Idag hänger regnet i luften och den kommande veckan ser det
ut att bli regn. Bra för arbetsdisciplinen men jag behöver ändå ta en paus nu, jag har hållit på sedan tjugo över sju. Kom igång ganska bra
efter en rejäl balja kaffe. ”Balja kaffe” är ett uttryck som jag
har med mig från Hälsingland. Den lokala motsvarigheten skulle väl närmast vara
”doppio” en dubbel espresso, vilket är en
betydligt mindre mängd vätska. Det finns ju en mängd varianter av kaffe här, de
flesta utgår från espressobryggt kaffe som blandats med mjölk. Men ser man vad
folk (lokalbefolkningen) dricker när man är på någon trottoarservering så är
det ”doppio” som dominerar. Caffè Americano är den dryck som mest påminner om ”vanligt
kaffe”. Om det är lite stil på etablissemanget så bryggs den på vanligt sätt men oftast så är det bara utspädd
espresso - och då kan det kvitta! Jag
köper tyskt bryggkaffe, det smakar lite
annorlunda än svenskt kaffe, men duger bra åt mig. Och jag har en stor
mugg, alltså en balja.
Mina gäster
kommer inte förrän nästa onsdag.
Hans hade sett fel i kalendern. Den här
veckan skall de vara i La Rochelle. Jag
hoppas att de får bättre väder där än vad det bli här den kommande veckan.
I lördags övade vi här hos mig och då ville Marlenes kusin vara
med. Han är (förstås) katolik och bor strax utanför Lugano. Vi blir allt mer
ekumeniska. Han hade sjungit i
kyrkokör och en del andra sammanhang så han är ett
välkommet tillskott om han vill vara med. Sedan grillade vi hamburgare och Nigel
såg till att det blev riktigt amerikansk
stil på förtäringen. Jag har en väldigt
enkel grill, det är inte någon idé att köpa dyrt kött till den. Det lämnar vi åt David och Pierre som
har en riktigt stor (vräkig) grillanläggning. T o m Jen och Nigel är
imponerande av den. Dessutom är inte
min terrass anpassad för större
sällskap, nu var vi tio
plus grillen och sen var det fullsatt.
Det blev en glad gudstjänst igår. Diana hade informerat om valet av
sånger och prästen hade i
viss mån anpassat sig
till sångvalet. Sen åt vi söndagsmiddag tillsammans och avslutade dagen
hemma hos Regula där vi plötsligt kom in
på en diskussion om vad man borde ha kyrkan/kyrkorna till och vad man har dem
till. Här går meningarna isär lite. Luca, Marlenes kusin som inte är påverkad
av vår syn på omvändelse och bekännelse
menade att det viktigaste var att gå till mässan och ta del av sakramenten. Han var överraskad av att Marlene hade lämnat den traditionella
katolska sättet att ”vara kristen” och det blev riktigt muntert när han såg allvarligt på henne och frågade ”känner din mamma till det här?” Vi andra vet ju att hon ogillar sin dotters förändrade syn på katolska kyrkans teologi – men det är naturligtvis något som hon inte
offentliggjort i familjekretsen. Man tillhör den mer konservativa grenen
av KK med släktingar som tjänstgör i
Vatikanen och även två numera avlidna biskopar.
Ja, vad skall man ha kyrkan till? Skall det vara en kyrka dit
man går och deltar i det som sker i
mässan och går till bikten inför påsk
och sen är det bra
med det eller skall det vara en kyrka där man inte bara har krav på
omvändelse utan också anser att andlig tillväxt är nödvändig eller skall kyrkan vara en plats för aktiviteter
som ger sinnesro – lågmälda andakter, konserter eller att bara vara öppen
för den som vill ha en stunds stillhet. Behövs alla och har någon rätt eller fel?
Det är pingstdagen nu på söndag. Är det stötande när vi
sjunger ”send the fire” och verkligen menar det? Inte för oss
och Luca är välkommen upp till Orselina på söndag om han vill göra ett ”studiebesök” - men han får ta det som vi har det.
Och nu - åter till arbetet. Vad jag gör? Översätter en bok som handlar om den industriella revolutionen. Ett ovanligt roligt uppdrag faktiskt, jag lär mig en hel del under tiden.
