Ytterligare en dag med helt fantastiskt väder. Nu är det
sommar och så fick jag mail från
förlaget om att på måndag kommer det ett nytt uppdrag, ett lite större än vad
jag hade räknat med. Deadline 17 juni,
det betyder alltså sex veckors arbete. Nästa vecka är det inget
problem för då skall det bli regn hela veckan. Men sen?
På den lokala fronten
så går man till kamp mot kastade cigarettfimpar. Bellinzona började och nu har även Locarno och Ascona gått med i kampanjen. Här räknade
man kastade fimpar i tre kvadratmeterstora
rutor, två vid piazzan och en inne i gamla stan. Det är ju så att en
del av dem som sitter på uteserveringarna
går ett par meter utanför och står och röker, andra struntar i förbudsskyltar
och bolmar på mitt inne bland borden. I en ruta fanns det nu efter helgen inte mindre
än sexhundratrettiosju fimpar! Då skall man veta att det ändå regelbundet både
sopas och sugs med stora dammsugare. En
granne här på gatan brukar stå utanför
entrén och röka, sen slänger han ut
fimparna på gatan. Då var det någon som samlade
ihop fimparna och ställde påsen vid
entrédörren, men han fortsätter som förut.
Ett stort problem här är de rika ryska turister som gör som de vill – Marlene råkade
passera förbi en uteservering där man roade sig med att kasta tomma vinflaskor och urdruckna glas
på huset tvärs över den smala gatan. Tillsägelser från personalen möttes av
hånskratt. De orsakar kaos vid
frukostbuffén så nu har en del hotell som haft buffé gått tillbaka till servering
vid bordet. De lämnar hotellrum i kaos och tar gärna med sig ”souvenirer”. Det finns hotell här som till och med vägrar att ta emot ryssar. Marlene visste att sedan tidigare är ryssar inte välkomna på många all-inclusive anläggningar
på turistorter, och nu börjar de visa sina herrefolksmanér även här.
Det är trist när det spårar ur så.
Sen diskuteras det om och i så fall hur Locarno skall växa.
Man säjer att man inte har ambitionen att skapa ett större Locarno, men en
stadsregion Locarno. Vad är skillnaden? Nu handlar det om orterna vid sjöns
norra del, jag tror
inte att man ens vågar andas om att inkorporera Ascona, här finns det en annan
struktur på befolkningen, d v s personer som är vana att få som de vill. Jo,
ibland så känner jag mig som en
främmande fågel i mina kvarter. Alla andra hus är minst
dubbelt så stora. Regula talade med någon en gång när hon var på väg hit (folk älskar skvaller) och hon blev
tillfrågad om vem jag egentligen var. Då svarade Regula att jag var en framstående
kulturpersonlighet i Sverige. Sen dess har jag mycket försiktigt smugit förbi just det huset . Framstående
kulturpersonlighet…. HJÄLP!
Nu har Lisa och Robbie ordnat med bostad i England. De hade
tänkt att bo tillfälligt i
London medan de letade hus, men sen hittade de ett lagom stort hus i en
förort sydväst om London. Nu är de hemma för att sortera, slänga och packa. De nya
ägarna till deras hus vill flytta in under sommaren så att det blir klart med
barnens skolor.
Och när jag ändå är
inne på kapitlet England, så reser
Jen och Nigel tillsammans med Susannes
föräldrar och David dit torsdag nästa vecka, sen startar de färden på Llangollen
Canal på fredag. Avundsjuk? JAG???
