannar här har varit vid Vöringfossen nyligen. Nu var de på andra sidan vägen, där man ser mot fossen. Däremot så har man där en riktigt häftig vy över Måbödalen och där stod folk intill stupet och tog selfies. Varningsskyltar och avspärrningar ignorerades helt.

Basehoppning i Lysefjorden är en riskabel sysselsättning. Då är det för det mesta frivilliga fjällräddare som får ge sig ut när någon fastnar i fjällbranterna. Jag minns en händelse för några år sedan. En engelsman fastnade där, han hoppade trots att det var både stark vind och riktigt dåligt väder i antågande och han var bestämt avrådd från att hoppa. Han fastnade och det gick inte att undsätta honom, och han hämtades ner två dagar senare och var då död, troligen på grund av en kombination av allvarliga skador och regn och kyla. Hans anhöriga i England startade då en process mot de frivilliga räddarna som, ansåg man, inte hade gjort sin plikt. Jag tror att det inte blev någon process i Norge – men de anhöriga hade krävt en miljon pund i skadestånd från de fega och försumliga fjällräddarna. Ett av de anhörigas (eller deras advokats) argument var att om det finns fjällräddare så är det deras skyldighet att rycka ut för att rädda liv, oavsett väderförhållanden eller fara för dem själva.

Igår var det en tågolycka i Graubünden, tåget mellan St Moritz och Chur spårade ur när det körde in i ett jordras i närheten av Tiefencastel. Det har tydligen rasat lite här och där i östra Schweiz och söder om alperna efter allt regnande. Och för några dagar sedan förolyckades sex alpinister på Mont Blanc. Det är farligt med sommar och ferieaktiviteter.

Men om regnet upphör så tar jag nog en liten promenad.