Det har varit
riktigt fullspäckade dagar, det känns som om våren är i antågande trots allt
och människorna lever upp lite extra. I går hade vi valborgsfest (heter det
så?) i uthuset och idag har vi haft knytkalas i Maritas stora växthus, solen
tittade fram och då blev det riktigt varmt därinne. Marita förkultiverar massor
av grönsaker, en del av dem kommer att flyttas dit och få växa upp och skördas
inne i växthuset, annat skall i sinom tid planteras ut på friland. I sinom tid
– vad det nu kan betyda.
Vi var i kyrkan i söndags och fick höra en predikan om ”vår inre kompass”. Jag har hört
det uttrycket i samband med det som väl också i -Sverige kallas för WWW, Wellness,
Wisdom and Wealth, alltså det som handlar om inre utveckling och väl kan säjas
vara den senaste modeflugan inom självhjälpsfilosofin.
Pastorn talade om
hur vi genom egna tankar och känslor får ta ställning för eller emot ting som
vi möter och hur vi kan få hållbara argument för våra ställningstaganden. Allt
kan naturligtvis appliceras på det som möter en kristen, men varför lånade han
så mycket av det han sade från WWW?
För många,
många år sedan när jag var med mormor i kapellet, jag minns det så tydligt hur
en predikant där talade om kompassen som vi bär med oss och hur S på den står
för synd och N för nåd. Jag minns det därför att pappa hade gett mig en
Silva-kompass och visat mig hur man använde den. Jag kan inte erinra mig att
predikanten hade några fiffiga förklaringar till vad Ö och V på kompassen
betydde. Idag dök alltså kompassen upp igen.
V i lever i en
komplicerad värld där vi översköljs av mer eller mindre serösa kunskaper,
information, åsikter och en massa skräp. Det är inte lätt att förhålla sig till
allt detta. Det talas mer och mer om hur vi styrs av våra smarta telefoner.
Skall man kolla något i datorn, så kräver det en aktiv handling, telefonen har
vi alltid med oss (eller hur?) och vi har blivit dresserade till att reagera på
minsta pip från den. Men nu kommer det motreaktioner och jag försöker att inte
låta min smartphone styra min tillvaro. Försöker
alltså. Men tänk om det är något viktigt... Hur kunde man överleva på den tiden
som man hade fyra dagliga nyhetsutsändningar på radion? Nu blippade det i min
telefon och jag skall inte kolla förrän jag skrivit klart och publicerat detta.
Nu blippade det två gånger i tät följd. Säkert samma ”nyhet” om något oväsentligt.
Skulle det vara en flygolycka eller en stor brand, så kan jag ändå inte göra
något åt det.
I morgon är det
en ny dag, en ny arbetsdag. Jag ser fram emot att få möta eleverna igen och
försöka få dem att inte smyga med sina smartphones under lektionerna. Lättare
sagt än gjort. Det var därför som jag skrev försöka.
