Ett sådant
underbart pingstväder – och så synd att man tog bort annandag pingst som
helgdag till förmån för nationaldagen den 6 juni. Jag har förstått av mina
kolleger att de överlag tycker att det var ett korkat beslut. Några känner sig,
på grund av föreningsengagemang e d, tvungna att delta i någon aktivitet på
nationaldagen, men de flesta ser det bara som en ledig dag. Någon vägrar t o m
att flagga just den dagen.
Flaggning är
inget problem här hos oss. Vi har ingen flaggstång. Mormor och morfar hade
flaggstång och var noga med att flagga på allmänna flaggdagar och egna
bemärkelsedagar och att följa reglerna om vid vilka tidpunkter på dagen som
flaggan skulle hissas och halas. Men det var då det.
Idag är det
en stor bemärkelsedag, kristenhetens födelsedag. I morgon är det en lika stor
bemärkelsedag, dagen för Petrus andefyllda tal och alla hedningar som blev
frälsta. Men i en sekulariserad värld är det inte någon betydelsefull händelse.
Den kunde man offra till förmån för att införa nationaldagen – trots att både
LO och TCO ville behålla annandag pingst som helgdag.
I Italien är inte annandag pingst helgdag, men det är den i Schweiz, med undantag för kantonen Valais. Varför? Det vet jag inte. För övrigt är det en riktig röra med helgdagarna i Schweiz, det finns vissa helgdagar som är för hela nationen, men annars har kantonerna fått bestämma själva.
Igår hade vi
en liten invigningsmiddag i uterummet, Alice, Villy, BG, Irene samt Elvy och
jag. Fille var förstås med också. Det här uterummet kommer att bli en lyckad
investering och bäst av allt, det dominerar inte bilden trots sin storlek,
mycket tack vare den gröna stommen och kanske också att möblerna är
naturfärgade. Kommer det in lite växter så blir det nog ännu bättre.
Idag var det
först stillsam gudstjänst i kyrkan och... jag vet att jag är besvärlig men när
man talar om pingstundret, så gör man det som om det var en unik händelse att
Anden föll. Det tillhör kyrkohistorien och kan inte ske idag. Varför?
Då var det
betydligt mer fart och liv på vårt stugmöte i Inger och Görans trädgård. Temat
var gamla sånger och vi höll på i två timmar och sedan blev det kaffe och på
allmän begäran fortsatte vi med ett halvdussin önskesånger. Sen var jag rätt
slut i halsen och nu har jag fått smörja in Elvys axlar med Voltaren. Även om
hon sitter och spelar för det mesta, så sliter det på armar och axlar. BG och
Sven-Erik har väl byggt upp bättre muskler genom att de haft mer av
kroppsarbete. Villy spelar ju fiol och det lär inte vara så bra för nacken, men
han klagar inte.
Jag är så
imponerad av Elvy. Morfar hade ett knappdragspel och Elvy lärde sig spela på
det. Sedan hon började läsa i Uppsala hade hon inte tagit i ett dragspel tills
för tre år sedan. Nu spelar hon riktigt bra, även om hon inte vågar sig på det
där riktiga finliret som BG och de andra – som spelat hela livet – gärna
smyckar ut melodierna med. Elvy har gett mig sitt första dragspel, som hon
köpte begagnat. Efter ett år så hade hon ”växt ur” det och skaffade ett i full
size och jag fick det lilla röda Hagström Skandia. Det står hemma hos mig nu
och det händer att jag och Nigel spelar lite tillsammans, han har blivit
jätteduktig på ett par år. Men han har stort tålamod med mig och vi spelar bara
enkla melodier. Jen har inte riktigt samma tålamod med Nigels övande. Hon
tycker att de skall inreda ett ljudisolerat rum i källarvåningen där han kan
sitta och öva.
Ja, så var
det giganternas kamp i ishockeyrinken. Vem hade kunnat tro att Sverige och
Schweiz skulle mötas i VM-final? Egentligen brydde jag mig inte om vem som blev
världsmästare, så intresserad är jag inte. Men nu blev det Sverige och det var väl välförtjänt?
