Huset blev städat och gästrummet bäddat redan igår och nu har jag
varit och handlat. Solveig och Hans startade från Grenoble klockan nio och först
så kom de strax efter en trafikolycka ett par mil utanför Grenoble. Som tur
var, så såg de i backspegeln att det kom en ambulans så doktorerna kunde
passera med gott samvete. Sen var det stundtals riktigt busväder uppe i bergen
och dessutom ett par vägarbeten som skulle passeras. Sen när de kört förbi
Torino var det ytterligare ett par vägarbeten. De ringde när de lämnat autostradan vid Vicolungo - där det stora roliga outletområdet ligger -
ungefär halvvägs mellan Torino och
Milano. Då räknade jag med att de hade
närmare två timmar hit. De skall
höra av sig när de kommer till Verbania, då kör jag bort till Ronco och möter
dem där.. Man hittar inte hem till mig utan guide, inte ens alla taxiförare
hittar hit.
Men det gjorde ett äldre par som kom gående i den branta
uppförsbacken i går eftermiddag. Jag tänkte att de hade gått fel och gick ut
och frågade. Mannen hade två svartvita fotografier med sig och berättade att
han hade bott här i huset som barn. Hans föräldrar arbetade i ett av de stora husen
lite längre ner mot sjön. Hans far hade varit chaufför och butler, modern hade
skött familjens kläder och serverat vid middagar. Deras arbetsgivare hade varit
en fransk-libanesisk finansman och huset här hade blivit byggt för tjänstefolket på en tomt som ingen ville bygga på, den är ju liten i jämförelse med det
som finns häromkring.
När han var tolv år
- 1946, hade föräldrarna slutat jobba här och börjat arbeta i Lugano, på ett
nybyggt hotell. Han kunde berätta att när de flyttade, så kom nytt
tjänstefolk in i huset, men strax
därefter blev det något finansiellt debacle, så finansmannen med familj
försvann bort från Ascona. En amerikansk
officer som hade mött kärleken i Tyskland och blivit kvar i Europa köpte huset
och det var han som byggde till det. Jag
fick alltså veta det jag anat men aldrig fått bekräftat, att huset blivit
tillbyggt, därmed blev det ett
maximalt utnyttjande av den branta tomten.
Min morbror Alf-Bertil köpte huset av en schweizare 1990 och nu blir jag faktiskt
lite nyfiken på vad som hänt huset under årens lopp. Men att försöka få ut
gamla handlingar från de kommunala arkiven, det är så krångligt, så krångligt.
Nej, nu är nog herrskapet
Rasmussen på ingående snart, lika bra att jag kör iväg.
