Igår kväll
var det ett tv-program från Norge, det handlade om en kvinna som körde med
draghundar på vintern och som drev en fjällstuga uppe på Hardangervidda
sommartid.
När jag fick
se bilderna därifrån så längtade jag upp till Geilo och den fria naturen som
finns däromkring. De fiskade öring och rökte den, red omkring med
Hardangerjökulen i bakgrunden, jag såg andra vyer som jag kände väl igen. Det
var så många minnen som plötsligt gjorde sig påminda. Jag är en sådan person
som ofta längtar någon annanstans. Nu längtade jag till Geilo, när jag är hemma
i Ascona längtar jag hit till Hälsingland, nu när mina vänner är på kanalfärd i
England så längtar jag dit och förresten, när det är busväder här så längtar
jag till soliga Ascona - som inte är så soligt just nu. Ibland känner jag att
det vore underbart att få trängas med massor av människor på Oxford Street, att
få ta en tur in i de välfyllda butikerna – men den känslan brukar inte hålla i
sig så länge. Jag är ingen storstadsmänniska.
Jenny ringde
igår kväll, hon hade fått vara med om en otäck upplevelse på eftermiddagen. Hon
var på väg från Örebro till sin syster i Uddevalla och kom precis när en husbil
och en personbil kolliderade, husbilen välte och personbilen började brinna.
Andra bilister hade redan sprungit fram till fordonen så hon satt kvar i bilen
och fick sitta där länge innan trafiken leddes om. ”Gissa om jag körde
försiktigt de sista milen till Uddevalla!” Sedan hade hon fått höra att tre personer hade dödats
i olyckan och två var svårt skadade.
Jag kör drygt
40 km varje dag och får se en hel del idiotiskt beteende i trafiken.
Livsfarliga omkörningar, vänstersvängar utan att använda blinkers och vem
förutom jag och några betydligt äldre personer håller hastighetsgränsen? En
kvinna i en äldre kombimodell av Volvo hade bilen full av ungar, både i
baksätet och bagageutrymmet och hon susade förbi i god fart. Barnen i
bagageutrymmet vinkade så käckt åt mig. Hon skulle säkert inte så långt...
eller?
I Ticino är
trafikkulturen inte den bästa, man kör fort, chansar och tutar gärna. Trafiken
är tät och de som kommer från andra delar av Schweiz suckar och säjer att
trafiken är värre än i Rom, vilket är en grov överdrift. Men när alla har samma
beteende, så är man på helspänn och är beredd att agera blixtsnabbt och det är
faktiskt färre småkrockar än vad man skulle kunna tro. Det som händer här, att
det är mycket, mycket glesare trafik men att de som bär sig idiotiskt och
farligt åt, de är så hänsynslösa. De tror att man kan bete sig hur som helst
och bryter en trafikrytm som egentligen skulle vara rätt olycksfri, om man nu
undantar viltolyckor. I Ticino har vi inga älgar.
Idag får vi
gå på de nylagda golvplattorna i uterummet. Elvy har köpt möbler dit, ett bord
i teak med metallstativ och 6 matchande stolar. Det är rätt nätt i utförandet
så det tar mindre plats än man kan tro. Sedan finns det en tvåsitssoffa, två
fåtöljer och ett litet runt bord i rotting, lite modernare design än man är van
vid och väldigt sköna att sitta i. Det som saknas nu är ett par bänkar att
ställa växter på. Jag skrev någon gång att uterummet var på 20m2, men det är
fel, det är 24,8 m2, så det är gott om plats därinne.
I morgon
blir det invigningsfest i det lite mindre formatet, vi blir sex till bordet.
Men vi har redan tagit uterummet i bruk, jag fick eftermiddagsfika när jag kom
från skolan och när jag varit ute på en promenad med Fille äter vi kvällsmat
därinne. En sak fattas, det är myggardinen för det stora öppningspartiet, den
kommer vecka 23. Vi får hoppas att myggen håller sig lugna till dess. Däremot
har de öppningsbara takpartierna myggnäten monterade. Det påstås att vi får en
riktigt bedrövlig myggsommar i år då det är så blött i markerna fortfarande men
varmt om dagarna. Det påstås också att det kommer att bli en rekordvarm sommar.
Nästa vecka kommer det säkert någon ny prognos – seriösa meteorologer säjer att
man kan förutse vädret någorlunda säkert 10 dagar och komma med en kvalificerad
gissning för max 20 dagar.
Nu är det
fjorton undervisningsdagar kvar innan skolavslutningen. Sedan har jag också tio
veckors sommarlov, eller hur? Jag försöker redan nu få lite struktur på
ledigheten, måste till Geilo och hämta bondeskåpet och en del andra
tillhörigheter, måste hem till Ascona och se till huset och hämta min bil,
måste åka och hälsa på Lotta och Dwight och måste se till att jag får lediga
dagar så att jag hinner läsa några av de böcker som jag samlat på mig.
Jag har bestämt mig för att sätta punkt för
mitt arbete på förlaget, jag har sysslat med detta extrema ensamarbete i snart
tjugo år och jag har verkligen insett att det här med att ha kolleger, det är
något positivt.
Sedan vet
jag ju att det är högst osannolikt att det dyker upp något vikariat under de
första månaderna av höstterminen, men jag vill ändå vara beredd att hoppa in
med kort varsel om mina tjänster behövs och jag går gärna med som ”praktikant”
för att komma in i det tänk som präglar den svenska skolan. Det är stor
skillnad mellan mina minnen från skolan i Manchester och hur det fungerar här
idag. På gott och ont.
