Regnig måndag

Här har det regnat och här regnar det.  Nu i helgen har det varit kaos på många platser uppe i bergen, vägar har  rasat och hela samhällen är isolerade. Man får vara tacksam för  att vi slapp de stormbyar som i lördags kväll vräkte ner stora mängder hagel  över delar av kanton Bern. Storleken på dem var allt  från hasselnötter  till pingisbollar. Det årliga kulturevenemanget  Notte Bianca i Locarno  genomfördes ändå trots hällande regn.

Hela nordöstra Italien har ”röd” vädervarning. Här i Ticino tror  man att regnandet skall upphöra onsdag kväll och just nu är det faktiskt uppehåll men jag ser blygråa låga moln både i söder och väster.

Helgtrafiken norrut i går eftermiddag genom Gotthardtunneln hade väntetider på tre timmar.

Kollade SMHI som talar om fint sommarväder i hela Sverige…. Ur led är tiden och vädret är inte vad det varit. Igår sjöng vi i  kyrkan i Lugano. Nej vi sjöng inte skurar från höjden. Då hade vi nog blivit utkastade. Det är glädjande att vår lilla grupp växer. Dianas föräldrar, som är medlemmar i kyrkan, frågade om de  fick  komma till  våra samlingar  de söndagar när  det inte är gudstjänst. De är så välkomna och igår kom Luca, Marlenes katolske släkting  till gudstjänsten. Dessutom funderar Regulas ex-svägerska på att flytta till Ascona. Hon har problem med reumatisk värk och hoppas att klimatet här passar henne bättre. Hon har inte någon i familjen kvar i nordvästra Schweiz.

Jag nämnde en sång här från en barnskiva med bl  a pingstberättelsen. ”Vi  blir fler och fler, ja vi som tror på Jesus vi  blir bara fler och fler. Det gäller för  vår lilla grupp. Jag kallar den för husförsamling, Pierre talar om den som ” utpost”.

När jag hade nämnt den här sången, så letade Jenny fram den skivan och två andra LP på vinden och spelade av dem till mig; Festen, Skeppsbrottet och Är det farligt. Mormor hade skaffat alla tre till mig och när jag lyssnade så kom jag ihåg dem alla. Nu minns jag hur jag satt i ”salen” och spelade dem gång på gång och sjöng med. Och texterna sitter fortfarande, det är märkligt. Mer märkligt är att jag inte kan komma ihåg vad det var jag skulle  köpa när jag kommer till butiken. Men texterna sitter. ”Adam gav namn åt alla djuren i jordens  barndom, i jordens barndom…”

Vilket för mig in på nästa ämne, boken ”The universe in your hand”. Cilla, som just nu sitter hemma med en nyopererad fot, blev nyfiken och skickade Håkan att handla och sträckläste boken. Hon är helt fascinerad och vill diskutera kvantfysik med Håkan som säjer att han inte begriper ett dugg. Jag har tagit  mig  igenom kapitlen om kvantfysik, begrep väl inte så mycket heller men det var ändå lättläst och jag har fått en viss uppfattning om saker och ting som jag  inte haft en aning om tidigare. Nu har jag just varit med om Big Bang. Fortsättning följer.

Cilla fick en sångvers på hjärnan när hon läste. ”Det var ett underverk att skapa stjärnorna, ett under att av intet forma världarna, men när  han frälste mig, tog min synd på sig, det var ett under utav gränslös nåd.” Inte heller Cilla tycker att det finns någon motsättning mellan hennes kristna övertygelse och det hon läst. Författaren utesluter ju heller  inte att det finns något stort bakom allt som skett. Inte så att han talar om Gud, men han har respekt för  att det kan finnas en skaparkraft bakom universums  tillblivelse.

Attackerna  från högerextrema fortsätter här i Schweiz och nu är det inte enbart boenden och asylsökande som man ger sig på utan även dem som arbetar med dem, både organisationer och enskilda medarbetare. Frälsningsarmén driver ett par asylboenden här. Man delar ut broschyrer där man uppmanar alla ”hedervärda schweiziska medborgare” att fysiskt ge sig på dem som arbetar med flyktingarna, ta reda på var de bor, hota familjemedlemmar och attackera deras bostäder med färg.

Man har gjort en överenskommelse att Schweiz skall ta emot 50 000 flyktingar, proportionellt fördelade över hela landet. De flesta av dem finns  redan här, de har tagit  sig in i Schweiz på olika vägar, många via Italien. Byn Oberwil-Lieli strax utanför Zürich, en rik by med 2200 innevånare av vilka är drygt 300 är miljonärer (i CHF förstås) har gjort en omröstning och vägrar nu att ta  emot de tio  asylsökande  som byn skulle  tilldelas. Då betalar man istället de böter som staten utfärdar, jag har sett lite olika uppgifter men det talas om 300 000 CHF, vilket väl bör bli ca 2,5 miljoner omräknat  till svenska kronor. Det är säkert kaffepengar för  de rikaste.

Hade man fått garantier för att det var välutbildade flyktingar från Syrien  ”som skulle kunna passa  in i  byn ”, inte flyktingar från andra länder så hade man kunnat överväga att ta emot  dem. SKÄMS!

Nu börjar det regna igen, en riktigt kraftig skur och jag gör  nog  bäst i att återgå till arbetet.

Lunchpaus.

Jag har två mackor, en med brie och den andra med kalkon och currysallad och en mugg kaffe  på bordet. Strålande sol, +23 och praktiskt taget vindstilla. Jag sitter ute på terrassen och jobbar, har riggat upp ett utrangerat påslakan till skydd för solen. När jag har laptopen så är det hart när omöjligt att se vad som händer på  skärmen annars. Funderar på att köpa ett solparasoll. Det har jag tänkt göra i flera år nu.

Jen och Nigel kom hem från England i tisdags kväll. De var verkligen nöjda  med sin tur på Llangollen Canal. De var ute i elva dagar varav tre i Llangollen. När vi var där  så fick  man bara stanna två nätter i gästhamnen så de hade förstås hunnit med mer, promenad till Horseshoe Falls, varit uppe på Dinas Bran och Elwyseg Rocks (men  när vi var där kallades bergsmassivet för Trevor Rocks)., besökt Plas Newydd och en hel del till. Sen hade de kört på Montgomery Canal, så långt det gick och jo… jag är avundsjuk. Lika bra att erkänna det. Vädret hade skött sig, en riktigt gråmulen dag med skurar av och till och en förmiddag med ösregn, det var allt.

I Basel-land, kantonen som omfattar området runt staden Basel skämmer man ut sig rejält. Där tvingar man de muslimska eleverna att skaka hand med sina lärare före och efter lektionen, allt för  att bryta traditionen att en del muslimer inte tar personer  av det motsatta könet i hand. Det är sant att handskakning är en del  av den schweiziska och europeiska traditionen, men är man så naiv att man tror att man skapar en bättre integration genom att införa denna regel?  Man har framfört det som hände i Sverige som ”normgivande” för vad man skall kräva när man lever i Europa, men i några tidningsartiklar har man kraftigt överdrivit vad som hänt – t o m påstått att en minister som är  muslim vägrade skaka hand  med drottningen… Men det var en viss tidning som brukar ha mycket ”hittepå” i sina spalter.

Vår lokaltidning Corriere del Ticino har däremot en seriös artikel från Norge. Om man skulle  läsa villkoren för de vanligaste apparna som laddas ner till  en smartphone; Netflix, You Tube, Facebook, Instagram och Angry Birds, så tar det längre tid att läsa villkoren för dessa än det tar att läsa hela  Nya Testamentet. Jag snabbkollade de norska tidningarna som  finns på internet men hittade inget. Är det sant – jo,  det tror  jag faktiskt –  eller är det en gammal  nyhet som man fiskat upp?

På söndag blir det sång i kyrkan i Lugano. I morgon kväll övar vi uppe i Orselina. Och grillar.

På söndag är det Mors Dag i Sverige. Nog skulle jag vilja vara där, men jag får fira Elvy ordentligt när jag är klar med mitt uppdrag. Jag har deadline 17 juni, men hoppas att vara klar några dagar tidigare. Sen tänker jag fira midsommar i Hälsingland.

Nu var lunchrasten slut. Jag skall först justera påslakanet lite, nu börjar solen titta in på skärmen. 

Solsken

Solen skiner och det är redan +22. Regnet igår upphörde vid 18-tiden, nu väntar jag bara på att det skall torka upp lite ute, sen skall  jag städa upp runt huset, det var en del hårda vindbyar som tog med sig löv och grenar. Regulas grannes terassmarkis blåste sönder, de har rest bort och lämnat den nedfälld och hela styrningen sker inifrån huset. Den var stor så det blev ett rejält vindfång. Det blir ingen rolig överraskning för dem när de kommer hem.

Vi är ganska utsatta för väder och vind här. Klimatet är inget att klaga  på, men när det blir ”väder” så blir det rejält. Vi har inte varit utsatta för något riktigt kraftigt åskväder ännu, men det kommer, var så säker! Ett märkligt  fenomen är den kraftiga åskknall som ibland hörs nattetid på sommaren. En enda knall som man garanterat vaknar av och sen är det bra med det. Inget efterföljande åskväder, bara en enda urladdning. Man får försöka somna om.

En annan ”solskenshistoria” är väl att det åtminstone för tillfället lugnat ner sig i den österrikiska politiken. Den högerextreme Norbert Hofer fick stryka på foten med minsta möjliga marginal 49,7 % mot de grönas  Alexander van den Bellen som följdriktigt fick 50,3%  i valet till förbundspresident. Ingen stor seger och tyvärr är just nu de ultranationalistiska och främlingsfientliga  stämningarna sådana att man redan börjar oroa sig inför nästa allmänna val. En del konservativa tidningar kallar Hofer för högerpopulist andra använder den mer korrekta benämningen högerextremist Vi ser ju tydligt hur den bruna vågen fortplantat sig från Ungern till Österrike och även hit.

I ett tidigare inlägg citerade jag en kör från en sång: Så stor  är  Gud han råder över världar mång’. Jag har letat på nätet, jag  har gått igenom de LP-skivor  som jag  sparade efter mormor, jag vet ju att hon hade den på en skiva, en man med vacker röst sjöng den – kanske var det Göran Stenlund. Nu  skall en av mina vänner efterlysa den på ett arméforum på Facebook. Han har läst The Universe in your hand och när han läste här att jag har med mig kören hela tiden när jag läser boken, så fastnade den i hans huvud också -  men han tror att  sången kommer från Frälsningsarmén. Man hittar inte allt  genom att  googla, bara nästan allt.

Sen kan man undra hur det kommer  sig att en bok om universum, skriven av en astrofysiker som samarbetat  med och även skrivit barnböcker tillsamman med Stephen Hawking, kan skriva en bok som så tydligt visar att inget i universum hänt och händer av en slump. Men vi får lyfta blicken lite och inse att den gudsbild som presenteras i klassisk kristendom och inte minst i den frikyrkliga tolkningen av den, inte är hela sanningen, Gud är så mycket större.

”Så stor  är Gud, han råder över världar mång', åt honom kan jag tryggt mig anförtro. Jag vet  att han, vars ord bestämmer solars gång, han också kan uti mitt hjärta bo.”

        

Nederbörd!!!

Idag vräker regnet ner. Solveig och Hans hade egentligen tänkt stanna här tills nu på morgonen, men det var utfärdat varningar för mycket kraftigt regn i ett stort område, här och i hela  södra Tyskland idag, så de körde tidigt igår. Nästa anhalt på deras resa är Dresden, enligt ett kartprogram en resa på drygt åtta timmar, men en söndag tar det längre  tid. Dagsetappen fick avslutas i Bayreuth, dit de kom vid sjutiden på kvällen.  Idag har de ett par timmars körning till Dresden, där de skall hälsa på en skolkamrat till  Hans som trots att han överskridit pensionsåldern med god  marginal fortfarande jobbar på  ett Max Planck-institut där.

Igår hade vi riktigt  fint väder här, lugnet före stormen och efter vår samling hos Regula så hade vi picknick uppe på Monte Verita. Bröd, ost, kallskuret, kyckling, sallad, vin och bordsvatten. Sen var jag hemma och jobbade ett par  timmar, jag har en del  att ta igen nu. Bröt alltså mot en av mina principer, att inte jobba  på söndag. På kvällen läste  jag ett par kapitel i The universe in your hand.  Helt fantastisk läsning men skall man verkligen sätta sig in i vad allt  handlar om, trots att den är lättsamt och mycket pedagogiskt skriven, så får man nog ta ett kapitel i taget.

Här talar man om två saker:

Järnvägstunneln under St Gotthard skall invigas den första juni Den är 54 km lång, går 600 m under nivån på den nuvarande järnvägstunneln och kommer att förkorta restiden till Zürich betydligt. Men – nu oroas man för att Ticino inte alls får den nytta av tunneln som man räknat med. En del tåg kommer,  för att spara tid att inte alls stanna här. Det är tidsbesparingen  Zürich -Milano  som man talar om. Dessutom kommer  antalet stora godståg som passerar  Ticino  att öka  betydligt vilket  medför  störningsmoment  för många mindre  platser.

För dem som inte  har så bråttom så öppnade passvägen över St  Gotthard nu i helgen. Ett vårtecken så gott  som något.

Och så var det valet i Österrike. En riktig rysare på alla sätt. Nu klockan nio  hade man inget besked att ge, vågade inte ens  ge  en prognos. Nu räknas förtidsröster och poströster och blir det exceptionellt jämnt  kommer det att begäras en extra omräkning.

Om FPÖ:s kandidat Norbert Höfer blir  president så har han redan oblygt förklarat att han tänker  utnyttja sin makt att upplösa parlamentet, avsätta regeringen och utlysa  nyval om inte den nuvarande regeringen helt enkelt  gör som han vill. Det gäller i  första hand flykting- och integrationspolitiken men också skatter, skolan och kulturpolitik . När det handlar om skolan så skall den vara rent nationalistisk i sin undervisning, barnen skall  drillas att lära sig österrikiska sånger, skall kunna recitera österrikiska och tyska  dikter, han kommer  att  ställa krav på att eleverna har läst klassisk tyskspråkig litteratur. Sådant som man höll på med i Tyskland på 30-talet.

Har folk inte lärt sig något  av historien? 

Några rader medan jag väntar

Huset blev städat och  gästrummet bäddat redan igår och nu har jag varit och handlat. Solveig och Hans startade från Grenoble klockan nio och först så kom de strax efter en trafikolycka ett par mil utanför Grenoble. Som tur var, så såg de i backspegeln att det kom en ambulans så doktorerna kunde passera med gott samvete. Sen var det stundtals riktigt busväder uppe i bergen och dessutom ett par vägarbeten som skulle passeras. Sen när de kört förbi Torino var det ytterligare ett par vägarbeten. De ringde när  de lämnat autostradan vid Vicolungo  - där det stora roliga outletområdet ligger - ungefär  halvvägs mellan Torino och Milano. Då räknade jag  med att de hade närmare två  timmar hit.   De skall höra av sig när de kommer till Verbania, då kör jag bort till Ronco och möter dem där.. Man hittar inte hem till mig utan guide, inte ens alla taxiförare hittar hit.

Men det gjorde ett äldre par som kom gående i den branta uppförsbacken i går eftermiddag. Jag tänkte att de hade gått fel och gick ut och frågade. Mannen hade två svartvita fotografier med sig och berättade att han hade bott här i huset som barn. Hans föräldrar arbetade i ett av de stora husen lite längre ner mot sjön. Hans far hade varit chaufför och butler, modern hade skött familjens kläder och serverat vid middagar. Deras arbetsgivare hade varit en fransk-libanesisk finansman och huset här hade blivit  byggt för tjänstefolket på en tomt som ingen ville  bygga på, den är ju liten i jämförelse med det som finns häromkring.  

När han var tolv år - 1946, hade föräldrarna slutat jobba här och börjat arbeta i Lugano, på ett nybyggt hotell. Han kunde berätta att när de flyttade, så kom nytt tjänstefolk  in i huset, men strax därefter blev det något finansiellt debacle, så finansmannen med familj försvann bort  från Ascona. En amerikansk officer som hade mött kärleken i Tyskland och blivit kvar i Europa köpte huset och det var han som byggde till  det. Jag fick alltså veta det jag anat men aldrig fått bekräftat, att huset  blivit  tillbyggt, därmed  blev det ett maximalt  utnyttjande  av den branta tomten.

 Min morbror  Alf-Bertil köpte huset  av en schweizare 1990 och nu blir jag faktiskt lite nyfiken på vad som hänt huset under årens lopp. Men att försöka få ut gamla handlingar från de kommunala arkiven, det är så krångligt, så krångligt.

Nej, nu är nog herrskapet  Rasmussen på ingående snart, lika bra att jag kör iväg.

Beyond - vad finns där?

Jag har fått tre mail med frågan ”vann rätt låt”? Nu är jag inte rätt person att fråga, jag är faktiskt rätt ointresserad av de musikstilar som dominerar ESC. Men jag satt tillsammans med Marlene framför teven från start till mål. Det hade varit roligt om Australien hade vunnit, Rysslands bidrag var bra – inte minst den fantastiska tekniken. Sen vet jag inte om några av mina vänner sade det för att göra mig  glad, men de tyckte Frans sjöng bra och var ”cute”. Han stack ut genom sitt enkla framträdande. Det vinnande bidraget var bra, att det sen retade upp Putin & Co det får väl EBU tåla - eller sätta upp på meritlistan. Man hade ju kunnat göra bidrag med liknande texter från de baltiska länderna, Stalin deporterade ju massor av människor där till Sibirien och ”ersatte” dem med ryssar. Rysk historieförfalskning och nationalistisk hybris kan vi vara utan. Eller hur?

Jag har börjat bläddra och ströläsa lite i boken The universe in your hand, den verkar vara oerhört intressant. Nu skall det erkännas att jag inte var särskilt intresserad av fysik när jag gick i skolan, så ett och annat guldkorn går mig nog förbi och jag har också upptäckt att det finns intressanta och pedagogiska förklaringar till saker och ting som jag inte har en aning om vad det egentligen handlar om.  Pierre, som är geolog har naturligtvis en bättre kunskapsgrund att stå på, teorierna om jordens tillkomst finns ju dessutom med i hans utbildning.

Det var ordet ”beyond” som fångade mitt intresse när  jag läste en recension av boken. Vad finns det bortom den gräns dit man kan ”se” –    d v s att man med avancerade beräkningar gjorda av astrofysiker  m fl kan göra  sig en bild  av var den del av universum där det finns galaxer     m m  slutar. Man har ju successivt kunnat utvidga det område som man kan förstå, men nu anar tydligen astrofysikerna att man nått till vägs ände. Spännande! När något i boken blir alltför svårförståeligt så får jag kanske be André, Susannes man om en förklaring, han jobbar för  CERN och förstår sig  på kvantfysik och andra vetenskapliga delikatesser.

Jag tänker samtidigt på Carl Öst och sången Vi skall fara bortom månen. Det uppstår  ingen konflikt i  min värld mellan sångtexten och ”beyond”. Sången skrevs på 60-talet och Carl Öst hade pejling på det som  vetenskapen nu tycks ha kommit fram till.

https://www.youtube.com/watch?v=MbbZMFnIm9E

Carl Öst är en favorit. Jag har faktiskt sjungit tillsamman med honom på ett stugmöte. Jag har nog skrivit om det förr, men det förtjänar att nämnas igen. Jag var 8-9 år och  definitivt yngst på  stugmötet.  Då bad han mig komma fram och sjunga tillsammans med honom i kören till den sången som han skulle sjunga. ”Sjung Halleluja, det blir bättre och bättre dag för dag, synes vägen stundom lång, så stäm upp en jubelsång, sjung ja sjung Halleluja.” – Det var mina fem minuter i rampljuset. Jag njuter fortfarande när jag tänker på det.

Och nu – dags att börja jobba. I morgon kommer Solveig och Hans Rasmussen, då skall vi ut och ”turista”. 

Lunedi di Pentecoste

Nu är det några dagar sedan sist, jag har jobbat på med mitt uppdrag och sen blev det pingst. I torsdags reste Jen och Nigel tillsammans med Gunnel och Gilbert (Susanne Chevalleys föräldrar) till Manchester. Nu är de ute på Llangollen canal, igår kväll hade de moorat vid Whitchurch. De har två mindre båtar, 30-35 ft vilket är mer praktiskt på den här kanalen. Den byggdes egentligen inte för båttrafik utan för att förse de större kanalsystemen med vatten från bergen i norra Wales. David får kampera på golvet (nej, det heter väl durken i en båt?) - hos Jen och Nigel men som mycket erfaren kanalfarare så går nog det bra. Vi får sms ett par gånger om dagen med frågor, positionsangivelser och väderrapport. Allt fungerar bra och vädret är ok.

Igår samlades  vi uppe i Orselina och det blev fullt hus. Lotta och Dwight  hade rest hit, Pierre, Diana, Yves, Regula – som hade med sig  sin svägerska Beate som är aktiv salvationist. Dessutom blev det en fin ekumenisk blandning, Leo, Stephan, Julia och Marlenes släkting Luca! Vi blev tolv stycken – inklusive mig då. D&P:s hus ligger högst upp i Orselina så det låg  nära till att påstå att vi befann oss i övre salen.

Det är nu hela sju år sedan överraskningarnas pingstdag. På den tiden fanns det en engelsktalande, löst sammansatt ekumenisk grupp i  Lugano. D&P hade varit där några  gånger och de övertalade  Marlene och mig att följa med dit på pingstdagen. Ingen av oss fyra hade den blekaste aning om att  Dwight och Lotta hade blivit  anlitade för att ha  hand  om gudstjänsten. Det var  förstås en fin överraskning men det mest bestående minnet är ändå  att efter den dagen så började det hända  något  i  vår lilla grupp; tre exsalvo och en katolik. Det har tagit sju år och nu är gruppen större, hade David, Jen och Nigel  varit hemma  hade vi  varit hela femton stycken i går.

Pierre hade  bett om att  få höra pingstbudskapet så som de framförde det i Lugano  för sju  år sedan – vi fick vara med i den övre salen på ett mycket påtagligt vis, rädda och oroliga efterföljare som förvandlades av Anden. Och så sjöng vi förstås  Send the fire. Marlene frågade Luca vad  han tyckte och hans reaktion var odelat positiv!!!  (Kan delvis bero på den maffiga barbecue vi trakterades med efteråt…)

Idag är det Lunedi di Pentecoste – annandag pingst som till skillnad från Sverige är helgdag här. Vädret  är fint och Pierre skall ta med Lotta, Dwight, Marlene och mig på en båttur. Mormor hade en grammofonskiva med pingstberättelsen för  barn och jag  minns en sång – på annandagen så  sjunger  man ”vi blir fler och fler vi  blir fler och fler, ja vi som tror på Jesus  vi blir bara fler och fler…”

Rickard är i Norge, han var på konfirmation i Bergen förra helgen och nu stannar han kvar över 17 maj. I år blir det fyra lediga dagar i sträck för många i Norge, lördag – tisdag, där är också annandag pingst helgdag och därefter nationaldagen.   Sen reser Rickard hem igen och hjälper Lisa och Robbie med  flytten, det är ett stort hus  som skall tömmas och långtifrån allt  skall med till England. Det känns nästan overkligt att de skall flytta, men Lotta och Dwight, de stannar  i Schweiz. Tack för det!

Dwight skall tillsammans med ett par andra skriva en bok. Den skall  behandla hur kyrkorna sköter sina  finanser, hur mycket etik och moral  styr penninghanteringen. Det är en pastor i Australien som kommit med idén och nu har de  kontakt med en anglikansk pensionerad biskop som också skall  vara med. Sen vill de  ha  lite hjälp av mig med den redaktionella utformningen. Bokens syfte skall inte vara att låta vissa kyrkor  schavottera utan att lyfta kravet på etik och moral. (Mormor brukade travestera  komikern Kurt Olsson och tala om ansvaret för  ”fådda pengar”.)

Om en timma skall vi träffas vid småbåtshamnen i Locarno. Jag ser härifrån att redan nu är det en del  båtar  ute på  sjön.

Något hinner jag väl skriva....

Regnet öser ner och det är så mörkt på himlen att jag får ha lampan tänd. Jag kan inte påstå att jag har någon stor arbetslust men när det nu ändå är skitväder så kan jag väl jobba på i alla fall. På söndag skall  det bli uppehåll i alla  fall. Man får ta vara på  de små glädjeämnena.

Elvy har talat om för  mig  vilket underbart väder de har haft, men nu ser det ut att bli mer normala temperaturer och en och annan regnskur även i Hälsingland. En av deltagarna i svenskkursen har rest iväg, hon skall vara praktikant på en vårdcentral i Västergötland, en landsman till  henne är sedan ett par år etablerad som distriktsläkare. Nu skall hon följa honom i arbetet medan hon väntar på uppehållstillståndet och att den formella processen för att bli behörig att arbeta som läkare i Sverige kan börja. Hennes man, som är specialistläkare av något slag kommer att stanna kvar på förläggningen fram till midsommar, sedan skall  han också flytta.

Och vad skall man säja om gårdagens delfinal i ESC? Många av inslagen var pinsamt dåliga, men nog måste jag  motvilligt tillstå att det ryska bidraget var väldigt bra. Jag gillade bidragen från Österrike, Holland och även Malta, men fattade inte riktigt hur texten Walking on water och scenografin hängde ihop. I morgon tävlar Schweiz. Jag tror  inte  att det bidraget går vidare. ESC är inte alls  lika  stort här som det är i Sverige men jag har förstått  att man är imponerad av den hundraprocentiga uppställningen från Stockholms stad, sådant blir  ju god turistreklam.

Och nu är det dags att återgå till arbetet – ackompanjerad av regnet som slår på rutan.

Paus i jobbet

Idag hänger regnet i luften och den kommande veckan ser det ut att bli regn. Bra för arbetsdisciplinen men jag behöver ändå ta en paus nu, jag har hållit på sedan tjugo över sju. Kom igång ganska  bra  efter en rejäl  balja  kaffe. ”Balja kaffe” är ett uttryck som jag har med mig från Hälsingland. Den lokala motsvarigheten skulle väl närmast vara ”doppio” en dubbel espresso,  vilket är en betydligt mindre mängd vätska. Det finns ju en mängd varianter av kaffe här, de flesta utgår från espressobryggt kaffe som blandats med mjölk. Men ser man vad folk (lokalbefolkningen) dricker när man är på någon trottoarservering så är det ”doppio” som dominerar. Caffè Americano är den dryck som mest påminner om ”vanligt kaffe”. Om det är lite stil på etablissemanget så bryggs den på vanligt  sätt men oftast så är det bara utspädd espresso - och då kan det  kvitta! Jag köper tyskt bryggkaffe, det smakar lite  annorlunda än svenskt kaffe, men duger bra åt mig. Och jag har en stor mugg, alltså en balja.

Mina gäster  kommer  inte förrän nästa onsdag. Hans hade  sett fel i kalendern. Den här veckan skall  de vara i La Rochelle. Jag hoppas att de får bättre väder där än vad det bli här den kommande veckan.

I lördags övade vi här hos mig och då ville Marlenes kusin vara med. Han är (förstås) katolik och bor strax utanför Lugano. Vi blir allt mer ekumeniska. Han hade sjungit  i kyrkokör  och en del  andra sammanhang  så han är ett  välkommet tillskott om han vill vara med.  Sedan grillade vi hamburgare och Nigel såg  till att det blev riktigt amerikansk stil  på förtäringen. Jag har en väldigt enkel grill, det är inte någon idé att köpa dyrt kött till  den. Det lämnar vi åt David och Pierre som har en riktigt stor (vräkig) grillanläggning. T o m Jen och Nigel är imponerande  av den. Dessutom är inte min  terrass anpassad för större sällskap,  nu var  vi  tio plus grillen och sen var det fullsatt.

Det blev en glad gudstjänst igår. Diana  hade informerat om valet  av  sånger  och prästen hade i viss  mån anpassat  sig  till sångvalet. Sen åt vi söndagsmiddag tillsammans och avslutade dagen hemma hos Regula där vi plötsligt  kom in på en diskussion om vad man borde ha kyrkan/kyrkorna till och vad man har dem till. Här går meningarna isär lite. Luca, Marlenes kusin som inte är påverkad av  vår syn på omvändelse och bekännelse menade att det viktigaste var att gå till mässan och ta del  av sakramenten. Han var överraskad  av att Marlene hade lämnat den traditionella katolska sättet att ”vara kristen” och det blev riktigt  muntert när han såg allvarligt  på henne och frågade ”känner din  mamma till det här?”  Vi andra vet ju att hon ogillar  sin dotters förändrade syn på katolska  kyrkans teologi – men det är  naturligtvis något  som hon inte  offentliggjort i  familjekretsen. Man tillhör den mer konservativa grenen  av KK med släktingar som tjänstgör i  Vatikanen och även två numera avlidna biskopar.  

Ja, vad skall man ha kyrkan till? Skall  det vara en kyrka  dit  man går och deltar i det som sker i  mässan och går  till bikten inför påsk och  sen är  det bra  med det eller skall det vara en kyrka där man inte bara har krav på omvändelse utan också anser att andlig tillväxt är nödvändig eller  skall kyrkan vara en plats för aktiviteter som ger sinnesro – lågmälda andakter, konserter eller att bara vara öppen för  den som vill ha  en stunds stillhet. Behövs alla och  har någon rätt eller  fel?

Det är pingstdagen nu på söndag. Är det stötande när  vi  sjunger  ”send the  fire” och verkligen menar det? Inte för oss och Luca är  välkommen  upp till Orselina på söndag  om han vill göra  ett  ”studiebesök”  - men han får ta  det som vi har det.

Och nu - åter till arbetet. Vad jag gör? Översätter en bok som handlar om den industriella revolutionen. Ett ovanligt roligt uppdrag faktiskt, jag lär mig en hel del under tiden. 

Short message!

Mitt uppdrag kom redan idag och jag har jobbat flitigt hela dagen, trots att det har  varit strålande väder. Jag får nämligen främmande på onsdag, Solveig och Hans Rasmussen, danskt pensionerat läkarpar som bor på Geilo större delen av året var ute på resa och ville gärna komma och hälsa på.  Det var jätteroligt, nu kan jag återgälda lite av den gästfrihet som de har visat mig och Rickard. De tänkte stanna 3-4 dagar, om det passade mig och det gör det  naturligtvis. Sen får vi anpassa aktiviteterna efter väderleken.

Igår var vi på familjeutflykt med mässa, picknick och underhållning. Det var riktigt trevligt, vädret var ok och sådana här arrangemang som KK anordnar  tycker jag är avslappade och prestigelösa. På söndag blir det  italiensk skönsång i kyrkan i Lugano. Vi har förstått att det behövs lite  mer övning så därför kommer alla hit och så tar vi en repetition i morgon eftermiddag. Resten av dagen får jag  nog jobba med  mitt nya uppdrag.

Elvy berättade att hon hade sett en varg i går. Den var bara 50-75 meter från huset och om inte en kråka hade cirklat över den och kraxat ilsket hade den kanske kommit närmare. Det är tid nu för unga vargar att ge sig iväg från flocken och söka nya revir. Hon hade hört på radio att man hade gjort iakttagelser av varg långt söderut i Sverige. De vargarna får  nog vända tillbaka norrut om de skall hitta någon partner. Det finns ett vargrevir vid Galven,  en sjö ett par mil  bort. Den kom nog därifrån.

Och nu åter till arbetet, jag tar ett pass på 45 minuter sen får det vara bra för idag.

Lite gnällig kan jag väl få vara?

Ytterligare en dag med helt fantastiskt väder. Nu är det sommar och så fick jag  mail från förlaget om att på måndag kommer det ett nytt uppdrag, ett lite större än vad jag hade räknat med.  Deadline 17 juni, det betyder alltså sex veckors arbete. Nästa vecka är  det inget  problem för  då skall det bli  regn hela veckan. Men sen?

På den lokala  fronten så går man till kamp mot kastade cigarettfimpar. Bellinzona  började och nu har även Locarno  och Ascona gått med i kampanjen. Här räknade man kastade fimpar i tre kvadratmeterstora  rutor, två vid piazzan och en inne i gamla stan. Det är ju så att en del  av dem som sitter på uteserveringarna går ett par meter utanför och står och röker, andra struntar i förbudsskyltar och bolmar på mitt inne bland borden. I en ruta fanns det nu efter helgen inte mindre än sexhundratrettiosju fimpar! Då skall man veta att det ändå regelbundet både sopas och sugs med stora  dammsugare. En granne här på gatan brukar stå utanför  entrén och röka, sen slänger  han ut fimparna på gatan. Då var det någon som samlade  ihop  fimparna och ställde påsen vid entrédörren, men han fortsätter som förut.

Ett stort problem här är de rika ryska  turister som gör som de vill – Marlene råkade passera förbi en uteservering där man roade sig med  att kasta tomma vinflaskor och urdruckna glas på huset tvärs över den smala gatan. Tillsägelser från personalen möttes av hånskratt. De orsakar kaos vid  frukostbuffén så nu har en del hotell som haft buffé gått tillbaka till servering  vid  bordet. De  lämnar hotellrum i  kaos och tar gärna med sig ”souvenirer”. Det finns hotell här som till och med vägrar att ta emot ryssar. Marlene visste att sedan tidigare  är ryssar inte  välkomna på många all-inclusive anläggningar på turistorter, och nu börjar de visa sina herrefolksmanér även här. Det är trist när det spårar ur så.

Sen diskuteras det om och i så fall hur Locarno skall växa. Man säjer att man inte har ambitionen att skapa ett större Locarno, men en stadsregion Locarno. Vad är skillnaden? Nu handlar det om orterna vid sjöns norra del,  jag  tror  inte  att man ens  vågar andas om att  inkorporera Ascona, här finns det en annan struktur på befolkningen,       d v s personer som är vana att få som de vill. Jo, ibland så känner  jag mig som en främmande fågel i mina kvarter. Alla andra hus  är  minst dubbelt så stora. Regula talade med någon en gång när hon var på väg  hit (folk älskar skvaller) och hon blev tillfrågad om vem jag egentligen var. Då svarade Regula att jag var en framstående kulturpersonlighet i Sverige. Sen dess har jag mycket försiktigt smugit förbi just det huset . Framstående  kulturpersonlighet…. HJÄLP!

Nu har Lisa och Robbie ordnat med bostad i England. De hade tänkt  att bo  tillfälligt i  London medan de letade hus, men sen hittade de ett lagom stort hus i en förort sydväst om London. Nu är de hemma för att sortera, slänga och packa. De nya ägarna till deras hus vill flytta in under sommaren så att det blir klart med barnens skolor.   

Och när jag ändå är  inne på kapitlet England, så  reser Jen och Nigel tillsammans med  Susannes föräldrar och David dit torsdag nästa vecka, sen startar de färden på Llangollen Canal på fredag. Avundsjuk? JAG???

Italiensk sångövning

En ny vecka och solen skiner, det är redan +20 på husets nordsida. Vi kommer att ha riktigt sommarväder hela veckan, tur är väl det för Kristi himmelsfärdsdag är ju den riktigt stora utflyktsdagen här. Då är vi  i Bellinzona tillsammans med Leo & Co. Först utomhusmässa, sedan blir det picknick i det gröna uppe vid borgen, underhållning och lekar. 

Igår hade vi vår samling hos Jen och Nigel. Där  hade vi också ”utomhusmässa” på deras stora terrass. Det är praktiskt taget insynsfritt där men det kompenseras med en magisk utsikt över sjön. Sen var det grillning och på eftermiddagen drog vi oss inåt och övade tre sånger på italienska. Det var Skurar från höjden – men den italienska texten var faktiskt  väldigt lik den norska med Strömmer, strömmer  av nåde, salighet glede og fred. Vi ber deg om mere än dråper, strömmer kom over oss ned. Sen var det en sång som var en riktigt bra översättning av Charles Wesleys O how happy are they who the Saviour obey – det var kul att verkligen ge järnet i kören ”We´ll  all shout halllelujah as we march along the way.” Vi har framfört lite livligare sånger i kyrkan och det uppskattas alltid. Den tredje sången hade melodin till I´ve found a friend in Jesus (Charles Fry minsann!) men den hade pingstvännernas sångbok en helt annan text till

 Jag har fått en del rapporter från Elvy om svenskkursen. Det går riktigt fort framåt för alla, hon och Torsten får tillbringa en hel del tid med att förbereda lektionerna. Nu har deltagarna själva bestämt att det är  svenska som gäller under hela tiden de är på kursen och det följer man noga. En av deltagarna skulle  ringa sin bror  som är  på  en förläggning i Småland och då bad han först om lov att få tala arabiska med brodern! Nu siktar de in sig på att fortsätta fram till midsommar, därefter får deltagarna utvärdera vad de lärt sig och sen får man se hur det blir till hösten, alla  kanske inte är kvar då. Det är mycket oro för framtiden i gruppen, det har varit mycket strul internt  inom Migrationsverket och det påverkar hur man behandlar  de asylsökande. Flera har fått flytta på sig med bara några timmars varsel. Just den gruppen som läser svenska är så pass resursstarka att de nog kan tala för sig men man förstår att  Migrationsverket ofta fattar oövertänkta panikbeslut.

Hur skall man reda ut flyktingsituationen i Europa? Till  slut är nog enda lösningen att EU kommer med ekonomiska  sanktioner till länder som inte tar sitt  ansvar. Extremhögern växer sig  allt starkare på bekostnad  av en icke existerande  flyktingpolitik och kriget i Syrien lär inte ta slut på länge än.

Men här skiner solen och lugnet breder ut sig förutom att jag har en icke identifierbar fågel som sitter i valnötsträdet och är mycket högljudd. Det blommar överallt och jag behöver bara lyfta blicken lite för att ta del av blomsterprakten i trädgårdarna häromkring.