Mode och High Council.

Nu befinner jag mig i ett kyligt men soligt London där det är minusgrader om nätterna och bara ett par plusgrader på dagarna. Lokalbefolkningen lider, men inte jag. Resan hit gick enligt planerna, och igår ägnade jag mig åt att gå omkring i centrala London och insupa atmosfären. Idag är jag mycket duktigare och har börjat städa och plocka undan. Jag tänker stanna här tills i slutet av nästa vecka. Ni som känner mig väl, vet att jag inte är så väldigt intresserad av kläder och mode. Men nu börjar de exponera vårens nyheter i butikerna och då får man ju väldig lust att handla lite. Puderrosa/beige (en inte-färg enligt mitt förmenande), softade men ändå rätt färgstarka pasteller och marinblått är det som jag sett mest av. Plus att loafern verkar få sin renässans. Vi som är mer än 175 cm över havet tackar för detta.

Igår passerade jag ett vadslagningskontor. "Next Salvation Army general" stod det på en av de skyltar som prydde fasaden. Jag gick in och kollade om det fanns någon uppgift på vem som dessa ogudaktiga människor som ägnar sig åt vadslagning trodde skulle bli nästa general. Enligt dem så var det John Matear, ledare för UK-territoriet. Är det inte han som håller så långrandiga predikningar? Men jag tror att hans namn kommit upp därför att man kanske känner till att han är ledare här och anser att det är en självklarhet att en britt skall vara general. När jag kom hem kollade jag IHQ:s hemsida och fick se kandidaterna. Det var en sorglig samling äldre herrar, alla utom kanske en från den engelsktalande delen av världen och så två damer som inte var nämnvärt mycket yngre och en av dem vet jag (från säker källa) att hon har lite problem med att tygla sitt temperament. Vi får se hur det går.

Snabba ryck.

Jag fick mail från Erik idag om ett rätt stort jobb som skall påbörjas vid månadsskiftet. Jag tackade förstås ja, och insåg snabbt att jag behöver resa hem till Ascona för att ha tillgång till min "riktiga" pc och mitt referensbibliotek. Jag reser till London på onsdag, lämnar Geilo med förmiddagståget och räknar med att vara framme på Heathrow halv sju på kvällen. Jag måste städa min lägenhet och packa ihop mina tillhörigheter eftersom jag hyr ut den från 15 februari. (Det här har jag väl skrivit om förut?)

Rickard kommer att se till huset och kommer förstås också att bo här när väglaget över Dagalifjell är besvärligt. Sen kommer Jenny och ett par av hennes kompisar hit en vecka i slutet av februari, men det får hon ordna med Rickard! Jag tänker stanna i Ascona (om inget oförutsett inträffar, förstås) fram till början av maj, när det är dags för nästa.... ja ni vet. Jag räknar med att ha rätt mycket att göra i minst två månader (= inkomst) och sen skall jag njuta av våren. Dessutom blir det kul att se hur det utvecklar sig med Regulas hus och inflyttning. Idag har jag inte haft tid att åka i Vestlia och det blir det inte i morgon heller - goodbye snow!

Mera kanal!

Nu är datum för vår resa bestämt, det fick bli utifrån när alla som skall med kan vara lediga. Det blir 14 - 28 maj. David har fått klart med hyra av en båt som kommer att finnas vid Kingswood junction fredagen den 13 (oj då!). David, Rickard och jag startar från Braunston den 10 eller 11 maj, så har vi tid att göra iordning båtarna och proviantera. Vi räknar med att resten av sällskapet skall vara framme i Kingswood senast vid 16-tiden på lördag, så hinner vi avverka några slussar den dagen. Sen har de beslutat att vi inte skall köra ända ner till Gloucester, utan vi gör hela Avon Ring medsols och skulle färden gå snabbare än beräknat, så kan vi ta en liten tur in till Birmingham. Det är inte helt klart om Melanie kommer med, men det löser sig hur det än blir, hyrbåten  har plats för sex personer.

Och nu skriver jag inte mer om detta!!!

Jag har varit ute och åkt i Vestlia flera dagar nu, och det känns i ben och bak. Men det går riktigt bra, inte minst därför att det inte har varit så mycket folk i backen nu i veckan, man känner sig mer fri att testa då.

Mera resplaner. (Tycker ni jag är tjatig, läs inte!)

Nu har jag kollat på internet mer om kanalresan som vi skall göra i år. 180 km, 129 slussar och 60 timmars körning - plus en extra eventuell utflykt på Severn från Tewkesbury till Gloucester . Om vi räknar med 12 dagar "till sjöss" så skulle det innebära, enbart på Avon Ring att vi kör 5 timmar/dag. Och det går ju bra, men hur blir det i slussarna? Man får ju räkna med 15 minuter i varje sluss om allt fungerar perfekt... det blir alltså närmare 33 timmar... nu närmar vi oss 8 timmar per dag. Sen skall vi ha tid för att handla mat och kolla på sevärdheter. Det blir inte mycket tid över för pubbesök för L&S... Men dom vet ju vad som gäller. Hoppas att Yves och Diana blir informerade också. Och så frågar Håkan om det finns plats för två till...

Rickard kom med ett bra förslag, om vi startar från Kingswood Junction (Lapworth) så skulle resan kunna avslutas t ex vid Kings Norton Junction, som ligger i utkanten av Birmingham, då borde vi klara av en tur på Severn till Gloucester också. Den delen av Avon Ring som de som flyger till och från Birmingham då missar, är trevlig och naturskön men vi tror nog att det kan vara intressantare att köra på den förhållandevis breda floden Severn. Sen får vi se om det är någon mera än D&P, Rickard och jag som eventuellt följer med till Braunston. En båt måste sannolikt hämtas och lämnas i Kingswood Junction.

David har kollat, båten får köra på Avon och Severn, men man måste betala en slant och få ett kvitto innan man ger sig ut där. Från Stratford till Tewkesbury går alltså resan på floden Avon som är en del av Avon Ring. Först är det Stratford Canal, sen Avon och när vi då förmodligen har gjort tur- och returresan till Gloucester, så kör vi på Worcester & Birmingham Canal till Kings Norton, där Stratford Canal börjar.

Annars går allt sin gilla gång här på Geilo. Det skall bli betydligt mildare och ingen ny snö den kommande veckan, då får jag passa på att åka skidor så mycket som möjligt. Regula bor i mitt hus i Ascona just nu, hantverkarna började snygga till i hennes hus på allvar i måndags. Så fort de är klara, så kommer hennes flyttsaker. I Ascona är det några plusgrader och solsken. Men märkligt nog längtar jag inte dit just nu. Jag hoppas att våren har börjat så smått om jag kommer till Ascona om 2-3 veckor.

Man går bakom ryggen på mig!

Nu på morgonen när jag öppnade min mail, så fick jag ett meddelande från David. De hade haft "möte" om årets kanalfärd och det var i det närmaste bestämt att det blir Avon Ring med avstickare ner på Severn. Nåja, det var av rationella skäl som de hade kommit fram till detta. Färden (eller expeditionen) skulle då genomföras ungefär så här: David, Rickard och jag hämtar båten i Braunston, kör den till någon plats dit man kan ta sig från flygplatsen i Birmingham och så kör vi Avon Ring medsols - eftersom den första etappen ner till Tewkesbury är tidskrävande p g a att den slingrar väldigt mycket och att det finns intressanta saker att se där, t ex Stratford. Sen kan vi bestämma hur långt vi hinner gå nedåt Severn innan vi sen sticker norrut på Avon Ring och lämnar av dem som skall flyga hem någonstans i trakten av Birmingham. Skulle det vara så att vi stöter på problem och sista etappen tar längre tid än beräknat - vi skall passera Tardebigge Flight med 36 slussar - så finns det goda möjligheter att snabbt ta sig upp till Birmingham och inbokat flyg. (Men vore det inte bättre att köra motsols???) Sen förväntas jag följa med till Braunston igen - vilket jag inte har något emot. Jo, jag har glömt en viktig detalj - vi blir troligen så många att vi behöver två båtar. D&P, Marlene, Yvette, Rickard och jag i en båt, Leo och Stephan,  Yves och Diana och eventuellt hennes syster Melanie i en hyrbåt . Det finns en mindre uthyrningsfirma i Kingswood, David skulle ta kontakt med dem. Kingswood ligger där Avon Ring tar av från Grand Union, så det skulle ju passa alldeles förträffligt. Nu jobbar David på det här och så får vi se vad det blir av det hela. Tidpunkten är inte 100% spikad, men det blir i slutet av maj, och kanske första veckan i juni. Tidpunkten passar mig bra, då kör jag först till London och sen upp till Braunston och efteråt krånglar Rickard och jag oss tillbaka till Geilo med bil och sen har jag den här över sommaren.

Man kan inte säja annat om David än att han är en bra organisatör!

Och här töar det. Inte så mycket, men dvärgbjörkarna börjar sticka upp ur snön. Ute på Vestlandet är det riktigt besvärligt, många vägar är stängda p g a rasrisk och en plogbil med förare saknas och befaras ha följt med ett ras ner i sjön. Rickard kom förresten inte hit förrän vid åttatiden. Som tur var, så hade hotellet försett honom med kaffe och bulle. Det var någon som hade drabbats av andningsproblem och Rickard ville inte lämna patienten innan ambulansen kom. Tillståndet var inte så allvarligt att det behövdes luftambulans, och när det inte krävs, kan man få vänta ganska länge här.

Lite av varje

Nollgradigt och disigt, de närmaste dagarna kommer det att bli några få minusgrader och solsken - OM prognoserna stämmer. Vägen är öppen över Hardangervidda, men man går ut med varningar via radio om att det bitvis kan vara mycket halt. Nere vid Sognefjorden är det flera plusgrader på många platser. Men det är fortfarande bara den 16 januari och mycket kan hända!

Jag kommer att stanna här ett par veckor till, sen tar jag vägen via London, jag har nämligen lånat ut min lägenhet från 15 februari och till 2 april. Det är en kusin till Cilla som skall vara med på en kurs i något ämne som rör internationella relationer. Detta innebär inte enbart en viss hyresinkomst, utan också att jag måste dit för att städa och röja undan mina grejor.

Jag fick mail från David här omdagen. Han meddelade att de redan har börjat planera för årets kanalfärd. Den kommer att äga rum någon gång vid månadsskiftet maj-juni och det finns tre alternativ, antingen The Great Ring vilket betyder Grand Union ner till London, Themsen till Oxford och sen Oxford Canal norrut igen. Det är en tur som man behöver 3-4 veckor för att klara av och då har D&P funderat på om man kan tänka sig att byta besättning om inte alla kan vara med hela tiden. (Och det kan de sannolikt inte.) Det andra alternativet är att båten finns någonstans längre norrut och vi tar en rundtur på 2 veckor på de nordligaste kanalerna. Alternativ tre är Avon Ring och eventuellt en tur på Severn neråt Gloucester. Det tål att tänka på - alla som varit med tidigare är intresserade av att följa med den här gången också, utom Julia som skall resa till Vancouver vid ungefär samma tid.

Och så har jag bestämt mig för att lägga ut bilden av mig som förlaget har, Erik sände över den för ett tag sedan, men jag har haft svårt att bestämma mig för om jag skulle använda den. Jag ser väldigt strikt och "skolfrökenaktig" ut på den. Men i brist på bättre så...

Rickard kom hit för en stund sen och fick ge sig iväg omgående, utan middag. Det var ett akut sjukdomsfall på ett av hotellen. Nu är jag hungrig och hoppas att han kommer snart.

Fredag eftermiddag - i Kanaans land

Jag kan väl börja med vädret - fortfarande minusgrader, men det svänger rejält, allt mellan -2 och -20 känns normalt nu. Vi fick in en dos fuktig vind från sydväst i förrgår, vilket ledde till att allt glaserades, även marken. Det är fortfarande väldigt halt och det var med hjärtat i halsgropen som jag körde nedför Vestlia till Geilo för att proviantera nu på förmiddagen. Det gick bra och jag hade inte behövt oroa mig för att köra tillbaka - uppför - heller, för strax framför körde grusbilen och jag tror att det var en blandning av grus och salt som de strödde på. Nu har jag mat hemma för flera dagar. Man vet inte vilka överraskningar som vädergudarna bjuder på.

Fläsksteken blev helt okej, den var fylld med diverse rotfrukter och kryddörter. Vi lyckades förstås inte äta allt, men Rickard har aviserat att han tänker komma hit och äta middag på söndag och stanna över. Det verkar bli en hel del snö först och mot kvällen kanske plusgrader och regn. Jag förstår om han då helst undviker att köra över Dagalifjell på måndag morgon.

Det kommer en buss från Danmark nu på eftermiddagen och ett stort sällskap från något större företag i Oslo är också på ingående, de skall ha kickoff inför det nya verksamhetsåret. Sånt här känner alla här till, ja, i första hand är det de danska "skidåkarna" som man håller koll på. Det är ju så att de flesta dom bor här uppe på Kikut längre perioder på vintern är pensionärer - även om en hel del av dem har pensionerat sig vid förhållandevis "ung" ålder. Och pensionärer har oftast god kontroll på vad som händer. Jag har inga problem med att grannarna runt omkring här är betydligt äldre än mig, tvärtom så är det lättare att hänga med i deras resonemang än att prata med de som är i min ålder och yngre, där musik- och nöjesvärlden spelar så stor roll. Visst kan jag en del och känner igen musiken, men nöjesvärlden har en helt annan profil här än i Schweiz - och i all synnerhet i det lantliga Tessin.

Nu skall jag ta på mig kängor med broddar och gå ut en sväng till med Bamse innan det mörknar. Husse och matte är och hälsar på någon borta i Gol - någon som inte tycker att stora hundar är så kul. De skulle vara hemma igen vid sextiden. Vi var ute en liten sväng när jag kom tillbaka från Geilo, men då körde de snöplogar, smöslungor och snöfräsar för fullt här omkring som förberedelse för weekendtrafiken. Bamse tycker inte om sådant oljud. Nu har de tystnat så nu går vi ut en tur. Försiktigt.

Snö i smält form kallas för vatten.

Man kanske kan säja att det inte händer särskilt mycket här på Geilo just nu, helgerna är över och danskarna har inte kommit än. Då händer det mycket, fulla danskar i skidbackar och på barer och restauranger kan ställa till med en hel del. Det lär komma en buss på fredag och två bussar nästa weekend.
Vädermässigt händer det förstås en hel del, Hardangervidda är öppen för trafik igen efter att ha varit stängd drygt två dygn. Ja, det var inte enbart Rv7 utan också ett antal andra riksvägar och fylkesvägar som har varit stängda. Men nu är det full fart på snöplogar och snöslungor.

Kring Sognefjorden har det varit väldigt besvärligt, dikeskörningar av både små och väldigt stora bilar, bilar som blivit stående i relativt måttliga backar, som t ex från Flåm upp till Flenjatunneln och medan vi ändå befinner oss i de trakterna så har det varit snöras på vägen från Gudvangen till Bakka. Det kanske inte låter så märkvärdigt, men för några år sedan så sprängde man en tunnel där, för att de som bor i Bakka skulle kunna köra till Gudvangen utan risk för både sten- och snöras. Tunneln kostade många, många miljoner och i Bakka fanns det då 17 fastboende. Och nu gick snöraset vid sidan av tunneln. Här i Vestlia körde en varubil och en buss av vägen igår. Inget allvarligt, men trafiken stod förstås still medan bärgningen pågick.

Men våra väderbekymmer är nu inget emot dem som de har i Australien. David hade fått tag på en armétjej (tant?) som bor i staden med det mysiga namnet Toowoomba. Den drabbades av en inlandstsunami - kolla på You Tube! Hon bor på en liten höjd i utkantenav stan, så de var bara indirekt drabbade. Elektricitet hade de någon kort stund ibland, det fanns inget vatten i kranarna och från sitt hus kunde hon se bilar som i rasande fart sköljdes med vattnet. Kårlokalen hade fått sig en rejäl dos vatten, men jämfört med hur det såg ut i andra delar av stan, så var det tydligen överkomligt. Dessutom var hennes bil inlämnad för service och hon hade inte stora förhoppningar om att få se den igen. Och nu drar vattnet vidare mot Brisbane. Vad är då lite snö och stängda vägar i jämförelse med det?

Vet ni vad jag gör nu? Förutom att skriva lite här alltså. Jag ägnar mig åt matlagning. Rickard hade fått en  stor hoprullad och fylld fläskstek. Enligt instruktionerna skall den först brynas i stekpanna (det har jag gjort)och sedan sättas in i ugnen i 130 grader i två-tre timmar. Den befinner sig där nu. Under tiden som den står där, skall den ösas med mörkt öl och i morgon skall den ätas med potetstopp, alltså potatismos. Rickard åkte hem till Uvdal efter väl förrättat värv idag, och jag är alltså uppmanad att ha maten klar när han jobbat färdigt i morgon. Lisa säjer att han inte får "köra" med mig, men om jag får äta av den, så är det väl OK.

Mera snö.

Det har snöat en hel del sedan jag skrev här sist, så mycket att det börjar bli bökigt på vägarna häruppe på Kikut, man kan inte mötas var som helst utan får parera så att man möts där det är vägskäl, korsningar elle där någon duktig person skottat lite extra vid sin infart. Så här brukar det se ut i februari, säjer de flesta här och hoppas att det inte kommer mera snö på ett tag, men det lär det nog göra... Minus 12 just nu och i natt skall det komma mera snö... Rickard är på väg hit, han skall jobba i morgon och vågar inte chansa på att det hinner bli plogat på Dagalifjell så tidigt på morgonen. Det är kolonnekjöring på RV7 över Hardangervidda och snön som just nu är på ingående söderifrån kommer nog hit om en timma.

Jag har åkt i Vestlia ett par gånger, men det har varit lite för mycket nysnö och pistmaskinerna har inte riktigt hunnit med. Men å andra sidan är det nog bra att det inte blir alltför mycket åkning de första dagarna...Det kan bli lite väl stelt i benen och bakdelen annars. Det har varit ganska lugnt på mottagningen, inga "riktiga" ben- eller armbrott. Men nu kommer det patienter med diverse småskador och krämpor från hotellen, det har varit allt från "champagnebrott" på en tumme till ett fall av misstänkt svininfluensa. Tur att man är vaccinerad!

Rickard har berättat att Dwight blir pensionär sista mars, och då vill de "tvångspensionera" Lotta samtidigt. Han blir 67 i mars, men Lotta är ju sex år yngre och tycker att hon har en hel del att ge fortfarande. Det kan hänga ihop med att Dwight alltid ansetts som lite besvärlig eftersom han gått sin egen väg men samtidigt varit obrottsligt lojal mot TSA, så det är förstås svårt att kritisera honom öppet. De funderar nu allvarligt på att slå sig ner i Schweiz och då skulle Lotta kunna vara kårledare och Dwight "assistent". Han talar ju hygglig tyska, vilket underlättar.

Nej, nu skall jag göra iordning något att äta - jag tror att det blir en kulinarisk upplevelse - djupfryst portionspaj och sallad.

Snö, snö, snö...

Det har snöat oavbrutet sedan jag kom till Geilo igår eftermiddag, visserligen mer eller mindre, men det har kommit rätt ansenliga mängder snö här, tidigare i vinter har det varit normala, eller knappt normala snömängder. Minus 10, i morgon har de utlovat sol hela dagen.

Resan gick helt enligt planerna, vi landade på Gardermoen enligt tidtabellen och sen åkte jag in till stan och bodde på hotell över natten. Jag hade egentligen tänkt att göra en liten shoppingrond i Oslo och ta eftermiddagståget till Geilo, men jag fick hämta min hyrbil på Gol eftersom det på något vis hade skurit sig mellan hyrbilsfretaget och den bensinstation på Geilo som brukar lämna ut dem, så jag tog förmiddagståget istället. Och förresten var det inget vidare väder i Oslo heller.

Men det var inget problem, jag hoppade av tåget i Gol och körde de sista milen hit. Rickard var inställd på att jag skulle komma halv åtta, så han hade varit snäll och ställt in lite mat i mitt kylskåp och satt upp värmen i hytta. Idag har jag städat av lite och så har jag skottat!

Det är en viss omställning att komma från +8 i Ascona till -10 här, men det känns skönt att kunna sätta på skidorna och åka i Vestlia, särskilt nu när det är mycket mindre folk här uppe, än under jul- och nyårshelgen. Och så är Bamse här, den stora bruna newfoundlandsvovven. Han hälsade mig på ett mycket fysiskt sätt, när han fick syn på mig. Husse kunde inte hålla honom och han rusade på mig och välte ner mig i en snödriva och slickade mig i ansiktet. Det är skönt med sådana vänner.

Och så var det 2011.

Vi hade en trevlig nyårsafton, först nere på Osteria Vaccini och vid tolvslaget brände Pierre av ett riktigt pampigt nyårsfyrverkeri här och sen gick vi ner till piazzan och vimlade lite och köpte varmt vin och sen gick vi var och en hem till sitt, nej inte riktigt. P g a kvällens förtäring så fick D&P sova över här. Nej då, det var inga överdrifter, bara så att vi var glada. Ingen behövde Pamol e d på nyårsdagens förmiddag. Bara ett par muggar starkt kaffe.

Resten av nyårsdagen tillbringade Marlene och jag uppe i Orselina och igår städade jag här. Nej, det hade inte varit någon röjarskiva, men jag kände att det behövde putsas och fejas lite extra då Regula kommer att bo här av och till medan jag är borta. Hon skall detaljplanera den renovering som kommer att göras i hennes nyinköpta hus, ett stenkast härifrån. Långt stenkast kanske...

Nu reser jag alltså till Geilo i morgon. Jag vet inte hur länge jag stannar där. 3-4 veckor kanske.