Det blev,
helt oväntat en fullspäckad weekend. Fredag kväll kom vår släkting Mats på
besök och han hade med sig två fotoalbum som han helt överraskande hade hittat
i en kartong med diverse julprydnader (!) som tillhört hans föräldrar. Det var fotografier
från hans farmors – och min morfars – uppväxt och ett album med bilder när deras
föräldrar hade haft olika tillställningar hemma hos sig. Eftersom morfars mor
fanns med på bilderna så är de från åren innan 1938, då hon avled. Tre uppslag
längst bak i albumet är tomma och man får väl anta att sällskapslivet avtog
efter hennes bortgång och sedan kom ju också kriget.
Mats är
intresserad av släktens historia och Elvy kan bidra med vad hennes far
berättade om sin uppväxt och ungdom och hur han bröt med familjen när han inte
orkade med deras mobbning efter att han blivit medlem i pingstförsamlingen. Vi
skall försöka att samla den information vi har om de fyra syskonen, Wilhelm,
Magda, morfar Ernst och Renate, farmor till Mats.
Wilhelm vet
vi en del om, han fick utbilda sig till ingenjör och började arbeta hos LM
Ericsson, gifte sig med en dam som skall va varit ur överklassen och de skildes
efter ett par år. Wilhelm reste då till USA och började jobba hos Graham Bell,
samma bransch alltså. Han kom inte hem till sin mors begravning 1938, men
däremot till sin fars, 1951. Kommunikationerna hade väl blivit bättre under de
åren. Han körde ihjäl sig ett par
månader senare, var på väg från en krogkväll i sin cabriolet och körde av vägen.
Han hade inga barn, men när man i samband med bouppteckningen ändå behövde få koll
på om han hade några barn i USA, så förstod man att Wilhelm nog haft mer intresse av
män än av kvinnor.
Magda var
folkskollärare och lär ha varit en sträng sådan. Hon levde ogift och hade
kyrkliga intressen. Det som vi har hört, är att hon vid de tillfällen som
Renate, Mats farmor träffade henne så var hon otrevlig och dominant och var
snabb att kritisera andra. Dessutom ansåg hon att eftersom Wilhelm, när han
reste tillbaka till USA efter begravningen, hade gett henne fullmakt att
företräda honom vid bouppteckningen så borde hans andel av arvet tillfalla
henne. Det hade hon naturligtvis inget för och efter en ganska stormig
förrättning av bouppteckningen hade hon inte någon kontakt med Renate och högst
sannolikt inte heller med min morfar. Det är en trist historia men inte desto
mindre värd att försöka reda ut lite mer om och dokumentera.
Lördag
förmiddag ringde Cilla. Hon och Håkan hade åkt iväg med husbilen fredag
eftermiddag och hade hamnat i Rättvik. Sen kom de på att det inte var så långt
till oss och så blev de kvar här tills söndag eftermiddag. Elvy har inte
träffat dem tidigare, så det var roligt att de kunde göra varandras bekantskap.
Fille fick också göra en ny bekantskap, Peggy. Hon är i likhet med Fille en
blandrashund som har cockerspaniel i sina gener. Fille uppträdde som den
verklige gentlemannen och de hade riktigt roligt tillsammans.
Lördag kväll
bjöd vi hit Anne, Marita och Johnny. Anne och Johny är pensionerade lärare så
vi tänkte att de hade något gemensamt med Håkan – som förstås fortfarande är
mitt uppe i karriären. Cilla och Marita delar intresse för odling, även om
Cilla har en fin blomsterträdgård och Marita odlar grönsaker. Igår var vi i
kyrkan innan det blev middag och hemresa för Cilla och Håkan.
Håkan var intresserad av mina erfarenheter från skolan och tyckte att jag hade
haft tur som fått börja med en knapp halvtid i engelska, så jag smidigt kunde
komma in i hur det svenska skolsystemet fungerar. Men jag inser ju också att
det blir något helt annat att vikariera på gymnasiet och dessutom i andra
ämnen.
Idag var det
begravningsgudstjänst för Lill-Babs i Järvsö kyrka. Det var inte en
statsbegravning men näst intill. Jag är ju inte uppväxt med henne så som de
flesta svenskar i min ålder är, men förstår att hon var en stor artist. Vi hade
Klas-Göran på en singelskiva och den lärde jag mig snabbt och mina kompisar i
Manchester fattade inte ett dugg när jag sjöng den. Jag minns ett tillfälle när
jag var hos mormor på sommarlovet och Lill-Babs hade sjungit vid en lokal
festlighet och någon av de griniga tanterna i församlingen ondgjorde sig över
att ”den ogudaktiga hoppan” hade fått framträda. Då bet mormor ifrån och talade
om att hon hade glatt så många, inklusive henne. När jag nu sett
minnesprogrammen så förstår jag bättre hennes storhet som artist och som
medmänniska. Dessutom har hon satt Hälsingland och Järvsö på kartan, i en
bransch där så mycket är koncentrerat till Stockholm
Vädret?
Fortfarande högsommarvärme och inget regn i sikte. Men mot slutet av veckan
kommer det att bli lite svalare, men fortfarande varmt för att vara i maj.
