"höjder och berg försvinna"

Rickard och Pierre kom lyckligt och väl fram till Biel, men inte förrän torsdag eftermiddag. Det var busväder och långa köer på autobahn så de fick övernatta på ett sunkigt motell någonstans mellan Frankfurt och Heidelberg. Men det var nog lika bra det, för på onsdagskvällen kom det in ett oväder över nordvästra Schweiz med storm och hällregn och nerblåsta träd och ledningar. Dessutom kom årets första snö uppe i Magglingen. Det hade gungat rejält hela vägen från yttre Oslofjorden och ända tills man fick lite lä vid Stora Bält. De hade visserligen gått och lagt sig i anständig tid, men det gick inte att sova, det knakade och brakade i båten. Som tur är, så har ingen av dem anlag för sjösjuka.

Det har inte jag heller, men jag blir så trött i kroppen av att ständigt parera gungningarna, både när man går, sitter och ligger med för den delen. Det värsta jag varit med om i den vägen, det är en tur från Lerwick till Bergen i början av 90-talet. Färjan var inte så stor, när vi lämnade Lerwick blåste det styv kuling, när vi kom halvvägs var det storm. Lyckligtvis västlig vind, så färjan fick ta vågorna i aktern.

Här är vädret rätt okej, halvklart och +11. Uppe i bergen har det kommit en hel del snö.

Pierre är rätt sur över att han inte är kvar i Norge och får vara med uppe i Romsdalen. Nu räknar man med att raset kommer att ske den här veckan, kanske i morgon om det kommer så mycket nederbörd som beräknat. Området är nu evakuerat, inte bara människor och djur utan också inventarier och jordbruksmaskiner. Järnvägen genom Romsdalen är stängd, men det verkar som om vägen (Ev 136) fortfarande är öppen. Det här skredet (40 000 – 120 000 kubikmeter) är bara en liten bagatell jämfört med stora skredet som kommer att utlösas i en inte alltför avlägsen framtid - nu talar vi kanske om ett sekel – men då kommer sannolikt hela Romsdalens norra del att spärras av för gott.

Pierre har sett hur många farligheter som döljer sig i det natursköna norska landskapet. En del av dem är kända av allmänheten, andra talar man lite tyst om för att inte skapa panik. Och så handlar det om inkomster från kryssningsfartygen. Åkernesremna är känd och där verkar det som om rederierna litar på övervakningen, men den stora bergväggen ut mot fjorden mellan Aurland och Flåm verkar vara mindre känd. Nu behöver det ju inte vara så att berget rasar mitt på kryssningsfartygen, det är effekten på vattnet i de trånga fjordarna som är den stora faran. Där kan man tala om tsunami!

Pierre kom hit i fredags kväll och hade med sig molter, römme, brunost, rökt makrill, makrill på tub och flatbröd. Och en form att göra brynost i. Brynost är såvitt jag kan förstå, Östfolds variant av den bohuslänska äggosten. Men jag gör riktig äggost i den. Hur jag har lärt mig göra äggost? Jo, när jag bodde i Stockholm, så bodde det en dam som härstammade från Bokenäset i våningen under. En gång mötte jag henne på parkeringen och hon kånkade på massor av mjölk och ägg och jag frågade naturligtvis vad hon skulle ha allt det till. Då blev jag inbjuden att vara med om tillagningen av äggost, hon skulle göra flera till en fest i något bohuslänskt sällskap. Hon skulle ha björnbärssylt till, jag tycker att det blir ännu mer exotiskt med molter. Och björnbärssylt finns faktiskt att köpa här. Vi har en liten äggostform i hytta, till den behöver man bara två liter mjölk, tre deciliter römme och fyra ägg. Det blir 8 bitar, Den här formen klarar 10-12 portioner.

Det är inte svårt att göra äggost, vad som behövs är massor av tålamod och att man passar mjölkblandningen väldigt noga, den skall värmas mycket långsamt.. Det var jag sysselsatt med i lördags. Och sen packade jag ostmassan i formen. Det blev en del över, som jag packade i en vanlig sil. Då har jag till kaffet idag och i morgon.

Vi samlades här igår och efter vårt ”holiness meeting” blev det rökt makrill med kokt potatis och sås av crème fraiche och finhackad dill och så äggost med molter till dessert. Exotiskt så det förslår!!!

Det var första gången på länge som alla var samlade. Det kändes skönt att få sitta ner tillsammans, men samtidigt kändes det lite ovant. Nu skall vi ha övningshelg i Biel om två veckor, det ser jag verkligen fram emot. Sen var vi visst ”bokade” för en gudstjänst i Lugano i november. Och så planerar Elvy att komma hit en vecka i november. Det skall bli roligt att visa henne hur jag har det och att hon kan träffa mina vänner.

Nu är klockan halv tio, dags att börja dagens jobb.