Släkthistoria och en hel del annat.

Det blev, helt oväntat en fullspäckad weekend. Fredag kväll kom vår släkting Mats på besök och han hade med sig två fotoalbum som han helt överraskande hade hittat i en kartong med diverse julprydnader (!) som tillhört hans föräldrar. Det var fotografier från hans farmors – och min morfars – uppväxt och ett album med bilder när deras föräldrar hade haft olika tillställningar hemma hos sig. Eftersom morfars mor fanns med på bilderna så är de från åren innan 1938, då hon avled. Tre uppslag längst bak i albumet är tomma och man får väl anta att sällskapslivet avtog efter hennes bortgång och sedan kom ju också kriget.

Mats är intresserad av släktens historia och Elvy kan bidra med vad hennes far berättade om sin uppväxt och ungdom och hur han bröt med familjen när han inte orkade med deras mobbning efter att han blivit medlem i pingstförsamlingen. Vi skall försöka att samla den information vi har om de fyra syskonen, Wilhelm, Magda, morfar Ernst och Renate, farmor till Mats.

Wilhelm vet vi en del om, han fick utbilda sig till ingenjör och började arbeta hos LM Ericsson, gifte sig med en dam som skall va varit ur överklassen och de skildes efter ett par år. Wilhelm reste då till USA och började jobba hos Graham Bell, samma bransch alltså. Han kom inte hem till sin mors begravning 1938, men däremot till sin fars, 1951. Kommunikationerna hade väl blivit bättre under de åren. Han körde  ihjäl sig ett par månader senare, var på väg från en krogkväll i sin cabriolet och körde av vägen. Han hade inga barn, men när man i samband med bouppteckningen ändå behövde få koll på om han hade några barn i USA, så förstod man att Wilhelm nog haft mer intresse av män än av kvinnor.

Magda var folkskollärare och lär ha varit en sträng sådan. Hon levde ogift och hade kyrkliga intressen. Det som vi har hört, är att hon vid de tillfällen som Renate, Mats farmor träffade henne så var hon otrevlig och dominant och var snabb att kritisera andra. Dessutom ansåg hon att eftersom Wilhelm, när han reste tillbaka till USA efter begravningen, hade gett henne fullmakt att företräda honom vid bouppteckningen så borde hans andel av arvet tillfalla henne. Det hade hon naturligtvis inget för och efter en ganska stormig förrättning av bouppteckningen hade hon inte någon kontakt med Renate och högst sannolikt inte heller med min morfar. Det är en trist historia men inte desto mindre värd att försöka reda ut lite mer om och dokumentera.

Lördag förmiddag ringde Cilla. Hon och Håkan hade åkt iväg med husbilen fredag eftermiddag och hade hamnat i Rättvik. Sen kom de på att det inte var så långt till oss och så blev de kvar här tills söndag eftermiddag. Elvy har inte träffat dem tidigare, så det var roligt att de kunde göra varandras bekantskap. Fille fick också göra en ny bekantskap, Peggy. Hon är i likhet med Fille en blandrashund som har cockerspaniel i sina gener. Fille uppträdde som den verklige gentlemannen och de hade riktigt roligt tillsammans.

Lördag kväll bjöd vi hit Anne, Marita och Johnny. Anne och Johny är pensionerade lärare så vi tänkte att de hade något gemensamt med Håkan – som förstås fortfarande är mitt uppe i karriären. Cilla och Marita delar intresse för odling, även om Cilla har en fin blomsterträdgård och Marita odlar grönsaker. Igår var vi i kyrkan innan det blev middag och hemresa för Cilla och Håkan.

Håkan var intresserad av mina erfarenheter från skolan och tyckte att jag hade haft tur som fått börja med en knapp halvtid i engelska, så jag smidigt kunde komma in i hur det svenska skolsystemet fungerar. Men jag inser ju också att det blir något helt annat att vikariera på gymnasiet och dessutom i andra ämnen.

Idag var det begravningsgudstjänst för Lill-Babs i Järvsö kyrka. Det var inte en statsbegravning men näst intill. Jag är ju inte uppväxt med henne så som de flesta svenskar i min ålder är, men förstår att hon var en stor artist. Vi hade Klas-Göran på en singelskiva och den lärde jag mig snabbt och mina kompisar i Manchester fattade inte ett dugg när jag sjöng den. Jag minns ett tillfälle när jag var hos mormor på sommarlovet och Lill-Babs hade sjungit vid en lokal festlighet och någon av de griniga tanterna i församlingen ondgjorde sig över att ”den ogudaktiga hoppan” hade fått framträda. Då bet mormor ifrån och talade om att hon hade glatt så många, inklusive henne. När jag nu sett minnesprogrammen så förstår jag bättre hennes storhet som artist och som medmänniska. Dessutom har hon satt Hälsingland och Järvsö på kartan, i en bransch där så mycket är koncentrerat till Stockholm

Vädret? Fortfarande högsommarvärme och inget regn i sikte. Men mot slutet av veckan kommer det att bli lite svalare, men fortfarande varmt för att vara i maj.

GDPR och High Council 2018

Elvy hade hört på nyheterna att även personer som omnämns t ex i en blogg omfattas av GDPR – General Data Protection Regulation. Vi kollade vad som gällde och kom fram till att så som jag omnämner människor i bloggen, utan efternamn eller bostadsort, så behöver jag inte bry mig. När det gäller de svenskar som jag skriver om så är de faktiskt rätt anonyma – även om det är människor av kött och blod som figurerar i de sammanhang som jag skriver om. Mina vänner i Schweiz är också anonyma, även om det i vissa fall går att koppla samman ett ortsnamn med en person. Och framför allt, de jag nämner känner till att jag skriver om dem och om vad de gör i bloggen och de har inget att invända mot det. Elvy och jag får väl bjuda på att vi blir lite mer exponerade. Så nu är den saken avklarad.

Världen blir allt mer digitaliserad, på gott och ont även om jag ibland känner att det är mest på ont. Man klagar över ensamhet men vad skapar digitaliseringen? Det uppstår allt färre tillfällen för människor att mötas. När jag var hos mormor så erbjöd jag mig ibland att uträtta postärenden för henne. Det fick jag göra, men jag förstod också att i hennes vardag – trots att hon hade många vänner - så var kontakten med damen i postluckan något positivt. Mannen på banken var också en viktig kontakt, han hette Nisse och tyckte inte att det var något konstigt att mormor skrev en uttagsblankett och tog ut tusen kronor kontant i stället för att ta ut pengar i bankomaten. Mormor var inte främmande för den nya tekniken, men först blev hon av med sitt bankomatkort då det blev ett strömavbrott just som hon stoppat i det. Hon fick ett nytt kort en vecka senare och det var något fel på kortet, så det svalde automaten så fort hon stoppat i det. Jag skulle också bli misstänksam om något sådant hände mig. Mormors tilltro till bankomater återupprättades så småningom men hon påstod att både pulsen och blodtrycket steg när hon skulle ta ut pengar där.

Hur man kan tycka att det är bra att handla kläder i internetbutiker, det övergår mitt förstånd. Nu är jag ju lite speciell i vissa avseenden, jag är lång och smal, ganska bredaxlad och ser man till proportionerna i övrigt, så har jag inte så mycket midja att skryta med. Inger, som är en klassisk storlek 40 med lagom kroppslängd, hon köper praktiskt taget alla sina kläder på nätet. Allt passar och samtidigt så bidrar Inger och hennes gelikar till att de lokala klädaffärerna blir allt färre. Till slut får vi väl köra ner till Gävle för att köpa kläder i butik.

Marlene berättade att det fanns en fysisk butik i Lyon (tror jag att det var) som hade ett plagg av varje slag och storlek. Man provade och beställde och sedan kunde man hämta sina kläder i butiken eller få dem hemskickade 10 dagar senare. Butiken hade sitt lager i Tjeckien...

Generalsvalet pågår för fullt, bör väl bli klart i morgon eller övermorgon. Det känns konstigt att de numera håller till på ett flott hotell på Heathrow istället för på Sunbury Court, en plats med anor. Men det är förstås så att betydligt flera deltar i valet, armén växer till nya länder och så får ”fruarna” vara med nu för tiden. Jag har varit en weekend på Sunbury Court en gång, det var när jag hade avslutat kårkadettprogrammet. Vi var några som förmodligen betraktades som påläggskalvar och skulle uppmärksammas lite extra.

Jag läste John Larssons bok ”1929 – a crisis that shaped the Salvation Army´s future” med stort intresse. Den berättar om de dramatiska händelserna på Sunbury Court när Bramwell Booth avsattes som general på grund av allt  mer vacklande hälsa och hans efterträdare skulle väljas. Medlemmarna av familjen Booth motsatte sig att han fick lämna sitt uppdrag och dessutom menade man att det var självklart att armén skulle ledas av en Booth även i fortsättningen. Så blev det inte, Edward Higgins blev vald till general. John Larsson skildrar allt med respekt men bitvis är boken mycket underhållande.

Nu skall jag ta med Fille på en promenad, det är +20. Lätta moln och lite mer vind än de senaste dagarna. Det fläktar skönt. I kväll blir det korvgrillning hemma hos Vanja och Kjell. Det ser Fille fram emot.

Björnfrossa

Min mormors farfar kom från Los, en plats i norra Hälsingland som i dagarna blivit aktuell därför att orädda björnar kommit in i bebyggelsen, Björnar skall man ha respekt för, de är inga gosedjur. Björnarna söker sig dit det finns mat, de har ett gott luktsinne och kan nosa sig till om det finns en soptunna inne i ett uthus. Man kan inte ha soptunnor stående hur som helst i björnrika områden. Länsstyrelsen gav lov till skyddsjakt, en björn är skjuten, men jag tror faktiskt inte att det hjälper. Det är flera björnar som lufsar omkring där.

I Kanada har man samma problem, det finns olika mer eller mindre effektiva lösningar. Men det mesta fungerade bara en tid, sedan lärde sig björnarna hur man ändå kom åt soporna.

Egentligen gillar jag björnar, de är uppfinningsrika och energiska - och hungriga. Och björnungar är väldigt söta.

Sommarvädret håller i sig och nu ser det ut som om det äntligen skulle bli stabilt väder i Ascona. Maj och Benny verkar ha funnit sig väl till rätta trots att det regnat varannan dag. Nu skall de ta tåget till Rom, Milano har de redan avverkat och kanske blir det också en tur till Lausanne och Genève. Det är kul att de tar för sig, nu när de skall stanna så länge i Ascona. De väntas hem igen den 12 juni, den 15 får de nycklarna till huset.

Och nu är det sängdags. Jag börjar tidigt imorgon men det är svårt att komma till ro när det är så fint väder och ganska ljust ute.  

Det fina vädret häller i sig.

Håkan mailade och frågade, med anledning av det jag skrev i fredags, om jag bestämt mig för att flytta till Sverige. Nej, det har jag inte men jag kommer högst sannolikt att tillbringa tiden fram till skolavslutningen 2019 här. Sen får vi se hur det blir. Huset i Ascona har jag kvar, reser väl dit ner på loven.

Det är inget lätt beslut, men skall jag göra något annat, så är det dags för en kursändring nu. Jag har kvar mitt uppehållstillstånd i Schweiz, så det är inte omöjligt att jag flyttar tillbaka dit. Vi får se.

Vi har bestämt att köra bort till Geilo och hämta bondeskåpet m m efter skolavslutningen. Det är 60 mil och inga motorvägar precis, men vi klarar det på en dag om vi turas om att köra. Gissningsvis tar det tio timmar. Pappa köpte skåpet på en auktion, betalade sjuhundra kronor för det och innan han lämnade in det för en försiktig renovering, så hade han kontakt med någon museimänniska, dels för att se till att renoveringen inte förstörde skåpet, men också för att få reda på ungefärlig ålder. Skåpet bedömdes vara från mitten av 1800-talet men virket inne i skåpet och på baksidan var utbytt betydligt senare, därför var det inte en antikvitet av speciellt intresse, trots de fina målningarna på utsidan. Nu har jag kollat upp hur det förhåller sig och så som det står i museets utlåtande, är det ok att föra ut det från Norge. Den svenska tullen har inget att säja i ärendet. Smuggling av antikviteter är inget som jag vill ägna mig åt...

Idag har Elvy köpt tre bänkar och en del växter att ha inne i uterummet. Det blev gurka, aubergine, mera tomater, en bägarranka och ett gäng pelargoner. Det ser riktigt fint ut och växer de till sig så blir det ännu finare.

Kanalfararna kom fram till Birmingham igår, de lämnar båten i en marina där och flyger hem i morgon. Det har varit en del gråa och kyliga dagar, men inte så mycket regn. De verkar vara nöjda med sin resa. Resan i sig är en attraktion och man färdas i ett mycket speciellt landskap, så jag vet av egen erfarenhet att bara det inte regnar så har man oavsett vädret, god underhållning.

Nu blir det eftermiddagsfika och sedan promenad med Fille. Han verkar ha funnit sig väl tillrätta hos oss och vi trivs med honom. Han är en klok hund, vet precis vad vi skall göra och anpassar sig efter det. Dessutom har han en liten dam som kommer och hälsar på ibland, en svensk-dansk gårdshund. Jag är väldigt nyfiken på hur han kommer att bete sig när Maj och Benny kommer hem igen. När jag kommer från skolan så hälsar han på mig som om jag är någon som han längtat efter i hela sitt liv. Hur blir det då när hans högt älskade matte kommer hem igen efter en dryg månads bortovaro?

Och så till slut var det VM i ishockey

Ett sådant underbart pingstväder – och så synd att man tog bort annandag pingst som helgdag till förmån för nationaldagen den 6 juni. Jag har förstått av mina kolleger att de överlag tycker att det var ett korkat beslut. Några känner sig, på grund av föreningsengagemang e d, tvungna att delta i någon aktivitet på nationaldagen, men de flesta ser det bara som en ledig dag. Någon vägrar t o m att flagga just den dagen.

Flaggning är inget problem här hos oss. Vi har ingen flaggstång. Mormor och morfar hade flaggstång och var noga med att flagga på allmänna flaggdagar och egna bemärkelsedagar och att följa reglerna om vid vilka tidpunkter på dagen som flaggan skulle hissas och halas. Men det var då det.

Idag är det en stor bemärkelsedag, kristenhetens födelsedag. I morgon är det en lika stor bemärkelsedag, dagen för Petrus andefyllda tal och alla hedningar som blev frälsta. Men i en sekulariserad värld är det inte någon betydelsefull händelse. Den kunde man offra till förmån för att införa nationaldagen – trots att både LO och TCO ville behålla annandag pingst som helgdag.

 
I Italien är inte annandag pingst helgdag, men det är den i Schweiz, med undantag för kantonen Valais. Varför? Det vet jag inte. För övrigt är det en riktig röra med helgdagarna i Schweiz, det finns vissa helgdagar som är för hela nationen, men annars har kantonerna fått bestämma själva.

Igår hade vi en liten invigningsmiddag i uterummet, Alice, Villy, BG, Irene samt Elvy och jag. Fille var förstås med också. Det här uterummet kommer att bli en lyckad investering och bäst av allt, det dominerar inte bilden trots sin storlek, mycket tack vare den gröna stommen och kanske också att möblerna är naturfärgade. Kommer det in lite växter så blir det nog ännu bättre.

Idag var det först stillsam gudstjänst i kyrkan och... jag vet att jag är besvärlig men när man talar om pingstundret, så gör man det som om det var en unik händelse att Anden föll. Det tillhör kyrkohistorien och kan inte ske idag. Varför?

Då var det betydligt mer fart och liv på vårt stugmöte i Inger och Görans trädgård. Temat var gamla sånger och vi höll på i två timmar och sedan blev det kaffe och på allmän begäran fortsatte vi med ett halvdussin önskesånger. Sen var jag rätt slut i halsen och nu har jag fått smörja in Elvys axlar med Voltaren. Även om hon sitter och spelar för det mesta, så sliter det på armar och axlar. BG och Sven-Erik har väl byggt upp bättre muskler genom att de haft mer av kroppsarbete. Villy spelar ju fiol och det lär inte vara så bra för nacken, men han klagar inte.

Jag är så imponerad av Elvy. Morfar hade ett knappdragspel och Elvy lärde sig spela på det. Sedan hon började läsa i Uppsala hade hon inte tagit i ett dragspel tills för tre år sedan. Nu spelar hon riktigt bra, även om hon inte vågar sig på det där riktiga finliret som BG och de andra – som spelat hela livet – gärna smyckar ut melodierna med. Elvy har gett mig sitt första dragspel, som hon köpte begagnat. Efter ett år så hade hon ”växt ur” det och skaffade ett i full size och jag fick det lilla röda Hagström Skandia. Det står hemma hos mig nu och det händer att jag och Nigel spelar lite tillsammans, han har blivit jätteduktig på ett par år. Men han har stort tålamod med mig och vi spelar bara enkla melodier. Jen har inte riktigt samma tålamod med Nigels övande. Hon tycker att de skall inreda ett ljudisolerat rum i källarvåningen där han kan sitta och öva.

Ja, så var det giganternas kamp i ishockeyrinken. Vem hade kunnat tro att Sverige och Schweiz skulle mötas i VM-final? Egentligen brydde jag mig inte om vem som blev världsmästare, så intresserad är jag inte. Men nu blev det  Sverige och det var väl välförtjänt?

Fredagsmys i uterummet,

Igår kväll var det ett tv-program från Norge, det handlade om en kvinna som körde med draghundar på vintern och som drev en fjällstuga uppe på Hardangervidda sommartid.

När jag fick se bilderna därifrån så längtade jag upp till Geilo och den fria naturen som finns däromkring. De fiskade öring och rökte den, red omkring med Hardangerjökulen i bakgrunden, jag såg andra vyer som jag kände väl igen. Det var så många minnen som plötsligt gjorde sig påminda. Jag är en sådan person som ofta längtar någon annanstans. Nu längtade jag till Geilo, när jag är hemma i Ascona längtar jag hit till Hälsingland, nu när mina vänner är på kanalfärd i England så längtar jag dit och förresten, när det är busväder här så längtar jag till soliga Ascona - som inte är så soligt just nu. Ibland känner jag att det vore underbart att få trängas med massor av människor på Oxford Street, att få ta en tur in i de välfyllda butikerna – men den känslan brukar inte hålla i sig så länge. Jag är ingen storstadsmänniska.

Jenny ringde igår kväll, hon hade fått vara med om en otäck upplevelse på eftermiddagen. Hon var på väg från Örebro till sin syster i Uddevalla och kom precis när en husbil och en personbil kolliderade, husbilen välte och personbilen började brinna. Andra bilister hade redan sprungit fram till fordonen så hon satt kvar i bilen och fick sitta där länge innan trafiken leddes om. ”Gissa om jag körde försiktigt de sista milen till Uddevalla!” Sedan hade    hon fått höra att tre personer hade dödats i olyckan och två var svårt skadade.

Jag kör drygt 40 km varje dag och får se en hel del idiotiskt beteende i trafiken. Livsfarliga omkörningar, vänstersvängar utan att använda blinkers och vem förutom jag och några betydligt äldre personer håller hastighetsgränsen? En kvinna i en äldre kombimodell av Volvo hade bilen full av ungar, både i baksätet och bagageutrymmet och hon susade förbi i god fart. Barnen i bagageutrymmet vinkade så käckt åt mig. Hon skulle säkert inte så långt... eller?

I Ticino är trafikkulturen inte den bästa, man kör fort, chansar och tutar gärna. Trafiken är tät och de som kommer från andra delar av Schweiz suckar och säjer att trafiken är värre än i Rom, vilket är en grov överdrift. Men när alla har samma beteende, så är man på helspänn och är beredd att agera blixtsnabbt och det är faktiskt färre småkrockar än vad man skulle kunna tro. Det som händer här, att det är mycket, mycket glesare trafik men att de som bär sig idiotiskt och farligt åt, de är så hänsynslösa. De tror att man kan bete sig hur som helst och bryter en trafikrytm som egentligen skulle vara rätt olycksfri, om man nu undantar viltolyckor. I Ticino har vi inga älgar.

Idag får vi gå på de nylagda golvplattorna i uterummet. Elvy har köpt möbler dit, ett bord i teak med metallstativ och 6 matchande stolar. Det är rätt nätt i utförandet så det tar mindre plats än man kan tro. Sedan finns det en tvåsitssoffa, två fåtöljer och ett litet runt bord i rotting, lite modernare design än man är van vid och väldigt sköna att sitta i. Det som saknas nu är ett par bänkar att ställa växter på. Jag skrev någon gång att uterummet var på 20m2, men det är fel, det är 24,8 m2, så det är gott om plats därinne.

I morgon blir det invigningsfest i det lite mindre formatet, vi blir sex till bordet. Men vi har redan tagit uterummet i bruk, jag fick eftermiddagsfika när jag kom från skolan och när jag varit ute på en promenad med Fille äter vi kvällsmat därinne. En sak fattas, det är myggardinen för det stora öppningspartiet, den kommer vecka 23. Vi får hoppas att myggen håller sig lugna till dess. Däremot har de öppningsbara takpartierna myggnäten monterade. Det påstås att vi får en riktigt bedrövlig myggsommar i år då det är så blött i markerna fortfarande men varmt om dagarna. Det påstås också att det kommer att bli en rekordvarm sommar. Nästa vecka kommer det säkert någon ny prognos – seriösa meteorologer säjer att man kan förutse vädret någorlunda säkert 10 dagar och komma med en kvalificerad gissning för max 20 dagar.

Nu är det fjorton undervisningsdagar kvar innan skolavslutningen. Sedan har jag också tio veckors sommarlov, eller hur? Jag försöker redan nu få lite struktur på ledigheten, måste till Geilo och hämta bondeskåpet och en del andra tillhörigheter, måste hem till Ascona och se till huset och hämta min bil, måste åka och hälsa på Lotta och Dwight och måste se till att jag får lediga dagar så att jag hinner läsa några av de böcker som jag samlat på mig.

 Jag har bestämt mig för att sätta punkt för mitt arbete på förlaget, jag har sysslat med detta extrema ensamarbete i snart tjugo år och jag har verkligen insett att det här med att ha kolleger, det är något positivt.

Sedan vet jag ju att det är högst osannolikt att det dyker upp något vikariat under de första månaderna av höstterminen, men jag vill ändå vara beredd att hoppa in med kort varsel om mina tjänster behövs och jag går gärna med som ”praktikant” för att komma in i det tänk som präglar den svenska skolan. Det är stor skillnad mellan mina minnen från skolan i Manchester och hur det fungerar här idag. På gott och ont.

Svalt = skönt.

Betydligt svalare +14 och riktigt behagligt ute. Det tycker både Fille och jag. Vi har varit ute på en timslång promenad. Vi såg något märkligt i en slänt, blommande smultron. Minst tre veckor tidigare än normalt.

Idag är det 17 mai och Elvy har hört att då äter man bløtkake i Norge så hon hade bakat en tårta och fyllt den med en blandning av vaniljkräm, vispgrädde och skogsbär (frysta förstås) och dekorerat den med blåbär och hallon – alltså i de norska färgerna. Alice och Villy var inviterade, Alice har ju norska förfäder på fädernet. Fille fick en bit och så fick han slicka tårtfatet, är det fest så är det!

I onsdags lyckades den yngste norrmannen någonsin, 23 år att ta sig upp till toppen av Mount Everest. Det är kanske värt att fira men det är väl ännu större anledning att fira att han kom ner helskinnad.

Igår skrev jag om tågstrulet och idag är det nya incidenter. Så där riktigt eländigt som nu, har det inte varit under de perioder som jag pendlat Uppsala-Stockholm tur och retur. Men det kan inte hjälpas, jag var lite orolig varenda dag. Skulle jag komma till förlaget i tid... skulle jag komma hem på kvällen i anständig tid...

Nej tack och lov att jag har en bil att köra till skolan i så att ansvaret vilar på mig. Förresten så tror jag inte att det hade varit möjligt att ta bussen, då hade nog hela dagen gått åt även om jag bara hade ett par lektioner. Jag gillar min lilla Toyota Yaris, men det tog ett tag innan jag hade vant mig vid att köra en så liten bil.

Spårlöst land.

Ytterligare en sommarvarm dag, regnet som var utlovat ser ut att gå oss förbi och det kan förstås vara lika bra. Torsdag och fredag kommer med lägre temperaturer, men sedan blir det varmare igen, men inte så hett som nu.

Uterummet är klart, men vi får inte gå på golvet förrän på fredag, då kommer också elektrikern hit och kopplar in golvvärmen. Synnerligen behövlig just nu....

Vi hörde på TV att Nordeuropa har det fina vädret och att busvädret har parkerat nere vid Medelhavet. Det är förstås lite synd om Maj och Benny, men de verkar vara vid gott mod och förutom att bli väl omhändertagna av mina vänner, så pluggar de italienska. De har hittat en kurs på nätet och har kommit så långt att de kan handla på marknaden och beställa på restaurang. Ambitiöst!!! Jag borde skämmas, det tog mig ett år innan jag kom så långt.

Det finns en sak som förundrar mig – hur kan ett så pass civiliserat land som Sverige ha ett så undermåligt järnvägsnät? Man planerar för en gigantisk satsning med höghastighetståg, men har inte råd att underhålla det befintliga järnvägsnätet. Igår var det stopp mellan Gävle och Ljusdal efter ett signalfel, men det är bara småpotatis jämfört med de många stopp som varit söder om Stockholm, främst då på väg mot Göteborg. Anne känner en lokförare som bor i Örebro och som har hamnat i snart sagt vartenda stopp på Västra stambanan, Han är beredd att ge upp jobbet, har svårt att sova och när han väl somnat, så drömmer han om att tåget blir stående långt från all ära och redlighet. Man talar mycket om de stackars passagerarna som inte kommer fram i tid, men lokförarna och annan personal verkar man inte bry sig om så mycket.

Dwight och Lotta kom till Sverige för ett par veckor sedan, de är i sitt sommarhus som ligger en bit norr om Ulricehamn. Det mesta i huset är renoverat och klart, men nu väntar de förstås på att Rickard skall komma och se till att allt blir klart. De tyckte att vi kunde komma och hälsa på en helg, men det är femtio mil enkel resa, så det får nog bli efter skolavslutningen. Jag kommer att stanna i Sverige till efter midsommar. Berit och Lars-Åke tänker avlösa Maj och Benny i mitt hus.

Dwight hade en del synpunkter på High Council, som inleds i morgon, han hade hört att det var någon (inga namn!) som hade startat en egen ”presidentvalskampanj”. Det blir mer och mer ”politics” av de här valen, även om man försöker låta som om man fokuserar på den andliga delen av valprocedurerna. Nu är ju TSA en så stor organisation, att man inte kan välja vem som helst till general, det krävs både administrativ och andlig kompetens, men när olika kotterier lobbar för sina kompisar, så blir det fel. Får TSA en mörkhyad general den här gången eller blir det kanske en kvinnlig general vars man får fortsätta att ha rangen commissioner? Och kommer någon skämtare att via sociala medier läcka i förtid vem som blivit vald? Det hände förra gången, någon twittrade och meddelade att ”nu byter de gradbeteckningar på Cox”.

I kväll blir det tv. trots det fina vädret. Först Sveriges yngsta mästerkock och sedan Madame Deemas underbara resa i Sverige. De unga kockarna är makalöst duktiga. Jag är kass på matlagning, men Elvy, som kan betydligt mer, säjer att hon har lärt sig en hel del av dem. Inget dåligt betyg!

Och så får vi se hur det blir med typsnitt och storlek på bokstäverna den här gången. Jag håller mig till Calibri 12, men de sista gångerna har jag råkat ut för en del överraskningar.

 

En ljummen sommarkväll till!

Först: vad är det som händer med typsnittet här? Jag skriver i Calibri och när det publiceras blir det något annat. Nu får vi se hur det blir idag.

Sommarvädret fortsätter och nu börjar vi väl vänja oss vid värmen. I morgon kväll skall det bli regn, ganska mycket regn faktiskt och temperaturen sjunker något de närmaste dagarna men särskilt kyligt lär det inte bli.

Anita körde hem idag, nu hade de grävt färdigt och både vatten och el fungerar igen och gatan var framkomlig.

Uterummet har fått alla glaspartier uppsatta och just nu håller de på och bär in golvplattorna, som skall läggas i morgon.

Vi har fått en utförlig rapport från Maj och Benny. De har sett sig omkring, ibland på egen hand eller guidade av Jen och Nigel. Det har regnat en hel del, men det verkar inte ha bekymrat dem. Blir det fint väder på söndag, så skall Leo ta med dem på en vallfärd. Det finns flera katolska minnesplatser och kapell uppe i bergen och ett par gånger om året besöker man i samlad tropp dem för att hedra något lokalt helgon. Jag var med på en sådan vandring för några år sedan och det var en intressant upplevelse. Man sjöng gamla, kanske urgamla sånger och hymner på latin och rumantsch medan man gick. Det var mäktigt.

Just nu övar B-G, Villy och Elvy i uthuset. Det skall bli stugmöte i trädgården hos Inger och Göran pingstdagens eftermiddag. Vädret ser ut att bli fint, så det blir en tidig start på sommarens ute-stugmöten. Det blir bara riktigt gamla sånger och bland dem finns Lita på din Gud han är nära. Det är en gammal armésång och tack vare att B-G har en enorm samling med både sångböcker och noter från alla tänkbara kyrkor och samfund, så hittade jag både text och noter till den. När de har övat färdigt, skall jag gå till dem, jag har lovat att vara med och sjunga – eller rättare sagt jag ställde som krav att vi skulle sjunga minst en sång från FA, om jag skulle vara med.

VILKET VÄDER!!!

Det här skrev jag igår, söndag, men då gick det inte att komma in på Blogger

Högsommarvärme men det finns ändå lite snö kvar på några ställen i skogen, men med ett rejält lager skare.. Fille vet var och springer gärna dit för att slicka i sig lite. Det är jobbigt för en hund med så plötsliga väderförändringar.

I går hade vi födelsedagskalas för Kjell och Marita på ”barnkalastid”. Samling klockan fyra och kalaset var slut 1930. Anledningen till detta var förstås att alla skulle hem och kolla ESC. I år var denna megahändelse faktiskt riktigt underhållande, det var en sådan enorm bredd på vad som framfördes. Jag vidhåller att Danmarks bidrag var bäst och var ganska kallsinnig inför det svenska bidraget. Det var så slimmat och dessutom på sätt och vis likt svenska bidrag från tidigare år. Sen tycker jag att den här familjen Wahlgren som skall synas och höras i alla sammanhang är rätt tröttsamma och väldigt egotrippade. Så jag sörjer inte över en sjunde placering.

Plattan till uterummet är gjuten och för att hinna klart innan det regn som väntas i slutet av veckan, så skall de börja montera stommen i morgon och sedan glaspartierna och lägga golvplattorna sist av allt. Fyra tomatplantor trängs i köksfönstret och två olika slags chili får växa till  sig i salsfönstret.

Amatörastronomen Janne, som bor i Huddinge f n var med igår. Han  letar efter ett hus fritt från störande ljus i närheten,. Sven-Erik har varit ute och spanat och har hittat ett rejält knuttimrat vinterbonat fritidshus, som ägaren säljer på grund av åldersskäl. Janne är mycket intresserad men tänker pruta ner priset. Vi får se hur det går. Sedan jag läste boken The Universe in your hand, så är jag rätt nyfiken på allt som finns därute i rymden. Janne lär ha ett par riktigt kraftfulla stjärnkikare.

Kort tillägg på måndag:

Värmen håller i sig just nu är det +24, vindstilla och inte ett moln på himlen. Högsommarvärme, men det saknas något för att få den riktiga sommarkänslan, även om björkar och buskar har slagit ut, så saknas all annan sommargrönska, utom maskrosorna förstås. Eleverna längtar ut från klassrummet vilket jag har den allra största förståelse för. Vi hade kunnat sitta ute halva lektionen med ett litet grupparbete, men byggarbeten på området intill omöjliggjorde detta.

När jag kom hem, så var stommen till uterummet monterad och hälften av glaspartierna. Stommen är grönlackerad, vilket gör att det smälter in fint mot skogen bakom. Det blir nog klart till helgen, så som de ursprungliga planerna var.

Higher ground.

Idag kom det regn, ganska mycket regn faktiskt och det blev ingen gjutning av bottenplatta till uterummet. (Elvy säjer att det skall heta uterummet, att ha ett växthus ställer större krav på ägaren.) De kommer att göra ett nytt försök i morgon.

Men vi har haft fullt upp inomhus trots regnet, Elvy har bakat tårtbottnar till födelsedagskalaset och Anita lärde mig  att göra jättefina placeringskort och servettringar av omslag till veckotidningar. Jag tillhör inte de händiga och pyssliga, men det här gick riktigt bra. Det var tur att Elvy sparat på Sköna Hem, Allt om trädgård, Femina och M. Men nu åker resterna av tidningarna till pappersinsamlingen. Hon får börja samla på nytt, Förresten, Elvy har tröttnat på M, den är bara en i raden av mode och makeuptidningar numera.

Nu har vi sett semifinalerna till ESC. Det har sannerligen varit en mix av alla tänkbara musikstilar och därför har det inte blivit långtråkigt. Men vi (Anita, Elvy och jag) håller inte på Sverige. Då är de andra nordiska bidragen bättre, d v s Norge, Finland och Danmark. Jag hade nog inte lyssnat så noga på Danmark om dit inte varit för att låten hette Higher ground. Jag tänkte förstås på en helt annan sång då. Men den danska låten har faktiskt en riktigt bra text den också.

Jag fick sms från kanalfararna ”Nu är vi på Ashby canal, kommer snart till Hinckley där vi skall proviantera för helgen. Ganska milt i luften men molnigt.” 

Nu har det klarnat upp här och Fille och jag skall ta en promenad innan kvällsmaten – som inte är ”mat” utan en eller två goda smörgåsar.

Visst är det sommar - just nu i alla fall.

Solsken, +24 och varmare än i Ascona! Idag har hantverkarna kommit och grävt ur där det stora uterummet/växthuset skall vara. De återkommer på fredag och gjuter bottenplattans första skikt, när den sedan har stelnat (eller vad det nu kan heta) så kommer plattorna som innehåller både isolering, golvvärme och ett ytskikt. Sedan skall växthuset monteras, vilket tar en arbetsdag. Om allt går enligt planerna, så skall det vara inflyttningsklart i slutet av nästa vecka. Sedan får vi väl den varmaste och torraste sommaren i mannaminne, så att uterummet knappast behövs...

Nu har jag fyra lediga dagar framför mig och jag har inte en aning om vad jag skall hitta på, förutom att det blir samling i uthuset på lördag kväll. Vi skall fira Kjell S och Marita W, som båda fyller jämnt i dagarna. Det är kul att Anita kan vara med då.

Fille tycker att det har blivit lite väl varmt lite väl fort. Han ligger i skuggan och tar det lugnt, dricker lite vatten ibland och äter inte förrän på kvällen.

Igår reste kanalfararna till London och idag har de påbörjat sin resa i Braunston. Det har varit lite hit och dit och fram och tillbaka hur det skulle bli, men nu är Regula, Annemarie, Melanie, David och Rickard på väg. De skall köra North Oxford Canal, sedan Coventry Canal med en avstickare på Ashby Canal, sedan Birmingham & Fazeley Canal till Birmingham där de lämnar båten på en marina och tar flyget hem igen. De räknar med att det skall ta tio dagar och då inkluderar det Ashby Canal tur och retur. Jo, jag är våldsamt avundsjuk, jag vill med till Snarestone och se hur långt de kommit med att restaurera kanalen. En liten bit till har det blivit sedan vi var där sist, men så vitt jag kan förstå så kommer det att ta tre år till innan man kan fortsätta restaurera kanalen och ge den en delvis ny sträckning upp till och genom Measham. Sedan har man börjat projektering via Donisthorpe till den restaurerade kanalen vid Moira, men det lär ta många år innan den delen är klar.

Jag är besatt av Ashby Canal, för den som vill fördjupa sig i ämnet och samtidigt få en bedömning av mitt mentala tillstånd bifogar jag en länk.

http://www.ashbycanal.org.uk/

I morgon är det himmelsfärdsdagen, den firas i Schweiz, det är årets stora utflyktsdag. Maj och Benny skall följa med till Bellinzona och fira med Leo & Co :s kyrka uppe på ängen vid en av borgarna på förmiddagen. Tyvärr ser inte vädret ut att bli så bra, men regnet kommer först på eftermiddagen. För vår del blir det gökotta klockan åtta. Vi får faktiskt betydligt bättre väder här!

Tisdag kväll.

En dag till med nästan sommarväder och fler lär det bli! Det märks i klassrummet, eleverna kan inte koncentrera sig lika bra längre, vilket är förståeligt. Dessutom är det bara en dag kvar innan det blir fyra lediga dagar på rad.  Sedan är det fyra veckor till sommarlovet.

Jag skall lämna besked till förlaget senast den 21 juni om jag skall fortsätta att ta uppdrag från dem. Nästa vecka skall jag träffa rektorn på gymnasieskolan och försöka få grepp om hur mycket jobb det kan tänkas bli, nu tillkommer engelska, något som inte fanns med i de resonemang vi hade tidigare.

Elvy menar att det inte är så kinkigt hur mycket jobb det blir till att börja med, hon är övertygad om att jag på sikt kommer att få mer jobb än vad jag egentligen tänkt mig. Jag tror faktiskt att hon har rätt i det och jag klarar mig bra om jag jobbar 50%.  Men det är bara halva problemet, då får jag lämna mina vänner i Ticino och husförsamlingen. Vill jag det? Jag kommer naturligtvis att vara välkommen när jag kommer på besök, men det blir inte samma sak och med tiden kommer jag att bli något av en främling i gruppen. Det som är positivt, det är att nu har Inger och Göran knutit kontakter där och det kommer Maj och Benny också att göra. Om jag behåller huset där en tid och låter mina vänner här resa dit när de vill, så har jag ju möjlighet att återvända, men till vad?

Nej, jag ligger inte sömnlös och funderar, innerst inne litar jag på att jag kommer att kunna förstå vilket som är bäst för mig, bönesvaret kommer nog.

Femton plusgrader, lite lätta moln och så gott som vindstilla. Nu vill Anita, Elvy och Fille ha med mig ut på promenad.

Det blir nog sommar i år också.

I lördags kom Elvys ”gamla” studiekamrat Anita hit. De två hade inte träffats sedan på 60-talet, när Anita fick se Elvy inne i en butik i Uppsala för några år sedan. Då var de båda två nya i Uppsala, Anita hade bott i Frankrike många år. Elvy tillbringade mer och mer tid i Hälsingland och Anita flyttade till sina hemtrakter i Bergslagen men de har hållit kontakten.

Den här veckan skall gatan där Anita bor grävas upp, det är ett stort arbete som kommer att påverka både vattentillförsel och el, så då kommer hon och är här hos oss istället vilket är trevligt. Hon har mycket intressant att berätta från sitt liv i Frankrike och har god koll på politiken i där - inklusive Emmanuel Macron.  

Det var partiledardebatt i tv igår. Eller var det SM i pajkastning? Jag blev inte mycket klokare av det om sades, men tycker att vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt framstår som en klok och sansad person. Moderatledaren Kristersson har en otrolig svada och det han säjer, utifrån hans politiska ståndpunkter, det verkar vara väl övertänkt men ack så fel i alla fall. Och det är väl knappast Kristersson som formulerat argumenten, han lär ha en jättestab med PR-folk, mediatränare o s v kring sig.

Hur många röstberättigade låter sig påverkas enbart av tv-debatter och kvällstidningsrubriker? Läser man någonsin partiprogrammen? Hur skall man få folk att sortera bland fakta och fake news? Förstår debattledarna i tv-kanalerna vilket enormt ansvar de har? Kommer de att vara förberedda på all desinformation som kommer att spridas under de närmast månaderna? Vågar de vara debattLEDARE? Elvy berättade om en tv-kanal i Kanada där debattledarna blåste i visselpipa när politikerna talade i mun på varandra och om de inte tystnade då så försvann ljudet tills de lugnat ner sig. 

Maj och Benny kom fram till Ascona fredag eftermiddag, allt enligt planerna. Nigel hämtade dem vid tåget i Locarno och Jennifer hade lagat middag. Lördag  hade vädret varit avsevärt mycket bättre än vad prognoserna hade visat och de hade promenerat uppe på Monte Verita och tagit sig ner till piazzan och suttit på en uteservering där på kvällen. Igår hade de varit med i kyrkan i Lugano och hemma hos Diana och Yves efteråt. De blir väl omhändertagna, det är jag övertygad om. Inger och Göran är lyriska över alla nya vänner som de fått.

Alpernas sydsida är i utkanten av det dåliga vädret över medelhavsområdet, men det ser inte så illa ut de kommande tio dagarna, undantaget en eller två dagar med kraftigt regn. Det är i alla fall betydligt varmare än här, 20-22 grader.

Nu skall vi ta en kvällspromenad, det finns vägar som är ganska torra nu. Utetemperatur +15 och det är fortfarande myggfritt!

En riktigt intressant fikastund.

Jag fick en oväntad reaktion på att jag skrev att vi kunde tänka oss att dricka  vin till  söndagsmiddagen. Var det verkligen ok att skriva så? Jag blev lite förvånad, ingen av oss är bunden av några nykterhetslöften. Fånigt uttryck, ingen av oss blir onykter av ett eller möjligtvis två glas vin till måltiden.

Nog om detta.

När jag var på väg hem idag, så skulle jag handla och då stötte jag på Märta i butiken. Hon är en synnerligen pigg åttiosjuåring som klarar sig utan hemtjänst. Mormor och Märta kände varandra och jag tror att de trivdes ihop trots att de var mycket olika. Märta var – och är fortfarande - kommunist. Inte vänsterpartist eller socialist utan kommunist.

”Har du tid att komma med mig hem och dricka kaffe” frågade hon. ”Du vet väl att jag bor i den lägenheten som Agnes (mormor) bodde i.” När mormor sålde huset här, så flyttade hon in i ett enplans bostadsrätthus med tre rum och kök. Det var min morbror Alf-Bertil som såg till att köpet blev av och han såg också till att det nybyggda huset utrustades med ett riktigt fint kök, helkaklat badrum och som det brukar heta i mäklarannonser ”exklusiva materialval”. Mormor tyckte att det var lite väl påkostat, men visst var hon stolt över sitt fina och praktiska kök.

Det var klart att jag ville följa med hem till Märta och dricka kaffe, jag hade inte varit inne där sedan jag tömde lägenheten efter att mormor dött. ”Jag har gatans finaste kök” sade Märta när hon satte på kaffet. Och visst var det så. Spishällen var utbytt, det var ny kyl-frys men för övrigt var det sig likt. Ett bevis så gott som något på att kvalitet lönar sig. Vi pratade först lite om mormor men sedan övergick vi till att analysera tillståndet i nationen och i världen. Märta är påläst och har betydligt bredare insikter än vad man skulle kunna tro, trots att hon fortfarande envist kallar sig för kommunist. ”Och så tror dom att bara för att jag är kommunist, så skall jag gilla Putin. Folk är så okunniga att jag skäms. Han är ju en skurk, inget annat.” Jag frågade Märta vad hon ansåg om Jonas Sjöstedt och han är en trevlig pojke men alldeles för vek. Märta ser med fasa fram emot riksdagsvalet i höst. ”Det kommer att bli kaos och det drabbar de svagaste.” Vad hon ansåg om Jimmy Åkesson, det lämpar sig inte att återge här. De andra partiledarna fick också var sin släng av sleven.

Vi satt och pratade ett par timmar och kom fram till att vi nog borde träffas igen. Det gör jag gärna. Men jag frågade också Märta om hon inte kunde komma till uthuset när vi samlas där. Hon var lite tveksam, ”jag brukar ju inte umgås med frimicklarna och dom vill nog inte umgås med mig”. Men jag skall nog bjuda in henne vid något lämpligt tillfälle. 

Sprit och spel.

I går kväll kom Inger och Göran hem från Ascona. Även om vädret hade varit rätt bedrövligt några dagar, så var de ändå nöjda, hade haft tid att se en hel del och skaffa sig nya vänner.  I morgon reser Maj och Benny ner till Uppsala och sen går färden vidare till Ascona på fredag. De räknar med att stanna hela månaden. Jag räknar med att de blir lika väl omhändertagna som Inger och Göran blivit. Maj har varit i Ascona en gång tidigare, så det kommer nog att fungera bra. Fille kommer att vara inackorderad hos oss och det har han nog inga invändningar mot.

Idag har man röstat i riksdagen om att tillåta gårdsförsäljning av egenproducerade alkoholhaltiga drycker, vin, öl och cider. Alliansens förslag har gått igenom med stöd av Sverigedemokraterna. Mot sin vilja måste nu regeringen genomföra detta. Det kan låta harmlöst med gårdsförsäljning men följer man EU:s regler, så skall alla alkoholleverantörer behandlas lika. Sverige har på nåder fått lov att behålla sitt alkoholmonopol. Nu är det stor risk att det seriösa, välsorterade Systembolaget på lite sikt försvinner.  

Då kommer man att kunna köpa starköl och vin fritt i matbutikerna, starkspriten kommer de att ha i särskilda förbutiker. Då kommer det också att finnas specialbutiker med vin och starksprit. De har inte Systembolagets ansvarsfulla inställning utan i kommersialismens namn så kommer de att jobba med merförsäljning. Alkoholen blir mer lättillgänglig. Hur kommer det att påverka folkhälsan och hur blir livet för dem som tvingas leva tillsammans med alkoholmissbrukare? Hur kommer det att se ut på vägarna?

Varken Elvy eller jag är nykterister, vi kan köpa en flaska vin och ha till söndagsmiddagen, det finns några flaskor med starkare varor i här, men det är ingen stor åtgång på innehållet. När våra vänner kommer på middag är det inte juste att bjuda på vin till maten, då skulle det alltid bli någon som får ”offra” sig eftersom man kör bil hit.

En annan grupp av missbrukare är de som förstör sitt liv med spel. Marknadsföringen för alla dessa nätkasinon blir allt aggressivare och kändisar lånar sig till att göra reklam för dem och får säkert en rundlig summa för sin medverkan. Man skyller på att EU kräver att reklamen skall tillåtas, men det finns starka krafter i Sverige som är pådrivande i den här utvecklingen, både spel och alkohol.

Det var någon eller några som vann 208 miljoner på Lotto idag.  Deras tillvaro blir förmodligen relativt bekymmersfri, men blir de om man ser det på lite längre sikt, blir de lyckligare?

Ta ut kompasskursen.

Det har varit riktigt fullspäckade dagar, det känns som om våren är i antågande trots allt och människorna lever upp lite extra. I går hade vi valborgsfest (heter det så?) i uthuset och idag har vi haft knytkalas i Maritas stora växthus, solen tittade fram och då blev det riktigt varmt därinne. Marita förkultiverar massor av grönsaker, en del av dem kommer att flyttas dit och få växa upp och skördas inne i växthuset, annat skall i sinom tid planteras ut på friland. I sinom tid – vad det nu kan betyda.

Vi var i kyrkan i söndags och fick höra en predikan om ”vår inre kompass”. Jag har hört det uttrycket i samband med det som väl också i -Sverige kallas för WWW, Wellness, Wisdom and Wealth, alltså det som handlar om inre utveckling och väl kan säjas vara den senaste modeflugan inom självhjälpsfilosofin.

Pastorn talade om hur vi genom egna tankar och känslor får ta ställning för eller emot ting som vi möter och hur vi kan få hållbara argument för våra ställningstaganden. Allt kan naturligtvis appliceras på det som möter en kristen, men varför lånade han så mycket av det han sade från WWW?

För många, många år sedan när jag var med mormor i kapellet, jag minns det så tydligt hur en predikant där talade om kompassen som vi bär med oss och hur S på den står för synd och N för nåd. Jag minns det därför att pappa hade gett mig en Silva-kompass och visat mig hur man använde den. Jag kan inte erinra mig att predikanten hade några fiffiga förklaringar till vad Ö och V på kompassen betydde. Idag dök alltså kompassen upp igen.

V i lever i en komplicerad värld där vi översköljs av mer eller mindre serösa kunskaper, information, åsikter och en massa skräp. Det är inte lätt att förhålla sig till allt detta. Det talas mer och mer om hur vi styrs av våra smarta telefoner. Skall man kolla något i datorn, så kräver det en aktiv handling, telefonen har vi alltid med oss (eller hur?) och vi har blivit dresserade till att reagera på minsta pip från den. Men nu kommer det motreaktioner och jag försöker att inte låta min smartphone styra min tillvaro. Försöker alltså. Men tänk om det är något viktigt... Hur kunde man överleva på den tiden som man hade fyra dagliga nyhetsutsändningar på radion? Nu blippade det i min telefon och jag skall inte kolla förrän jag skrivit klart och publicerat detta. Nu blippade det två gånger i tät följd. Säkert samma ”nyhet” om något oväsentligt. Skulle det vara en flygolycka eller en stor brand, så kan jag ändå inte göra något åt det.

I morgon är det en ny dag, en ny arbetsdag. Jag ser fram emot att få möta eleverna igen och försöka få dem att inte smyga med sina smartphones under lektionerna. Lättare sagt än gjort. Det var därför som jag skrev försöka.